Avdelning Q fortsätter verka i källaren på Köpenhamns polishus, men dess existens är ifrågasatt. Vad bidrar de egentligen med, Carl, Assad, Rose och Gordon? Något fel har uppstått i rapporterna som gör att det ser ut som att de inte löst ett enda fall på evigheter. Carl Mørck måste försöka styra upp detta, samtidigt som medarbetaren Rose befinner sig närmare ett sammanbrott än någonsin. Att utreda har de ett fall med en mördad högstadielärarinna. När en äldre dam vid namn Rigmor Zimmerman hittas död i samma område och med samma skador drar polisen slutsatsen att gärningsmannen slagit till igen, trots det stora tidsspann som skiljer brotten.
Någonstans i Köpenhamn finns också socialhandläggaren Annelie. Hon är trött på alla unga tjejer som betraktar socialen som en bankomat. De ber ständigt om mer pengar som sedan går till att fixa naglar eller hår, men är inte beredda på någon motprestation. Annelie finner dem bortskämda och ambitionslösa, det enda de gör är att parasitera på samhället. Hon bestämmer sig för att ta lagen i egna händer och göra samhället en tjänst genom att helt enkelt köra över några av dessa unga damer. Vad hon inte har räknat med är att de tre främsta måltavlorna, Michelle, Jazmine och Denise är handlingskraftiga när det väl gäller. Annelie har inte heller någon aning om att Denise är den mördade Rigmor Zimmermans barnbarn.
Poliserna på Avdelning Q liknar som vanligt inga andra, och med en stor dos humor fortsätter Jussi Adler-Olsen att skildra deras öden och äventyr. Denna gång har det dock smugit sig in en svärta i berättelsen om huvudkaraktärerna, då Rose är verkligt nära en psykisk kollaps. Detta leder till att vi får veta mer om hennes bakgrund och uppväxt, och det är en tämligen kolsvart och gripande historia.
I övrigt kretsar temat, som titeln Selfies antyder, om unga kvinnor med sitt eget bästa för ögonen i alla lägen. De vill ha allt utan att anstränga sig det minsta, vilket provocerar socialhandläggaren till vansinne. Men vi får inte bara följa Annelie som tappat greppet och bestämmer sig för att utplåna dem, utan också de tre unga tjejerna. Det visar sig att livet kanske inte är så lättvindigt och glamoröst som deras yttre fasad antyder.
Adler-Olsen snålar verkligen inte med berättarperspektiven eller kopplingarna. Rigmor Zimmerman och hennes familj har en koppling till nazismen under andra världskriget. Här finns också en försvunnen amerikansk elitsoldat, och ett tag kan jag inte för mitt liv förstå hur författaren ska lyckas fläta samman alla de trådar han lagt ut. Men det lyckas, även om jag kanske inte alltid är med på varför han gör det så komplicerat för sig.
Grundhistorien i Selfies är bra, och boken är både spännande och underhållande. Ibland blir det en liten gnutta för mycket av det goda när Adler-Olsen svävar iväg och breder ut sig om detaljer, och kanske är inte alla sammanhang och oväntade kopplingar helt trovärdiga. Men Adler-Olsen fängslar ändå sina läsare och man kan inte undgå att charmas av Avdelning Q och deras oortodoxa arbetsmetoder.
Utgiven av: Albert Bonniers förlag, 2017. I översättning av: Leif Jacobsen.
Betyg 4 av 5
Johannas Deckarhörna 
Ser fram emot när jag läst ikapp och det är dags för den här 🙂