Veckans bokbloggsfråga v 38 

Helgfrågan handlar idag om Bokmässan och Mia undrar Vilken författare skulle ni vilja träffa på bokmässan och varför?

Det vore roligt att få chansen att säga hej till Emelie Schepp, Kristina Ohlsson och Camilla Grebe, tycker jag. Håller extra utkik efter dem. Varför? För att jag gillar deras böcker! Finns såklart många fler som också vore roligt att få träffa live. 

Mia undrar också om det är någon höstbok som inte släppts ännu som vi längtar riktigt mycket efter. Den här är ett bra exempel:

Trevlig helg! ❤️ 

Annonser

Orkidépojken av Helena Dahlgren

En mörk berättelse om ensamhet, det är grunden i Helena Dahlgrens skönlitterära debut. Vi får följa Hanna, en ung kvinna fylld av självtvivel och funderingar över vad det ska bli av framtiden. Tonårstidens utanförskap klistrar sig fast och skapar fortfarande osäkerhet. Tillsammans med sin bäste vän Zeb var hon ena halvan i ett omaka par i skolan, pluggtjejen och den homosexuella killen. Stämplar som i den hierarki som styr Tyresö är svåra att tvätta bort. Den populäraste tjejen i området, Linda Palmgren, hon lever däremot ett perfekt och eftersträvansvärt liv. På pappret. För under ytan döljs en annan sanning, vilket visar sig när hon plötsligt försvinner. Zeb och Hanna börjar vid den här tiden också följa en bloggare, Orkidépojken. Hans texter genomsyras av en bottenlös ensamhet som de finner både skrämmande och exotisk. Men vem är han? En främling vara levnadsöde berör, men som förblir distanserat. Tanken att han skulle finnas på riktigt, i deras närhet, framstår som omöjlig. Ändå är det just det som är essensen i Helena Dahlgrens bok, den osynliga ensamhet som finns mitt ibland oss.

Orkidépojken utspelar sig mitt i samtiden, i en ung människas verklighet. Helena Dahlgren kryddar sin berättelse med många populärkulturella referenser, inte minst till tv-serien Twin Peaks. Hon fångar ungdomens nyfikenhet, känslan av att vara först i världen med att upptäcka storheten i en låt, en film eller en bok. Hon fångar också det isolerade och smått självupptagna, att det som utspelar sig i den egna bubblan ibland tillåts ta enorma proportioner. Saker som hör ungdomen till. Berättelsen är skriven med intensitet, och jag uppskattar att Helena Dahlgren vågar ge sig på det korta formatet om ca 150 sidor som på sätt och vis är så mycket svårare än att breda ut sig i en längre text. Här gäller det istället att vara koncis och väga orden på guldvåg. Det finns en suggestiv stämning över Orkidépojken som ibland gör berättelsen lite svävande. Ingenting är svart eller vitt. Det tragiska slutet berör, och Helena Dahlgren väl med att skildra ungdomars tankar och sociala villkor. 

Utgiven av: Lava förlag/ Contant Reader, 2017.

Finns hos Bokus och Adlibris 

Betyg 4 av 5

Pappas pojke av Emelie Schepp

Ett kort ärende till maraffären kommer att förändra allt för Sam. Vardagen förbyts i tragedi när han blir uppringd av sin sexåriga son Jonathan som berättar att någon har tagit sig in i huset. När Sam kommer hem är Jonathan borta och hans fru Felicia ligger död i hallen. 

Vid åklagarämbetet i Norrköping förbereds en uppmärksammad rättegång mot den förhärdade brottslingen Danilo Peña. Den som driver målet är Per Åström, men Danilo kräver hela tiden att få träffa Jana Berzelius. Återigen blir Janas fokus kluvet, Danilo Peña sitter inne med information om henne som inte får läcka ut. Hon är involverad i utredningen med den försvunne pojken, men måste samtidigt se till att inte Danilo avslöjar hennes förflutna. Kollegan Per Åström har med tiden och trots Janas kyliga inställning till sina medmänniskor kommit att betyda mycket för henne. När hon inser att han svävar i fara genom att driva målet mot Peña blir läget ytterligare komplicerat. Hon måste hitta ett sätt att själv ta över fallet för att rädda Per, men gör hon det kommer det slå en kil emellan dem på det privata planet. 

Pappas pojke är den fjärde boken i serien om åklagare Jana Berzelius och Norrköpingspolisen. Det är en rafflande berättelse som visar att Emelie Schepp förfinat sin berättarteknik och här levererar en såväl komplex som spännande historia. Emelie Schepp har två år i rad belönats med läsarnas pris som Bästa deckarförfattare vid Crimetime Specsavers Awards. 

Bokserien fortsätter att kännetecknas av maktkampen mellan Jana Berzlius och hennes antagonist Danilo Peña. Den är också en metafor för Janas kamp med att hantera sitt eget förflutna. Peña fortsätter att utgör ett hot mot det liv Jana har byggt upp, ett liv hon vill skydda till varje pris. I de första böckerna var hon en mycket sval och hemlighetsfull karaktär, men i  Pappas pojke låter Emelie Schepp oss ana en mjukare, mer empatisk sida. Serien i sin helhet är i allra högsta grad karaktärsdriven, det är och förblir Jana som står i centrum. Därför är det att rekommendera att läsa böckerna i rätt ordning. Språket i boken är rappt, några transportsträckor förkommer inte och alla trådar leder handlingen framåt och knyts samman på ett skickligt sätt. Emelie Schepp lämnar inget åt slumpen och resultatet blir en riktig bladvändare i den bästa svenska deckartraditionen.  

Utgiven av: HarperCollins Nordic, 2017

Finns hos Bokus och Adlibris 

Betyg 5 av 5 

En smakebit på söndag

Den här veckan har verkligen bara försvunnit! Ni som följer på Instagram har kanske sett att det har varit födelsedag i familjen och tillverkning av olika tårtor med mera på programmet. Roligt, men mycket läst har det inte blivit. Nu har lugnet åter lägrat sig och jag är på sidan 184 i Pakten av Michelle Richmond. En ruggigt spännande bok! Fler smakbitar finns hos Flukten fra virkeligheten.

Ha en fin söndag allihopa! 💜

Den underjordiska järnvägen av Colson Whitehead

En av årets mest internationellt uppmärksammade böcker är Den underjordiska järnvägen, belönad med Pulitzerpriset och nominerad till Man Booker-priset. Boken baseras delvis på verkliga händelser, men är skildrad genom den fiktiva karaktären Cora. Boken sätter fokus på det amerikanska slaveriets historia. Här speglas skillnaden mellan Nord- och Sydstaterna och de rasmotsättningar som ger återklang även i dagens amerikanska samhälle. 

Cora är en ung, svart slavflicka som rymmer från plantagen hon lever på. Allt med ett löfte om ett bättre liv i norr. Men att rymma från sin ägare är ett riskfyllt företag då slavjägare ständigt är på jakt efter de belöningar som sätts för att återbörda den förlupna arbetskraften. Här finns en första vinkling som visar hur de svarta slavarna inte skattas högre än bortsprunget boskap. 

För att ta sig till norr lyckas Cora få en plats på den underjordiska järnvägen, ett nätverk som transporterar människor i godsfinkor under jord. Nätverket som sådant har verklighetsbaserad grund, men inte i form av en faktisk järnväg. Männsikosmugglingen blir karaktäristisk för hela budskapet i Colson Whiteheads berättelse. Det är en instängd och farlig färd mot ett ovisst öde, en dröm om frihet som hägrar men som på många plan stannar vid just en vision. En dröm om ett bättre liv som för de flesta inte kommer att bli verklighet. 

Boken skildrar ingående men i saklig ton de grymheter slavarna utsätts för, samt de värdegrunder som gör den vite mannen överlägsen. Det är en intressant och omskakande historisk roman. Samtidigt är det något med Colson Whiteheads korthuggna berättarstil som gör att jag aldrig blir så berörd som jag kanske hade förväntat mig. Cora förblir sval och jag kommer aldrig hennes tankar och känslor riktigt nära. Hon känns en aning avtrubbad inför situationen. Samtidigt får det mig att tänka att det kanske är ett utslag utav att Cora känner ingen annan verklighet. Hon kan inte ha den moderna läsarens perspektiv och syn på slaveri. Författaren svävar i gränslandet mellan fakta och fiktion på ett sätt som gör boken en aning svår, men läsvärd. Den bjuder på dramatik, många tänkvärda aspekter av människans blodiga historia och ett tidlöst ämne som gör avtryck även i dagens amerikanska samhälle. 

Utgiven av: Albert Bonniers förlag,  2017. I översättning av: Niclas Nilsson.

Finns hos Bokus och Adlibris 

Betyg 3+ av 5

Världen utan dig av Jill Santopolo 

Lucy och Gabriel träffas under dramatiska former, mitt under terrorattacken mot World Trade Center. Kanske är det just detta som gör relationen så stormig, att de båda inser den dagen att de vill leva sina liv fullt ut. Men innebörden i det är inte densamma för dem, och den svindlande passionen får ett abrupt slut när Gabe väljer att resa till Irak som krigsfotograf. Lucy är inte beredd att sätta förhållandet på is, hon känner sig åsidosatt, överkörd och nonchalerad. De går skilda vägar, men ändå kommer Gabriel alltid att finnas i Lucys medvetande. 

Först ter sig livet mest som ett mörkt töcken efter uppbrottet, men så träffar Lucy Darren. De gifter sig och skaffar barn, etablerar ett liv tillsammans och vi får följa varje steg, i såväl högtidsstunder som vardag. Men läsaren följer också Lucys innersta tankar kring olika typer av kärlek, hennes osäkerhet över om Darren är rätt man för henne och det ofrånkomliga faktum att det inte går att styra sina tankar fullt ut. För Lucy yttrar det sig i att hon ständigt erinrar sig Gabe, att hon undrar vad han gör, var han är och hur livet skulle ha sett ut tillsammans med honom.

Världen utan dig är en omtumlande kärlekssaga med en sorglig underton, för den glittrande förälskelse som inleder berättelsen förbyts snart i besvikelse och svek. Gabriel förstår aldrig riktigt hur mycket han sårar Lucy genom att välja arbetet före deras relation, och hur hon än kämpar för att släppa honom och vara lycklig i det perfekta liv hon ändå har tillsammans med Darren lyckas hon aldrig fullt ut. Gabe finns kvar som ett spöke och utgör ett osynligt hinder för Lucys lycka. Hon kan inte låta bli att jämföra livet med Darren, som hon förvisso tycker väldigt mycket om, med hur det skulle ha varit tillsammans med mannen som hon älskade villkorslöst. Ändå vet Lucy hela tiden att det inte finns någon chans till en framtid med Gabriel. Hon vet att han sätter sig själv först och att han skulle fortsätta såra henne gång på gång. Men tänk ändå om?

Jill Santopolos berättelse har det som gör att många läsare kommer att fälla tårar över den perfekta kärlek som är till synes omöjlig. Här finns en närhet och ett djup i skildringen av Lucy Carter som berör. Författaren lyckas få det jordnära och realistiskt även om Lucy är en välbärgad New Yorkbo som ligger ganska långt från den genomsnittliga svenska läsaren. Jag kan dock tycka att historien upprepar sig lite, men det är ett moment som är svårt att frångå i en bok som handlar om att falla tillbaka i ett visst mönster. Det finns också ett drag av klassisk saga här, för trots att Darren behandlar henne som en drottning i deras eget lilla kungarike är det den mer slitna mannen av folket, som står med båda fötterna på jorden och har upplevt krig och dramatik genom sitt arbete, som finns i Lucys tankar. I grunden är handlingen i Världen utan dig ganska enkel, men på ett drabbande, avskalat och stilrent sätt som gör den till en av årets stora kärleksromaner. 

Utgiven av: Albert Bonniers förlag, 2017. I översättning av: Emö Malmberg.

Finns hos Bokus och Adlibris 

Betyg 4 av 5

Helgfrågan v. 36

Idag undrar Mias bokhörna med lite hjälp av Anna Maja vilken som är den mest sorgsna bok vi läst.

En lite klurig fråga tycker jag, som sällan gråter till böcker. Men den jag läser just nu är faktiskt ganska sorglig, Världen utan dig av Jill Santopolo. Så det faller sig naturligt att den blir dagens tips på temat. 


Bonusfrågan handlar om stress och hur det påverkar oss. Mia menar att hjärnan blir som kokta makaroner, och det tycker jag är mitt i prick. Det är så det känns. Skulle nästan vilja sträcka mig till att säga att den känns som stuvade, när allt kletar ihop liksom. Haha. Jag blir trött när det är för rörigt runtomkring vilket resulterar i att jag inte orkar läsa så mycket. Det kan också yttra sig i att jag väljer bort de lite tjockare böckerna just då. Ämnet i dem spelar däremot mindre roll. Ibland kan en tungläst historiebok vara helt rätt eftersom den handlar om något helt annat än det jag har omkring mig. Vid andra tillfällen passar kanske en lättläst bok bättre, det är olika. 

Trevlig helg allihopa! 💚

Och blomstren dö av Rebecka Edgren Aldén 

När Gloria följer med sin nye pojkvän till hans familjs sommarställe i skärgården blir det början på en dramatisk sommar som väcker många gamla hemligheter till liv. I sin ungdom var Gloria ett av barnen som tillbringade sina somrar tillsammans med mammorna vid ett kvinnokollektiv på ön. Sommarvistelserna fick dock ett abrupt slut, men Gloria har bara vaga minnen av en mopedolycka med dödlig utgång och tonårstiden alla gräl med modern. Slumpen har gjort att hon nu, vid trettiosex års ålder, har träffat Adam som också spenderat tid på samma ö. Han kommer dock från ett hem fyllt av mer konservativa värderingar kring pengar och könsroller, och det är som upplagt för konflikt kring matbordet då Gloria träffar Adams äldre bror Karl och hans fru Maria, som väntar parets fjärde barn. Disskusionerna kring jämställdhet, föräldrarroller och kvinnans lika stora rätt att göra karriär och egna val blir hetsiga. Karl och Adam är uppväxta i ett hem där kvinnan har störst ansvar för barnen och där besticken vid det linneklädda matbordet är talrika. Det är länge sedan Gloria levde i kollektiv, men stämpeln sitter kvar. Stämningen på ön blir allt mer tryckt. Så beger sig Gloria ut på promenad med familjens hund, och bestämmer sig för att ta en titt vid det gamla huset där kollektivet höll till. I trädgården ligger en död kvinna.

Rebecka Edgren Aldén debuterade 2015 med Den åttonde dödssynden, en psykologisk spänningsroman som tillhörde det årets allra bästa. Förväntningarna inför denna nya bok var för min del höga, och också här levereras en riktigt spännande historia. Författaren hinner med att väva in många tankar kring människors val, roller, förväntningar och krav på sig själva och sitt liv. Boken utvecklar sig till en mörk och något suggestiv historia. Karaktärerna är lite suddiga i kanterna, men på ett sätt som mest bidrar till berättelsens oberäknelighet och därmed gynnar spänningen. Det är en kuslig idyll Rebecka Edgren Aldén fångar, liksom ett persongalleri fyllt av inbördes motsättningar vilka är intressanta att följa. Det finns också en nerv och en närvaro i författarens språk som gör boken mycket fängslande och oerhört svår att lägga ifrån sig. Mina förväntningar infriades alltså, och Rebecka Edgren Aldén visar att hon är en skicklig och lyhörd författare. 

Utgiven av: Norstedts förlag, 2017.

Finns hos Bokus och Adlibris 

Betyg 5 av 5

Slutet på sommaren av Anders de la Motte

Sommaren 1983 försvinner en liten pojke vid namn Billy i en by i Skåne. Polisen gör vad de kan för att hitta honom, men står handfallna inför det faktum att det knappast inte finns några spår att följa upp. Billy kommer från en stabil familj med två äldre syskon, och hans morbror Harald är en inflytelserik man i regionen. Ingen kan förstå vem som skulle vilja Billy illa, men efter att ha genomsökt skogar och vattendrag grundligt finns ingen annan rimlig förklaring än att någon måste ha tagit pojken.

Femton år senare följer vi Veronica, Billys äldre syster. Djupt inombords plågas hon fortfarande av detta olösta mysterium. Billys försvinnande krossade hennes familj. Omständigheterna för henne tillbaka till hemtrakterna. Veronicas bror Mattias är ortens representant för poliskåren numera, och han vill inte öppna upp utredningen. Dels av hänsyn till deras far, men också för att han känner att de måste gå vidare. Veronica har dock svårt att släppa tanken på vad som hände hennes yngre bror, och samtidigt som hon kämpar med att hantera sina egna tankar och minnen kommer hon oavsiktligt sanningen på spåren.

Slutet på sommaren av Anders de la Motte är en berättelse om landsbygdens gemenskap, men också om dess outtalade hemligheter. I den lilla by vi får stifta bekantskap med är man i regel besläktade med eller på annat sätt beroende av varandra, vilket gör att ingen tjänar på att avslöja alltför stora sanningar. Det finns en klaustrofobisk känsla över denna instängdhet, men det är också en träffsäker skildring av hur människor i ett mindre samhälle tenderar att veta allt om varandra. Författaren låter oss också höra rävarna skall i natten och se fälten bölja under sommarens sista dagar. Det här är en berättelse med stor realism, ingenstans barkar det iväg och blir overkligt. Att boken förmedlar en känsla av att detta skulle kunna vara på riktigt tillhör dess främsta styrkor. Det finns också ett vemod och en långsamhet i Anders de la Mötte berättelse som lockar till eftertanke. En snyggt skriven deckare som i dagarna följs upp av författarens nya bok Höstdåd

Utgiven av: Bokförlaget Forum, 2016. Pocket: Månpocket, 2017. 

Finns hos Bokus och Adlibris 

Betyg 4 av 5

Veckans topplista v. 36 – London

Veckans topplista

Den här veckan är det dags att bli lite anglofila när temat för veckans topp fem är London!

  1. Jag gillar böcker som beskriver det viktorianska London, och vad passar väl bättre då än berättelserna om Sherlock Holmes av Sir Arthur Conan Doyle.
  2. En annan favorit är böckerna om Thomas Lynley och Barbara Havers av Elizabeth George. De arbetar vid New Scotland Yard, och även om inte alla böcker i serien utspelar sig i London är staden ofta och väl skildrad.
  3. Ett av stadens främsta landmärken är Towern. En blodig byggnad, och läser man Wolf Hall och För in de döda blir 1500-talets London synnerligen levande.
  4. I En mörk och förvriden flod av Sharon Bolton står Themsen i centrum. Även flera av de andra deckarna om Lacey Flint skildrar en mörk och kuslig sida av London.
  5. Storbritanniens deckardrottning Agatha Christie får idag representeras av 4. 50 från Paddington, med avstamp vid en av Londons berömda järnvägsstationer.

Kan inte hålla mig idag från att skicka med en bubblare pga dess förträffliga omslag:

9789173538381_200_rule-britannia_pocket