Anna är en av många som förlorade en anhörig i samband med terrordåden i New York. Hon har växt upp utan sin pappa, och han fick aldrig ens veta att han skulle bli förälder innan han dog. Tretton år senare är Anna tillräckligt gammal för att börja fundera över sin fars ursprung, och det leder henne till en hjärtskärande historia om en familj på flykt undan nazismen. 1939 tvingas familjen Rosenthal lämna allt de äger. De använder sina sista besparingar för biljetter till atlantångaren St Louis, men den dröm de har om ett nytt liv kommer aldrig att bli verklighet. Båten går mot Kuba, och vi får följa dottern Hannah som med stor iver lär sig spanska och gläds åt att hon ska få ett syskon. Väl framme tillåter dock inte kubanerna de judiska flyktingarna att kliva iland. Endast trettio stycken av drygt niohundrafemtio får stanna på ön. Bland dem finns Hannah och hennes mor, medan hennes far och bästa vännen Leo tvingas återvända mot Europa och ett ovisst öde.
Annas farfar växer upp till kuban, och det judiska ursprunget bleknar allt mer. Familjen tvingas anpassa sig för att passa in i det katolska landet. Den tyska flickan är främst Hannahs berättelse, men här skildras också Kubas historia och det kommunistiska maktövertagande som förändrade allt. När Anna och hennes mor kommer till Kuba för att höra om faderns släkthistoria rullas en gripande och mycket starkt återberättar drama upp. Det är ännu en variant på hur nazismens offer tvingades lida, men också berättelsen om ett land som inte vill ta emot människor på flykt. För familjen Rosenthal som individer blir det en tragedi av stora mått, främst genom familjens splittring men också på grund av att de aldrig blir accepterade fullt ut i sitt nya hemland.
Armando Lucas Correa har skapat en roman som ligger nära verkligheten och det kring ett tema som i allra högsta grad är relevant i vår samtid. Han beskriver både Anna och Hannah med stor inlevelse och värme, och fångar i detalj deras saknad efter en fadersgestalt. Boken bjuder på vemodig läsning, men den är också fint skriven, med en stor respekt för människors högst personliga trauman och livsöden.
Utgiven av: Louise Bäckelin förlag, 2017. I översättning av: Jessica Hallén.
Betyg 4 av 5
Johannas Deckarhörna 
Den här har jag funderat på att läsa sen den kom ut 🙂 Den låter väldigt bra!
Den står här i prioritetshyllan, men även där finns det för många 🙂
I min också, egentligen 🤗🤔