Recensioner, Recex, Roman, Skönlitteratur

Pärlsystern av Lucinda Riley

IMG_20190602_142029.jpg

Pärlsystern är den fjärde boken i serien om De sju systrarna och turen har kommit till CeCe. Hon bestämmer sig för att resa till Thailand för att fundera igenom hur hennes liv ser ut för efter faderns bortgång upplever hon att den vilsenhet hon burit på hela livet har blivit mer påtaglig än någonsin. Hon har som alla de andra adopterade systrarna fått ledtrådar kring sitt ursprung. Spåren leder till Australien och den aboriginska urbefolkningen, men Cece är orolig för att hon inte är redo att möta det som väntar henne där.

Parallellt med den nutida berättelsen får vi även följa Kitty som lämnar Edinburgh för att resa till Australien drygt 100 år tidigare. Kitty följer med på resan som sällskapsdam åt en förmögen äldre kvinna, men finner kärleken och blir kvar. Hennes make Andrew har gjort sig en förmögenhet på pärlfiske utanför Australiens nordvästra kust, men samhället där de bor är primitivt och ett liv där är inte för den som föredrar bekvämligheter. Kittys make Andrew och hans tvillingbror är slående lika, men vitt skilda i sin personlighet. När Andrew reser söder ut för att ta hand om familjens affärer blir Kitty ensam kvar med sin son, svåger och sitt tjänstefolk. Hans avresa blir startskottet för en rad dramatiska händelser som kommer att förändra Kittys tillvaro i grunden och som även lämnar ringar på vattnet som sträcker sig till kommande generationer.

Pärlsystern är ett riktigt läsäventyr där handlingen utspelar sig i både nutid och dåtid och precis som i de tidigare böckerna skriver Lucinda Riley på ett sätt som är starkt beroendeframkallande. Trots bokens digra omfång är den lättläst och jag önskar nästan att den vore ännu längre eftersom de världar författaren målar upp är så färgstarka och fängslande. Den här gången leder släktbanden till den aboriginska urbefolkningen i Australien och jag tycker att författaren fångar krocken mellan landets ursprungliga kultur och de europeiska nybyggarna på ett sätt som gör den här boken till något mer än bara ännu en romantiserad släktsaga.

Den historiska delen tilltalar mig allra mest, men även berättelsen om Cece är läsvärd. Lucinda Riley skildrar en ung kvinnas sökande efter rötter och identitet på ett hänförande sätt och väver samman hennes levnadsöde med ett trollbindande historiskt drama. Den här berättelsen om en sagolik pärla och människorna som korsat dess väg hör utan tvekan hemma i det juvelskrin som rymmer vårens bästa romaner.

Utgiven av: Bazar förlag, 2019. I översättning av: Gabriella Andersson.

Finns hos: Bokus & Adlibris

Betyg 4 av 5

Annonser
Feelgood, Recensioner, Recex, Roman, Skönlitteratur

Där rosor faktiskt dör av Ewa Klingberg

9789175458601_200x_dar-rosor-faktiskt-dor

Sandra planerar för en lång härlig semester där hon ska få rå om sig själv, ta dagen som den kommer och uppleva en rad vackra och intressanta platser. Men när hennes moster Majken blir änka blir planerna hastigt ändrade och Sandra reser till Tranås för att försöka hjälpa mostern att ordna upp de trassliga affärerna kring den bortgångne makens begravningsbyrå. Det visar sig att Begravningsbyrån Tranan befinner sig på ruinens brant, och det kommer snart även moster Majken göra om inte Sandra hjälper henne att ordna upp finanserna. Veckorna går och Sandra upptäcker att begravningsbranschen är helt annorlunda än hon trodde. Det blir en lång sommar fylld av nya erfarenheter och stormande känslor.

Där rosor faktiskt dör är den första delen i Ewa Klingbergs nya feelgoodserie som utspelar sig på begravningsbyrån Tranan. Vi får stifta bekantskap med en rad färgstarka karaktärer med Sandra i spetsen. Författaren blandar vardagsbestyr, spirande romanser och komplicerade bokslut på ett övertygande sätt och trots att jag inledningsvis är lite skeptisk till miljön där boken utspelar sig är jag snart fast. En begravningsentreprenörs roll går till stor del ut på att visa vördnad för den döda och de sörjande anhöriga och på alla sätt bistå för att göra det sista avskedet till en fin stund. Just den sidan av yrket lyckas Ewa Klingberg plocka fram och fånga upp i sin berättelse. Där rosor faktiskt dör är ett riktigt snyggt exempel på underhållande svensk feelgood i charmig småstadsmiljö.

Utgiven av: Historiska Media, 2019. 

Finns hos: BokusAdlibrisHistoriska Media

Betyg 3+ av 5

Recensioner, Recex, Roman, Skönlitteratur

Konsten att förlora av Alice Zeniter

9789100175221.jpg

I början av 1960-talet lämnar Naïmas farfar Ali med familj sitt hemland. Algeriet har utropat sig som självständigt och deras sympatier under befrielsekriget gör att det inte längre finns någon framtid där för Ali. De lämnar ett land där de numera är främlingar trots att deras släkt ägt och brukat jorden i generationer. Det är i Algeriet deras anhöriga ligger begravda och det är där deras barn är födda, men likväl måste de söka sig någon annanstans. De hoppas kunna skapa sig en ny tillvaro i Frankrike, men väl på plats grusas illusionen om att Europa ska ta emot dem med öppna armar. Ali sliter hårt på fabriksgolvet för att försörja sin familj medan sonen Hamid tar allt större avstånd från sitt arv. Hamid gör vad han kan för att assimilera sig och bli som sina franskfödda vänner, men en osynlig mur tycks ändå stå emellan honom och det franska samhället. Många år senare bestämmer sig Hamids dotter Naïma för att konfrontera sitt förflutna och hon reser till Algeriet, trots att tanken på att utforska familjens bakgrund skrämmer. Hon är uppvuxen med att banden till hennes arabiska förfäder helst bör förbli dolda.

Konsten att förlora är en släktsaga som berättar om tre generationer och deras kamp för att skapa sig ett liv i ett nytt land, ett land som tydligt visar att de aldrig önskade deras närvaro. Ali och hans familj tvingas lämna Algeriet 1962 och det är intressant hur författaren lyckas fånga hans känsla av främlingskap både i det gamla och det nya hemlandet. Familjen dras upp med rötterna och tycks aldrig riktigt kunna acklimatisera sig i Frankrike, trots tappra försök. Sonen Hamid lär sig franska och inser tidigt att som invandrare måste han hela tiden prestera bättre än de franskfödda vännerna för att ha en chans att lyckas. Han främjar sig allt mer från den kultur och religion han har vuxit upp med, för hans arabiska ursprung tycks hela tiden ligga honom i fatet. I den nutida berättelsen har Frankrike just skakats av terrordåd och Naïma erfar att klyftan mellan olika etniciteter fortfarande är mycket djup, trots att hon är född i Frankrike och har levt hela sitt liv där.

Boken bjuder också på en historielektion och ger oss en chans att bekanta oss närmare med Algeriets 1900-talshistoria. Allt som oftast är berättelsen ganska mörkt, kampen för att skapa sig en dräglig tillvaro och samtidigt tvingas böja sina nackar i tacksamhet mot det franska samhälle som har tagit emot dem präglar handlingen och ger den en aura av missmod. Deras ansträngningar tycks ofta vara förgäves, och deras rotlöshet gör att de känner att de stundtals känner sig som att de håller på att lösas upp och förlora sina konturer. Men det finns också en värme i Alice Zeniters sätt att skildra familjerelationerna och framtidsdrömmarna finns ändå där, trots allt. Konsten att förlora är en uppslukande släktsaga knuten till ett intressant tema och samtidigt något för alla som uppskattar en klassisk roman av god kvalitet.

Utgiven av: Albert Bonniers förlag, 2019. I översättning av: Cecilia Franklin. 

Finns hos: Bokus & Adlibris

Betyg 4 av 5