Döda talar inte av Eva Dolan

Zigic och Ferreira arbetar vid hatbrottsenheten hos polisen i brittiska Peterborough. När en bil kör rakt in i en grupp utländska gästarbetare hamnar fallet på deras bord eftersom mycket tyder på att brottet kan kopplas till grupper eller enskilda individer som är emot invandring. Det är den ständiga frågan kring invandring som cirkulerar i Västeuropa som utgör temat för berättelsen; tar de platser eller tillför de arbetskraft? Är invandrarna en tillgång eller en belastning? Bilkraschen får dödlig utgång, och samtidigt misshandlas också män med utländsk bakgrund till döds runt om i staden. Frågan är om det finns ett samband.

Döda talar inte är Eva Dolans andra bok, den förra hette Lång väg hem. Hatbrott och klyftan mellan invandrare och infödda är ett brännande hette ämne i många europeiska länder, och när Storbritannien om några veckor folkomröstar för eller emot ”Brexit”, dvs utträde ur EU, är frågan om invandrare och gästarbetare kanske det som kommer att avgöra hur britterna röstar. Den här deckaren ligger alltså helt rätt i tiden, och Eva Dolan väljer att nischa sina deckare på ett sätt som gör att de sticker ut i mängden.

Jag gillar huvudkaraktärerna Zigic och Ferreira, de är intressanta att följa och står ganska långt ifrån den ”klassiske” utredande kommissarien. Problemet jag har med Eva Dolans böcker är hennes berättarstil som är en smula omständlig. Hon skildrar miljöer och karaktärer väl och visar ett Storbritannien som är betydligt mycket mörkare och smutsigare än vad vi är vana vid, men det känns som att författaren samtidigt stampar på bromsen när det gäller handlingen i boken. Lite mera tempo hade inte skadat.

Utgiven av: Modernista, 2016. I översättning av: Carla Wiberg

Kan köpas hos Bokus eller Adlibris

Betyg 3+ av 5