Hon som vakar av Caroline Eriksson

9789137147895_200x_hon-som-vakar

Elena har nyligen separerat från sin man på prov efter att relationen har tagit en vändning som gör att de båda behöver fundera över om de verkligen är ämnade att leva tillsammans. Till vardags är Elena författare och lektör, men där hon sitter ensam i sin tillfälligt hyrda lägenhet är det tankarna snarare än orden som kommer över henne. Men så väcks hennes nyfikenhet av att ha studerat grannarnas liv, och plötsligt finns den bara där – berättelsen som väntar på att bli skriven. Elenas intresse för familjen Storm mittemot har sin grund i att sonen Leo besöker henne. Han har det jobbigt i skolan och är mycket fascinerad av att ha fått en äkta författare till granne. Han berättar om fragment ur sitt liv, och de vittnar om att familjens Storms perfekta yttre mest bara är en fasad. Elena börjar iaktta, fantisera och vaka över familjen samtidigt som hennes litterära berättelse växer fram. Frågan är vad resultatet blir, om hon är för snabb med att blanda in sin egen och andras verklighet i fiktionen.

Hon som vakar är Caroline Erikssons fjärde bok, och hon har med sin psykologiska skärpa och sitt sätt att bygga historier som villar bort läsaren totalt kommit att bli en av mina favoritförfattare. Boken bjuder både på nerv och svärta, och det är en direkt dålig idé att påbörja boken för sent på kvällen eftersom det då riskerar att bli en natt med sträckläsning istället för sömn.

Elena är en suggestiv karaktär. Det är hennes verklighet vi följer, men vi kan absolut inte vara säkra på att det vi läser för den skull är sant. Det förekommer också fler berättarperspektiv, och ganska snart inser vi som läser att någon svävar i direkt livsfara. Men Caroline Eriksson håller oss på halster och fortsätter sin febriga, maniska berättelse om Elena, och det med finess. Först precis i slutet står det klart vad det är för ett drama vi egentligen fått följa, och jag uppskattar författarens sätt att hålla liv i spänningen genom hela historien. Boken är ganska kort i formatet, vilket också det passar väl och bidrar till intensiteten och mystiken kring vad det egentligen är som pågår i kvarteret där Elena bor. Läs, rys och kanske är det sedan en bra idé att lämna lampan tänd i höstmörkret.

Utgiven av: Bokförlaget Forum, 2017.

Finns hos Bokus och Adlibris

Betyg 5 av 5

Annonser

Coffin Road av Peter May

9789177017158_200x_coffin-road.jpg

I en ny fristående berättelse återvänder Peter May i Coffin Road till de vindpinade öarna i Yttre Hebriderna i norra Skottland. En man spolas upp på ön Harris utan några minnen av vem han är eller vad han gör där. Efter några dagar står det klart att han gett sin omgivning intryck av att vara författare och skriva på en bok om hur en grupp fyrvaktare försvann spårlöst år 1900. I själva verket tyder allt på att han har helt andra avsikter med sitt besök på ön, och då en man hittad ihjälslagen i fyren ställs saker på sin spets. Vem är han egentligen, och vill han verkligen veta vad han har gjort sig skyldig till?

Samtidigt får vi också följa Karen Fleming, en vilsen och rebellisk tonårsflicka som sörjer sin döde far. Hon kan inte förstå hur han kunde ta sitt liv och lämna henne. Jakten på svar gör att hon börjar gräva i sin fars förflutna. Han visar sig ha varit en framgångsrik forskare som arbetade kring hur bin påverkar människor, och hur vår livsstil måste förändras om bina dör ut av kemikalier med de konsekvenser det skulle få för odling och livsmedelsproduktion. Ett forskningsområde som många är beredda att gå långt för att tysta ned. Karens pappa försvann spårlöst och antas ha drunknat, men kanske var det i själva verket någon som ville se honom död?

Peter May gjorde stor succé med sin Lewistrilogi om livet och döden på Yttre Hebriderna. Det här är en helt annan typ av berättelse, men han väljer ändå att ta avstamp och förlägga delar av handlingen till den skotska ögruppen. Det ger kontinuitet till hans författarskap och ger alla oss som älskade Svarthuset och de andra böckerna det vi vill ha, i alla fall till viss del.

Som författare har Peter May en oerhört stark förmåga att skriva fängslande. Redan från första kapitlet väcker han nyfikenhet hos läsaren genom att ge oss frågeställningar. Vem är egentligen mannen vi följer, vad han gör på Harris och vad har hänt som lett till att han spolas upp på stranden; kall, blöt och med minnesförlust. Peter May lyckas väl med balansen, han avslöjar lite i taget och behåller på så vis mitt intresse genom hela boken. Miljöerna är livfullt och målande beskrivna och bidrar till att göra Coffin Road extra läsvärd. Just begreppet coffin road syftar på den väg folket vandrade med sina bortgångna till öns begravningsplats, och jag fascineras av berättelsen om fyrvaktarna som försvann vid förra sekelskiftet. Här hade dock Peter May gärna kunnat gå djupare och fokusera mer på berättelserna om öarnas historia.

När det gäller berättelsen om Karen Fleming är jag kanske inte lika imponerad. Hon är förvisso trovärdig som sörjande, upprorisk tonåring och visar sina känslor genom att gå emot alla auktoriteter. Men för att vara sjutton år och mycket splittrad framstår hon som väldigt självsäker. När det gäller berättelser om industrispionage och forskning som de ekonomiska intressena vill bortse ifrån är jag alltid svårflörtad. Det blir ofta väldigt många konspirationer och en paranoid stämning. Jag tycker ändå Peter May lyckas väl med det ämne han har gett sig in på. Bin är intressanta djur, och berättelsen om deras minskning och eventuella utrotning är både skrämmande och relevant. Sammantaget tycker jag att Coffin Road är fängslande läsning som jag personligen slukar i nästan ett svep. Boken är både välskriven och spännande, men kanske inte den allra bästa från Peter May.

Utgiven av: Modernista, 2017. I översättning av: Charlotte Hjukström. 

Finns hos Bokus och Adlibris

Betyg 4+ av 5

Sektens barn av Mariette Lindstein

9789137150499_200x_sektens-barn

I den tredje och avslutande boken om Sofia Bauman och sektledaren Franz Oswald har det gått några år. Sofia är numera föreståndare för ett härbärge för avhoppare från sekter och lever tillsammans med Benjamin och tonårsdottern Julia. Tiden i ViaTerra och turbulensen efter att hon lämnade Dimön ter sig mest som ett avlägset men obehagligt minne. Efter många års tystnad gör sig dock Franz Oswald påmind igen, och hans manipulativa och övertygande sida har med åren förfinats till fulländning. Plötsligt blandar han sig i allt Sofia gör. Han visar sig vara ägare till marken där härbärget ska återuppbyggas efter att ha skadats av en storm, han vill ha insyn i skrivandet av hennes kommande bok och framförallt uppvisar han ett osunt stort intresse för Julia. Själv har han också barn. De båda tvillingsönerna Thor och Vic utbildas i hans egen skola Jordens barn för att gå i hans fotspår.

Det krypande obehaget som kännetecknar Sekten på Dimön och Sekten som återuppstod, de två tidigare böckerna, återfinns även i den här berättelsen och Franz Oswald försöker obemärkt av Sofias kraftiga motstånd att infiltrera hennes liv. Trots att hon svurit att aldrig mer ha något med honom att göra dyker han snart upp överallt, och Sofia hamnar i en situation där det blir oundvikligt att helt ignorera honom. Ganska snart börjar det hända obehagliga saker. Sofia känner sig iakttagen, hon hittar övervakningskameror hemma i huset och dottern Julia blir överfallen. Franz Oswald bedyrar sin oskuld, och hävdar envist att han är en annan människa nu. Han har utvecklats till en person som söker förlåtelse och gottgörelse. Återigen är allt ett psykologiskt spel, och det mesta handlar i själva verket om manipulation och att försöka kväsa de som sätter sig upp mot Oswalds och därmed sektens vilja. Det mest skrämmande för Sofia Bauman är kanske ändå Oswalds försök att slå klorna i Julia.

Mariette Lindstein fortsätter att leverera spänning på hög nivå, och det är en målande berättelse skriven med stor inlevelse vi får ta del av i Sektens barn. Här väcks också frågeställningar kring vad det gör med ett barn att hjärntvättas och brytas ned redan från tidig ålder. I Jordens barn är det inte aktuellt att utvecklas till egna individer, utan det Oswald vill skola upp är lydiga tjänare och verktyg. Det känns välbalanserat att författaren också har låtit det gå en tid, att böckerna i trilogin skildrar tre olika faser av sektlivet och därmed inte tillåts stå och stampa alltför länge på samma ställe. Jag uppskattar också att de utmärker sig inom den svenska spänningslitteraturen och berättar en helt egen historia som skiljer sig från många andra böcker i genren. Liksom tidigare serverar också författaren långt mer än spänning då det finns ett psykologiskt djup i den maktutövning Franz Oswald ägnar sig åt. Han vill styra människor genom att förstöra deras självkänsla och ta ifrån dem deras egna tankar, en härskarteknik som troligen är lika gammal som mänskligheten själv. Sektens barn rekommenderas som sträckläsning i sommarnatten.

Utgiven av: Bokförlaget Forum, 2017. 

Finns hos Adlibris och Bokus

Betyg 4 av 5

Sekten som återuppstod av Mariette Lindstein

9789175036847_200x_sekten-som-ateruppstod_pocket

Sofia har i uppföljaren till Sekten på Dimön äntligen blivit fri från ViaTerra och Franz Oswald sitter i fängelse. Men friheten förvandlas snart till en mardröm då Sofia får erfara hur sekten behandlar avhoppare. Genom sin advokat och sina trogna undersåtar ute på Dimön styr Franz Oswald fortfarande, och han har makt och inflytande på de mest oväntade ställen. Mer än något annat vill han ta hämnd på Sofia Bauman för att hon trotsat och, i hans tycke, svartmålat honom. Inte ens när hon reser till Kalifornien och lever under falsk identitet kan hon känna sig riktigt trygg.

Handlingen i Sekten som återuppstod kretsar kring den psykiska terror som Sofia Bauman får utstå efter att ha lämnat sekten ViaTerra. Som avhoppare får hon stå ut med hot, rökbomber i sin sitt hem och att hennes omgivning manipuleras till att tycka illa om henne. Sekten försöker bryta ned henne psykiskt genom att skämma ut och misstänkliggöra henne inför grannar och arbetsgivare. Det finns en oerhörd psykisk stress i den ständiga förföljelsen och osäkerheten som huvudpersonen tvingas leva med, och det är också så boken får sin thrillerartade spänning.

Mariette Lindstein skriver levande och med ett bra driv i såväl språk som handling och det är svårt att inte sträckläsa och bli illa berörd över de stundtals våldsamma scener som målas upp. På många sätt är det en form av maktstruktur författaren beskriver, och den psykiska nedbrytning och mobbning Mariette Lindstein skildrar behöver inte enbart härledas till sekter och slutna sällskap, utan kan förekomma även i andra sammanhang. Sekten som återuppstod är friktion, men ändå tänkvärd sådan, och framförallt – riktigt spännande läsning.

Utgiven av: Mörkersdottir förlag, 2016. Pocket: Månpocket, 2017.

Finns hos Bokus och Adlibris

Betyg 4 av 5

9789175990835_200x_sekten-som-ateruppstod

Trasdockan av Daniel Cole

9789113076041_200x_trasdockan-en-kropp-sex-offer

Första boken om William Oliver Layton-Fawkes, även känd som Wolf, och hans kollegor i utredningsteamet vid Londonpolisen är en fartfylld och blodig historia fylld av oväntade vändningar. Allt tar sin början med ett uppmärksammat rättsfall kring den så kallade ”kremeringsmördaren”. Den här berättelsen utspelar sig den här berättelsen, och när ett ihopsatt lik bestående av kroppsdelar från sex olika offer påträffas är det ett sensationellt mordfall för polisen att utreda. Huvudet tillhör ”kremeringsmördaren”, och det finns en lista från mördaren över kommande offer. Sist på den finns Wolfs namn, och det blir tydligt att händelserna verkar ha en koppling till det tidigare rättegångsdramat. Frågan är dock hur polisen ska kunna rädda dem som står på mördarens lista när han hela tiden ligger steget före?

Trasdockan är Daniel Coles deckardebut, en hårdkokt historia skriven med svart humor och med många överraskningar att vänta under berättelsens gång. På pappret alltså en bok jag borde gilla, men det tar lite tid att komma karaktärerna inpå livet och att greppa handlingen. Bokens andra halva är mycket bättre än den första, och slutet gör att jag gärna skulle läsa fortsättningen. Sammanfattningsvis gör den lite spretiga inledningen att helhetsintrycket dras ned en aning, men Daniel Cole bidrar ändå med en frisk fläkt i deckargenren i form av en morbid och uppfinningsrik intrig. I övrigt är detta en bok som är ganska svår att skriva för mycket om utan att komma med för stora avslöjanden. Bästa rekommendationen är att läsa och se själv hur det går för Wolf!

Utgiven av: Norstedts, 2017. I översättning av: Patrik Hammarsten.

Finns hos Adlibris och Bokus

Betyg 3+ av 5

Andras döttrar av Amy Gentry

9789100169688_200x_andras-dottrar

En psykologisk thriller löst baserad på det verkliga fallet med en kidnappad flicka i Utah 2002, så beskrivs Amy Gentrys Andras döttrar. Boken är en välkonstruerad och oförutsägbar spänningsroman om en familj där den bortförda dotter Julie plötsligt en dag återvänder.

Det är varje människas mardröm att ens barn ska försvinna och aldrig mera höras av. Även om tragedier förekommer beskrivs det kanske som det allra svåraste, att leva i okunskap och att aldrig få något riktigt avslut. Men om den försvunna dottern återvänder och situationen ändå utvecklas till en mardröm? Det är vad Tom och Anna ställs inför när Julie en dag knackar på deras dörr. Många år tidigare fördes hon bort av en knivbeväpnad man inför ögonen på sin lillasyster Jane. Julies återkomst är att besanna familjens högsta önskan, men snart inser de att det inte är deras lilla dotter de fått tillbaka utan en främling som bär på hemligheter och erfarenheter de inte kan föreställa sig. Relationen till Jane, som alltid hamnat i skuggan av sin systers försvinnande, blir också allt mer ansträngd. En dag blir Anna kontaktad av en detektiv som påstår att Jane inte är den hon utger sig för att vara, och plötsligt blir Anna osäker på hur hon ska kunna försäkra sig om sin dotters identitet.

Andras döttrar är en bok som baserar sig på en intressant frågeställning. Hur väl känner vi våra närmaste, och hur mycket förändras en människa över tid? Hur ska Anna och Tom kunna vara säkra på att det verkligen är deras dotter, och att inte bara önskan om att återfå henne som får dem att projicera Julies identitet på vilken ung kvinna som helst som utger sig vara hon? Boken är verkligen en psykologisk thriller i ordets rätta bemärkelse. Den förblir alltigenom oförutsägbar, spännande och mycket fängslande. För det Amy Gentry beskriver är inte bara den hemska historien om en kidnappad flicka, utan den om en hel familj som förändras och splittras i skuggan av det som inträffar. Här finns också frågeställningar om integritet och förtroende. Hur långt kan Anna gå för att få reda på Julies hemligheter, och är det hennes rättighet att kanske behålla vissa saker för sig själv när hon nu trots allt är vuxen? Andras döttrar är Amy Gentrys debut, och den ger i allra högsta grad mersmak.

Utgiven av: Albert Bonniers förlag, 2017. I översättning av: Ing-Britt Björklund. 

Finns hos Bokus och Adlibris

Betyg 4 av 5

De vackra döda av Belinda Bauer

9789177011286_200x_de-vackra-doda

Eve Singer jobbar som kriminalreporter. Kombinerat med sitt yrkesliv försöker hon också få tiden att räcka till för att ta hand om sin dementa pappa. När hon flyttade hemifrån för att studera trodde hon inte att hon skulle återvända, men aldrig är ett svårt ord att använda. Nu sitter hon ändå där: ensam med pappan och hamstern. Belinda Bauer är en skicklig författare när det gäller att skildra komplexa och mångfacetterade karaktärer. I De vackra döda är hon i högform, och lyckas skapa en mycket fängslande bild av en kvinna mitt i karriären som tvingats omprioritera och göra annorlunda val.

Som kriminalreporter får Eve till uppgift att skiva om en mycket besynnerlig mördare som hemsöker London. Han ser sina dåd som konst, och det dröjer inte förrän han blir besatt av Eve. Han ser henne som delaktig i sin konst eftersom hon rapporterar om den. I hans ögon blir hennes kriminalreportage istället konstkritik. Plötsligt en dag är Eves pappa borta, inte svårare för mördaren att lura med sig än ett barn som frestas med godis. Fallet blir nu i allra högsta grad personligt, och tiden är knapp om polisen och Eve ska hinna rädda Duncan Singer. Berättelsen är rappt skriven och bjuder på en del språkliga finesser och ironier som höjer läsningen ännu en nivå.

Belinda Bauer har flera gånger nominerats till pris året bästa översatta deckare. Hennes thrillers är i regel alltid skickligt skrivna. De har både litterär finess som gör dem till en njutning att läsa, liksom psykologiskt djup i karaktärer och motiv. Här tycker jag att hon lyckas lite extra bra, och De vackra döda kvalar därför in bland mina favoriter i Belinda Bauers författarskap.

Utgiven av: Modernista, 2017. I översättning av: Leif Janzon.

Finns hos Adlibris & Bokus

Betyg 5 av 5

Heroine av Kallentoft & Lutteman

9789188345707_200x_heroine

I den fjärde boken om Zack Herry står förorten i brand och det är återigen bara den ovanlige polisen med kontakter både ovan och under jord som kan rädda situationen. Kallentoft & Lutteman låter sig inspireras av grekisk mytologi och Herkules stordåd, och efter allt Zack har gått igenom och klarat sig oskadd ifrån i de fyra böcker som skrivits är det inte utan att det börjar kännas som om han besitter vissa övernaturliga egenskaper. Författarduon lyckas ändå övertyga på ett alldeles lysande sätt, trots att situationerna och tempot ibland närmar sig det extrema.

Heroine är den fiktiva förorten Stallhagens skyddsängel Helene Svensson. Hon är socialarbetare och går rakt in i de oroliga och ofta patriarkalt styrda förortsgängen utan att blinka. Men så blir hon tillfångatagen, misshandlad och våldtagen, och alltihopa hamnar i ett videoklipp på nätet. Polisen måste gå in i Stallhagen för att försöka hitta henne medan hon ännu är vid liv, något som är förenat med stora risker då polisen möts av stenkastning och upprorsstämning. Det är då man skickar in Zack, ensam, trots att han på pappret borde ha med sig sin kollega Deniz.

Det Zack möter är en förort som styrs av olika grupperingar med helt andra värderingar än de som finns i den svenska lagboken. Det är ett område som blir alltmer segregerat och där den makt och status som kriminaliteten medför är mycket mera lockande för ungdomarna än de lagliga sysselsättningar samhället kan erbjuda. Området styrs av handeln med knark, men i den bild författarna lyfter fram syns också de andra i periferin. Vanliga människor som bara vill leva sina liv men dagligen tvingas förhålla sig till det hårda klimat som råder i kvarteren där de bor.

Ämnet kring förorter där myndigheterna till synes har förlorat greppet och bilbrännandet och kriminaliteten eskalerar känns aktuellt, och realistiskt. Jag tycker författarna är modiga som vågar ta ut svängarna och göra en fråga som många kanske vill blunda för till scen för sitt drama. De gör det med stor inlevelse och den heta stämning och atmosfär som råder fungerar utmärkt i en spänningsroman. Hela boken utspelar sig under lite drygt ett dygn, och tempot är hela tiden skyhögt. Kanske blir den här boken lite mycket som en enda lång jakt utan andningspaus, men samtidigt är det så skickligt skrivet att det är svårt att inte svepas med och sträckläsa. Kallentoft & Lutteman hanterar konsten att servera lagom mycket information för att behålla nagelbitarspänningen genom hela boken, de återkopplar på ett balanserat sätt till tidigare händelser och framförallt – de har kontroll över berättelsen och ser till att varje ord och händelse tjänar sitt syfte. När det gäller renodlad spänning har serien om Zack har helt klart utvecklats till en av Sveriges just nu allra vassaste.

Utgiven av: Bookmark förlag, 2017.

Finns hos Bokus och Adlibris

Betyg 5 av 5

Världens lyckligaste kvinna av Jessica Knoll

9789188447357_200x_varldens-lyckligaste-kvinna_pocket

TifAni FaNelli är en kvinna som har allt. Hon jobbar på ett av New Yorks mest ansedda kvinnomagasin, planerar för ett bröllop med en rik och framgångsrik man och kan stoltsera med en kropp som får andra kvinnor att gnissla tänder av avundsjuka. Men det är en hård värld, och priset Ani får betala varje dag för att vara den lyckliga och perfekta kvinnan är högt. Sakta uppdagas att hon inte alltid burit på det självförtroende hon har nu. Tonårstiden var traumatisk, och Ani bär på mörka hemligheter. Hon blev utnyttjad och vuxenvärlden svek henne. Mycket av det hon idag har uppnått är en fasad för att dölja det förflutna. När Ani en kort tid innan bröllopet träffar sin gamle lärare rörs allt upp till ytan igen, och hon börjar tvivla på att det liv hon har skapat egentligen är vad hon vill ha.

Världens lyckligaste kvinna är en psykologisk thriller om hur identitet och självförtroende byggs upp och formas, men också ibland skadas. Det är en bok som gör mig ganska kluven, eftersom jag inledningsvis inte gillar Ani och den brutala värld som hon lever i. Tidningen hon arbetar på utgår från normen att alla kvinnor vill och bör vara smala, medvetna i sina val och på jakt efter en stenrik karl som kan förse dem med smakfull lyx. Just det här med smakfullt är viktigt. Vräkiga manifestationer av rikedom signalerar enbart vulgaritet. Dock finns det en poäng i allt detta, för det väcker känslor hos mig som läsare – även om de inte är positiva.

Så svänger pendeln och läsaren får veta mer om TifAnis bakgrund och vad hon genomgått. Plötsligt är hon inte längre densamma, hon är ett offer för omständigheter och nonchalans från de vuxna som borde ha hjälpt henne när hon fortfarande bara var en ung vilsen flicka. Hennes val och strävan efter bekräftelse blir på ett helt annat sätt rimliga och försvarbara. Det faktum att hon vacklar inför att ta det sista steget mot att bli en tryggt försörjd och aktad lyxhustru väcker mitt intresse. Hur ska det gå, kommer hon att fullfölja sina planer? Även om jag finner att Jessica Knoll stundtals använder en väl omständlig berättarstil får historien ett djup under läsningens gång och utvecklar sig till en skickligt konstruerad tankeövning i att inte döma sakernas tillstånd vid en första anblick.

Utgiven av: Modernista (inbunden, 2016), Louise Bäckelin Förlag (pocket, 2017)

Finns hos Bokus och Adlibris

Betyg 4 av 5

Bakom din rygg av Sofie Sarenbrant

9789188171108_200x_bakom-din-rygg

Om du tillhör samhällseliten eller bara vill vara riktigt trendig klipper du dig kanske på Salong De Luca i centrala Stockholm. Det är i alla fall så det går till i Sofie Sarenbrants nya psykologiska spänningsroman, Bakom din rygg. Men bland hårfönar och saxar frodas också hemligheter, lögner och svek. Vad vet du egentligen om den person som står där bakom din rygg försedd med ett knivskarpt föremål? Vem är hon eller han egentligen?

På Salong de Luca arbetar Stefano, ägaren, Jenny och Angelina. Men sedan Angelina Silver tillträdde sin tjänst har stämningen blivit påtagligt spänd. Hon stjäl både kunder och utrymme, och Jenny betraktar svartsjukt hur Angelina vinner Stefanos uppmärksamhet. Alla tre bär de på hemligheter som absolut inte får komma fram. Intrigerna tätnar allteftersom de råkar få veta fragment av varandras svagheter. Stämmer det att Angelina egentligen är den alldagliga Mona från Gusum, vem är Stefano skyldig pengar och hur har Jenny som föddes med silversked i mun egentligen fått sin stol på salongen? Så blir en kund mördad, och alla tre har goda skäl att bli misstänkta såväl som misstänksamma.

I den här boken kretsar mycket kring det fashionabla. Salong De Luca är enbart för frisörer av rang, och för de främsta kunderna. Mycket kretsar kring yta, hur den ska se ut och hur den upprätthålls. Det är ett spel vi får ta del av i Sofie Sarenbrants nya bok där karaktärerna är skickliga på att skapa intriger och att bevara sina hemligheter. Så skapas och spänning i berättelsen på ett väldigt naturligt sätt, och Sofie Sarenbrants rappa sätt att skriva som känns igen från tidigare böcker gör detta till en lättläst och medryckande bok. Som läsare förstår vi dock tidigt att Jenny och Angelina är rivaler, och ibland kan jag känna att det nästan blir lite övertydligt hur mycket de anstränger sig för att kompromettera varandra.

Spänningen finns där från första sidan, och den som har läst tidigare böcker av Sarenbrant vet hur svårt det kan vara att lägga dem ifrån sig. Angelina flyr från sitt förflutna medan Jenny kämpar med den gyllene bur hennes överklassbakgrund utgör, och karaktärerna har både sympatiska sidor samtidigt som deras ränksmidande är smått motbjudande. Oavsett vilket drag man finner mest framträdande så är de intressanta att läsa om. Ett plus också för att Sofie Sarenbrant tar oss med till en så specifik och i spänningssammanhang originell miljö, och skildrar den bra. Slutet däremot kan jag tycka kommer väldigt hastigt på och blir lite för abrupt, men det borgar också för en fortsättning som jag ser mycket fram emot att läsa.

Utgiven av: Bookmark förlag, 2017.

Finns hos Bokus och Adlibris

Betyg 4 av 5