Konsttjuven Tom Grip är tillbaka efter de dramatiska händelser som utspelade sig i Philip Birks debutbok Kyldygnet. Grip har nätt och jämt hunnit hämta andan när någon genomför århundradets konstkupp. Tjuven stjäl på det mest raffinerade sätt den ovärderliga målningen Midsommardans av Anders Zorn från det nyrenoverade Nationalmuseum och snacket går. Vem skulle kunna genomföra en sådan kupp om inte Tom Grip? I själva verket är det helt andra krafter som ligger bakom, men kopplingen till Grip finns ändå där eftersom hans sedan länge försvunne barndomsvän Jonathan Frost verkar ha ett finger med i spelet även denna gång.
Inledningen av Frostnatt känns lite svajig och är kryddad med onödigt många berättarröster, eller så är det bara jag som personligen har svårt för uppföljare som spinner vidare på alltför många trådar ur föregående bok. Men när kuppen mot Nationalmuseum väl är genomförd hettar det till. Författaren hittar fokus, engagerar och visar prov på samma unika koncept som i Kyldygnet. Återigen sugs läsaren in i den guldkantade men farliga värld som är Tom Grips universum.
Tom Grip är en skurk med karisma och hans sofistikerade stil för tankarna till en ny James Bond som råkat hamna på fel sida om lagen. För vilka vi är beror ofta på olika faktorer som har präglat oss, och i den här boken får vi veta mer om Tom Grip och den historia han bär på. Författaren lyckas bra med att återspegla ett intressant och allt annat är spikrakt levnadsöde, vilket blir en fin motvikt till de actionscener som utspelar sig i nutid. Philip Birk har hittat sin alldeles egna stil och fortsätter i Frostnatt att kombinera kultur, historia och högklassig spänning på ett vinnande sätt.
Utgiven av: Historiska Media, 2019.
Finns hos: Bokus – Adlibris – Historiska Media
Betyg 3+ av 5
Johannas Deckarhörna 