Veckans topplista v. 33 – Böcker som var för långa

Idag tänkte jag att vår topp fem skulle fokusera på de där böckerna som aldrig tycks ta slut. Ibland känns det som att en berättelse kunde ha kortats med 100 sidor eller mer och att boken förmodligen skulle ha tjänat på ett sådant ingrepp. Här är fem böcker som fick mig att dra en lättnadens suck när de väl var utlästa.

1. Oanade konsekvenser av Elizabeth George – Hennes böcker är ofta långa. Ibland funkar det, men på senare år känns det som att hennes redaktör borde ha sagt ifrån.
2. Selfies av Jussi Adler-Olsen – En författare vars böcker tycks bli längre och längre…
3. Himlakroppar av Eleanor Catton – 1112 sidor, och med det sagt är en motivation nästan överflödig.
4. Barfotadrottningen av Ildefonso Falcones – Släktkrönikor och historiska romaner kan ofta komma undan med ett rejält omfång därför att de involverar många karaktärer och att handlingen spänner över lång tid. Här tycker jag dock inte att det fungerar fullt ut.
5. Mörkermännen av Jens Henrik Jensen – En bok jag påbörjade i december men som aldrig blev utläst. Jag fastnade någonstans mitt i. Någon gång när tiden finns ska den dock få en ny chans, men slutsatsen att den är onödigt lång kommer troligen att stå sig. För övrigt verkar alla hans böcker vara lika omfångsrika.