Katarinas bok är den andra delen i trilogin om döttrarna på Morlanda prästgård. Serien inleddes med Ulrikas bok, och handlingen tar vid där denna slutade.
Katarina börjar bli en giftasvuxen kvinna. Hon har gått i lära hos en förnäm fru och skulle kunna bli ett bra äktenskapsparti. Men hon har bara ögon för Sten i Kleva, en man som hennes far kyrkoherden finner otänkbar. När ryktet sprids på byn att Sten har tagit Katarinas jungfrudom spelar det inte någon roll att det är en falsk anklagelse – Katarina har skämt ut familjen.
Inte blir det bättre av att roten till ryktet verkar vara styvmodern, Anna Theodora, som är Katarinas jämnåriga och en gång var henne vän. Allt sådant är nu glömt då Anna Theodora är den som styr hushållet och Katarina gör vad hon kan för att skydda sin yngre syster Ebba från Anna Theodoras nyckfulla sinnelag. Men så finner kyrkoherden på råd, det enda sättet är att gifta bort Katarina med någon bosatt så långt bort att ingen känner till hennes skamfilade rykte. Valet faller på en änkeman som handlar med tyger, bosatt i de allra sydligaste delarna av det danska riket, många mil hemifrån. Med en klump i magen ger sig Katarina av mot sitt nya liv.
Maria Gustavsdotters romantrilogi utspelar sig under det vi i Sverige kallar stormaktstiden, vid 1600-talets mitt. Morlanda prästgård är belägen på Orust som vid tiden var danskt. När jag recenserade Ulrikas bok efterlyste jag mer tidstypiska detaljer, och det levererar också Gustavsdotter i den här boken. Hennes beskrivning av hur familjen porträtteras på familjetavlan (ett helt nytt påfund för de högre klasserna i samhället) känns det väldigt autentiskt och i Katarinas bok kommer även stormaktidens nästintill oupphörliga krig karaktärerna nära i flera bemärkelser. Detta gör att jag verkligen upplever att jag förflyttas till 1600-talet under läsningen.
Över lag känns det också som Maria Gustavsdotter lärt känna sina egna karaktärer bättre i den här andra boken där de förekommer. Det gör att hon förmedlar deras tankar och känslor på ett ännu mer raffinerat sätt än i Ulrikas bok. Det är verkligen beroendeframkallande läsning för den historieintresserade.
Något som jag dock tycker kunde ha finslipats en smula är att författaren ibland har en tendens att upprepa sig. Anna Theodoras domderande i prästgården och Katarinas sorg över att inte bli gravid då hon väl blivit gift – ibland känns det som jag läser samma sak gång på gång.
Över lag tycker jag dock mycket om både Katarina och hennes bok, och jag önskar verkligen att jag skulle få läsa den avslutande delen nu direkt, men det blir att ge sig till tåls.
Tack till Historiska Media för recensionsexemplaret!
Köp boken hos Bokus eller Adlibris
Betyg 4 av 5
Johannas Deckarhörna 
Denna verkar intressant.
Jag tycker den låter mycket intressant men jag har ettan så jag får börja där.
Tror du skulle gilla serien. Vet ju att du gillat Barnbruden och Pottungen t ex och det här är lite samma stil på.
Jag gillade också Katarinas bok och tycker som du att den är starkare än den första. Väntar nu ivrigt på del tre.