Vindsjälar av Mons Kallentoft

Bild

Det är sommar i Linköping. Malins dotter Tove är tillbaka i staden efter studierna på Lundsberg. Hon vacklar i vad hon vill fortsätta göra. Plötsligt känns inte den attityd hon fick lära sig på Lundsberg rätt längre. Men hon har fått ett sommarjobb på ett äldreboende, och där trivs hon bra. Känslan av att inte bara pengar och status räknas utan också att kunna göra något för sina medmänniskor får henne att må bra och känna sig nöjd med sig själv. Det är här hon känner att hon uträttar något.

Inte alla delar tankarna om att pengar och status kanske inte är det viktigaste. I Linköping finns också en stenrik man som äger bland annat vårdhemmet Tove jobbar på. Han planerar att sälja, efter att ha tröttnat på den negativa publicitet som åldringsvården i Sverige fått på senare år, och nu är det viktigt att ingenting stör affären. Han vill få ut det mesta möjliga, ur ekonomisk synpunkt. Men det finns två orosmoment, dels att han känner sig förföljd, och dels att det på ett av hans vårdhem bor en man vid namn Konrad Karlsson. Vårdtagare eftersom han är förlamad till stor del, men samtidigt med alla förståndsgåvor intakta, är Konrad är inte nöjd med det han ser. Alla besparingar och nedskärningar som gör att personalen inte har tid att ägna en minut mer än nödvändigt åt honom får honom att ilskna till. Är det så det är meningen att det ska vara? Själv har han arbetat hårt hela sitt liv och betalat skatt för att bygga den svenska välfärden, och nu ser han den yngre generationen plocka på sig alla pengar för att placera på Caymanöarna eller något liknande ställe.

Malin Fors är nykter för ovanlighetens skull. Men hon mår i vanlig ordning inget vidare. Hon sluter sig, och känner sig sviken av läkaren som bedrog henne. Tove är vuxen och visst är hon hemma igen, men hon behöver inte sin mamma på samma sätt längre. Tove ger henne dessutom dåligt samvete för att hon inte gör mer för sin förståndshandikappade bror.

Men så inträffar ett mord, och Malin Fors vaknar till liv igen. Och den döde är ingen mindre än Konrad Karlsson som hittas hängd i sladden till sin egen larmknapp. Det är Tove som hittar honom. Blickarna vänds naturligtvis mot vad för typ av sovande björn han kan ha väckt till liv genom sina insändare där han målar upp vårdhemmet han bor på som allt annat än en idyll. Men snart står det klart att det kan finnas fler motiv. Han var nämligen rik. Barn och barnbarn säger sig inte ha vetat eller inte ha brytt sig, men frågan är om de talar sanning. Och vad har egentligen mannen som förföljer ägaren till vårdbolaget med saken att göra?

Mons Kallentoft har i sin sjunde bok om Malin Fors och de andra i Linköping valt ett rykande hett ämne som bakgrund för sin kriminalhistoria. Åldringsvården och hur vi värdesätter, eller inte gör det, vad som händer med våra nära och kära när de blir gamla har varit mycket aktuellt de senaste åren efter att flera skandaler uppdagats. Det alla verkar vara överens om är att ingen vill drabbas själv av det man hör om på radio och teve, men att man samtidigt inte är beredd att göra särskilt mycket för att förändra situationen för de drabbade. Personalen gör så gott de kan och vänder nästan ut och in på sig själva, men till ingen nytta då de privata vårdbolagen ger dem uttryckliga order om vad det får kosta och vad som är överflöd att göra för de boende. Det är ett smart drag av Kallentoft tycker jag, för naturligtvis ger det nytt liv åt en deckargenre som ibland kan tyckas svår att förnya att blanda in ämnen som folk har i sina medvetanden och som de flesta har en relation till eller en åsikt om.

Språket är som vanligt utpräglat i Kallentofts speciella stil och anda. Jag har aldrig varit någon beundrare av de kursiverade partier där de döda talar till Malin Fors, och till min glädje märker jag att dessa inslag kortats ned betydligt de senaste två böckerna. Men dessa passager i berättelserna har trots allt blivit hans signum, och det är som bekant dumt att ändra allt för mycket på ett vinnande koncept, det inser även jag.

Något mer jag uppskattar är att Tove får ta större plats i denna bok. Det ger också lite nytt liv till bokserien och gör att det inte blir allt för upprepande. För Malin Fors och hennes alkoholproblem finns ju i bakgrunden, men med tanke på hur stor plats de tagit i några av de tidigare böckerna, är det nog ett klokt drag att låta henne stå tillbaka en aning nu för att skapa variation. Den senaste berättelsen är inte lika rå och våldsam som några av de tidigare varit (t ex Den femte årstiden), vilket också är ett plus. Balans är en konst att skapa, och morden behöver inte alltid vara bestialiska för att vara obehagliga. Att mörda någon som inte kan försvara sig kan också ge rysningar, utan att blodet dryper.

Över lag tycker jag att Vindsjälar tillhör de bättre böckerna i serien. Läs den om ni tyckt om de tidigare!

Boken finns att köpa som storpocket och inbunden hos Bokus och Adlibris .

Betyg 4 av 5

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.