Mörkret av Ragnar Jónasson

Hulda Hermannsdóttir närmar sig pensionsålder och hennes tillvaro kännetecknas av ensamhet. Hon har nästan glömt bort hur man gör för att prioritera sig själv, under många år har hon helt och hållet levt för sitt arbete. När hennes chef meddelar att de har rekryterat en ung man som kommer att överta hennes tjänst tidigare än planerat blir det ett dråpslag. Hulda ska självklart få ut full lön under den tid som egentligen är kvar fram till hennes pensionering, men kan i realiteten gå hem omgående om hon så önskar. Hulda känner paniken skölja över henne och chefen väljer en kompromiss, han säger att hon kan få arbeta med ett av avdelningens kalla fall och se om hon hittar några nya ledtrådar. Hulda väljer ett ärende där en ung rysk kvinna som sökt asyl på Island hittades avliden, ett fall som tidigare avskrivits som självmord.

Mörkret är den första boken i en planerad trilogi om Hulda Hermannsdóttir och författaren har valt att skildra en huvudperson som är en äldre, ensamstående kvinna. En intressant vinkel då hon blir något av den stereotypa romanhjältinnans raka motsats. Hulda har förvisso ett tungt bagage, men hon är i övrigt befriande normal. Hon saknar mörka motiv och har inga dolda, psykopatiska drag till skillnad från så många andra karaktärer i deckarvärlden. Hon är helt enkelt bara en av dem som livet har prövat hårt och som nu oroar sig för en ålderdom i ensamhet.

Deckarintrigen är inledningsvis ganska klassisk till sin utformning. Hulda söker upp personer, frågar sig fram och trampar ibland på ömma tår. Tempot är högt och berättelsen tar hela tiden läsaren framåt på ett sätt som känns både självklart och övertygande, här finns inga onödiga transportsträckor och allt som berättas är relevant antingen för utredningen eller för att göra porträttet av Hulda tydligare. Så kommer en punkt när den ordinära men spännande polisromanen förbyts i något helt annat och berättelsen skiftar på ett sätt som är både nyskapande och minst sagt överraskande. Boken växer och Ragnar Jónassons författarskap visar helt nya sidor som imponerar. Plötsligt finns det ännu ett isländskt namn på min lista över författare jag bara måste läsa mer av, och som tur är släpps nästa bok, Ön, redan nu i vår.

Utgiven av: Modernista, 2018. Pocket, 2019. I översättning av: Arvid Nordh. 

Finns hos: Bokus & Adlibris

Betyg: 4 av 5