I vargavinterns land av Cecilia Ekbäck

Året är 1717 och Maija, de två döttrarna Frederika och Dorotea samt maken Paavo har kommit över havet från Österbotten för att bosätta sig vid Svartåsen. Knappt hinner de dit förrän döttrarna hittar en död man, och trots att befolkningen tror att det var vargen som rev honom är inte Maija övertygad. Vargen bär sällan blankslipade vapen, och Maija är säker på att det var en människas hand som dödade nybyggare Eriksson.

Men de andra invånarna väljer att skylla vargen för dådet och är inte benägna att svara på Maijas nyfikna frågor. Tanken att någon av dem skulle ha dödat mannen, eller ännu värre, att mörka makter är i rörelse, är inget man vill förhålla sig till. Men byns präst, Olaus Arosander, har också fått i uppgift att ta reda på vad som egentligen hände och både han och Maija får snart erfara att allt inte står rätt till på Svartåsen. Det finns många hemligheter som inte får komma upp till ytan.

Cecilia Ekbäcks debutroman, som ursprungligen är skriven på engelska och sedan översatt till svenska, utspelar sig i de svenska lappmarkerna under en av de strängaste vintrar människorna har skådat. Det vilar en mörk och hotfull stämning över berättelsen och Ekbäck skildrar stundtals den norrländska kargheten lika bra som Therese Söderlind och Åsa Larsson. Språket är vackert och målande, och det är inte svårt att förflyttas i tid och rum till den snötäckta Svartåsen.

Boken är så mycket mer än en deckare i historisk miljö. Det är snarare en roman där döden är ständigt närvarande. Människors rädsla för det okända, oavsett om det är naturligt eller ej, kommer att spela en avgörande roll för berättelsen, och det är också till stor del den som håller spänningen vid liv i boken. Trots att berättelsen hela tiden förs framåt av händelseutvecklingen är I vargavinterns land en sådan bok där känslan läsaren får av texten är mycket viktig. Det är det ständigt närvarande obehaget som får mig att vilja fortsätta läsa och som gör boken till en riktigt bra läsupplevelse. Att det finns ondska på Svartåsen är helt klart – även om den inte kommer ifrån berget.

Stort tack till Wahlström & Widstrand för recensionsexemplaret!

Köp boken hos Bokus eller Adlibris

Betyg 5 av 5