Konsten att förlora av Alice Zeniter

9789100175221.jpg

I början av 1960-talet lämnar Naïmas farfar Ali med familj sitt hemland. Algeriet har utropat sig som självständigt och deras sympatier under befrielsekriget gör att det inte längre finns någon framtid där för Ali. De lämnar ett land där de numera är främlingar trots att deras släkt ägt och brukat jorden i generationer. Det är i Algeriet deras anhöriga ligger begravda och det är där deras barn är födda, men likväl måste de söka sig någon annanstans. De hoppas kunna skapa sig en ny tillvaro i Frankrike, men väl på plats grusas illusionen om att Europa ska ta emot dem med öppna armar. Ali sliter hårt på fabriksgolvet för att försörja sin familj medan sonen Hamid tar allt större avstånd från sitt arv. Hamid gör vad han kan för att assimilera sig och bli som sina franskfödda vänner, men en osynlig mur tycks ändå stå emellan honom och det franska samhället. Många år senare bestämmer sig Hamids dotter Naïma för att konfrontera sitt förflutna och hon reser till Algeriet, trots att tanken på att utforska familjens bakgrund skrämmer. Hon är uppvuxen med att banden till hennes arabiska förfäder helst bör förbli dolda.

Konsten att förlora är en släktsaga som berättar om tre generationer och deras kamp för att skapa sig ett liv i ett nytt land, ett land som tydligt visar att de aldrig önskade deras närvaro. Ali och hans familj tvingas lämna Algeriet 1962 och det är intressant hur författaren lyckas fånga hans känsla av främlingskap både i det gamla och det nya hemlandet. Familjen dras upp med rötterna och tycks aldrig riktigt kunna acklimatisera sig i Frankrike, trots tappra försök. Sonen Hamid lär sig franska och inser tidigt att som invandrare måste han hela tiden prestera bättre än de franskfödda vännerna för att ha en chans att lyckas. Han främjar sig allt mer från den kultur och religion han har vuxit upp med, för hans arabiska ursprung tycks hela tiden ligga honom i fatet. I den nutida berättelsen har Frankrike just skakats av terrordåd och Naïma erfar att klyftan mellan olika etniciteter fortfarande är mycket djup, trots att hon är född i Frankrike och har levt hela sitt liv där.

Boken bjuder också på en historielektion och ger oss en chans att bekanta oss närmare med Algeriets 1900-talshistoria. Allt som oftast är berättelsen ganska mörkt, kampen för att skapa sig en dräglig tillvaro och samtidigt tvingas böja sina nackar i tacksamhet mot det franska samhälle som har tagit emot dem präglar handlingen och ger den en aura av missmod. Deras ansträngningar tycks ofta vara förgäves, och deras rotlöshet gör att de känner att de stundtals känner sig som att de håller på att lösas upp och förlora sina konturer. Men det finns också en värme i Alice Zeniters sätt att skildra familjerelationerna och framtidsdrömmarna finns ändå där, trots allt. Konsten att förlora är en uppslukande släktsaga knuten till ett intressant tema och samtidigt något för alla som uppskattar en klassisk roman av god kvalitet.

Utgiven av: Albert Bonniers förlag, 2019. I översättning av: Cecilia Franklin. 

Finns hos: Bokus & Adlibris

Betyg 4 av 5

Annonser

Folk med ångest av Fredrik Backman

9789137151212_200x_folk-med-angest

Fredrik Backman har under det senaste decenniet gjort succé med böcker som Björnstad och En man som heter Ove. Många läsare världen över har identifierat sig med och berörts av hans berättelser. Nu är han tillbaka med en ny skruvad dramakomedi om vår samtid och människor som gör allt för att leva upp till omgivningens förväntningar och krav.

Handlingen kretsar kring en lägenhetsvisning som blir något helt annat när en beväpnad rånare gör entré och tar bostadsspekulanterna som gisslan. Men ingenting är vad det synes vara, för den maskerade figuren är egentligen inte kriminell. Egentligen hade rånaren inga som helst planer på att ta gisslan, det bara blev så. Spekulanterna är en brokig samling människor som alla regerar högst individuellt på den uppkomna situationen. Vissa ger sig i klinch med rånaren, andra hoppas på att budgivningen ska påverkas till deras favör och några tar chansen att tala ut om sina personliga problem medan de ändå är inlåsta i en garderob. När polisen väl kommer till platsen är rånaren försvunnen och åsikterna om vad som har hänt går isär.

Folk med ångest är en skildring av den moderna människan där Fredrik Backman fångar såväl ångestframkallad press som vårt tidstypiska fokus på våra egna behov. Lägenhetsköparna är alla ganska självupptagna. De anser alla att rånet drabbar just dem värst, vilket utlöser inbördes gräl som grundar sig i helt andra problem. Ibland är det hejdlöst roligt, skruvat och påfallande pricksäkert. Fredrik Backman hanterar orden och skapar scener på ett sätt som känns unikt. Stundtals är det dock på gränsen till det hållbara, ordrikedomen kan bitvis kännas överväldigande, men Backman kommer undan med det och skapar istället sig eget stilistiska varumärke genom att hela tiden behandla berättelsen med sin välutvecklade fingertoppskänsla.

Det finns också ytterligare en aspekt av Backmans bok och det är just myntets andra sida som gör den speciell. Författarens förmåga att blanda humorn med riktigt svåra och tunga ämnen är något alldeles extra. Rånaren har ett riktigt tungt bagage att bära på och flera av bokens andra karaktärer har på ett eller annat sätt varit i kontakt med ett avgrundsdjupt mörker. Backman berättar om deras rädsla och ångest. Hur gör man egentligen för att klara av alla livets krav och påfrestningar utan att trilla ned i det där bottenlösa hålet någonstans längs vägen? Folk med ångest är bitvis en stökig berättelse som påminner lite grann om ett oskarpt fotografi som fångar ett ögonblick av vardagens kaos, men som samtidigt återspeglar verkligheten med knivskarp perfektion.

Utgiven av: Bokförlaget Forum, 2019. 

Finns hos: Bokus & Adlibris

Betyg 4 av 5

Påfågelsommar av Hannah Richell

9789137153612_200x_pafagelsommar

När Maggie återvänder till familjens gods i England är det med blandade känslor. Hon vet att hennes sätt att lämna den lilla byn vind för våg inte togs väl emot bland vänner och bekanta. Väl på plats hemma besannas hennes farhågor. Skvallret om varför hon lämnade byn har inte klingat av utan surrar fortfarande runt, runt likt en bisvärm. Hennes stora stöd i livet, farmodern Lillian, är dessutom illa däran. Åldern börjar ta ut sin rätt och hennes förmåga att sköta godset är inte vad den har varit. Tvärtom börjar huset bli förfallet och de ekonomiska tillgångarna räcker inte längre till för underhållet. Men Lillian Oberon verkar obekymrad. I tankarna befinner hon sig en varm sommar drygt 60 år tillbaka i tiden. På den tiden var huset praktfullt och i parken vandrade påfåglar som höll Lillian vaken om nätterna med sina kusliga skrik. Den sommaren kom att förändra allt på ett sätt som ger återklang även i nutid.

Påfågelsommar är en berättelse som utspelar sig i två tider och skildrar två kvinnoliv med stark anknytning till varandra. Det är en roman som har allt; dramatik, kärlek och svek blandas på ett oemotståndligt sätt. Atmosfären är stundtals så tät att du nästan kan ta på den och Hannah Richell visar vilken mästare hon är på att gestalta både miljöer och karaktärer. Hon lyckas fullt ut med att få läsaren att känna sig närvarande och hon tar hjälp av alla sinnen. Dofter, ljud och känslomässiga förnimmelser gör att du kan ana dig till Lillians och Maggies tillvaro.

När det gäller själva handlingen bygger författaren upp ett spänningsmoment som gör boken svår att släppa. Du vill helt enkelt veta hur det ska gå, för vad var det egentligen som hände den där sommaren på 1950-talet och varför har Maggie rest utomlands så brådstörtat? Bit för bit växer helhetsbilden fram och Hannah Richell lyckas servera lagom mycket information i små nätta portioner som väcker aptit på mer snarare än att mätta. Det jag uppskattar allra mest med Påfågelsommar är att det inte är en fluffig, bekymmersfri kärlekshistoria. Det är istället en komplex berättelse som rymmer ett stort mörker och ett tänkvärt budskap kring kvinnors roller både då och nu. Påfågelsommar är helt enkelt en riktig fullträff av en mycket begåvad författare.

Utgiven av: Bokförlaget Forum, 2019. I översättning av Lisbet Holst.

Finns hos: Bokus & Adlibris

Betyg 5 av 5 

Agathe av Anne Cathrine Bomann

9789188911001_200x_agathe

Det är sent 1940-tal i Paris och vi får följa en psykiater som tycker sig ha sett allt. Han räknar ner, varje avklarat patientbesök tar honom ett steg närmare pensionen. Vad han ska sysselsätta sig med efter denna brytpunkt i livet är oklart, han har inga direkta intressen och inte någon familj som kräver hans uppmärksamhet. Han är helt enkelt en man som under årtionden har varit gift med sitt jobb och aldrig riktigt engagerat sig i någonting som finns där utanför. Så får han en dag en ny patient. Hon heter Agathe och kommer ursprungligen från Tyskland. Han insisterar på att hon borde söka hjälp hos någon annan eftersom hennes komplicerade problematik troligen kommer kräva en längre behandling än han kan erbjuda, han kommer ju trots allt snart att avsluta sin yrkesbana. Hans självsvåldiga sekreterare sätter dock ändå upp en tid för Agathe och det visar sig att detta blir det första steget mot en stor förändring i hans tillvaro.

Den här romanen skildrar hur psykiatern som alltid har varit den kloka, förståndiga personen som lyssnar till andras problem stegvis börjar förlora greppet om sin egen trygga tillvaro. Han längtar så efter att styra över sin egen tid och slippa gå till jobbet varje dag, men innerst inne är han livrädd för det som stundar. Han har ingen aning om hur han ska få tiden att gå och ensamheten hotar att bli kvävande. Han är en man som lever livet efter en väl inrutad rutin och både sekreterarens frånvaro och den nya friska fläkt det innebär att lära känna Agathe gör att hans cirklar rubbas. Agathe är en lågmäld roman som berättar en djup historia på relativt få sidor. Anne Cathrine Bomann är en författare som inte behöver svänga sig med stora ord och långa utläggningar för att förmedla det hon vill ha sagt, hon skriver istället med självklarhet och precision. Resultatet blir en tänkvärd och finstämd roman som bjuder på sann läsglädje. 

Utgiven av: Norra/Sekwa förlag, 2019. I översättning av: Anna-Stina Johnson. 

Finns hos: Bokus & Adlibris

Betyg: 3+ av 5

Totalskada av Helena von Zweigbergk

9789113084541_200x_totalskada.jpg

Agneta och Xavier har haft många lyckliga år tillsammans, men den sista tiden är det som om någon har slagit in en osynlig kil mellan dem. Små irritationsmoment växer till obegripligt stora gräl och stämningen hemma är ofta tryckt. När deras villa brinner ner till grunden ställs situationen på sin spets. Xavier kommer med förtäckta anklagelser, om inte Agneta hade burit sig dumt åt vid spisen hade det aldrig hänt. Nu är deras gemensamma bostad, huset de format genom otaliga renoveringar och där barnen har vuxit upp, förvandlad till en stinkande hög med aska. Agneta vill att de ska börja om på nytt, men det blir allt tydligare att deras relation är i lika stort behov av återuppbyggnad som huset. Frågan är bara om Agneta och Xavier är beredda att investera det som krävs eller om deras viljor drar åt två helt olika håll.

Totalskada är en mycket genomtänkt titel som i ett enda ord sammanfattar läget i Helena von Zweigbergks relationsroman. Det mesta är ödelagt och boken kretsar kring frågan om det finns någon framtid för Xavier och Agneta. Vilka är de i så fall då, om de nu plötsligt mitt i livet ska gå skilda vägar och årtionden av gemenskap ska övergå i ensamhet? Agneta verkar inställd på att de har ett ansvar gentemot barnen, för vad ska hända med dem om familjetryggheten rämnar. Men barnen är trots allt vuxna, de bor inte hemma längre, och kanske kommer hon tvingas inse att Xavier har sina blickar riktade mot hemlandet Argentina snarare än mot henne själv.

Det scenario som författaren målar upp är så vanligt och en stor del av den vuxna befolkningen kan säkerligen relatera till karaktärernas bekymmer, men för just Agneta och Xavier som par är det en kris av stora mått. Författaren får fram dramatiken i dessa skeenden och karaktärernas känsla av att någon har dragit undan mattan under deras fötter på ett mycket trovärdigt sätt. Vardagsrealismen möter de livsavgörande händelserna i en intressant symbios och Helena von Zweigbergk lyckas på ett skickligt sätt förmedla ett brett spektra av känslor, från egoistiska ställningstaganden till uppoffringarna som sker för familjens bästa.

Utgiven av: Norstedts, 2018. 

Finns hos: Bokus & Adlibris

Betyg 4 av 5