Brev till min dotter – En viktig bok på Internationella kvinnodagen

Den 8 mars varje år uppmärksammas Internationella kvinnodagen, instiftad på initiativ av tyska Clara Zetkin 1910. Ursprungligen var dagen ett initiativ inom socialiströrelsen och en del av dåtidens kampanj för kvinnlig rösträtt, men med tiden har datumet kommit att få betydelse för att belysa kvinnors situation och kamp för jämlikhet världen över. Idag uppmärksammar jag detta genom att recensera Brev till min dotter, sammanställd på initiativ av Elcim Yilmaz. Boken som givits ut i dagarna av Bokförlaget Forum baserar sig på ett antal kända kvinnors brev till sina döttrar. Idén väcktes hos Elcim när hon själv fick en cancerdiagnos och fruktade att hon skulle dö ifrån sin dotter utan att ha fått ge henne all den kärlek och visdom som borde gå vidare genom generationerna. Breven berättar mycket utlämnande om vårt samhälles syn på flickor och kvinnor, och all den erfarenhet kring hur kvinnor hanterar detta som livet ändå ger. Det är en samling texter som berör på djupet, och de jag fastnar allra mest för är de som är skrivna av Katerina Janouch, Mia Skäringer och Elaine Eksvärd.

9789137149806_200x_brev-till-min-dotter

Varför behövs då denna bok 2017? I Katerina Janouchs text kan vi läsa följande citat: Du är inte i första hand flicka. Utan människa. Och som människa har du exakt samma möjligheter och rättigheter som alla andra människor. Tänkvärda ord som egentligen riktar sig till alla kvinnor, och som skulle kunna sammanfatta vad den här boken vill förmedla. Det finns dock en genomgående röd tråd i berättelserna som skrivits av kvinnor med olika bakgrund och olika kulturer i ryggen. Det är den om att flickorna hela tiden måste kämpa för att synas, för att behandlas lika och för att bli visade respekt. Redan från tidig ålder. Mödrarna uppmanar här sina barn att till vara på de möjligheter som givits dem, att våga säga ifrån och att gå sin egen väg genom livet.

Alla döttrar har en mor, men inte alla mödrar har en dotter. Det är även det ett citat hämtat ur boken. Att bli mor är fortfarande en central del av de flesta kvinnors liv. Men det finns en annan valfrihet idag, det är inte ett måste. Kraven som lever kvar i våra normer att du måste vara mor för att vara en fulländad kvinna finns där, men det accepteras i en helt annan utsträckning att du istället väljer att t ex göra karriär. Trots allt har kvinnorna blivit individer, och som sådana bör vi kanske alla ta till oss av vad Mia Skäringer skriver till sin dotter: Alla är bara olika bra på att fejka sitt smile. Sin perfektion. Ägna sitt liv åt att tävla med andra och missa hela poängen. Sig själva. Sin stund på jorden. Dotter av mig. Titta närmare. Under och bakom. Igenom. Inuti. Blunda. Känn. Gå en mil i någon annans mockasiner. Hör vad de säger egentligen, se in i deras ögon. Alla fäktar för sitt liv i ett krig du inte vet något om. Som de inte vill att du ska se. Med de orden tror jag att Mia sammanfattar vad hela den här dagen bör handla om. Att visa varandra respekt och empati, såväl inför kvinnor som män. Men ännu idag är det på intet vis någon självklarhet. En kvinnas känslor och upplevelser förminskas så lätt till något onämnbart, något som inte är värt uppmärksamhet eller allvar. Alla envar som undrar över ordet hysterisk och dess ursprung i grekiskan kan googla på det. Själv orkar jag inte ens fördjupa mig i ordets historia, rötter och den värdering som än idag läggs i det.

Brev till min dotter utgör mycket känslostark läsning om vårt samhälle och vår kultur, det svåra i att fostra ett barn till en fri och självsäker människa utan moraliska pekpinnar, men den berättar också om ett samhälle som utvecklats på bara några få generationer. Sociala medier har till stor del bidragit till att klimatet förändrats senaste åren, både på gott och ont. Kvinnor i alla åldrar matas med ouppnåeliga ideal, hat och påhopp som aldrig förr, men det har också blivit en kanal där den vanliga människan kan göra sin röst hörd som kontrast till de popsångerskor och skådespelerskor som förut hade ensamrätt på idealen. Debatten och vyerna vidgas på så sätt, och unga kvinnor får idag lära sig att de inte behöver tolerera någonting just därför att de är flickor. Ändå lever normerna kvar, och de går i arv (ibland omedvetet) vilket gör att många unga säkert finner dessa råd svåra att efterleva i praktiken. Böcker som Brev till min dotter bör därför läsas av många. För varje person som den kan inge hopp och styrka till, och kanske för dem som får sig en tankeställare, så är en liten seger vunnen. Sist men inte minst. Det är inte bara döttrarna som måste uppfostras annorlunda för att saker ska förändras, ansvaret vilar lika tungt på den som fostrar en son.

Utgiven av: Bokförlaget Forum, 2017.

Medförfattare: Elcim Yilmaz, Katarina Mazetti, Nabila Abdul Fattah, Carolina Neurath, Katerina Janouch, Maxida Märak, Anneli Furmark, Elaine Eksvärd, Mia Skäringer, Therése Söderlind, Alexandra Pascalidou, Martina Montelius, Märta Tikkanen.

Finns hos Bokus och Adlibris

Betyg 5 av 5

Annonser

9 comments

  1. Jag är nog inte lika odelat positiv som du, kanske beror det på att jag läste alla texterna i en lång följd. När jag inte pausade emellan så irriterade jag mig några av skribenterna som jag inte tyckte riktigt höll måttet. För mycket klyschor staplade på varandra i några texter gjorde att jag tyvärr bara skummade dem. Ojämnt blev mitt omdöme.

    1. Ja, jag kan förstå vad du menar där, men tänker att det ger uttryck för olika sätt att uttrycka sig. Visst, en del klyschor, men det kan också bero på att en del saker återkommer i flera av texterna, blir lite upprepande där. Spännande att höra din åsikt. Mitt helhetsintryck var ändå mycket positivt.

  2. Nyfiken ändå på att läsa. Har inte hunnit med den ännu. Hade stora läsplaner inför den här dagen, men det blidde inte ens en tummetott.

  3. Kanske ska försöka läsa den en dag.
    Jag har bara söner och som du skrev i slutet att det ansvaret att uppfostra även söner annorlunda är lika viktigt som att uppfostra döttrar annorlunda. Jag tror att det ansvaret är ännu tyngre att uppfostra söner annorlunda. De är ju oftast män som behandlar kvinnor ”fel”,

  4. Jag har läst några texter och tänkte läsa några till idag. Jag gillar det jag läst hitintills. Det är starkt, berörande och väldigt viktiga texter.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s