En bön för de stulna av Jennifer Clement

En bön för de stulna är en berättelse från Mexico, långt bort från den soliga semesteridyllen. Vi får följa Ladydi som inte namngetts efter den brittiska prinsessans skönhet utan för det svek hon utsattes för av sin man prins Charles. Det är någonting mycket centralt i den här berättelsen, hur männen svikit och hur de mexikanska kvinnorna i den lilla byn en bit ifrån Acapulco lämnats åt sitt öde, och framför allt utlämnats åt den hänsynlösa knarkmaffia som styr landet. Man tvingas göra flickorna så fula som möjligt eftersom det är enda sättet att skydda dem från att bli stulna av män på genomresa som har för avsikt att göra sexslavar av dem.

Ladydi ser hur flickor hon känt hela livet försvinner, samtidigt som förfallet breder ut sig över byn. De pengar man har spenderas hellre på en tv och öl än att reparera den bostad man har. Men så uppbådar sig en chans för Ladydi att komma bort, att få chansen att pröva sina vingar på annat håll. Hon får anställning som hembiträde. Men när familjen hon arbetar hos mördas mitt på en motorväg och hon dessutom råkar bli vittne till ett annat mord – vilket verkar vara vardagsmat i Mexico – finner hon snart att tryggheten hemma i byn kanske är att föredra.

Jennifer Clements bok är en roman som bygger på verkliga omständigheter, och det är ingen vacker bild hon målar upp av det Mexico som döljs bortom badstränderna. Kvinnans position i samhället är obefintlig. Männen flyr till USA för att tjäna pengar och syns aldrig mera till. Vad som än händer är den största olyckan då du blir gravid risken att det ska vara en flicka som föds, för flickor finns redan i överflöd och medför mest besvär. Barn föds vanskapta av de gifter man besprutar knarkodlingarna med. Clements bok behandlar många obehagliga sanningar, men där finns också kärleken mellan mor och dotter och känslan av att kunna gå i döden för att rädda sitt barn är en ytterst påtaglig del av den mexikanska modersinstinkten.

Författaren använder ett ganska svävande och stundtals snudd på poetiskt språk, kanske är det enda sättet att hantera den här typen av berättelse. Men jag tycker att den svävande känslan och att berättelsen tar ett och annat kronologiskt krumsprång ibland gör att jag tappar lite av koncentrationen. Trots det är det en mycket läsvärd berättelse som säkert skulle kunna uppskattas av t ex den som fann Julie Otsukas Vi kom över havet och När kejsaren var gudomlig intagande.

Tack till Albert Bonniers förlag för recensionsexemplaret i form av en e-bok.

Köp boken hos Bokus eller Adlibris

Betyg 3+ av 5