Sommaren 1983 försvinner en liten pojke vid namn Billy i en by i Skåne. Polisen gör vad de kan för att hitta honom, men står handfallna inför det faktum att det knappast inte finns några spår att följa upp. Billy kommer från en stabil familj med två äldre syskon, och hans morbror Harald är en inflytelserik man i regionen. Ingen kan förstå vem som skulle vilja Billy illa, men efter att ha genomsökt skogar och vattendrag grundligt finns ingen annan rimlig förklaring än att någon måste ha tagit pojken.
Femton år senare följer vi Veronica, Billys äldre syster. Djupt inombords plågas hon fortfarande av detta olösta mysterium. Billys försvinnande krossade hennes familj. Omständigheterna för henne tillbaka till hemtrakterna. Veronicas bror Mattias är ortens representant för poliskåren numera, och han vill inte öppna upp utredningen. Dels av hänsyn till deras far, men också för att han känner att de måste gå vidare. Veronica har dock svårt att släppa tanken på vad som hände hennes yngre bror, och samtidigt som hon kämpar med att hantera sina egna tankar och minnen kommer hon oavsiktligt sanningen på spåren.
Slutet på sommaren av Anders de la Motte är en berättelse om landsbygdens gemenskap, men också om dess outtalade hemligheter. I den lilla by vi får stifta bekantskap med är man i regel besläktade med eller på annat sätt beroende av varandra, vilket gör att ingen tjänar på att avslöja alltför stora sanningar. Det finns en klaustrofobisk känsla över denna instängdhet, men det är också en träffsäker skildring av hur människor i ett mindre samhälle tenderar att veta allt om varandra. Författaren låter oss också höra rävarna skall i natten och se fälten bölja under sommarens sista dagar. Det här är en berättelse med stor realism, ingenstans barkar det iväg och blir overkligt. Att boken förmedlar en känsla av att detta skulle kunna vara på riktigt tillhör dess främsta styrkor. Det finns också ett vemod och en långsamhet i Anders de la Mötte berättelse som lockar till eftertanke. En snyggt skriven deckare som i dagarna följs upp av författarens nya bok Höstdåd.
Utgiven av: Bokförlaget Forum, 2016. Pocket: Månpocket, 2017.
Betyg 4 av 5
Johannas Deckarhörna 
Jag gillade framförallt personbeskrivningarna och skildringen av det lilla samhället, och jag tyckte om den långsamma berättarstilen. Däremot förstörde prologen min uppfattning av boken, den borde ha strukits eftersom den inte innehåller sanna ledtrådar utan medvetet leder läsaren fel. Jag skall läsa Höstdåd också, hoppas att den landar i brevlådan snart. Snygga omslag för övrigt, på båda böckerna 🙂