Ärren vi bär av Caroline Engvall

9789188153524_200x_arren-vi-bar

Roxy är en tonårstjej med ett på ytan helt vanligt liv. Hon har en trygg och stabil familj, är duktig i skolan och allmänt omtyckt, och hon är lovande inom gymnastiken. Ändå mår hon så dåligt att hon blir ett lätt byte för den man som hon stämt träff med på ett hotellrum. Han förgriper sig på henne och sprider filmklippen av händelsen på nätet. Han pressar till sist Roxy till att ta sitt eget liv inför kameran. Hon är bara det första av en rad offer, och journalisten Lovisa Lind och polisen Ulrika Stenhammar är båda lika angelägna om att hitta den skyldige. Men de som driver flickorna till självmord är mäktiga och högt uppsatta personer som är benägna att gå långt för att dölja sina handlingar. Det finns bara ett sätt att avslöja dem, och det för nittonåriga Lovisa Lind att infiltrera rörelsen och locka gärningsmännen till sig. Ett extremt farligt uppdrag.

Caroline Engvall har tidigare skrivit verklighetsbaserade böcker om övergrepp mot barn och unga. Ärren vi bär är hennes första skönlitterära bok, men även den uppges ligga mycket nära sanningen. Som författaren själv skriver i bokens efterord använder hon här fiktionen för att belysa ett ämne som annars kanske är alldeles för hemskt för att ta till sig. Utan tvekan lyckas hon med den ambitionen, då det här är en fruktansvärd läsupplevelse på många sätt. Barnens öde och det nattsvarta mörker som skammen tvingar dem ned i är läsning som berör på djupet. Det är fortfarande svårt att greppa att handlingen i Ärren vi bär skulle kunna ha något med verkligheten att göra, även om en mer rationell del av mitt medvetande inser att det är så. Ärren vi bär är en berättelse om psykisk nedbrytning, härskartekniker och total avsaknad av respekt och empati som både gör mig som läsare arg och ledsen. Men så är det också precis det som är bokens tanke, att väcka tankar, känslor och debatt. Caroline Engvall har spetsat till det hela genom att göra boken till en spänningsroman med högt tempo, och hon visar att det går alldeles utmärkt att använda deckargenren till att föra fram ett viktigt budskap. Boken är den första i en planerad serie.

Utgiven av: Kalla kulor/ Southside stories, 2017.

Finns hos Bokus och Adlibris

Betyg 4 av 5

Världens lyckligaste kvinna av Jessica Knoll

9789188447357_200x_varldens-lyckligaste-kvinna_pocket

TifAni FaNelli är en kvinna som har allt. Hon jobbar på ett av New Yorks mest ansedda kvinnomagasin, planerar för ett bröllop med en rik och framgångsrik man och kan stoltsera med en kropp som får andra kvinnor att gnissla tänder av avundsjuka. Men det är en hård värld, och priset Ani får betala varje dag för att vara den lyckliga och perfekta kvinnan är högt. Sakta uppdagas att hon inte alltid burit på det självförtroende hon har nu. Tonårstiden var traumatisk, och Ani bär på mörka hemligheter. Hon blev utnyttjad och vuxenvärlden svek henne. Mycket av det hon idag har uppnått är en fasad för att dölja det förflutna. När Ani en kort tid innan bröllopet träffar sin gamle lärare rörs allt upp till ytan igen, och hon börjar tvivla på att det liv hon har skapat egentligen är vad hon vill ha.

Världens lyckligaste kvinna är en psykologisk thriller om hur identitet och självförtroende byggs upp och formas, men också ibland skadas. Det är en bok som gör mig ganska kluven, eftersom jag inledningsvis inte gillar Ani och den brutala värld som hon lever i. Tidningen hon arbetar på utgår från normen att alla kvinnor vill och bör vara smala, medvetna i sina val och på jakt efter en stenrik karl som kan förse dem med smakfull lyx. Just det här med smakfullt är viktigt. Vräkiga manifestationer av rikedom signalerar enbart vulgaritet. Dock finns det en poäng i allt detta, för det väcker känslor hos mig som läsare – även om de inte är positiva.

Så svänger pendeln och läsaren får veta mer om TifAnis bakgrund och vad hon genomgått. Plötsligt är hon inte längre densamma, hon är ett offer för omständigheter och nonchalans från de vuxna som borde ha hjälpt henne när hon fortfarande bara var en ung vilsen flicka. Hennes val och strävan efter bekräftelse blir på ett helt annat sätt rimliga och försvarbara. Det faktum att hon vacklar inför att ta det sista steget mot att bli en tryggt försörjd och aktad lyxhustru väcker mitt intresse. Hur ska det gå, kommer hon att fullfölja sina planer? Även om jag finner att Jessica Knoll stundtals använder en väl omständlig berättarstil får historien ett djup under läsningens gång och utvecklar sig till en skickligt konstruerad tankeövning i att inte döma sakernas tillstånd vid en första anblick.

Utgiven av: Modernista (inbunden, 2016), Louise Bäckelin Förlag (pocket, 2017)

Finns hos Bokus och Adlibris

Betyg 4 av 5

Spel av Anna Roos

9789177016281_200x_spel

Sol Svensson återvänder till Sverige efter att hennes bror Gustav begått självmord. De var tvillingar, men deras liv har på alla plan skilt sig åt. Sol har bott med mamman i Hökarängen och pengar har ständigt varit en bristvara, hon har inte haft motivation att gå klart skolan och istället försörjt sig genom att jobba på ett kasino i USA. Gustav däremot har alltid varit inkännande, artig och tillmötesgående. Han hade genom sina studier vid Handels lysande utsikter, så vad kan ha förmått honom att hoppa från en bro? Sol smyger sig sakta in i Gustavs bekantskapskrets och finner att där pågår ett spel om hemligheter och makt. Är det något Sol kan så är det att spela, och hon är beredd att satsa för att få reda på sanningen.

Spel är en debutroman av Anna Roos, skriven med ett stort driv och ett rappt språk. Sol Svensson, huvudpersonen, har sargats av livet och därmed lagt sig till med en både cynisk och sarkastisk jargong, något som i det här fallet känns uppfriskande. Hon känner inga gränser och det bridrar till spänningen i boken att Sol kan hitta på vad som helst. Det korta formatet bridrar också till att tempot förblir genomgående högt.

Berättelsen vi får ta del av i Spel känns som något nyskapande inom spänningsgenren, då den saknar både poliser och detektiver. Det är Sol som står i centrum och håller i taktpinnen. Miljöerna som växlar mellan kasinon och universitetsvärldens normer är intressant att läsa om, och under läsningens gång utvecklas den här boken till en riktigt intressant debut och Anna Roos känns som en författare att hålla utkik efter framöver.

Utgiven av: Modernista & Louise Bäckelin förlag, 2017.

Finns hos Bokus och Adlibris

Betyg 3+ av 5

Bakom din rygg av Sofie Sarenbrant

9789188171108_200x_bakom-din-rygg

Om du tillhör samhällseliten eller bara vill vara riktigt trendig klipper du dig kanske på Salong De Luca i centrala Stockholm. Det är i alla fall så det går till i Sofie Sarenbrants nya psykologiska spänningsroman, Bakom din rygg. Men bland hårfönar och saxar frodas också hemligheter, lögner och svek. Vad vet du egentligen om den person som står där bakom din rygg försedd med ett knivskarpt föremål? Vem är hon eller han egentligen?

På Salong de Luca arbetar Stefano, ägaren, Jenny och Angelina. Men sedan Angelina Silver tillträdde sin tjänst har stämningen blivit påtagligt spänd. Hon stjäl både kunder och utrymme, och Jenny betraktar svartsjukt hur Angelina vinner Stefanos uppmärksamhet. Alla tre bär de på hemligheter som absolut inte får komma fram. Intrigerna tätnar allteftersom de råkar få veta fragment av varandras svagheter. Stämmer det att Angelina egentligen är den alldagliga Mona från Gusum, vem är Stefano skyldig pengar och hur har Jenny som föddes med silversked i mun egentligen fått sin stol på salongen? Så blir en kund mördad, och alla tre har goda skäl att bli misstänkta såväl som misstänksamma.

I den här boken kretsar mycket kring det fashionabla. Salong De Luca är enbart för frisörer av rang, och för de främsta kunderna. Mycket kretsar kring yta, hur den ska se ut och hur den upprätthålls. Det är ett spel vi får ta del av i Sofie Sarenbrants nya bok där karaktärerna är skickliga på att skapa intriger och att bevara sina hemligheter. Så skapas och spänning i berättelsen på ett väldigt naturligt sätt, och Sofie Sarenbrants rappa sätt att skriva som känns igen från tidigare böcker gör detta till en lättläst och medryckande bok. Som läsare förstår vi dock tidigt att Jenny och Angelina är rivaler, och ibland kan jag känna att det nästan blir lite övertydligt hur mycket de anstränger sig för att kompromettera varandra.

Spänningen finns där från första sidan, och den som har läst tidigare böcker av Sarenbrant vet hur svårt det kan vara att lägga dem ifrån sig. Angelina flyr från sitt förflutna medan Jenny kämpar med den gyllene bur hennes överklassbakgrund utgör, och karaktärerna har både sympatiska sidor samtidigt som deras ränksmidande är smått motbjudande. Oavsett vilket drag man finner mest framträdande så är de intressanta att läsa om. Ett plus också för att Sofie Sarenbrant tar oss med till en så specifik och i spänningssammanhang originell miljö, och skildrar den bra. Slutet däremot kan jag tycka kommer väldigt hastigt på och blir lite för abrupt, men det borgar också för en fortsättning som jag ser mycket fram emot att läsa.

Utgiven av: Bookmark förlag, 2017.

Finns hos Bokus och Adlibris

Betyg 4 av 5

Inte ensam av Elizabeth Haynes

9789174617863_200x_inte-ensam

Sarah Carpenter bor ensam långt ut på landsbygden tillsammans med sina två hundar. Efter att hennes make Jim avled i en bilolycka har relationen till de två vuxna barnen blivit komplicerad, och hon är på många sätt ganska isolerad. Dottern pluggar i Manchester och besöker bara sitt barndomshem sporadiskt, sonen vill inte ha kontakt med Sarah alls. Men så återvänder en av Sarahs och Jims studiekamrater från ungdomen, Aiden, och Sarah erbjuder honom att hyra en stuga på hennes tomt. Plötsligt får livet en helt annan mening då Sarah alltid har haft ett gott öga till Aiden. Hans återkomst blir dock upptakten till en rad otrevliga händelser. Sarah upplever plötsligt att hennes hem känns bevakat, och tryggheten hon känt försvinner. Hennes ena hund uppvisar förgiftningssymptom och kan med veterinärvård med knapp nöd räddas. Någon verkar också komma och gå efter eget behag i hennes hus, och en distinkt känsla av att inte vara ensam blir alltmer påtaglig. Men vem är det egentligen som bevakar Sarah, och har hon anledning att vara rädd?

Inte ensam är den tredje fristående boken av brittiska Elizabeth Haynes som ges ut på svenska. Tidigare titlar är Glöm inte att låsa och I död och lust.

En rad olika komponenter gör att man som läsare väldigt snart börjar känna ett obehag inför vad som faktiskt lurar under ytan långt ute på den brittiska landsbygden när man läser den här boken. Att inte allt står rätt till är uppenbart. Berättarperspektivet växlar mellan Aiden och Sarah, och att Aiden inte är den Sarah tror och minns honom som är också ganska tidigt ett faktum. Men det dröjer innan dramatiken sätter in. Väldigt länge är det bara en känsla av ett visst obehag som påminner om att detta inte bara är en vanlig relationsroman som skildrar den gryende passionen mellan Sarah och Aiden. Trots att det på alla sätt är en klart godkänd berättelse har jag vissa invändningar mot denna långsamhet. Bokens styrka och författarens talang för att skriva just spänningslitteratur gör sig påmind först mot slutet. Då glimmar det till och boken är värd ett plus för en riktigt rafflande upplösning. Inte ensam är lättläst och stundtals ganska spännande, samt bjuder på en ganska oväntad twist. Det är dock inte en bok som lämnar något större avtryck hos mig, utan mer underhållande spänning för stunden.

Utgiven av: Lind & Co, 2017. I översättning av: Linda Skugge.

Finns hos Bokus & Adlibris

Betyg 3+ av 5

Eldpojken av S. K. Tremayne

9789174617047_200x_eldpojken

När Rachel träffar David är det kärlek vid första ögonkastet, och snart är det hon som är frun i huset på den gamla släktgården i Cornwall. Här har Davids familj bott i generationer och ägt och drivit flera av gruvorna längs kusten. Än idag vindlar sig gruvgångarnas labyrinter långt in under hav och land och minner om alla de människor som arbetat och dött där. Men det finns ett spöke som är mer närvarande än alla andra och det är Davids förra hustru Nina som föll ner och försvann i en av de vattenfyllda gruvorna. Hennes kropp har aldrig hittats.

Rachel inser att hennes högsta dröm håller på att besannas när hon upptäcker att hon är gravid. Hon kommer från en mycket enklare bakgrund än David och har aldrig känt sig helt hemma på Carnhallow, men som mor åt hans barn kommer hon att kunna ta Ninas plats på riktigt. Ninas son Jamie däremot saknar och sörjer Nina något oerhört. När konstiga saker börjar hända och den lilla pojken förutspår att Rachel kommer att vara död innan julhelgen är över förbyts situationen till en mardröm. David visar en våldsam sida och Rachel börjar tvivla. Vad hände egentligen med Nina, och i hur stor fara svävar hon själv på det isolerade godset långt ifrån omvärlden?

S. K: Tremayne gjorde succé med boken Istvillingar, och kommer nu med en ny psykologisk thriller. Stämningen är suggestiv, mörk och krypande. Som läsare kan man inte vara säker på någonting när det gäller vad som är sanning, fantasi eller ren lögn. Ibland blir det så spöklikt att jag nästan känner att det finns viss inspiration från den gotiska skräckromanen i den här bokens framtoning. Ett gammalt gods som ligger lite lagom isolerat, med väggarna klädda i förfädernas porträtt som nu blickar ner på den nuvarande generationen. Det ligger en ryslig stämning i luften.

Boken utspelar sig i Cornwall och författaren arbetar mycket med att låta de karga kustmiljöerna bidra till atmosfär och känsla. Han beskriver det stora ödsliga huset och de övergivna gruvorna på ett sätt som framkallar kalla kårar, och jag gillar också sättet på vilket han väver in Cornwalls historia i sin berättelse.

Ändå är det något som gör att jag aldrig riktigt fastnar för Rachel, Jamie och de andra. En del upprepningar och en kanske alltför uppskruvad handling gör att de förblir lite flyktiga. Redan i ett tidigt skede har jag en känsla av att ingen av karaktärerna är vad de egentligen utger sig för. Det gör att de ger ett kyligt intryck, och att de överraskningsmoment författaren planerat uteblir. Stort plus för miljöerna, men jag tycker att handling och karaktärer kunde ha varit lite vassare.

Utgiven av: Lind & Co, 2017. I översättning av: Ylva Mörk.

Finns hos Bokus och Adlibris

Betyg 3 av 5

Hetta av Jane Harper

9789137148052_200x_hetta

Den värsta torkan på evigheter plågar den lilla australiensiska staden Kiewarra. Bristen på vatten och vad det medför i form av förluster för jordbruket, en av regionens främsta näringar, gör att människor förändras. Klimatet hårdnar och befolkningen pressas till sin yttersta gräns. Så sker ett dödsfall som skakar hela bygden. Luke Hadler verkar ha dödat sin fru och son, och därefter sig själv. Den enda överledande är dottern Charlotte som ännu är för liten för att förstå vad som har hänt. Ingen kan förstå varför, men allmänhetens åsikt är att hettan måste ha drivit Luke till vansinne.

När Aaron Falk återvänder till Kiewarra för sin barndomsväns begravning är det med blandade känslor. Han är numera polis i Melbourne, men anledningen till att han en gång lämnade staden så hastigt finns i färskt minne. När Luke och Aaron var i tonåren försvann deras vän Ellie, och hon påträffades senare död i floden. Vad som egentligen hände är fortfarande höljt i dunkel, men Falk anklagades för att ha varit inblandad. Detta leder till heta känslor i staden, och Aaron Falk blir allt annat än välkomnad. Tillsammans med stadens polischef Raco börjar dock Falk tvivla på att Luke verkligen har tagit livet av både sig själv och familjen. Kanske ligger någon annan bakom, och tanken på att han i själva verket var vittne till vad som hände Ellie och nu måste tystas slår snart rot.

Hetta är Jane Harpers deckardebut som har lovordats storligen, och det är bara att instämma, hon har verkligen lyckats fånga alla detaljer och åstadkommit en riktigt spännande berättelse. Harper använder sig av klassiska grepp med hemligheter i det förflutna, men hon visar att det ännu fungerar utmärkt om man paketerar handlingen på rätt sätt.

Falk återvänder till sin hembygd och blir genast utfryst. Befolkningen har inte glömt de gamla rykten som cirkulerade om hans inblandning i Ellies försvinnande. Harper har lyckats bra med att fånga den hetsiga stämningen, och det faktum att Falk inte har någon möjlighet att rentvå sig. Allmänheten har redan dömt honom, och då verkar skuld ha mindre betydelse. Det man eftersträvar är en syndabock, och en sådan har man fått. Aaron Falk låter sig dock inte avskräckas. Han stannar kvar för att få reda på vad som egentligen hände Luke och hans familj.

Det är inte ovanligt att författare försöker sig på att använda elementen eller årstiderna för att förstärka ett tema i sin bok. Det är däremot inte alltid det lyckas och verkligen harmoniserar med miljöerna och atmosfären som beskrivs. Att hettan och torkan under den australiensiska solen nästan driver människor till vansinne är dock fullt rimligt. När djuren svälter och grödorna torkar är det många som riskerar att förlora såväl sin inkomst som sitt arv. Plötsligt kanske man inte kan behålla den gård som ägts av familjen i flera generationer. Det blir en pressad situation som påverkar alla, och som ingen kan göra något åt. Hettan är i det här fallet en kuliss, något Jane Harper använder för att förstärka stämningen i sin bok och det lyckas hon med till fulländning. Det är tryckande, krypande och påfrestande in i minsta detalj. Hon använder också hettan och vad den ställer till med för att förmedla en viss form av symbolik. Aaron Falk finner att floden bakom hans barndomshem är borta, liksom den plats där Ellie påträffades död. På så sätt blir det väldigt tydligt att platsen är den samma, men att tiden inte är det och att den därmed förändrats. Hetta är absolut ett av vårens och sommarens måsten om man uppskattar en välskriven thriller.

Utgiven av: Bokförlaget Forum 2017. I översättning av: Jessica Hallén.

Finns hos Adlibris och Bokus

Betyg 5 av 5

Hon som kom före av J. P. Delaney

9789100167233_200x_hon-som-kom-fore

Jane behöver en nystart efter att ha råkat ur för en tragedi med en dödfödd baby. Hon bestämmer sig för att byta jobb och att flytta, med en känsla av att nu är det viktigt att hon gör något meningsfullt av sitt liv. Men bostadsbudgeten är begränsad, och när hon får erbjudande om att flytta in i en toppmodern villa på Folgate Street ett i utbyte mot några enkla förhållningsregler kring vad som är tillåtet att göra i fastigheten är det ett självklart val för Jane att tacka ja. I det läget har hon ingen aning om vad som har hänt i huset tidigare, och inte heller om hur byggnaden kommer att påverka sin ägare.

Folgate Street ett är ritat av arkitekten Edward Monkford, och det är också han som vill ha kontroll över sina hyresgäster. Jane blir attraherad av den stilige arkitekten, men samtidigt känner hon en viss rädsla för hans dominanta sida. När hon bit för bit börjar få veta hur husets historia ser ut blir hon bekymrad, men kan heller inte sluta forska i saken. På Folgate Street, som Monkford ursprungligen byggde för sin egen familj dog hans hustru och son, men även den tidigare hyresgästen Emma. Det som kanske är allra mest skrämmande för Jane är att Emma är så lik henne själv att de hade kunnat vara systrar.

Hon som kom före är en psykologisk thriller i ordets rätta bemärkelse, där sanning och manipulativa lögner blandas friskt och där läsaren inte kan vara säker på någonting. Vi får följa både Emma och Jane, växelvis, och deras berättelser blir så lika att de nästan flyter ihop. Ett berättartekniskt knep som är svårt att bemästra utan att det blir en enda grå massa av alltihop, men här är det avsiktligt skrivet så att vi ska känna den kusliga likheten mellan Emma och Jane, och det fungerar alldeles utmärkt och är väldigt bra gjort.

Scenen för dramat är Edward Monkfords minimalistiska hus som styr sina inneboende genom en rad högteknologiska funktioner. Huset bestämmer hur varmt duschvatten du får och svarar du inte på de utvärderingar datasystemet skickar blir det ingen gas i spisen när det är dags att laga mat. Liksom sin skapare är huset dominant. Författaren lyckas verkligen med att skapa en känsla av att huset utgör ett parallellt universum, och jag fascineras av hur väl uttänkta alla detaljer är. Även om huset är en utopi känns det verkligt, författaren lyckas övertyga mig.

Boken är rappt skriven, den utvecklar sig till en riktig bladvändare. Innehållet känns utmanande, både när det gäller handling och karaktärer, och framförallt – den har något alldeles eget som får den att sticka ut ur mängden. Jag kommer inte glömma berättelsen om det obehagliga huset på Folgate Street ett på mycket länge. Dessutom är boken väldigt bra skriven, J. P. Delaney får alla detaljer att sitta. Ett hett tips är att läsa Hon som kom före om man är ute efter en riktigt vass och annorlunda thriller i vår.

Utgiven av: Albert Bonniers förlag, 2017. I översättning av: Klara Lindell.

Finns hos Bokus och Adlibris

Betyg 5 av 5

Häxan av Camilla Läckberg

9789137137797

Det finns kanske en sak som vi fruktar framför allt. Att något ska hända våra barn. När fyraåriga Linnea försvinner spårlöst och senare återfinns mördad i skogen lamslås hela Fjällbacka av den fruktansvärda chock och fasa detta innebär, och inte minst av det faktum att mördaren troligen finns ibland dem. Händelsen väcker också gamla minnen till liv, då exakt samma sak hände för trettio år sedan. Den gången hette flickan Stella. Hon försvann från samma gård och återfanns död på samma plats. En händelse som knappast kan vara någon slump, särskilt inte eftersom en av de två tonårsflickor som erkände brottet nyligen återvänt till Fjällbacka. Men varför skulle Marie, som idag är en firad skådespelerska, mörda igen? Det fanns många frågetecken redan för trettio år sedan. Motivet till varför Marie och Helen skulle ha dödat Stella, eller varför de skulle erkänna om de i själva verket var oskyldiga, har hela tiden förblivit höljt i dunkel.

Vi får även i ett historiskt perspektiv följa Elin, som under 1600-talets häxprocesser i Bohuslän kommer att anklagas för häxeri. I de historiska kapitel som handlar om Elin, hennes syster Britta och Brittas make Preben vilar en domedagsstämning redan från första kapitlet. Att det aldrig kommer att gå väl förstår man som läsare ganska tidigt. Ändå är det intressant att följa hur författaren gestaltar avundsjukan och hämndbegäret som leder fram till att Elin blir anklagad för att vara en häxa.

Just tematiken kring häxjakt är något som Läckberg sedan återkopplar till i sin samtida berättelse, för det står klart att det även är ett fenomen som förekommer idag, om än i helt andra former. För vad händer egentligen när fördomar får styra och rädslan för det okända gör att någon instinktivt svartmålas? Hur snabba är vi upplysta 2000-talsmänniskor när det kommer till att döma någon utifrån en första anblick eller en enskild händelse? I Fjällbacka finns ett asylboende och de syriska flyktingar som uppehåller sig där blir i allmänhetens ögon per automatik misstänkta för mordet på den lilla flickan. De som inte vill ha syrianer i Fjällbacka ser sin chans få bevis för att de inte har där att göra. I det fallet blir det inte en fråga om skuld längre, det blir en form av kampanj där de krafter som inte vill ha människor från främmande kulturer i sitt lilla samhälle får vatten på sin kvarn, och det dröjer inte förrän asylboendet står i brand. Detta utan att det egentligen finns några belägg för att den skyldige skulle ha anknytning dit, det är enbart rykten och en allmänt orolig stämning som triggar igång den händelsekedjan. Här fångar Camilla Läckberg upp ett fenomen som är i högsta grad relevant i vårt samhälle idag.

Häxprocesser kan också relateras till även i andra former. Det kan vara den populära tjejen i skolan som plötsligt finner sig själv baktalad och utfryst för att hon gått sin egen väg och brutit normen, eller kändisen som gjort ett kontroversiellt uttalande eller valt en livsstil som avviker och därmed blivit en paria. Båda finns i Läckbergs bok, såväl tonåringarna som Hollywoodstjärnan. På det sättet gillar jag hur titeln faktiskt får en mångbottnad betydelse, beroende på hur man tolkar berättelsen och dess olika element. Det känns genomtänkt på många plan.

Så kanske det viktigaste, hurdan boken är att läsa. När mitt deckarintresse väcktes för drygt tio år sedan var Camilla Läckbergs tidiga böcker i Fjällbackaserien bland de första jag läste, och de väckte mersmak. Sedan dess har nya böcker om Patrik Hedström och Erica Flack känts som något av en högtidsstund. Men det finns också alltid ett visst frågetecken, tänk om jag inte kommer att tycka lika mycket om den nya berättelsen som de tidigare. Alla författarskap går lite upp och ned, och man fastnar olika för handlingen beroende på hur mycket den tilltalar just mig. Det känns då extra roligt att kunna konstatera att Häxan är en av de absolut bästa böckerna hittills i Camilla Läckbergs serie. Den är 600 sidor lång, men ändå blir inget överflödigt. Läckberg väljer att låta många karaktärer komma till tals, och då går det här sidutrymmet åt för att vi verkligen ska komma alla inpå livet och lära känna dem. En kortare version med lika många berättarröster hade med all sannolikhet blivit för platt rent handlingsmässigt.

Trots att vi i ett tidigt skede vet vad som är den officiella versionen av vad som hände Stella för trettio år sedan och att den informationen kommer oss till del ganska tidigt, går inte berättelsen på tomgång vid något tillfälle, trots att det lätt hade kunnat bli så. Istället väcker författaren skickligt vår nyfikenhet för att sedan brodera ut historien. De privata angelägenheter som ibland kanske tagit väl stor plats i förhållande till själva intrigen i tidigare böcker känns här mer välbalanserade.

Jag imponeras av hur Läckberg förvaltar den berättelse hon har valt att skapa, hur skickligt och välavvägt hon hanterar konsten att gestalta karaktärer, förmedla känslor och att skapa spänning. Det finns många svenska författare idag som har ambitionen att skriva just den typ av bok som Häxan är, en deckargåta med förankring i såväl samtid som vardagsliv, men det är bara ett fåtal som lyckas göra det med den guldkant som Camilla Läckberg här levererar. Jag är vanligtvis en snabbläsare, men den här boken fann jag mig själv spara lite på eftersom den annars riskerade att ta slut alldeles för fort.

Utgiven av: Bokförlaget Forum, 2017.

Boken kan köpas hos Bokus och Adlibris

Betyg 5 av 5

Offermossen av Susanne Jansson

9789146233091_200x_offermossen

När Nathalie Ström återvänder till sitt barndoms Dalsland för att skriva på sin doktorsavhandling om våtmarker börjar konstiga saker att hända i det lilla samhället Mossmarken, och snart väcks också traumatiska minnen ur Nathalies förflutna till liv. Mossen verkar i forna tider ha använts för människooffer, och ett antal år tidigare har en flicka från järnåldern hittats i för mossar sedvanligt välbevarat skick. Nu verkar det som mossen kallar på nya offer och att de som slukats går igen, och Nathalies nyfunne vän Jonathan är en av dem som råkar illa ut.

Samtidigt ligger det nära till hands att tänka att det inte kan vara mossens övernaturliga krafter som styr, det tror i varje fall inte polisen. Vi får följa polisfotografen Maya i hennes arbete med att finna sanningen. Maya har även en karriär som konstnär och har en tid verkat i New York. Hennes nyfikenhet tar henne nu ut på farliga vägar, men Maya är en självsäker kvinna som inte är rädd för att fråga runt och forska i samhällets nedtystade hemligheter.

Offermossen är Susanne Janssons romandebut och vi bjuds här på en välbalanserad blandning av skräck, spänning, folktro och biologi. Boken utvecklar sig till en annorlunda historia där mossen står i fokus, och det är intressant att läsa om dess betydelse i äldre tider likväl som den biologiska aspekten av hur våtmarker och mossar fungerar. När det gäller det förstnämnda är mossars förmåga att bevara och konservera känd genom t ex fynd som Bockstensmannen. Det är lätt att se hur äldre generationer måste ha fascinerats av mossarnas bevarande effekt och att det gav upphov till mytbildning om att här bodde övernaturliga krafter. Även rädslan för att gå ned sig i en mosse och bli slukad bidrog till att respekten för dessa våtmarksområden var stor. Allt detta använder Susanne Jansson skickligt i sin berättelse för att skapa en suggestiv och krypande stämning.

När det gäller karaktärerna är det spännande att läsa om polisfotografen Maya, ett lite annorlunda grepp jämfört med de sedvanliga kommissarierna och inspektörerna. Vi får även följa Nathalie som hemsöks av ett trauma i sin barndom, och även här tycker jag författaren lyckas fånga hennes sökande efter sina rötter liksom det svåra i att bearbeta det förflutna. Ibland blir det kanske lite många spöken för att boken i mitt tycke ska framstå som helt trovärdig, men även för mig som rynkar på näsan åt övernaturligheter är det en fängslande berättelse. Det känns också skönt för en tvivlare att mysterierna i slutändan visar sig ha en rationell förklaring. Sammanfattningsvis är Offermossen en mycket intressant och särpräglad debut inom spänningsgenren som helt klart väcker mersmak.

Utgiven av: Wahlström & Widstrand, 2017.

Finns hos Bokus och Adlibris

Betyg 4 av 5