De utstötta av Elly Griffiths

I den sjätte boken om arkeologen Ruth Galloway och polisen Harry Nelson flätas två barnamörderskors öden samman. Ruth håller på med en utgrävning av den plats där den ökända änglamakerskan Mor Krok tros ligga begravd. Nelson utreder en kvinna som står anklagad för att ha mördat sina tre spädbarn, ett efter ett. Men det de båda fallen har gemensamt är att det finns tvivel på kvinnornas skuld. Vad det gäller Ruths utgrävning har det visats intresse från TV att göra ett program i en serie om kvinnliga mördare om utgrävningen. Ruth är måttligt road, men hennes fåfänge chef vet inte till sig av lycka. Sagt och gjort och snart får Ruth stifta bekantskap på ett högst ovanligt sätt med den amerikanske historikern Frank som är expert på det viktorianska England och kommit för att delta i TV-inspelningen. Först tycker Ruth mest han är en typiskt vulgär amerikan, men när han visar sig både omtänksam och ridderlig kanske hon måste ompröva det beslutet. Kanske att hon till och med känner lite mer än hon vill för honom.

Nelson blir såklart svartsjuk även om han aldrig skulle lämna Michelle för att leva med Ruth och deras dotter Kate. Men han får snart annat att tänka på då en liten flicka, knappt ett år gammal, rövas bort. Snart försvinner även ett barn till en av poliserna i hans team, Judy, spårlöst från en lekplats. Jakten trappas upp, och det står klart att kvinnan som står anklagad för att ha dödat sina egna barn inte kan ligga bakom dessa illgärningar eftersom hon sitter inlåst. Men vem är det då de jagar?

Ruth Galloway är alltid en trevlig bekantaskap att läsa om, men jag tycker nog att serien börjar bli lite för upprepande vid det här laget. Det ältas om och om igen om hennes relation till Nelson och att han inte tänker lämna sin fru. Nelson vill nämligen både ha kakan och äta den. Dags att finna på något nytt grepp nu, Elly Griffiths, om jag får be. Dessutom dyker den mystiske druiden Cathbad likväl upp i boken och stjäl en hel del av utrymmet trots att det i bokens inledning utlovas att han befinner sig på annan ort.

Men över lag finns det också mycket positivt med den här boken. De arkeologiska och historiska anekdoterna är alltid trevliga och Elly Griffiths har en alldeles egen språklig stil som jag gillar. Dessutom känner man lätt igen sig i många av de mer vardagliga situationer Ruth hamnar i. Hon är ingen superkvinna och utmålas inte heller som om hon försöker vara det och det gillar jag. Spänningen hålls på en lagom nivå för en feelgooddeckare, det blir småruggigt men aldrig allt för bloddrypande. Slutbetyget blir att det är en stunds mycket trevlig brittisk underhållning, och de som uppskattat de tidigare böckerna kommer att gilla även denna även om igenkänningsfaktorn från tidigare delarna i serien stundtals är hög.

Tack till Minotaur för recensionsexemplaret.

Boken finns hos Bokus och Adlibris

Betyg 4 av 5