Skönlitteratur

Italienska nätter av Katherine Webb

9789175454405_200x_italienska-natter

Det är sommar och året är 1921. Torkan håller södra Italien i ett stadigt grepp. Claire och hennes styvson Pip reser genom Apulien mot staden Gioia del Colle där hennes make Boyd befinner sig. De ska bo hos den rike Leandro Cardetta och hans amerikanska hustru. En idyllisk semester för Claire vid första anblick, men det förekommer oroligheter i regionen och stämningen är spänd.

Italien, och främst de södra delarna, är ett mycket fattigt land och sviterna efter Första världskriget gör sig ännu påminda. Jorden ägs av storbönder, och de flesta vanliga människorna tvingas till ett liv i armod. Svält är vanligt förekommande, och de är närmast livegna. Storböndernas arbetsledare kan behandla dem hur de behagar, och fysisk bestraffning är inte ovanlig. Samtidigt växer olika politiska rörelser fram, dels arbetarrörelsen med rötter i kommunism och socialism, som arbetar för rätten till arbete på drägliga villkor. Men den kanske starkaste kraften är det växande fascistpartiet.

Under sin vistelse i Gioia möter Claire Ettore, systerson till Leandro Cardetta. Ettore är redan märkt av det hårda livet under Apuliens gassande sol, men han kan inte motstå att fascineras av den oskuldsfulla Claire, van vid ett bekvämt liv i storstaden. De dras till varandra likt magneter, och plötsligt har Claire glömt sitt olyckliga äktenskap. Men när två helt olika världar möts uppstår också problem, och det är en farlig förbindelse Ettore och Claire har inlett.

Italienska nätter en av de nominerade till Bonniers bokklubbars stora pris Årets bok. Det är den femte boken av Katherine Webb som ges ut på svenska, och liksom de tidigare är det en målande och välskriven historisk roman. Dock är det inte alls en så fluffig och romantisk historia som omslaget kanske kan signalera, tvärtom är det en bok fylld av dramatik och allvar.

Det jag uppskattar mest med Italienska nätter är Katherine Webbs sätt att skildra situationen i det fattiga Italien under tidigt 1900-tal. Hon lyckas med lätt hand väva in historiska fakta kring hur den här regionen såg ut strax efter första världskriget utan att det blir för tungt, hon behåller fortfarande romanens mera lättlästa form. Ändå får vi ta del av livet i en region där skillnaden mellan fattig och rik är avgrundsdjup, och de politiska strömningarna. Det är en tid då mycket förändras, och det leder till stora motsättningar mellan de grupperingar som finns.

Med detta som fond målar Katherine Webb upp en berättelse om förbjuden kärlek, familjehemligheter och ja, hon lyckas även få med en mafioso på ett hörn. Jag hade ändå kanske väntat mig lite mer. Boken är lite långsam i inledningen vilket gör att det tar lite tid innan jag fastnar för den, men ändå väl värd att läsa.

Utgiven av: Historiska Media, 2017. I översättning av: Annika Sundberg.

Finns hos Bokus och Adlibris

Betyg 3+ av 5

Det växte ett träd i Brooklyn, del 1 av Betty Smith

9789188345738_200x_det-vaxte-ett-trad-i-brooklyn-del-1

Det växte ett träd i Brooklyn är berättelsen om Francie och hennes familj, och framförallt om en ung flickas uppväxt och drömmar i ett av New Yorks fattigaste områden under tidigt 1900-tal. Francies mamma tar de arbeten hon får, hon städar och sliter ut sig för att familjen ska ha något att leva av. Pappa Johnny däremot är glad i alkohol, men ändå är de flesta grannfruarna avundsjuka eftersom han är en av de stiligaste karlarna i kvarteret.

Francie drömmer om att lära sig nya saker, hon älskar biblioteket och har satt sig i sinne på att läsa igenom alla böcker från A till Z. När hon börjar skolan är det med stora förväntningar, men de grusas en aning av att fröken inte är särskilt vänlig och att de flesta av barnen är smutsiga och fulla av löss, vilket gör att Francies mamma tvingar henne att tvätta håret i fotogen för att undgå krypen. Så en dag passerar Francie en finare skola i ett annat kvarter och en dröm väcks till liv, hon vill till varje pris bli elev där.

Mycket av bokens charm finns i miljöskildringarna från det tidigare 1900-talets Brooklyn. Det är ett segregerat samhälle där få av invånarna är enbart av amerikansk härkomst. Irländare, polacker och italienare, nästan alla har någon generation tillbaka sett europeisk härkomst och föräldrar eller förfäder har utvandrat till USA på grund av fattigdom och de mer lovande utsikter som USA stoltserat med. Trots att Brooklyn är ett luggslitet område till det yttre finns det dock en sorglöshet och en stor glädje bland människorna. För Francie finns det en stor lycka i en enkel inlagd gurka, en lyx hon unnar sig ibland. Hur Betty Smith beskriver just lyckan i det lilla gör den här boken till en tidlös pärla. Det är också gripande att läsa om Francies önskan om att förändra sitt liv genom att lära sig nya saker, hennes vetgirighet, kärlek till böcker och tro på det goda trots att sorgen och olyckan ständigt finns så nära henne. I höst kommer andra delen av Betty Smiths klassiker från 1943, då får vi veta hur det kommer att gå för Francie och hennes familj.

Utgiven av: Bookmark förlag, 2017. I översättning av: Eva Alexanderson, Ulrika Gustafsson.

Finns hos Bokus och Adlibris

Betyg 4 av 5

9789188345875_200x_det-vaxte-ett-trad-i-brooklyn-del-2.jpg

Offermossen av Susanne Jansson

9789146233091_200x_offermossen

När Nathalie Ström återvänder till sitt barndoms Dalsland för att skriva på sin doktorsavhandling om våtmarker börjar konstiga saker att hända i det lilla samhället Mossmarken, och snart väcks också traumatiska minnen ur Nathalies förflutna till liv. Mossen verkar i forna tider ha använts för människooffer, och ett antal år tidigare har en flicka från järnåldern hittats i för mossar sedvanligt välbevarat skick. Nu verkar det som mossen kallar på nya offer och att de som slukats går igen, och Nathalies nyfunne vän Jonathan är en av dem som råkar illa ut.

Samtidigt ligger det nära till hands att tänka att det inte kan vara mossens övernaturliga krafter som styr, det tror i varje fall inte polisen. Vi får följa polisfotografen Maya i hennes arbete med att finna sanningen. Maya har även en karriär som konstnär och har en tid verkat i New York. Hennes nyfikenhet tar henne nu ut på farliga vägar, men Maya är en självsäker kvinna som inte är rädd för att fråga runt och forska i samhällets nedtystade hemligheter.

Offermossen är Susanne Janssons romandebut och vi bjuds här på en välbalanserad blandning av skräck, spänning, folktro och biologi. Boken utvecklar sig till en annorlunda historia där mossen står i fokus, och det är intressant att läsa om dess betydelse i äldre tider likväl som den biologiska aspekten av hur våtmarker och mossar fungerar. När det gäller det förstnämnda är mossars förmåga att bevara och konservera känd genom t ex fynd som Bockstensmannen. Det är lätt att se hur äldre generationer måste ha fascinerats av mossarnas bevarande effekt och att det gav upphov till mytbildning om att här bodde övernaturliga krafter. Även rädslan för att gå ned sig i en mosse och bli slukad bidrog till att respekten för dessa våtmarksområden var stor. Allt detta använder Susanne Jansson skickligt i sin berättelse för att skapa en suggestiv och krypande stämning.

När det gäller karaktärerna är det spännande att läsa om polisfotografen Maya, ett lite annorlunda grepp jämfört med de sedvanliga kommissarierna och inspektörerna. Vi får även följa Nathalie som hemsöks av ett trauma i sin barndom, och även här tycker jag författaren lyckas fånga hennes sökande efter sina rötter liksom det svåra i att bearbeta det förflutna. Ibland blir det kanske lite många spöken för att boken i mitt tycke ska framstå som helt trovärdig, men även för mig som rynkar på näsan åt övernaturligheter är det en fängslande berättelse. Det känns också skönt för en tvivlare att mysterierna i slutändan visar sig ha en rationell förklaring. Sammanfattningsvis är Offermossen en mycket intressant och särpräglad debut inom spänningsgenren som helt klart väcker mersmak.

Utgiven av: Wahlström & Widstrand, 2017.

Finns hos Bokus och Adlibris

Betyg 4 av 5

Mocka av Tatiana de Rosnay

9789187648762_200x_mocka_haftad

En helt vanlig dag som förändrar allt. Justine bor med sin man och två barn i Paris, hon arbetar som frilansande översättare och trivs med sitt liv. När sonen Malcolm är på väg hem från skolan en dag blir han påkörd av en smitare och hamnar i koma. Plötsligt ställs allt på sin spets och såväl relationer som självkännedom sätts på prov. Justine blir också besatt av att hitta smitaren för att försöka förstå vad som egentligen hände.

Mocka är en roman byggd på enkla ingredienser men skriven med stor inlevelse och känsla. Dramat där en ung kille, en son, en bror och en kompis vars närvaro varit självskriven plötsligt svävar mellan liv och död utgör själva grunden, men det är främst Justine och de känslostormar hon upplever som vi får följa. Tatiana de Rosnay skriver med intensitet och stor närvaro och trots att det egentligen är en ganska avskalad berättelse hinner hon förmedla så mycket. Det är skickligt gjort och om man inom t ex måleriet kan tala om att man lägger på färg med lätt hand är det också så Tatiana de Rosnay hanterar orden: med lätthet och elegans.

En av bokens styrkor är att författaren skapar ett spänningsmoment i sin text genom att sakta men säkert lägga det pussel som kvinnan var liv vi läser om utgör. Steg för steg ger Tatiana de Rosnay oss vinkar om att den perfekta idyllen kanske döljer en del annat. Besattheten av att hitta den som körde på Malcolm bidrar också till berättelsens täthet och driv, för visst vill man även som läsare veta vad som egentligen hände.

Utgiven av: Sekwa förlag, 2017. I översättning av: Ulla Linton.

Finns hos t ex Bokus och Adlibris

Betyg 4 av 5

Flickan i glastornet av Elizabeth Fremantle

9789174617153_200x_flickan-i-glastornet

Hon är prinsessa av blodet, men genom sina blodsband är hon också dömd till ett liv styrt av andra. Arabella Stuart växer upp som kusin till den skotske kronprinsen Jakob och är genom sitt släktskap med drottning Elizabeth I en potentiell arvinge till den engelska tronen. Detta gör henne farlig då det finns de som vill konspirera för att se henne som drottning. Arabella själv är mest intresserad av sin egen frihet. Men inte ens när Elizabeth Tudor är död och hennes kusin blir kung får hon tillstånd att leva som hon själv önskar. Hon förväntas istället uppehålla sig vid Jakobs hov, där han har henne under ständig uppsikt. Men så finner Arabella kärleken, och plötsligt är hon beredd att göra vad som helst för att få gifta sig med William Seymour.

Elizabeth Fremantle har skrivit en historisk roman om en av Tudortidens mest mytomspunna kvinnor, Arabella Stuart. Boken marknadsförs som en thriller, och visst, tidens anda och de historiska händelser som kantade henne liv ger grund för det begreppet. Arabella utgjorde alltid ett potentiellt hot mot de monarker som regerade, och därmed svävade hon alltid själv i fara. Hennes släktingar Jane Grey och Maria Stuart blev båda avrättade av samma anledning. Framförallt fruktade regenterna att hon skulle bli ett vapen i händerna på andra, en galjonsfigur kring vilka kuppmakare skulle samlas. Detta ledde till att Arabella hölls isolerad och hennes tillvaro liknade fångenskap till allt utom namnet. Den biten har författaren lyckats fånga väl i sin skönlitterära berättelse. Arabellas längtan efter allt det hon nekas lyser som en röd tråd genom boken. Hon är verkligen flickan i glastornet då hon betraktar världen utanför utan att själv tillåtas delta.

Arabella Stuart växte upp hos sin mormor, Bess av Hardwick, en av tidens mäktigaste och mest dominanta adelsdamer. Hon tänkte sig ett gott parti för sin dotterdotter, men eftersom många av tidens adelsmän hade blodsband till familjen Tudor, liksom tidigare kungaätter, var äktenskapet en känslig fråga. Ett parti där eventuella barn skulle kunna hävda att de hade kungligt blod från båda sina föräldrar skulle aldrig godkännas av drottningen. Tudortiden har skildrats i många verk, men oftast handlar det om tidigt 1500-tal och Henrik VIII:s komplicerade äktenskap. Här får vi istället följa med till det engelska hovet vid brytningstiden mellan Elizabeth I och ätten Stuarts tillträde till makten. Jakob I var inte populär i alla läger, och det var vid den tid Arabella Sturat levde som bl a den berömda Krutkonspirationen ägde rum. Alltså en minst lika spännande period i den brittiska historien som någon annan.

Ur ett skönlitterärt perspektiv är det en välskriven berättelse Elizabeth Fremantle har komponerat. Jag tycker dock att det tar lite onödigt lång tid innan spänningen i berättelsen tar fart. En stor del av de drygt femhundra sidorna spenderas på att skildra Arabellas ungdomsår då hon levde ganska avskild från händelsernas centrum. De dramatiska händelser som gjorde att hon till sist slutade sina dagar i Towern blir bokens crescendo, men jag tycker att de skulle ha haft mer utrymme. Ändå är det här en riktigt bra historisk roman om ett av Tudortidens mest tragiska livsöden. Dramatiken faller sig naturlig och det är verkligen en berättelse som förflyttar läsaren i tid och rum.

Utgiven av: Lind & Co, 2017. I översättning av: Peter Handberg.

Finns hos Bokus & Adlibris

Betyg 4 av 5

Blybröllop av Sara Paborn

9789173378512_200x_blybrollop.jpg

Irene är en vanlig svensk kvinna som levt ett typiskt medelklassliv och nu närmar sig pensionsåldern. Hennes tid har gått åt till att måna om och hjälpa andra, barnen, bibliotekskunderna och framförallt maken Horst. Horst var en gång en stilig basist i ett band, numera är han en glädjedödande kabeldragare. Allt han säger har en negativ biton, och det mesta Irene tar sig före med väljer han att kritisera. Så en dag inträffar en slump som kommer att få drastiska konsekvenser. Irene har nyligen läst en bok om blyförgiftning i det antika Rom, hur man utvann blysocker och fann det vara en bra smaksättare. Samtidigt hittar hon de gamla blytyngder hennes mor använde för att ge gardinerna fint fall. En tanke föds. Tänk om Horst skulle få smaka på sin egen bittra medicin, tusen gånger om.

Blybröllop är en bok skriven med glimten i ögat, men det är långtifrån komik. Snarare dödligt allvar. Irene är trött på livets invanda hjulspår, hon längtar efter förändring. Framförallt är hon trött på att ständigt rätta sig efter andras vilja, hon längtar efter frihet. Blytyngderna och den snart bortglömda kemiska kunskap som finns i bibliotekets vrår ska bli hennes biljett till självständighet.

Vi följer Irene och Horst från att de var nygifta, och många gång ställer sig vår huvudperson frågan: hur blev det såhär? Inte kunde det väl vara allt livet hade att ge? Horst har alltid, med en självklarsäkerhet vissa män föds med, styrt deras liv i den riktning han fann bäst, han har alltid prioriterat sina egna behov. Han är stoisk och allvetande. Han har aldrig sett Irene för den hon verkligen är.

Sara Paborn har skrivit en berättelse om ett långlivat äktenskap som är både tänkvärd och underhållande. Trots en blyförgiftning är det långtifrån någon vanlig deckare, i mitt tyckte ligger boken genremässigt närmare romanen. Men döden finns ändå i kulisserna, och det är huvudpersonen Irene som bemästrar den. Många kan nog känna igen sig i hennes situation, hon är en högst ordinär kvinna i grunden. Jag tycker författaren har lyckats väl med att fånga den smått rusiga och euforiska känsla Irene uppfylls av då hon tar makten över såväl Horst som sin egen livssituation. Hennes liv får en ny mening då hon tillägnar sig kemins förlovade värld, hon blommar upp på nytt. Visst är det en extrem situation som målas upp i den här boken, men sensmoralen, att spränga bojorna och våga leva utan att jämka med någon annan, den går att tillämpa och ryckas med av. En mycket läsvärd och annorlunda roman om ett brott.

Utgiven av: Brombergs förlag, 2017.

Finns hos t ex Bokus och Adlibris

Betyg 4 av 5

Tiden är inte än av Elin Boardy

9789146233060_200x_tiden-ar-inte-an

Det är en svår tid i det som ska bli Europa. Digerdöden drar sakta fram genom byar och städer och efterlämnar ödslighet och svårt prövade människor som förlorat sina närmaste. Vi följer en kvinna som lämnar allt av den enkla anledningen att hon inget har kvar. Hennes vandring går över kontinentens allfarvägar, genom städer som Krakow, Dresden, Erfurt och Amsterdam. Hon färdas i en mans klädedräkt av säkerhetsskäl, men det är ändå en farlig resa. Hon vet inte själv vart hon är på väg. Hennes identitet skiftar från plats till plats, liksom de människoöden hon möter. Stundtals hoppas hon att pesten skall ta även hennes liv, men någonstans finns samtidigt en dröm om att hitta en ny plats att slå sig ned på. Ett nytt liv, och en ny tid att skapa tillhörighet och knyta nya band.

Det är på många sätt den mörka Medeltiden vi möter i Elin Boardys bok eftersom det är i dödens fotspår hon vandrar, den kvinnliga huvudkaraktären som vi känner som Sigrid. Men berättelsen tar oss också med till de imponerande storstäderna med dess kyrkspiror, borgar och slott. Det är en värld som stundtals lyses upp av katedralernas praktfulla glasfönster, för att i nästa stund återgå till vardagens gråskala och alla de umbäranden som drabbar mänskligheten. Pesten ses som ett straff från Gud, alternativt att judarna har fört den med sig till den goda kristna befolkningen. Rädslan sprids, och tilliten försvinner.

Tiden är inte än är en roman om ett Europa och en tid som på många sätt reflekteras i senare händelser. På den mark Sigrid vandrar har så mycket hunnit ske under århundradenas lopp, men samtidigt har en hel del förblivit detsamma. Många av kyrkspirorna står kvar och liksom människans rädsla för det okända ter de sig svåra att bryta ned. Det är en fröjd att läsa Boardys vackra och samtidigt lättillgängliga språk. Hon kan konsten att med små medel måla bilder på läsarens näthinna, och varje ord i den här texten känns välavvägt och använt med eftertanke. Boardy fångar också själva essensen av att känna till vår historia. Inte den om kungar och årtal, utan om människorna och hur de levde. Hur händelser påverkat, bidragit med förödelse och förändrat människors sätt att förhålla sig till sin samtid. Men också hur detta har kunnat leda till en nystart och utveckling för de som lämnats kvar. Var sak har sin tid, men jag hoppas att fler stilfulla romaner av Elin Boardy inte dröjer allt för länge. Detta var den fjärde i ordningen, hon har tidigare utkommit med Allt som återstår, Mot ljuset och Mary Jones historia.

Utgiven av: Wahlström & Widstrand, 2017.

Finns att köpa hos Bokus och Adlibris

Betyg 4+ av 5

Syndafloder av Kristina Ohlsson

9789164205056_200x_syndafloder

Syndafloder är den sjätte och avslutande delen i Kristina Ohlssons uppmärksammade och hyllade serie om Alex Recht och Fredrika Bergman. En intervju med författaren finns att läsa här, på Piratförlagets hemsida.

Döden är oundviklig, och förr eller senare kommer den till alla. Den kommer att tycka bort människor som står dig nära, och kanske är det en dag du som rycks ifrån dem du älskar. Men vad händer med dem som blir kvar, och vem ska i slutändan betala för de synder som begås? Det är sommar i Stockholm och Fredrika Bergman kämpar för att hålla fasaden uppe. Hon valde ett liv med en äldre man, ett liv många ifrågasatte. Nu ser hon slutet på en era i hennes liv nalkas, och den skrämmande tanken på det vakuum som kommer att följa får henne ur balans.

Vid denna tid hittas också en man mördad i sitt hem, och han är bara den förste i en lång rad. Alex Recht och Fredrika Bergman anar det inte till en början, men de har alla syndat. De har svikit, och i stunden allvar valt att inte göra det rätta. Snart ser poliserna också ett samband genom att de stött på flera av de inblandade i sina tidigare fall. Samtidigt försöker också begravningsentreprenören Noah desperat att få myndigheterna att uppmärksamma det faktum att hans bror och dennes familj är försvunna. Polisen utgår ifrån att de uppehåller sig i Australien. Noah är säker på att så inte är fallet, och kanske finns det en koppling till de andra händelser som poliserna i ”Lejonkulan” utreder.

Så kom den då, den efterlängtade sista boken i Kristina Ohlssons serie om Fredrika Bergman. En bok man helst vill hetsläsa, samtidigt som man vill spara på den lite till. Ohlsson lovar i alla fall att fortsätta skriva, och det är väl en rasande tur det. Syndafloder är på många sätt ett avslut, både för karaktärerna och för läsaren. Författaren skickar referenser och knyter an till flera av de tidigare böckerna i serien. Har man inte läst dem, eller om det gått lång tid sedan dess (debuten, Askungar, kom redan 2009) finns en viss fara i att man kan missa en del av detaljerna och dess hänsyftningar. För mig personligen kommer dock det mesta tillbaka, och jag tycker att Ohlsson lyckas med just det koncept hon har valt på ett väldigt bra sätt.

Liksom i tidigare böcker finns det ingen hejd på vad Ohlsson låter sina karaktärer genomgå och uppleva. Trots det köper jag handlingen rakt av, och det här är verkligen en rasande skickligt skriven bok som är omöjlig att släppa. Det är så många trådar och villospår, men Kristina Ohlsson skriver så väl att nästintill ingenting lämnas åt slumpen. Så klarar bara de främsta av att paketera en deckarintrig. Återigen har Kristina Ohlsson lyckats med konsten att skriva en mångbottnad och alltigenom uppslukande berättelse om hämnd, upprättelse och starka känslor. Garanterat en av årets bästa deckare!

Utgiven av: Piratförlaget, 2016.

Finns hos Bokus och Adlibris eller din lokala bokhandel.

Betyg 5 av 5

Förnedringen av Tinna Lindberg

9789186293369_200x_fornedringen_haftad

Svenskarna vallfärdar till Thailand. De ser det som paradiset på jorden, men också en plats där lagen inte gäller dem, och där det finns en möjlighet att leva ut sina förbjudna drömmar. När två svenskar mördas och återfinns fastbundna och ridande på varsin elefant med bara några få dagars mellanrum skakas idyllen om i grunden. För Sveriges ambassadör Viktoria Lindh väntar nu en större utmaning än att hjälpa turister som förlorat sitt pass och tillsammans med sina medarbetare börjar hon arbetet för att lugna oroliga semesterfirare samtidigt som de måste försöka få tag i gärningsmannen.

Tinna Lindbergs debut är en lite ovanlig spänningsroman som utspelar sig i Thailand, och istället för en utredande polis i huvudrollen får vi här följa ambassadörens roll i dramat. Ambassaderna runtom i världen blir per automatik inblandade om det händer svenska resenärer något, tillexempel dödsfall i utlandet. Tinna Lindberg är själv diplomat och har tjänstgjort i bl a Nairobi, vilket bidrar till huvudkaraktären Viktoria Lindhs trovärdighet. Det är också spännande att läsa om hur ett brott hanteras utifrån ambassadpersonalens synvinkel som kontrast till alla polisromaner. Förnedringen är som debutroman betraktad en positiv överraskning.

Utan att själv ha varit i Thailand tycker jag att författaren lyckas väl med att måla upp en bild av landet genom sina beskrivningar av solnedgångar, sandstränder och doften av olika maträtter. Jag hade dock kunnat tänka mig ännu mera av det typiskt thailändska och kanske lite mindre ambassadformaliteter. Detaljer att slipa på till en eventuell uppföljare. Samtidigt tar handlingen läsaren bortom turistidyllen och behandlar landets baksidor, så som den omfattande sexindustrin. Ett ämne som upprör, men som för många fattiga thailändska kvinnor är verklighet. Tinna Lindbergs berättelse skapar en del tankar kring hur en del rika västerlänningar för sina egna nöjen utnyttjar landet och de missförhållanden som råder i diktaturen Thailand. Den sjaskiga baksidan av paradiset, helt enkelt. Förnedringen väcker onekligen känslor kring saker som inte står rätt till, och lämnar därmed ett avtryck hos läsaren.

Utgiven av: Blue Publishing 2017.

Finns hos Bokus och Adlibris

Betyg 3 av 5