Miraklet av Emma Donoghue

9789188447463_200x_miraklet

Det är vid mitten av 1800-talet och på Irland är nyfikenheten stor kring den lilla flickan Anna som lever och har hälsan utan att inta någon föda. Ett Herrens mirakel, säger många troende katoliker. Eller bara en familj som vill tilldra sig uppmärksamhet, enligt skeptikerna. En kommitté tillsätts, och de anställer sjuksköterskan Lib för att iaktta och övervaka den ovanliga flickan.

Lib är utbildad av Florence Nightingale och har sett krigets fasor på Krim. Hon är fast övertygad om att Anna är en bedragare, och att hon kommer att kunna avslöja bluffen. Istället möter hon en gudfruktig och klok flicka som säger sig leva på manna från himmelen. Lib kan inte förstå hur hon kan se så välnärd ut, men hon kommer från England och har aldrig sett svältens uppvällda och deformerande drag så som irländarna tvingats göra då potatispesten förstörde deras främsta livsmedel.

Berättelsen om den mirakulösa lilla Anna är på många sätt en berättelse om omgivningens förkärlek för att se det den vill. Föräldrarna är stolta över sin dotter, de ser henne som utvald. Men hur kan de se på medan hon svälter sig själv till döds? Lib fascineras över deras religiösa oförstånd. Omgivningen präglas av den sensationslystna allmänhet som rycker på axlarna åt ett barns sjukdom och död, men hopar sig inför ett sällan skådat Herrens mirakel. Läkaren som tror att Anna håller på att förvandlas till reptil är kanske delvis inspirerad av darwinismens upptäcktsiver, men är framförallt en gammalmodig man styrd mer av Gud än läkekonstens faktiska kunskaper.

Det är en tät och mörk berättelse som skildras i Miraklet. Annas familj vill göra henne till martyr, eller helgon, beroende på hur man ser det. I bakgrunden finns också ett annat barn. Den numera avlidne äldre brodern som såväl Anna som hennes mor sörjer verkar ha varit ofelbar, eller så är det synden att tala illa om de döda som döljer en annan sanning. I en kultur där mycket bygger på skuld och botgöring blir självförsakelsen ett medel för att garantera ett bättre liv för både henne och brodern efter döden, tror Anna, och ingen mer än Lib är beredd att ta ur henne den villfarelsen. Miraklet är en mycket fängslande och samtidigt sorglig roman, med ett visst mått av spänning invävt i handlingen. Som läsare vill man absolut veta hur det ska gå, hur Anna har kunnat klara sig utan föda och om Lib kan rädda henne undan den svältdöd som kommer bli det oundvikliga resultatet. Det är en intensiv och mångbottnad berättelse som lämnar avtryck. Extra plus också för ett av årets snyggaste omslag.

Utgiven av: Louise Bäckelin förlag, 2017. I översättning av Leif Janzon.

Finns hos t ex  Bokus och Adlibris

Betyg 4+ av 5

Annonser

Manglade dukar och vikta servetter av Ewa Klingberg

9789175454719_200x_manglade-dukar-och-vikta-servetter

När Felicia och hennes man Henrik går skilda vägar vänds det mesta i tillvaron uppochned. Felicia blir ägare till en hyresfastighet, och trots att hon knappast ens vet hur hon ska reda upp sitt eget liv blir hon ansvarig för ett gäng hyresgäster. Det blir början på ett äventyr och en livsresa som hon aldrig hade kunnat ana. Boken bjuder också på en historisk anknytning som är både spännande och fantasieggande.

Renoveringen av den lägenhet Felicia kommer att bosätta sig i tar sig ovanliga former. De stora salongerna som för tankarna till flydda decennier är inte helt lätta att möblera, och hon får hjälp från antikhandlaren Jonathan. Han erbjuder sig att möblera upp rummen mot att han får fotografera resultatet och använda bilderna i marknadsföringssyfte. Fler i huset drar sitt strå till stacken. Lars som jobbar som kyrkvaktmästare visar sig vara händig, och Felicias väninna Jackie reser över från USA full av kreativa inredningsidéer. Felicia upptäcker nya saker att njuta av i livet, och hennes drömmar och mål förändras stegvis och finner andra vägar än de hon trodde var självklara.

Trots att Felicia inte har en tanke på att träffa någon ny man blir hon motvilligt förtjust i Jonathan. Men kärleken tycks omöjlig, och kanske är det bara den bortgångna gamla damen som bodde i huset och som lämnat sin kvarlåtenskap till Felicia som kan förena dem. I damens gömmor finns nämligen en hel del förtjusande föremål, och även brev från en gåtfull kvinna vid namn Nanny som levde kring förra sekelskiftet.

Ewa Klingberg har skrivit en medryckande feelgoodroman som inte går att undgå att tycka om. Det sitter mycket i detaljerna, spetsdukar och kaffebröd förhöjer stämningen. Miljöerna är väl skildrade, och jag kan nästan känna strukturer och dofter under läsningens gång. Författaren lyckas också fånga den frånskilda Felicias situation väldigt väl. Det är en omvälvande tid i hennes liv får följa, en tid där det gäller att ta vara på möjligheterna och att skapa ett nytt liv på egen hand. Jag tycker också väldigt mycket om Ewa Klingbergs historiska anekdoter och kopplingar. I en bok där antikviteterna står ganska mycket i centrum får inslaget en given och naturlig plats. Jag ger också alltid ett extra plus till berättelser där den siste tsaren gästspelar i periferin. Manglade dukar och vikta servetter är en riktig liten pärla, en av sommarens mysigaste läsupplevelser. Ewa Klingberg bloggar på Holavedsbrudar om läsning och sitt författarskap, och det är med stor glädje jag ser fram emot hennes nästa bok med (arbets)titeln Lånat silver och krossat glas.

Utgiven av: Historiska Media, 2017.

Finns att köpa hos BokusAdlibrisHistoriska Media

Betyg 4+ av 5

Målarens musa av Lisa Strømme

9789150924336_200x_malarens-musa

Målarens musa är den fiktiva berättelsen om Edvard Munchs tavla Skriet och dess tillkomst. Det är sommar i norska Åsgårdstrand, och fiskebyn kommer snart att förvandlas till turistparadis. Hit kommer de välbeställda och de bohemiska, för konstnärerna som verkar under 1800-talets sista decennium har upptäckt det fantastiska nordiska ljuset och hyr gärna en stuga vid kusten för att måla och låta sig inspireras. Johanne Lien däremot är bofast fiskardotter, men hon får snart anställning hos den förmögna familjen Ihlen som kammarjungfru åt deras dotter Tullik.

Johanne har själv ett konstnärligt anlag och står även modell för konstnärerna, men få möjligheter att utöva sin egen talang. Hon dras till konsten, ser både motiv och känslor i färger – allt till sin mors stora förtret. Men hennes dragning till Edvard Munch är ändå inte lika intensiv som den hos Tullik, som snart blir hopplöst förälskad i konstnären. Ett illa passande parti, då Munch är både fattig och illa beryktad för sitt leverne och det folk kallar hans vansinne. Johanne blir allt mer insnärjd i sin roll som budbärare mellan Tullik och Munch. Det finns också anledning att oroa sig för hur det kommer påverka Tullik den dag hon inser att Munch inte menar allvar, att han istället för att ta henne med och gifta sig planerar att resa ensam till en konstutställning i Berlin.

Det är en målande berättelse i flera bemärkelser vi får ta del av i Lisa Strømmes romantiserade historia om Edvard Munchs Skriet och den ångestladdade omöjliga kärlek den kanske vill förmedla. Det jag uppskattar mest med den här boken är hur författaren fångar det norska skärgårdslivet om sommaren, här är det inte långt ifrån att hon fångar hela färgpaletten med sina ord. Flera av Nordens mest kända konstnärer lät sig vid denna tid inspireras av ljuset och naturen i sommartid, och det är just det bohemiska liv de förde och krocken med de förmögna och konservativa gäster de delade sommarnöjena med som Strømme lyckas förmedla. Jag tycker också om det sätt hon har tagit målningen som utgångspunkt för sin berättelse, det ger en tydlig röd tråd och ramar in handlingen på ett snyggt sätt. Målarens musa är en känslofylld och intensiv berättelse att fängslas av, med historisk bakgrund och riktig sommarkänsla.

Utgiven av: HarperCollins Nordic, 2017. I översättning av: Villemo Linngård Oksanen

Finns hos Bokus och Adlibris

Betyg 3+ av 5

Ditt liv och mitt av Majgull Axelsson

9789173378475_200x_ditt-liv-och-mitt

Märit växer upp i Norrköping och är redo att ta sin studentexamen i början av 1960-talet. Hon är en flitig elev då målet är att kunna studera medicin i Lund och bli läkare. Men livet hemmavid är allt annat än enkelt. Märits mamma dör ung och efterlämnar make, Märit och hennes tvillingbror Jonas, morfadern som är något av en hustyrann och mormodern som ständigt för ett gerillakrig mot sin man. Och så Lars, familjens utvecklingsstörde son. Efter moderns bortgång skickas Lars till en anstalt och blir ett tabubelagt ämne i hemmet.

Många år senare är Märit på väg hem till Norrköping för att fira sin och brodern Jonas sjuttioårsdag. Tankarna väcks till liv på nytt. För Märit visste att hennes bror Lars behandlades omänskligt på anstalten Vipeholm och misshandlades till döds, men ingen annan i familjen brydde sig. För dem var brodern och sonen enbart en paria som det var skönt att bli av med, en skamfläck som behövde tvättas bort. Kommer Märit någonsin kunna förlåta Jonas för det, och vad har det blivit av honom själv nu där han sitter delvis förlamad i en rullstol?

Ditt liv och mitt är berättelsen om Märits brutala uppvaknande och insikt om hur samhället sorterade bort defekta människor och behandlade dem med en grymhet som är svår att greppa. Det är folkhemmets 60-tal vi möter i den här berättelsen, och en ung kvinna som drömmer om att studera och göra en klassresa uppåt. Samtidigt brottas Märit, även långt senare, med sitt samvete. Hade hon kunnat göra något annorlunda? Hon hade kunnat åta sig att sköta sin bror, men då hade hennes eget liv gått om intet. Mycket kretsar också kring omgivningens ovilja att se eller att ta ställning. Hela tiden hör också Märit sin döda tvillingsysters röst kritisera henne för de val hon gör.

Majgull Axelsson skildrar Märit och familjen hon kommer ifrån med stor träffsäkerhet. Det finns en framåtanda och nyfikenhet hos den unga Märit som känns karaktäristisk för 60-talet. Plötsligt kan en kvinna göra karriär och studera istället för att stå vid spisen, men den äldre generationen ser fortfarande detta med stor misstänksamhet och Märits morfar tar varje chans att förminska hennes ambitioner. Det jag uppskattar mest i den här boken är författarens fantastiska förmåga att hantera språket, och att skapa en prosa som både är lättsam, fängslande och samtidigt berör. Boken behandlar också ett angeläget ämne kring medmänsklighet och bristen av detta som är relevant på många plan. Det här var den första boken jag läste av Majgull Axelsson, som bl a belönats med Augustpriset, och det kommer definitivt bli fler.

Utgiven av: Brombergs bokförlag, 2017.

Finns hos Adlibris och Bokus

Betyg 4+ av 5 

Och varje morgon blir vägen hem längre och längre av Fredrik Backman

9789137150895_200x_och-varje-morgon-blir-vagen-hem-langre-och-langre

Och varje morgon blir vägen hem längre och längre är en roman i kort format om minnets komplicerade funktioner och hur hjärnan ibland bestämmer sig för att livet är slut innan kroppen kommit till samma insikt. Demenssjukdomar av olika slag är vanligt förekommande, men trots det vet vi egentligen ganska lite om hur hjärnan fungerar och hur tankarna går hos den som drabbas.

Fredrik Backman har gjort sig känd för att kunna skildra svåra ämnen med en ovanlig blandning av humor och allvar. Så är fallet också i den här berättelsen om en gammal man och hans barnbarn. Minnesfunktionerna är på väg bort för mannen, men ändå är vissa saker fortfarande kristallklara. Kärleken till frun till exempel kommer aldrig att blekna, även om hon redan är borta. Berättelsen behandlar också hur det är att förlora kontrollen över något man bemästrat till fulländning, siffror eller bokstäver, och frustrationen i att inte längre kunna lägga det mentala pussel ord eller matematiska formler utgör. Som kontrast hinner Backman också fånga den andra sidan av problematiken genom att skildra det oändligt sorgliga i att se en nära och älskad anhörig försvinna samtidigt som de kroppsligt är kvar. Och varje morgon blir vägen hem längre och längre är en fin berättelse om ett sorgligt ämne, en påminnelse om sakers förgänglighet och det viktiga i att i möjligaste mån försöka förvalta tid och relationer väl.

Utgiven av: Bokförlaget Forum, 2017. 

Finns hos Bokus och Adlibris

Betyg 4 av 5

Midnattsrosen av Lucinda Riley

9789170284762_200x_midnattsrosen

Det är tidigt 1900-tal, världskrigen har ännu inte ritat om kartan och det Brittiska imperiet är på många sätt dominerande. I Indien möts två flickor uppvuxna i ett sagolikt palats, men ändå med olika förutsättningar i livet. Anahita är förvisso är av hög börd men kommer från en fattig familj, men när hon blir lekkamrat åt prinsessan Indira är hennes framtid på sätt och vis tryggad. När de har åldern inne skickas de båda till internatskola i England.

När Anahita besöker godset Astbury och möter Donald förändras livet för alltid. Men hur ska den engelska societeten kunna acceptera ett äktenskap mellan en lord och en fattig indisk kvinna, när alla förväntar sig att Donald istället ska gifta sig med en rik amerikanska för att rädda familjens egendom undan konkurs?

Många år senare kommer den firade skådespelerskan Rebecca till Astbury för att spela in ett kostymdrama. Hon visar sig vara slående lik husets härskarinna under 1920-talet, lady Violet. Samtidigt kommer också Ari till godset för att göra efterforskningar om sin släkting Anahita. Den nuvarande lorden beter sig alltmer märkligt, samtidigt som Ari och Rebecca blir allt mer fascinerade av den dramatik och de familjehemligheter de läser om i gamla dagböcker och brev.

Midnattsrosen är ett riktigt läsäventyr som tar oss med både till det exotiska Indien och de ofattbart lyxiga miljöer som landets elit levde i kring år 1900, liksom ett storslaget engelskt gods. Det är en berättelse om kärlek och krav på att upprätthålla anor och anseende, men också om att våga gå sin egen väg. Framförallt är det en underhållande bok som bjuder på en sagolik berättelse som förflyttar läsaren till en annan tid och en annan värld. Det som tilltalar mig mest i den här boken är just det historiska perspektivet snarare än de nutida, men jag tycker författaren gör ett bra jobb med att väva samman dessa tidshopp och på ett naturligt sätt låta de senkommande ättlingarnas nyfikenhet hjälpa till att föra berättelsen om Anahita framåt. Jag tycker också det exotiska inslaget som barndomsåren i Indien medför är intressant, även om det är skrivet i en starkt romantiserad form. Den här boken passar perfekt för den som vill ha en episk, historisk roman i stil med tv-serien Downton Abbey och böckerna av Kate Morton.

Utgiven av: Bazar förlag, 2017. I översättning av: Johanna Svartström

Finns hos Bokus och Adlibris

Betyg 4 av 5

Italienska nätter av Katherine Webb

9789175454405_200x_italienska-natter

Det är sommar och året är 1921. Torkan håller södra Italien i ett stadigt grepp. Claire och hennes styvson Pip reser genom Apulien mot staden Gioia del Colle där hennes make Boyd befinner sig. De ska bo hos den rike Leandro Cardetta och hans amerikanska hustru. En idyllisk semester för Claire vid första anblick, men det förekommer oroligheter i regionen och stämningen är spänd.

Italien, och främst de södra delarna, är ett mycket fattigt land och sviterna efter Första världskriget gör sig ännu påminda. Jorden ägs av storbönder, och de flesta vanliga människorna tvingas till ett liv i armod. Svält är vanligt förekommande, och de är närmast livegna. Storböndernas arbetsledare kan behandla dem hur de behagar, och fysisk bestraffning är inte ovanlig. Samtidigt växer olika politiska rörelser fram, dels arbetarrörelsen med rötter i kommunism och socialism, som arbetar för rätten till arbete på drägliga villkor. Men den kanske starkaste kraften är det växande fascistpartiet.

Under sin vistelse i Gioia möter Claire Ettore, systerson till Leandro Cardetta. Ettore är redan märkt av det hårda livet under Apuliens gassande sol, men han kan inte motstå att fascineras av den oskuldsfulla Claire, van vid ett bekvämt liv i storstaden. De dras till varandra likt magneter, och plötsligt har Claire glömt sitt olyckliga äktenskap. Men när två helt olika världar möts uppstår också problem, och det är en farlig förbindelse Ettore och Claire har inlett.

Italienska nätter en av de nominerade till Bonniers bokklubbars stora pris Årets bok. Det är den femte boken av Katherine Webb som ges ut på svenska, och liksom de tidigare är det en målande och välskriven historisk roman. Dock är det inte alls en så fluffig och romantisk historia som omslaget kanske kan signalera, tvärtom är det en bok fylld av dramatik och allvar.

Det jag uppskattar mest med Italienska nätter är Katherine Webbs sätt att skildra situationen i det fattiga Italien under tidigt 1900-tal. Hon lyckas med lätt hand väva in historiska fakta kring hur den här regionen såg ut strax efter första världskriget utan att det blir för tungt, hon behåller fortfarande romanens mera lättlästa form. Ändå får vi ta del av livet i en region där skillnaden mellan fattig och rik är avgrundsdjup, och de politiska strömningarna. Det är en tid då mycket förändras, och det leder till stora motsättningar mellan de grupperingar som finns.

Med detta som fond målar Katherine Webb upp en berättelse om förbjuden kärlek, familjehemligheter och ja, hon lyckas även få med en mafioso på ett hörn. Jag hade ändå kanske väntat mig lite mer. Boken är lite långsam i inledningen vilket gör att det tar lite tid innan jag fastnar för den, men ändå väl värd att läsa.

Utgiven av: Historiska Media, 2017. I översättning av: Annika Sundberg.

Finns hos Bokus och Adlibris

Betyg 3+ av 5

Det växte ett träd i Brooklyn, del 1 av Betty Smith

9789188345738_200x_det-vaxte-ett-trad-i-brooklyn-del-1

Det växte ett träd i Brooklyn är berättelsen om Francie och hennes familj, och framförallt om en ung flickas uppväxt och drömmar i ett av New Yorks fattigaste områden under tidigt 1900-tal. Francies mamma tar de arbeten hon får, hon städar och sliter ut sig för att familjen ska ha något att leva av. Pappa Johnny däremot är glad i alkohol, men ändå är de flesta grannfruarna avundsjuka eftersom han är en av de stiligaste karlarna i kvarteret.

Francie drömmer om att lära sig nya saker, hon älskar biblioteket och har satt sig i sinne på att läsa igenom alla böcker från A till Z. När hon börjar skolan är det med stora förväntningar, men de grusas en aning av att fröken inte är särskilt vänlig och att de flesta av barnen är smutsiga och fulla av löss, vilket gör att Francies mamma tvingar henne att tvätta håret i fotogen för att undgå krypen. Så en dag passerar Francie en finare skola i ett annat kvarter och en dröm väcks till liv, hon vill till varje pris bli elev där.

Mycket av bokens charm finns i miljöskildringarna från det tidigare 1900-talets Brooklyn. Det är ett segregerat samhälle där få av invånarna är enbart av amerikansk härkomst. Irländare, polacker och italienare, nästan alla har någon generation tillbaka sett europeisk härkomst och föräldrar eller förfäder har utvandrat till USA på grund av fattigdom och de mer lovande utsikter som USA stoltserat med. Trots att Brooklyn är ett luggslitet område till det yttre finns det dock en sorglöshet och en stor glädje bland människorna. För Francie finns det en stor lycka i en enkel inlagd gurka, en lyx hon unnar sig ibland. Hur Betty Smith beskriver just lyckan i det lilla gör den här boken till en tidlös pärla. Det är också gripande att läsa om Francies önskan om att förändra sitt liv genom att lära sig nya saker, hennes vetgirighet, kärlek till böcker och tro på det goda trots att sorgen och olyckan ständigt finns så nära henne. I höst kommer andra delen av Betty Smiths klassiker från 1943, då får vi veta hur det kommer att gå för Francie och hennes familj.

Utgiven av: Bookmark förlag, 2017. I översättning av: Eva Alexanderson, Ulrika Gustafsson.

Finns hos Bokus och Adlibris

Betyg 4 av 5

9789188345875_200x_det-vaxte-ett-trad-i-brooklyn-del-2.jpg

Mocka av Tatiana de Rosnay

9789187648762_200x_mocka_haftad

En helt vanlig dag som förändrar allt. Justine bor med sin man och två barn i Paris, hon arbetar som frilansande översättare och trivs med sitt liv. När sonen Malcolm är på väg hem från skolan en dag blir han påkörd av en smitare och hamnar i koma. Plötsligt ställs allt på sin spets och såväl relationer som självkännedom sätts på prov. Justine blir också besatt av att hitta smitaren för att försöka förstå vad som egentligen hände.

Mocka är en roman byggd på enkla ingredienser men skriven med stor inlevelse och känsla. Dramat där en ung kille, en son, en bror och en kompis vars närvaro varit självskriven plötsligt svävar mellan liv och död utgör själva grunden, men det är främst Justine och de känslostormar hon upplever som vi får följa. Tatiana de Rosnay skriver med intensitet och stor närvaro och trots att det egentligen är en ganska avskalad berättelse hinner hon förmedla så mycket. Det är skickligt gjort och om man inom t ex måleriet kan tala om att man lägger på färg med lätt hand är det också så Tatiana de Rosnay hanterar orden: med lätthet och elegans.

En av bokens styrkor är att författaren skapar ett spänningsmoment i sin text genom att sakta men säkert lägga det pussel som kvinnan var liv vi läser om utgör. Steg för steg ger Tatiana de Rosnay oss vinkar om att den perfekta idyllen kanske döljer en del annat. Besattheten av att hitta den som körde på Malcolm bidrar också till berättelsens täthet och driv, för visst vill man även som läsare veta vad som egentligen hände.

Utgiven av: Sekwa förlag, 2017. I översättning av: Ulla Linton.

Finns hos t ex Bokus och Adlibris

Betyg 4 av 5

Blybröllop av Sara Paborn

9789173378512_200x_blybrollop.jpg

Irene är en vanlig svensk kvinna som levt ett typiskt medelklassliv och nu närmar sig pensionsåldern. Hennes tid har gått åt till att måna om och hjälpa andra, barnen, bibliotekskunderna och framförallt maken Horst. Horst var en gång en stilig basist i ett band, numera är han en glädjedödande kabeldragare. Allt han säger har en negativ biton, och det mesta Irene tar sig före med väljer han att kritisera. Så en dag inträffar en slump som kommer att få drastiska konsekvenser. Irene har nyligen läst en bok om blyförgiftning i det antika Rom, hur man utvann blysocker och fann det vara en bra smaksättare. Samtidigt hittar hon de gamla blytyngder hennes mor använde för att ge gardinerna fint fall. En tanke föds. Tänk om Horst skulle få smaka på sin egen bittra medicin, tusen gånger om.

Blybröllop är en bok skriven med glimten i ögat, men det är långtifrån komik. Snarare dödligt allvar. Irene är trött på livets invanda hjulspår, hon längtar efter förändring. Framförallt är hon trött på att ständigt rätta sig efter andras vilja, hon längtar efter frihet. Blytyngderna och den snart bortglömda kemiska kunskap som finns i bibliotekets vrår ska bli hennes biljett till självständighet.

Vi följer Irene och Horst från att de var nygifta, och många gång ställer sig vår huvudperson frågan: hur blev det såhär? Inte kunde det väl vara allt livet hade att ge? Horst har alltid, med en självklarsäkerhet vissa män föds med, styrt deras liv i den riktning han fann bäst, han har alltid prioriterat sina egna behov. Han är stoisk och allvetande. Han har aldrig sett Irene för den hon verkligen är.

Sara Paborn har skrivit en berättelse om ett långlivat äktenskap som är både tänkvärd och underhållande. Trots en blyförgiftning är det långtifrån någon vanlig deckare, i mitt tyckte ligger boken genremässigt närmare romanen. Men döden finns ändå i kulisserna, och det är huvudpersonen Irene som bemästrar den. Många kan nog känna igen sig i hennes situation, hon är en högst ordinär kvinna i grunden. Jag tycker författaren har lyckats väl med att fånga den smått rusiga och euforiska känsla Irene uppfylls av då hon tar makten över såväl Horst som sin egen livssituation. Hennes liv får en ny mening då hon tillägnar sig kemins förlovade värld, hon blommar upp på nytt. Visst är det en extrem situation som målas upp i den här boken, men sensmoralen, att spränga bojorna och våga leva utan att jämka med någon annan, den går att tillämpa och ryckas med av. En mycket läsvärd och annorlunda roman om ett brott.

Utgiven av: Brombergs förlag, 2017.

Finns hos t ex Bokus och Adlibris

Betyg 4 av 5