Där Satan har sin tron av Unni Lindell

När Andreas blir kidnappad av en okänd person i skinnställ och sedan torterad på det mest brutala vis ska det ännu dröja länge innan polisen hittar honom och innan de ser något samband med andra utredningar. Men Andreas är bara den förste, och någon har bestämt sig för att de ska få sona det de har gjort sig skyldiga till, för i Bibeln kan man läsa om Satans tron. Någon har konstruerat en helt egen sådan.

Marian Dahle mår inte särskilt bra efter att ha råkat illa ut i en tidigare mördarjakt, hon dricker för mycket och tar starka tabletter. Men är det verkligen det enda skälet till att hon tycker sig ana en fientlig närvaro, att det till och med känns som någon har varit inne i hennes hem? Hennes chef har gett henne i uppdrag att utreda ett cold case kring en flicka som försvann för många år sedan. Av en händelse får Marian en lapp av flickans mamma som namnger just de personer som polisen hittat torterade till döds, samt några andra. Marian Dahle kämpar dock i motvind för att få sina kollegor att inse allvaret och sambandet.

Där Satan har sin tron marknadsförs som en ny deckarserie av Unni Lindell, en av Norges storsäljande kriminalförfattare. Helt ny känns den ändå inte, eftersom Marian Dahle och Cato Isaksen varit huvudpersoner i en lång rad böcker. Men det här ska alltså föreställa vara någon form av nystart, där Marian står mer i fokus än tidigare. Hur som helst går det utmärkt att läsa boken fristående.

Handlingen kretsar kring en rad brutala fall av misshandel och tortyr som leder till döden för offret, och dessa dåd är ganska så i detalj beskrivna. Även en luttrad deckarräv kan här känna att det var dumt att plocka upp boken direkt efter middagen, och jag måste säga att jag tycker det är motbjudande i överkant. I övrigt är det dock en spännande bok, men jag saknar lite originalitet. Det känns som att jag har läst den här berättelsen i olika tappningar ett antal gångar förut. Det gör mig lite blasé och jag fastnar aldrig riktigt för personerna som gestaltas.

Att karaktärerna håller mig på distans kan också bero på att de faktiskt är ganska flyktigt skildrade. Kanske är det ett sätt av författaren att skapa mystik, och det draget lyckas förvisso, för spännande är det. Sammanfattningsvis tycker jag att Där Satan har sin tron är en helt okej deckare, lättläst och med ett bra tempo i handlingen, men den lämnar inte så stort avtryck hos mig.

Utgiven av: Piratförlaget, 2017. I översättning av: Margareta Järnebrand.

Finns hos Bokus och Adlibris

Betyg 3 av 5