Veckans bokbloggsfråga – om recensioner

Barnboksbloggen reflekterar den här veckan om hur det egentligen är att skriva recensioner om böckerna man läser, och hur man ska lyckas sätta ord på läsupplevelsen. Veckans fråga lyder därför: Vad har du lättast respektive svårast för att skriva om – böcker du själv älskar, böcker du tycker är sådär mittemellan eller böcker du tycker är dåliga? Varför tror du att det är så?

Att skriva positiva recensioner har jag inte alls svårt för. Det som kräver lite eftertanke är väl snarast att finna variation på superlativen så att inte alla böcker beskrivs som ”jättebra”. Många recensioner här på bloggen tenderar att bli positiva, och skälet till det är nog att jag i första hand väljer att läsa böcker som har goda förutsättningar att falla mig i smaken. Visst är det spännande att testa nytt och vidga sina vyer, men oftast räcker tiden nätt och jämt till för att läsa inom den egna bekvämlighetszonen.

De böcker jag inte alls tycker om utgör inte heller något större problem. Jag har inga betänkligheter mot att såga dem, för det är trots allt bara min åsikt – och oavsett om jag dissar är inte det ett kvitto på att det är en dålig bok, bara att den inte passade mig. Det samma gäller såklart även omvänt för de bra böckerna. Allt baserar sig på tycke och smak. Men det finns såklart många olika sätt att såga, och jag brukar försöka hålla mig till den mer finkänsliga varianten på temat och komma med konstruktiv kritik. Jag tycker alltid att man ska känna respekt inför att någon trots allt har lagt ner mycket tid och personliga tankar när man skriver en bok. Det är någons verk och det kan aldrig klassas som skräp, även om det kan vara olika tilltalande eller väl genomfört.

Det som däremot är knepigt är att skriva om är de där böckerna som är mittemellan. När det inte är direkt dåligt men heller inte särskilt överväldigande, då kan det vara svårt att sätta ord på vad man egentligen tycker om dem. Det finns många som är helt okej, men som kanske liknar mycket annat eller som egentligen inte utmärker sig på något vis. Vad skriver man då i en recension? Det är komplicerat.

För alla recensioner gäller att jag tycker att det känns viktigt att kunna motivera sin åsikt, och det är just där det blir besvärligt med de där mittemellan-böckerna. För hur ska jag kunna förklara vad jag tycker, när jag egentligen inte tycker något? Vanligtvis brukar jag komma ihåg det mesta jag läser ganska länge, om det inte är för mycket annat runtomkring som gör att jag är okoncentrerad (fick frågan för ett tag sedan om vad jag tyckte om slutet i Keplers senaste, och nej, jag har faktiskt inte en aning om hur den slutade, förutom att jag tänkte att det måste vara en cliffhanger till nästa bok. Vådan av att försöka tänka en enda vettig tanke när man har tandvärk kan vi väl säga, eller kanske gjorde inte Kepler så stort intryck med Kaninjägarna?). Undantagsfallen är just de där mellanböckerna som jag vet bestämt att jag har läst, men ändå inte har några bestående minnen av. För jag vet alltid säkert om jag har läst eller inte, däremot är det inte alltid kristallklart om jag äger boken eller ej.

I övrigt gäller såklart alltid den gyllene regeln att beskriva handlingen utan att avslöja för mycket. Det kan vara lite knivigt att förklara sin åsikt utan att göra just det. Men vad som är spoilers eller inte kan också vara en kluven fråga. Får jag liksom inte skylla mig lite själv om jag läser en recension av den tredje boken i en serie som jag själv inte påbörjat och på så vis får reda på alltför mycket information, tänker jag? Samtidigt kan det ju vara just det som motiverar mig till att faktiskt börja läsa serien, från början. Ibland är det kanske en bra grej att kunna konsten att skumma igenom en text, eller så nöjer man sig med att titta på sifferbetyget i slutet av texten, som jag vet är ett populärt inslag.