Bödelns sång av James Oswald

Det är ett mörkt och skitigt Edinburgh inhöljt i Nordsjöns regndimmor vi möter i den skotske författaren James Oswalds serie om Anthony McLean. Bödelns sång är den tredje boken i serien och den tar vid där Själarnas bok slutade.

Tony McLean kämpar fortfarande med att alla han bryr sig om verkar drabbas av olycka. Händelser i tidigare böcker gör att den kvinna han trodde att han skulle kunna våga älska ligger i koma. När hon väl vaknar upp beter hon sig som ett barn. Samtidigt hittas ett antal personer runt om i Edinburgh hängda. Tony är av åsikten att det verkar ha funnits ett samband, och att de inte har begått självmord. Hans överordnade pekar på bristen av resurser och säger att fallet ska läggas ner. Något som Tony McLean självklart inte nöjer sig med. Istället gör han vad han kan för att på egen hand hitta den som lyckas förmå unga människor att trä en snara kring sin hals.

Liksom i tidigare böcker, Flickoffret och Själarnas bok, är det en ganska brutal och stundtals kladdig historia att läsa James Oswalds bok. Samtidigt lyckas han blanda det genomträngande mörkret med en stor dos humor och sympatiska karaktärer; och det är tur att han gör så eftersom det i slutändan skapar någon slags balans mot allt elände. Personligen gillar jag också Skottland och det är därför alltid ett sant nöje att läsa James Oswalds skildring av den regniga stenstaden Edinburgh.

I Bödelns sång ställs frågan vad man kan förmå andra att göra med hjälp av hypnos på sin spets. Ett intressant tema, bokserien har även tidigare bjudit på en del övernaturliga inslag och det här får nog betraktas som det bland dessa som ligger närmast någon form av faktisk vetenskap. Tony McLean är en tvivlare, ändå händer det alltså att han får kontakt med det oförklarliga. Trots att även jag tvivlar tycker jag om de här inslagen i berättelsen då det ger en viss särprägel åt Oswalds böcker.

Tony McLean är ständigt i konflikt med sina överordnade vilket leder till att han frilansar. Gott så, men efter tre böcker kan man som läsare den biten nu, och det blir ibland lite långrandigt med alla turer kring detta och alla utskällningar på chefens kontor. Samtidigt är det en del av huvudkaraktärens signum, och jag misstänker att det bara är att vänja sig om man har tänkt fortsätta läsa James Oswalds böcker. För det finns fler skrivna, det är bara att invänta att de översätts till svenska.

Utgiven av: Modernista, 2016. Översättning: Gunilla Roos.

Boken kan köpas hos Bokus eller Adlibris

Betyg 4 av 5