Uncategorized

Nytt i bokhyllan 

Det har kommit en del nya böcker senaste veckorna, och eftersom bokälskare gärna verkar vilja beundra varandras boktravar (jag själv tittar gärna på andras) tänkte jag visa upp dem. En del av dem har dykt upp som överraskningar, verkligen roligt. Det blir en hel del intressant och spännande läsning framöver. Stort tack till dem som skickat! 

Döden den bitterbleka av Anne-Marie Schjetlein

9789176293461_200x_doden-den-bitterbleka

Döden den bitterbleka är uppföljaren till Döden kvittar det lika, och återigen får vi följa Andreas som arbetar som läkare vid Halmstad sjukhus. I den här berättelsen hemsöks staden av en pedofil, och sjukhuset får ta emot flera svårt traumatiserade barn. Som pappa mår Andreas mycket dåligt av det han tvingas bevittna i sitt yrke. Han kämpar dessutom med sitt privatliv efter att ha blivit ensam med sina två söner, och vardagspusslet är ett ständigt problem. Han har dock hjälp av sin granne Stina, men hennes förhoppningar om att deras relation ska utvecklas verkar orealistisk. Samtidigt finns de fortfarande där, spökena från det förflutna. Andreas kan aldrig känna sig riktigt säker.

Anne-Marie Schjetlein skriver psykologiska spänningsromaner med ett högt tempo och snabba händelseförlopp. Språket känns hela tiden lättläst, och trots att det liksom i den första boken ibland händelsemässigt kanske driver iväg åt lite många olika håll känns den här berättelsen mer sammanhållen och genomarbetad. Boken utvecklar sig till en riktig bladvändare, och jag gillar författarens vinkling att vi här tar del av brott och mänskliga trauman ur sjukhuspersonalens perspektiv. Det känns trovärdigt och märks att Anne-Marie Schjetlein vet vad det är frågan om; den svåra balansen mellan att leva sig in i andra människors situation men samtidigt kunna släppa allt detta i sitt privatliv. Den biten känner nog många med ett vårdyrke igen sig i, och här fångas det riktigt bra. I övrigt är det här en bok vars handling är svår att beskriva alltför ingående utan att avslöja för mycket. Helt klart är den i alla fall läsvärd, och jag kommer garanterat vilja fortsätta följa karaktärerna på och omkring Halmstads sjukhus.

Utgiven av: Bokfabriken 2016.

Finns hos Bokus och Adlibris

Betyg 4 av 5

När det inte handlar om böcker 

Ja, nu blev det tyst några dagar här på bloggen. I fredags var det dags att påbörja ännu en rotfyllning av en tand. Jag har tjatat ett halvår om att det värker, tickar, dunkar i den, men i det längsta hoppades man att det kom från den bredvid. Sällan, har jag tänkt, men var sak har sin tid och nu var det alltså dags. Det gick alldeles förträffligt den här gången och efteråt kom en förfärlig trötthet, så jag har i princip sovit, läst och sovit lite till den här helgen. Gjorde ett iq-test för ett tag sedan som påstod att jag låg på 126. Haha. Svårt att tro när man sätter upp ögonlocken med klädnypor och ändå måste läsa om samma rad i boken fem gånger för att förstå innehållet. Så skönt att ha det gjort dock ! Värk i tre, ev fyra, tänder samtidigt är verkligen fruktansvärt. Det måste upplevas för att förstås, men det är inte något jag rekommenderar. Så lossade såklart fyllningen på en av dem som grädde på moset, men det fixade sig ganska lätt, även om jag var tvungen att sucka högt när det hände häromdagen. Men nu är det vår och det stundar nya, spännande projekt, så trots en slitig vinter känns det mesta positivt. 

Idag har jag också studerat min nye granne. Han heter inte Ove, men är ändå udda. Han är nämligen en häger. Han har byggt bo i en grantopp några tiotals meter upp i skogen. Är inte dessa djur skygga? Tydligen inte. Det finns dock ett problem. Han och hans familj låter. Högt och föga melodiöst. Barnen låter förskräckliga rent ut sagt, de har nämligen bott i närheten även tidigare. Och inte har de något begrepp om att de stör sina grannar när de framåt sommaren vaknar i soluppgången, sådär vid fyra. Så om någon vill komma och hämta farbror gråhäger och hans bo (som stinker rutten fisk på långt håll) så skänker jag gärna bort honom… Han går här på ängen och kliver, jag frågade om han inte förväntas fiska, men han sa han är allätare. Ja det är lite djurpark över det här stället, jag vet. Eller snarare reservat. Vidare har jag en annan granne som nyligen byggt en tio meter lång swimmingpool. Jag undrar när herr häger ska få upp ögonen för den! Jag undrar också hur jag ska göra för att lära känna poolägarna bättre nu till sommaren. 😉 Hehe. 

Imorgon är allt som vanligt igen, dags för nya recensioner av alla fina böcker som dyker upp till höger och vänster. Så hoppas jag att Adlibris skickat mitt ex av Törst av Jo Nesbø, för den släpps ju imorgon! Hoppas ni alla får en fin vecka!

Helgfrågan v.10

FotoFlexer_Photo4

Dags för Mias helgfråga och det är en till synes enkel rackare, men om ett ämne som går att utveckla i det oändliga: Vilken bok längtar du efter att läsa i vår? (Kan man nu inte bara nämna en, så kan man lista några.) Ja, det finns ju en och annan, och här är några av dem som jag garanterat ska läsa. Men ni vet, den där läslistan eller TBR-högen eller vad vi nu kallar den… Den är ständigt i förändring, från dag till dag. Den fylls på, breddas och omvärderas. Eller är det bara jag? 🙂 Men som sagt, de här fyra är spikade på programmet.

Lenins resa av Catherine Merridale

9789175452425_200x_lenins-resa

Catherine Merridale är aktuell med sin tredje bok på svenska, Lenins resa: Vägen till revolutionen 1917. Boken analyserar såväl tiden före den ryska revolutionen, dess orsaker, förlopp och framförallt Lenins betydande roll i de händelser som kom att utspela sig i Ryssland för exakt hundra år sedan. Trots att ett sekel gått är Lenin fortfarande närvarande i det ryska medvetandet och hans gärningar har på många sätt satt spår även in i våra dagar.

När Merridale börjar sin berättelse lever Lenin liksom många andra revolutionära element i landsflykt i Schweiz. Ryssland är ett land på randen till sammanbrott, och detta mitt under brinnande krig. Landet kämpar mot det enade Tyskland i allians med Frankrike och Storbritannien, men besväras av stora inre motsättningar. Tsaren anses inkompetent, och administrationen såväl i Första världskriget som i samhället i stort haltar. Tsarfamiljen har privata problem med en son och arvinge som är svårt sjuk, men det vet inte folket om eftersom man i det längsta mörklagt saken. Kejsarinnan Alexandra misstänkliggörs för sitt umgänge med den mystiske munken Rasputin och för sin tyska härkomst. Landet har genomlevt en mindre revolution 1905, men missnöjet pyr fortfarande. Befolkningen är fattig, och S:t Petersburg lockar allt fler med sina fabriksjobb. Samtidigt utgör kriget en motor i ekonomin då stora delar av produktionen är av just krigsmateriel.

I februari 1917 utbryter oroligheter som leder till revolution och tsarens abdikerar. Lenin jublar i sin exil, men inser också att det nu är läge att ta steget mot den marxistiska revolution han själv eftersträvar. Ryssland styrs av en provisorisk regering med Aleksandr Kerenskij i spetsen, men landet framstår samtidigt som en skuta utan kapten – det råder osäkerhet kring vad folket vill ha, och arbetarsovjetens roll är stark. Ett tillfälle som helt enkelt inte får slarvas bort. Men hur ska Lenin ta sig genom fiendelandet Tyskland tillbaka till S:t Petersburg?

I Berlin är man beredda att se genom fingrarna med att denna ökände kommunist reser genom landet om hans ankomst till Ryssland kan försvaga fienden. Så Lenin beviljas resetillstånd, och påbörjar sin tågtripp genom Tyskland, med färja över till Helsingborg, vidare genom ett Sverige där han möter socialisternas företrädare, upp mot Haparanda och genom Finland. Vid påsk 1917 är han äntligen framme i S:t Petersburg, och i oktober samma år tar bolsjevikerna makten.

Det Catherine Merridale skildrar i sin bok är ett stycke historia som väcker den klassiska frågeställningen OM. Om Lenin hade blivit kvar i Schweiz, hade då vår 1900-talshistoria sett annorlunda ut? Hade Sovjetunionen bildats, eller hade Kerenskij styrt landet in på en liberal väg istället? Små händelser leder inte sällan till stora konsekvenser. Lenins mumie vilar ännu på Röda torget i Moskva, och han är därmed ytterst närvarande i det ryska folkets dagliga liv. Många av dagens ryssar och östeuropéer har påverkats starkt av den ideologi, leninismen, som kom att prägla de kommunistiska ländernas politik under mycket lång tid.

Det är en intressant berättelse, och trots att så lång tid har gått går det att dra paralleller till dagens världspolitik. Att ett land i krig väljer att gynna sin egen sak genom att stödja lokala rebeller påvisas här tydligt, och det är inte någon ny företeelse. Tyskarna ville gärna se ett försvagat land i öster, så att de kunde lägga all sin energi på att bekämpa Frankrike och Storbritannien i väst. När kriget började gå dåligt för kaiser Vilhelm var de inte främmande för att pröva alternativa metoder för att få Ryssland att sluta fred. Boken väcker också tankar kring folkets val av ledare. Även i vår tid sker revolutioner där missnöje leder till ett förändrat samhälle. Men vad kommer sedan? Den arabiska våren där flera regimer i Mellanöstern störtades har visat att det kan vara svårt att förutse vilken riktning landet egentligen kommer att ta efter att en omstörtande förändring sker, och att det i stor utsträckning beror på vilka som lyckas ta makten. Här finns en uppenbar likhet med vad som hände i det ryska samhället efter 1917, trots den enorma skillnaden i kultur, religion och ideologier. Merridale gräver kanske ibland lite onödigt djupt i sin berättelse, men det är en underhållande och intressant bok som ger en god bild av revolutionens bakgrund och förlopp, personkulten kring Lenin och den politiska andra som rådde vid tiden. Dessutom presenteras detta med en lite annorlunda vinkling i och med att Merridale väljer att lägga fokus på Lenins resa, och för det är boken värd ett extra plus.

Tips på vidare läsning om Ryssland: Kreml: Symbolen för makt och rikedom av Catherine Merridale (2014)

Utgiven av: Historiska Media, 2017. I översättning av Claes Göran Green.

Finns hos Bokus – Adlibris Historiska Media

Betyg 3+ av 5

Bästautmaningen – ödsliga hus

Jag hänger på Kulturkollos tema om karga och ödsliga platser och vill att ni idag berättar om den bästa bok ni läst som utspelar sig i en fyr, ett ödsligt spökslott, en oåtkomlig fästning eller liknande. 

Så skriver Lyrans Noblesser om temat för veckans bästautmaning. Jag väljer två klassiker idag. Dels berättelsen om ett riktigt ruggigt spökslott: Huset Ushers undergång av Edgar Allan Poe, och så om livet i en ensligt belägen fyr: Pappan och havet av Tove Jansson. Två helt olika favoriter. 

Helgfrågan v. 9

Vecka nio liksom? Vart tar dagarna vägen??? Idag ska jag till specialisttandläkaren i storstan 8 mil bort, så hoppas på inte alltför snorhalt väglag här på morgonen. Endodontiavdelningen är det som gäller, exakt vad som ska göras återstår att se. Antingen får jag min första färdiga rotfyllning på dagen fyra månader efter att den påbörjades och helvetet bröt lös, eller så får den tanden (eller snarare vävnaden runtomkring) läka lite till och de tar itu med den bredvid som inte heller är någon trevlig historia… Den här specialisttandläkaren, hon verkar väldigt duktig och proffsig på alla sätt och vis, så det är inget som oroar mig – tvärtom känns det lite som en lättnad eftersom inget blivit bra tidigare… Resten av fredagen och helgen i övrigt kommer att gå lugnt till väga. 

Över till Mias helgfråga : 

Vad får dina tårar att börja droppa/rinna/spruta (bokmässigt)? 

Det är inte ofta jag gråter alls faktiskt. Förutom när jag skär lök alltså. 😉 Ännu mera sällsynt är det när jag läser. Men det är jobbigt att läsa om djur och barn som far illa, och när någon blir svårt sjuk i t ex cancer, då händer det att jag har svårt att fortsätta läsa. Det kan också vara svårt att på förhand säga vad som väcker dessa starka känslor. Det kan vara att handlingen i en berättelse kommer väldigt nära något jobbigt man själv har upplevt, eller att man verkligen identifierar sig med en karaktär av samma anledning. Vad som absolut inte gör mig rörd då? Jag är INTE den som bölar över lyckliga slut där de lever lyckliga i alla sina dagar bara för att det är så himla fint, gulligt och rart. Det kan göra mig glad och lättsam till sinnet, ja visst, men lyckotårar? Nej, det är inte min stil. Kanske därför jag inte läser jättemycket feelgood. 😉 

Trevlig helg allihopa! ❤️ 

15 frågor om vårvintern

Med lite inspiration från Enligt O som brukar ge oss 20 snabba frågor att svara på har jag satt ihop något liknande – för det var ju förbaskat länge sedan jag såg några enkäter på bokbloggarna nu! Kopiera, klistra in och svara i egen blogg. Markera det alternativ du föredrar (jag har kursiverat mina svar), motivera och lämna gärna en länk till inlägget här i kommentarsfältet. Här kommer 15 frågor om den nuvarande årstiden där det är vårlikt ena dagen, och nästa morgon åter ett snöigt vinterlandskap.

Semlor eller våfflor? Jag väljer helt klart semlor. I min barndom serverades det våfflor med hjortronsylt, och den kombinationen gav mig tydligen men för livet. Jag kan varken med våfflorna eller hjortronen numera…

På spåret eller Sveriges mästerkock? – Jag tittar på båda, men föredrar nog På spåret.

Bokrea eller pocketkampanj? –Bokrean är inte vad den har varit. Kanske för att böckerna kommer så snabbt i pocketformat att jag hinner köpa dem i någon ”tag fyra betala för tre” – kampanj långt innan de kommer på rea.

Längdskidor eller alpint? – Mitt svar avser vad jag föredrar i tv-soffan, men tolkningen är fri. Om jag skulle utöva någon av dessa sporter och vad det skulle få för konsekvenser? Hahaha, förmodligen multipla benbrott… På tv föredrar jag alpint, men tittar också gärna på skidskytte.

Bokaktuella Camilla Läckberg (Häxan) eller Birgitta Ohlsson (Duktiga flickors revansch)? – Två kvinnor som vågar ta plats och gå sin egen väg, fast på helt olika sätt. Jag går på vilken bok jag vill läsa (i första hand) och då vinner Camilla.

Tulpaner eller snödroppar? – Snödropparna sköter sig själva och kräver absolut ingenting så länge man lämnar dem där de växer. Gott så.

Vasaloppet eller Oscarsgalan? – En ickefråga för min del eftersom jag nog inte vill se något av det. Men Vasaloppet sänds i alla fall dagtid när jag är vaken och innehåller inte fullt så mycket sentimentalitet. Skulle jag välja Oscarsgalan hade det enbart varit för att spana på klänningar…

Långkok eller hämtpizza? – Det är såklart inte alltid tiden finns, men jag gillar att laga mat så jag väljer långkok. Det hör vintern till. Kåldolmar och Boeuf Bourguignon och annat läckert som man kan koka i timmar. Jag gjorde faktiskt egen lasagne från grunden igår. Det tog en stund men blev gott, inte minst tack vare oanständiga mängder ostsås.

Klassiker eller nyutkomna böcker? – Jag vill läsa klassiker men kastar mig oftast över de nya och sen blir det inte tid till mer. Så många böcker…

Melodifestivalen eller P2-konsert? Jag väljer Mello, och det kommer nog en analys av årets finalbidrag längre fram!

Pollenallergi eller blixthalka? Pest eller kolera? Jag väljer allergin i alla fall.

Böcker som utspelar sig i Paris eller i London? – Rule Britannia. Nej men, jag skulle kanske ha sagt Paris bara för att det är vår snart? Men London funkar året om.

Ishockey eller bandy? – Hockey är viktiga saker. Punkt slut. VM spelas dock inte förrän i maj. Bandy då? Är det någon som har hunnit se bollen, undrar jag? Såg ett inslag i nyheterna häromkvällen om en match i Ryssland där man hade gjort tjugo självmål för att slippa möta serieledaren i bandyligan. Eller så hade de väl smakat på vodkan, vem vet… Haha.

Bokaktuella Jo Nesbø (Törst) eller Johannes Anyuru (De kommer att drunkna i sina mödrars tårar)? – En ny bok om Harry Hole, en sällsam företeelse numera.

Blåmesar eller domherrar? – Blåmesar är gulliga. Där är min katt och jag överens. Vi tänker dock lite olika kring vad man gör med dem. Jag tänker att man matar dem med solrosfrön, spikar upp fågelholkar och lyssnar till deras vårsång.

Månadssammanfattning februari 2017

Så har ännu en månad gått, och läsflytet har återvänt. Mina tänder är fortfarande inte riktigt som de ska, och därför händer det att det blir lite tyst ibland här på bloggen, men även på den fronten går det nu (äntligen) åt rätt håll. Det blev åtta böcker lästa i februari, en fördubbling mot januari. Det allra bästa var dock att allihopa var väldigt bra, och kvalité är väl egentligen att föredra framför kvantitet. Här är de böcker jag har läst:

  1. Ordbrodösen – Anna Arvidsson Betyg 4 av 5
  2. Morden på Mangle Street – M. R. C. Kasasian Betyg 4 av 5
  3. En bror att dö för – Roslund & Thunberg Betyg 4 av 5
  4. Den som stannar, den som går – Elena Ferrante Betyg 4 av 5
  5. Entry Island – Peter May Betyg 5 av 5
  6. Den gyllene hårnålen – Maria Gustavsdotter Betyg 4 av 5
  7. Gränslösa – Carolina Neurath Betyg 4 av 5
  8. Midnattssolens timme – Cecilia Ekbäck Betyg 3 av 5

Månandens bästa: Entry Island. Peter May fortsätter vara en favoritförfattare.

Månandens roman: Den som stannar, den som går. Jag tycker Ferrantes Neapelkvartett växer på det sättet att jag förstår mer och mer av vad hon vill ha sagt för varje bok jag läser. Helheten börjar ta form.

Månandens historiska: Den gyllene hårnålen, en historisk roman om Cecilia Vasa.

Månandens debutant: Anna Arvidsson med Ordbrodösen. En bok som kanske egentligen i första hand vänder sig till unga vuxna. En lovande debut.

Månadens realistiska: En bror att dö för, spänning delvis baserad på verkliga händelser.

Månandens brittiska: Piptobak, smog och droskor. Läs Morden på Mangle Street om det låter lockande.

Tematrio – Bara brittiskt

tematrio

Lyrans Noblesser uppmanar den här veckan till att tipsa om tre riktigt bra brittiska romaner eller författare. Jag skulle i teorin kunna kopiera Lyrans trio rakt av eftersom det är tre favoriter även för mig, men det vore ju ingen sport. Möjligheterna är trots allt nästan obegränsade, särskilt om man som jag är lite anglofil i sin hållning och gillar allt brittiskt. Så Rule Britannia, and here we go! Och ja, det får bli en deckartrio 😉

  1. Ann Cleeves böcker om Shetlandsöarna. Fina miljöer och mordgåtor som är mer kluriga än blodiga.
  2. Morden på Mangle Street av M R C Kasasian. Utspelar sig i det viktorianska London.
  3. Sharon Boltons böcker om Lacey Flint. Riktigt bra och riktigt otäcka! Utspelar sig i flera olika typiskt brittiska miljöer, allt från Themsens strand till klassiska internatskolor.