Behandlingen av Mo Hayder

Text från Bokus: En man och hans hustru hittas inspärrade i sitt eget hem på en stillsam bostadsgata i södra London. De är gravt uttorkade, och de har blivit fastbundna och brutalt misshandlade. Mannen är nära döden.
Men det ska bli ännu värre: Deras åttaårige son saknas. När kriminalinspektör Jack Caffery kallas in för att utreda visar det sig vara omöjligt för honom att förhålla sig kyligt och objektivt till brottet; likheterna med händelser ur hans eget förflutna är alltför stora. Och när han gräver djupare i fallet samtidigt som han försöker hålla ihop sin tillvaro trots de alltmer omskakande avslöjandena om hans eget liv så börjar den verkliga mardrömmen.

---

Det här är den andra boken i serien om Jack Caffery, jag har även läst Fågelmannen. Den boken fångade mig aldrig riktigt, skickligt skriven men grotesk blev slutbetyget. Någonstans trodde jag att jag skulle lära känna Jack Caffery nu i den andra boken. Men han förblir på något vis en hägring, jag får inte grepp om karln. Dels är han en kylig, professionell och slipad polis, men han är också en mycket destruktiv man som hemsöks av att hans bror fördes bort av en pedofil och aldrig mera återsågs. Nu har han dessutom fått ihop det med brottsoffret Rebecca, en om möjligt ännu mera skruvad karaktär.

När Caffery nu ska utreda en ny pedofilhärva med dödlig utgång blir det närgånget, skitigt och nattsvart. Mo Hayder sparar inte på en enda vidrig detalj och jag känner att det här är mera än jag förmår läsa om. Samtidigt kan man inte klandra Mo Hayder för att skriva dåliga deckare, och ett betyg som hade kunnat bli en tvåa blir en trea av den anledningen. Men Behandlingen är en bok som för mig väcker mer avsmak än mersmak, och med all sannolikhet kommer jag inte att läsa mer om Jack Caffery annat än om bokbristen skulle bli total. Och när har den någonsin varit det?

Tack till Modernista för recensionsexemplaret som kom och överraskade! Det uppskattar jag mycket, även om inte boken passade mig denna gång.

Betyg -3 av 5