Top Ten Tuesday

toptentuesday

Veckans tema: Mother’s Day related Freebie

Det är ju snart Mors dag även i Sverige, så idag tipsar jag om tio böcker som jag tänker passar att läsa nu eller kanske ge bort till en läsande mamma. Allihop har ett tema som kretsar kring föräldraskap och relationen mellan mor och barn. Katerina Janouchs bok får representera hela serien som den ingår i. De övriga är fristående.

Ett långt spår av blod av Mason Cross

9789177015758_200x_ett-langt-spar-av-blod-carter-blake-1

Carter Blake har ett område som han behärskar bättre än de allra flesta, förmågan att hitta människor. Han är så skicklig på denna profession att han är den förste som anlitas är den ökände krypskytten Caleb Wardell lyckas rymma från en fångtransport. FBI behöver hans tjänster, men de är samtidigt inte riktigt beredda att släppa in Blake i sin hemlighetsfulla och hierarkiska verksamhet. Blake tar sig dock an uppdraget med sin fulla uppmärksamhet och han verkar vara den ende som kan föreställa sig hur den ökände seriemördaren tänker. Men så har de också träffats förut. En gång var Wardell en dekorerad militär stationerad i Mosul, och Blake befann sig också i Irak på hemligt uppdrag. Det finns en vendetta i luften dem emellan, och till sist måste de också mötas efter att Blake och hans temporära kollegor följt det långa spår av blod som Wardell efterlämnar i den amerikanska mellanvästern.

En riktig actionthriller är vad vi bjuds på i den första boken om Carter Blake. Vad eller vem Blake egentligen är får vi som läsare veta väldigt lite om, men det är en del av tjusningen när det gäller hemliga agenter. Trots det utstrålar karaktären Blake karisma, och även hans medarbetare blir nyfikna på vem denne kompetente men tystlåtne man är. Samtidigt finns det en del krafter inom FBI som inte är beredd att acceptera en utomstående konsult. Mason Cross har lyckats väl med att fånga just det spelet.

Ett långt spår av blod är just vad titeln antyder, blodig. Den är också hårdkokt och händelserik och trots att jag egentligen inte brukar fängslas av den här typen av actionböcker där vapenpatronerna är lika flitigt förkommande som kommatecken över sidorna så fastnar jag direkt och har svårt att lägga ifrån mig boken. Det finns en bra balans i författarens sätt att lägga fram sin historia, och att det amerikanska samhället har en hel del att hantera i form av krigsveteraner som återvänt från Irak och Afghanistan ger en realism och tyngd åt berättelsen. Sammanfattningsvis är det en riktig bladvändare till bok som lyckas övertyga även en skeptiker.

Utgiven av: Modernista, 2017. I översättning av: Gabriel Setterborg.

Finns hos Bokus och Adlibris

Betyg 4 av 5

Selfies av Jussi Adler-Olsen

9789100137250_200x_selfies

Avdelning Q fortsätter verka i källaren på Köpenhamns polishus, men dess existens är ifrågasatt. Vad bidrar de egentligen med, Carl, Assad, Rose och Gordon? Något fel har uppstått i rapporterna som gör att det ser ut som att de inte löst ett enda fall på evigheter. Carl Mørck måste försöka styra upp detta, samtidigt som medarbetaren Rose befinner sig närmare ett sammanbrott än någonsin. Att utreda har de ett fall med en mördad högstadielärarinna. När en äldre dam vid namn Rigmor Zimmerman hittas död i samma område och med samma skador drar polisen slutsatsen att gärningsmannen slagit till igen, trots det stora tidsspann som skiljer brotten.

Någonstans i Köpenhamn finns också socialhandläggaren Annelie. Hon är trött på alla unga tjejer som betraktar socialen som en bankomat. De ber ständigt om mer pengar som sedan går till att fixa naglar eller hår, men är inte beredda på någon motprestation. Annelie finner dem bortskämda och ambitionslösa, det enda de gör är att parasitera på samhället. Hon bestämmer sig för att ta lagen i egna händer och göra samhället en tjänst genom att helt enkelt köra över några av dessa unga damer. Vad hon inte har räknat med är att de tre främsta måltavlorna, Michelle, Jazmine och Denise är handlingskraftiga när det väl gäller. Annelie har inte heller någon aning om att Denise är den mördade Rigmor Zimmermans barnbarn.

Poliserna på Avdelning Q liknar som vanligt inga andra, och med en stor dos humor fortsätter Jussi Adler-Olsen att skildra deras öden och äventyr. Denna gång har det dock smugit sig in en svärta i berättelsen om huvudkaraktärerna, då Rose är verkligt nära en psykisk kollaps. Detta leder till att vi får veta mer om hennes bakgrund och uppväxt, och det är en tämligen kolsvart och gripande historia.

I övrigt kretsar temat, som titeln Selfies antyder, om unga kvinnor med sitt eget bästa för ögonen i alla lägen. De vill ha allt utan att anstränga sig det minsta, vilket provocerar socialhandläggaren till vansinne. Men vi får inte bara följa Annelie som tappat greppet och bestämmer sig för att utplåna dem, utan också de tre unga tjejerna. Det visar sig att livet kanske inte är så lättvindigt och glamoröst som deras yttre fasad antyder.

Adler-Olsen snålar verkligen inte med berättarperspektiven eller kopplingarna. Rigmor Zimmerman och hennes familj har en koppling till nazismen under andra världskriget. Här finns också en försvunnen amerikansk elitsoldat, och ett tag kan jag inte för mitt liv förstå hur författaren ska lyckas fläta samman alla de trådar han lagt ut. Men det lyckas, även om jag kanske inte alltid är med på varför han gör det så komplicerat för sig.

Grundhistorien i Selfies är bra, och boken är både spännande och underhållande. Ibland blir det en liten gnutta för mycket av det goda när Adler-Olsen svävar iväg och breder ut sig om detaljer, och kanske är inte alla sammanhang och oväntade kopplingar helt trovärdiga. Men Adler-Olsen fängslar ändå sina läsare och man kan inte undgå att charmas av Avdelning Q och deras oortodoxa arbetsmetoder.

Utgiven av: Albert Bonniers förlag, 2017. I översättning av: Leif Jacobsen.

Finns hos Adlibris och Bokus

Betyg 4 av 5

En smakebit på söndag

ensmakebit

Söndag och dags för en att dela litterära smakbitar i En smakebit på söndag. Har ni återhämtat er efter Eurovision? Trots att jag alls inte är någon nattuggla åsåg jag hela spektaklet utan att somna en enda gång. Min favorit var Bulgarien, men den jag hejar på vinner aldrig så det kom inte som någon chock att det istället blev Portugal som kammade hem tävlingen.

Huvudvärk i flera dagar är inte bra för läsflytet, men nu har den äntligen gett med sig så idag tänkte jag unna mig nästintill en heldag med bra böcker. Kanske blir det en promenad och lite matlagning också. Veckostädning skedde igår, alltid lika härligt när den är avklarad även om det inte dröjer innan det är dags att börja om, särskilt inte när katten fäller all vinterpäls…

Här kommer i alla fall dagens smaktbit. I fredags rådde stor ambivalens men nu har jag bestämt att nästa bok blir Ett långt spår av blod av Mason Cross. Citatet är hämtat från bokens prolog. Ha en fin söndag!

9789177015758_200x_ett-langt-spar-av-blod-carter-blake-1

Till att börja med heter jag inte Carter Blake. Namnet är inte mitt mer än hotellrummet som jag råkade befinna mig i när jag fick samtalet. Det var trevligt utan att vara extravagant. Rummet menar jag: ett deluxe med stadsutsikt på sjunde våningen i nordvästra hörnet i ett cityhotell i mellanprisklass. Jag gillade rummet. Det hade gjort god tjänst i de arton dagar jag hade bott i det. Staden var bra den också, inte för stor, inte för liten. En bekväm miljö att jobba i.

På samma sätt hade jag de senaste åren vant mig vid namnet Blake. För mig är namn ungefär som hotellrum, man väljer ett som passar ens syften, använder det så länge man finner lämpligt och lägger sedan bort det när man inte längre behöver det.

Helgfrågan v. 19

FotoFlexer_Photo4

Helgen närmar sig och Mia frågar: Vad äter ni ? (gärna recept) Vad läser ni? Vad ska ni titta på film/tv-serie, eurovision eller bio? Vad smaskar ni på? 

Imorgon är det fredag och då är det först ishockey, sedan Let’s Dance-final och där håller jag på Anja Pärson. Vad det blir för mat återstår att se, men jag tror inte att det går att grilla i alla fall. För kallt och otrevligt, nej, det blir varm mat inomhus. På lördag kommer jag att kolla på Eurovision Song Contest och jag hejar såklart på Sverige och Robin Bengtsson även om jag kanske inte direkt tokälskar det svenska bidraget. Det kunde både ha varit bättre, men också sämre. Om vi vinner? Nej, det tror jag att Italien, Bulgarien eller Portugal gör. Inte heller lördagens meny är utredd, jag får väl inventera kyl och frys och se vad jag känner för då. Till all tv: n kommer jag säkert att smaska i mig både chokladglass, cola och ostbågar. Dock inte allt samtidigt.

I helgen ska jag läsa ut Selfies av Adler-Olsen och Italienska nätter av Katherine Webb. Läsningen har gått segt sista veckan. Men det beror inte på böckerna. Har hållit på med dessa båda ett tag, så hög tid att de blir utlästa. Jag läser även Springpojken av Gabriella Ullberg Westin, den är snart klar och då måste jag kasta mig över Fixaren direkt för hua vad spännande! När det så är dags att välja ny bok blir det kanske Eldpojken av S K Tremayne och Ett långt spår av blod av Mason Cross. Eller Sekten som återuppstod av Mariette  Lindstein. Ja, ni hör ju, det kan bli lite hur som helst. De ligger i alla fall överst i min läshög.

Hoppas ni får en fin och mysig helg allihopa!

Hetta av Jane Harper

9789137148052_200x_hetta

Den värsta torkan på evigheter plågar den lilla australiensiska staden Kiewarra. Bristen på vatten och vad det medför i form av förluster för jordbruket, en av regionens främsta näringar, gör att människor förändras. Klimatet hårdnar och befolkningen pressas till sin yttersta gräns. Så sker ett dödsfall som skakar hela bygden. Luke Hadler verkar ha dödat sin fru och son, och därefter sig själv. Den enda överledande är dottern Charlotte som ännu är för liten för att förstå vad som har hänt. Ingen kan förstå varför, men allmänhetens åsikt är att hettan måste ha drivit Luke till vansinne.

När Aaron Falk återvänder till Kiewarra för sin barndomsväns begravning är det med blandade känslor. Han är numera polis i Melbourne, men anledningen till att han en gång lämnade staden så hastigt finns i färskt minne. När Luke och Aaron var i tonåren försvann deras vän Ellie, och hon påträffades senare död i floden. Vad som egentligen hände är fortfarande höljt i dunkel, men Falk anklagades för att ha varit inblandad. Detta leder till heta känslor i staden, och Aaron Falk blir allt annat än välkomnad. Tillsammans med stadens polischef Raco börjar dock Falk tvivla på att Luke verkligen har tagit livet av både sig själv och familjen. Kanske ligger någon annan bakom, och tanken på att han i själva verket var vittne till vad som hände Ellie och nu måste tystas slår snart rot.

Hetta är Jane Harpers deckardebut som har lovordats storligen, och det är bara att instämma, hon har verkligen lyckats fånga alla detaljer och åstadkommit en riktigt spännande berättelse. Harper använder sig av klassiska grepp med hemligheter i det förflutna, men hon visar att det ännu fungerar utmärkt om man paketerar handlingen på rätt sätt.

Falk återvänder till sin hembygd och blir genast utfryst. Befolkningen har inte glömt de gamla rykten som cirkulerade om hans inblandning i Ellies försvinnande. Harper har lyckats bra med att fånga den hetsiga stämningen, och det faktum att Falk inte har någon möjlighet att rentvå sig. Allmänheten har redan dömt honom, och då verkar skuld ha mindre betydelse. Det man eftersträvar är en syndabock, och en sådan har man fått. Aaron Falk låter sig dock inte avskräckas. Han stannar kvar för att få reda på vad som egentligen hände Luke och hans familj.

Det är inte ovanligt att författare försöker sig på att använda elementen eller årstiderna för att förstärka ett tema i sin bok. Det är däremot inte alltid det lyckas och verkligen harmoniserar med miljöerna och atmosfären som beskrivs. Att hettan och torkan under den australiensiska solen nästan driver människor till vansinne är dock fullt rimligt. När djuren svälter och grödorna torkar är det många som riskerar att förlora såväl sin inkomst som sitt arv. Plötsligt kanske man inte kan behålla den gård som ägts av familjen i flera generationer. Det blir en pressad situation som påverkar alla, och som ingen kan göra något åt. Hettan är i det här fallet en kuliss, något Jane Harper använder för att förstärka stämningen i sin bok och det lyckas hon med till fulländning. Det är tryckande, krypande och påfrestande in i minsta detalj. Hon använder också hettan och vad den ställer till med för att förmedla en viss form av symbolik. Aaron Falk finner att floden bakom hans barndomshem är borta, liksom den plats där Ellie påträffades död. På så sätt blir det väldigt tydligt att platsen är den samma, men att tiden inte är det och att den därmed förändrats. Hetta är absolut ett av vårens och sommarens måsten om man uppskattar en välskriven thriller.

Utgiven av: Bokförlaget Forum 2017. I översättning av: Jessica Hallén.

Finns hos Adlibris och Bokus

Betyg 5 av 5

Nytt i bokhyllan 

Det var länge sen jag visade bild på de nya böcker som flyttat in och ärligt talat, jag har inte riktigt koll på vilka som redan visats upp. Några kanske helt enkelt missat det här momentet. Här är i alla fall de senaste nyförvärven som jag vet säkert inte synts här tidigare. Stort tack till dem som skickat, det ser ut att bli mycket lovande läsning framöver! 

Författarintervju: Ninni Schulman

253712.jpg

Foto: Anna-Lena Ahlström – Från Bokförlaget Forums hemsida

Hennes böcker har sålt i nästan 400 000 ex och därmed satt Hagfors i Värmland på den svenska deckarkartan med besked. Vi är många som uppskattar Ninni Schulman och hennes böcker. I samband med att den senaste boken om Magdalena Hansson, Välkommen hem, nu släpps som pocketbok (Månpocket) har jag fått möjligheten att ställa några frågor till Ninni om hennes författarskap och framtidsplaner.

Här finns min recension om Välkommen hem.

9789175036625_200x_valkommen-hem_pocket.jpg


Hej Ninni! Välkommen hem är den femte boken i din deckarserie. Hur känns det? Är det samma känsla att skriva nu som det var när du debuterade 2011 med Flickan med snö i håret?

– Nej, det är en annan känsla nu, framför allt med tanke på att jag själv är så bekant med mina karaktärer Magdalena, Petra och Christer nu – de är som livs levande vänner. Mina läsare är har också hunnit bli bekanta med dem, vilket gör att det finns en förväntan från läsarna inför ett boksläpp. Det är väldigt roligt.

Du är journalist och kommer ursprungligen från en liten ort i Värmland, precis som din huvudperson Magdalena Hansson. Hur mycket identifierar du dig med din karaktär? Är ni lika eller varandras motsatser?

– Magdalena är i mångt och mycket en helt egen figur även om har fått låna vissa drag och en del av sin personlig bakgrund av mig. I vissa fall är hon en uppskruvad variant av mig; mer känslosam, mer rörig, mer driven. Petra och Christer bär också spår av mig. Ibland känns det faktiskt som om Christer är mer lik mig är Magdalena.

Välkommen hem handlar mycket om att återvända till sina hemtrakter i vuxen ålder, det mottagande man får och att falla in i gamla mönster och roller. Du bor ju numera i Stockholm, men hur känns det när du är på besök hemma i Värmland? Hur tas dina böcker emot på de orter där de utspelar sig?

– Mina böcker har fått ett fantastiskt mottagande i mina hemtrakter, vilket jag både är väldigt tacksam och samtidigt lite förvånad över. Det är ju ingen idealiserad bild jag ger av den värmländska landsbygden, ingen idyll jag målar upp. Men det verkar som om folk där känner sig sedda, deras liv och tillvaro blir beskriven så som den är. I somras blev jag utsedd till Filipstads ambassadör, vilket är ett stort hedersuppdrag i min forna hemkommun och jag har tidigare fått Hagfors kommuns kulturpris, så det går tydligen att bli profet i sin egen hembygd. I alla fall om man tar livet av folk i böcker.

Om du får säga en sak som du tycker är det allra bästa och som du förknippar starkast med Värmland, vad är det?

– Humorn och sättet som folk står med båda fötterna på jorden.

Handlingen i dina böcker har flera gånger kretsat kring sociala frågor, barn som far illa, mobbing och kvinnomisshandel t ex. Är det viktigt tycker du att berätta mer än bara en mordgåta, och hur gör du för att fånga och leva dig in i de här utsatta karaktärernas tankar och känslor?

– I första hand handlar deckare om underhållning, men om man samtidigt kan passa på att skildra något som känns viktigt så har man en fantastisk möjlighet. En fackbok om kvinnomisshandel eller om trafficking når tyvärr bara de som redan bryr sig, men i en deckare kan man nå fler. Jag lever mig in väldigt mycket i mina karaktärer vilket tar mycket kraft. Jag gråter när jag skriver vissa kapitel och efter min fjärde bok ”Vår egen lilla hemlighet” kände jag mig som en urvriden trasa i ett halvår.

Jag har ibland tänkt när jag läser dina böcker att du är väldigt bra på att skildra relationer, och att den förmågan säkert skulle kunna komma väl till pass även i romaner eller feelgood. Är det något som lockar, att någon gång skriva något annat än en deckare?

– Ja, det är relationerna och psykologin som är drivkraften i mitt skrivande och det finns en vilja både hos mig och hos mitt förlag att det ska bli någon rena relationsroman någon gång också, utan mord och våld. Just nu skriver jag på en bok som inte ingår i Hagfors-serien är ingen ren deckare utan är en relationsthriller, något åt Karin Fossum-hållet.

Tillsammans med Caroline Eriksson har du en podcast, Skriv en bestseller – eller en helt annan historia, där ni berättar om ert skrivande, ger era bästa tips till den som själv skriver på ett manus och ibland även gästas av andra svenska författare. Vad är det roligaste med att spela in en pod? Känner du att du lär dig nya saker och utvecklas som författare av det? Hur väcktes idén?

– Att skriva är en ensam sysselsättning och man är så utlämnad åt sitt eget manus och sitt eget mående. Det går upp och ner hela tiden. Caroline och jag har under alla år vi umgåtts pratat väldigt mycket om vårt skrivande och insett hur bra vi har det som känner någon i samma situation som kan förstå vilja svårigheter man ska trassla sig igenom längs vägen. Så är det ju inte för alla. Det finns så många som sitter i sin ensamhet och kanske skriver i hemlighet till och med. Vi fick då en tanke att vi skulle bjuda in andra skrivande själar i våra samtal. I mitten av maj läggs säsongens 40:e och sista avsnitt upp och vi har haft så otroligt roligt. Det känns som om vår ambition lyckades.

För alla oss som längtar efter en ny bok om Magdalena Hansson, finns det planer på en sådan inom den närmaste framtiden?

– Det gör det! Minst två böcker till kommer det att bli, men det dröjer något år eller två. Men håll ut!

Slutligen, om Ninni själv får välja. Vad läser du helst för typ av böcker och har du några riktigt heta tips inför våren och sommarens lässtunder?

– Jag läser väldigt, väldigt blandat. Allt ifrån Knausgård, Elena Ferrante, Jonathan Franzén, såna där tjocka böcker där det inte förekommer några biljakter alls till Stephen King och alla möjliga deckare. Nya snackisen ”Ett litet liv” av Hanya Yanagihara ska man ge sig in på om man vill ha en så kallad stor berättelse som nästan aldrig tar slut. Mycket läsvärd, om än lång. I feel good-genren är ”Vi” av David Nicholls ett självklart tips. En underbar bok. Personligen ser jag mycket fram emot att – äntligen! – få läsa Carolines (Eriksson) nya bok ”Hon som vakar” som kommer i augusti. De som lyssnat på podden vet hur hårt hon jobbat med den.

Stort tack till Ninni Schulman för att du tog dig tid att svara på mina frågor!


Böckerna av Ninni Schulman finns att köpa här eller här.

Helgfrågan v.18

FotoFlexer_Photo4

Ny fredag, ny fråga. Idag undrar Mia:

Vilken klassiker tycker ni absolut man ska läsa?

Jag gillar de gamla ryssarna, så Brott och straff av Fjodor Dostojevskij tycker jag absolut är läsvärd. Själv är jag lite sugen på Tolstoj eftersom både Anna Karenina och Krig och Fred kommer i nya band till hösten.

När det kommer till våra svenska klassiker tycker jag att man ska läsa Doktor Glas av Hjalmar Söderberg. Själv är jag sugen på att plocka upp något av Selma Lagerlöf snart. Sen ska man ju såklart läsa klassiska deckare också, Agatha Christie, Maria Lang, Dorothy Sayers och Sir Arthur Conan Doyle. Kanske borde man även läsa om kommissarie Maigret?

Sen är jag också väldigt sugen på böckerna av Kristin Lavransdotter.

Nej, nu får jag lugna mig innan läslistan blir kilometerlång. Trevlig helg allihopa!