Recex

Det du inte vet av Anna Jansson

9789113076034_200x_det-du-inte-vet

Det har blivit dags för ett nytt fall för Maria Wern och hennes kollegor, det artonde i ordningen. Det är sensommar och behagligt varmt på Gotland. Men under ytan bubblar oron och missnöjet med att det finns planer på att borra efter olja på ön. Arbetstillfällen eller miljöförstöring, åsikterna går isär. Sofi Hartman, polisen Tomas dotter, jobbar med en utredning som ska skickas in till Bergsstaten innan tillstånd beviljas. Plötsligt en dag försvinner hon spårlöst från stranden där hon planerat ett morgondopp.

Samtidigt förekommer också oroligheter kring kriminella ungdomsgäng, inbrottsvågor och snart även mord. Maria Wern och de andra får också en ny kollega, Jarita, vilket skapar viss turbulens inom teamet.  Sökandet efter Sofi Hartman fortsätter, samtidigt som eventuella paralleller mellan försvinnandet och andra händelser på ön måste utredas. Det kan också vara så att Sofi haft oanade hemligheter i sitt privatliv, men oavsett motivet måste polisen försöka hitta henne innan det är för sent.

Ett sant vårtecken är en ny bok om Maria Wern, och trots att detta är den artonde i serien är det svårt att få nog av Anna Janssons populära och sympatiska karaktärer. De utvecklas, nya tillkommer och handlingen behåller hela tiden kontakten med verkligheten. Just det är onekligen en av Anna Janssons främsta styrkor, att hon lyckas lyfta fram och skildra den vanliga människan. Ett gott exempel är att hon till skillnad från många andra deckarförfattare låter de efterlevande i handlingen oroa sig för  vardagen och det praktiska; begravning, bouppteckning och hur livet nu ska gestalta sig. Ett grepp som ger boken trovärdighet.

Det är en händelserik berättelse vi får ta del av i Det du inte vet. Mordbrand, svarsjuka, knivöverfall och mycket annat som kan låta ganska brutalt, men på det hela taget är ändå serien om Maria Wern ganska så trevlig läsning. Anna Jansson kan även konsten att väva in humor och värme i sin text, vilket bidrar till balansen. Handlingen som kretsar kring att man i det här fallet vill utvinna olja på ön känns fullt realistisk med tanke på den likartade debatt som förekommit på ön kring brytningen av kalk. Det enda som egentligen skaver i mitt medvetande är att det alltid är poliserna och deras närmaste som drabbas och blir inblandade. Om det gällde en av dem skulle jag visst kunna köpa det, men det gäller alla. Styvsöner, döttrar och sedan länge bortglömda anhöriga, de dyker upp som svampar ur jorden och har alla ett finger med i spelet. Det gör mig en aning kluven, för jag hade mycket väl kunnat tänka mig händelseförloppet som sådant, om bara inte karaktärerna hade haft så nära anknytning till varandra. Ändå gillar jag boken som helhet, men det ger ett litet minus i betyget.

Utgiven av: Norstedts, 2017.

Kan köpas hos t ex Bokus och Adlibris

Betyg -4 av 5 

Nordisk mytologi från A till Ö av Katarina Harrison Lindbergh

9789175453699_200x_nordisk-mytologi-fran-a-till-o

Den nordiska mytologin med alla dess gudar och väsen har under århundraden fascinerat oss nordbor, och i olika kulturella och historiska sammanhang har de gamla asarnas värld inspirerat. Trots att den kristna kyrkan tog sitt grepp om Norden för drygt 1000 år sedan levde traditionerna länge kvar. De platser som använts för rituellt bruk kristnades, liksom gamla traditioner. Midvinterblotet blev till ett firande av Jesu födelse, och vid årets ljusaste natt firade man istället Johannes Döparen. Men kvar i landskapet står runstenar och fornborgar och minner om en annan tid, när det var Oden, Tor och alla de andra i Valhall som styrde över människornas öden.

Boken Katarina Harrison Lindbergh har skrivit är en översikt och en form av encyklopedi över den Nordiska mytologin. De flesta av berättelserna nedtecknades långt senare än den faktiska vikingatiden av bl a Snorre Sturlasson och Adam av Bremen. Källorna kring hövdingar och konungar är därför allt annat än tillförlitliga, men ger ändå en god bild av hur människorna i Norden levde och vad de hade för uppfattningar. I kortfattade texter finns de mest centrala gestalterna och företeelserna ur dessa uråldriga sagor här presenterade, och det sker i bokstavsordning.

Nordisk mytologi från A till Ö är således inte en bok man läser från pärm till pärm, men det är en samling texter för den som intresserar sig för historia och vikingatid. Den passar utmärkt om man i korthet vill lära sig lite mer och kanske få en grundläggande uppfattning kring den nordiska mytologin, för att sedan eventuellt läsa berättelserna om Sigurd Fafnesbane, Sigrid Storråda, Tor och hans hammare Mjölner och alla de andra i sin helhet. Det är svårt att skriva ett sammanfattande verk kring alla de ålderdomliga uttryck och element som förekom, men Katarina Harrison Lindbergh har lyckats fånga det viktigaste. Resultatet blir en trevlig encyklopedi som passar utmärkt att läsa i lite då och då för den vetgirige, eller som konkret faktakälla. Jag kan även tänka mig att den kommer att komma väl till pass när jag kör fast i korsord.

Jag kan även tipsa om Riksantikvarieämbetets sida Fornsök där man med några enkla klick kan hitta fornlämningar i sitt eget närområde. Om man vet vad man letar efter framträder ofta spåren efter människornas liv tydligt. Ett spännande sätt att förgylla promenader och utflykter med lite historia!

Utgiven av: Historiska Media, 2017.

Finns att köpa hos AdlibrisBokusHistoriska Media

Betyg 3+ av 5

Tiden är inte än av Elin Boardy

9789146233060_200x_tiden-ar-inte-an

Det är en svår tid i det som ska bli Europa. Digerdöden drar sakta fram genom byar och städer och efterlämnar ödslighet och svårt prövade människor som förlorat sina närmaste. Vi följer en kvinna som lämnar allt av den enkla anledningen att hon inget har kvar. Hennes vandring går över kontinentens allfarvägar, genom städer som Krakow, Dresden, Erfurt och Amsterdam. Hon färdas i en mans klädedräkt av säkerhetsskäl, men det är ändå en farlig resa. Hon vet inte själv vart hon är på väg. Hennes identitet skiftar från plats till plats, liksom de människoöden hon möter. Stundtals hoppas hon att pesten skall ta även hennes liv, men någonstans finns samtidigt en dröm om att hitta en ny plats att slå sig ned på. Ett nytt liv, och en ny tid att skapa tillhörighet och knyta nya band.

Det är på många sätt den mörka Medeltiden vi möter i Elin Boardys bok eftersom det är i dödens fotspår hon vandrar, den kvinnliga huvudkaraktären som vi känner som Sigrid. Men berättelsen tar oss också med till de imponerande storstäderna med dess kyrkspiror, borgar och slott. Det är en värld som stundtals lyses upp av katedralernas praktfulla glasfönster, för att i nästa stund återgå till vardagens gråskala och alla de umbäranden som drabbar mänskligheten. Pesten ses som ett straff från Gud, alternativt att judarna har fört den med sig till den goda kristna befolkningen. Rädslan sprids, och tilliten försvinner.

Tiden är inte än är en roman om ett Europa och en tid som på många sätt reflekteras i senare händelser. På den mark Sigrid vandrar har så mycket hunnit ske under århundradenas lopp, men samtidigt har en hel del förblivit detsamma. Många av kyrkspirorna står kvar och liksom människans rädsla för det okända ter de sig svåra att bryta ned. Det är en fröjd att läsa Boardys vackra och samtidigt lättillgängliga språk. Hon kan konsten att med små medel måla bilder på läsarens näthinna, och varje ord i den här texten känns välavvägt och använt med eftertanke. Boardy fångar också själva essensen av att känna till vår historia. Inte den om kungar och årtal, utan om människorna och hur de levde. Hur händelser påverkat, bidragit med förödelse och förändrat människors sätt att förhålla sig till sin samtid. Men också hur detta har kunnat leda till en nystart och utveckling för de som lämnats kvar. Var sak har sin tid, men jag hoppas att fler stilfulla romaner av Elin Boardy inte dröjer allt för länge. Detta var den fjärde i ordningen, hon har tidigare utkommit med Allt som återstår, Mot ljuset och Mary Jones historia.

Utgiven av: Wahlström & Widstrand, 2017.

Finns att köpa hos Bokus och Adlibris

Betyg 4+ av 5

Döden den bitterbleka av Anne-Marie Schjetlein

9789176293461_200x_doden-den-bitterbleka

Döden den bitterbleka är uppföljaren till Döden kvittar det lika, och återigen får vi följa Andreas som arbetar som läkare vid Halmstad sjukhus. I den här berättelsen hemsöks staden av en pedofil, och sjukhuset får ta emot flera svårt traumatiserade barn. Som pappa mår Andreas mycket dåligt av det han tvingas bevittna i sitt yrke. Han kämpar dessutom med sitt privatliv efter att ha blivit ensam med sina två söner, och vardagspusslet är ett ständigt problem. Han har dock hjälp av sin granne Stina, men hennes förhoppningar om att deras relation ska utvecklas verkar orealistisk. Samtidigt finns de fortfarande där, spökena från det förflutna. Andreas kan aldrig känna sig riktigt säker.

Anne-Marie Schjetlein skriver psykologiska spänningsromaner med ett högt tempo och snabba händelseförlopp. Språket känns hela tiden lättläst, och trots att det liksom i den första boken ibland händelsemässigt kanske driver iväg åt lite många olika håll känns den här berättelsen mer sammanhållen och genomarbetad. Boken utvecklar sig till en riktig bladvändare, och jag gillar författarens vinkling att vi här tar del av brott och mänskliga trauman ur sjukhuspersonalens perspektiv. Det känns trovärdigt och märks att Anne-Marie Schjetlein vet vad det är frågan om; den svåra balansen mellan att leva sig in i andra människors situation men samtidigt kunna släppa allt detta i sitt privatliv. Den biten känner nog många med ett vårdyrke igen sig i, och här fångas det riktigt bra. I övrigt är det här en bok vars handling är svår att beskriva alltför ingående utan att avslöja för mycket. Helt klart är den i alla fall läsvärd, och jag kommer garanterat vilja fortsätta följa karaktärerna på och omkring Halmstads sjukhus.

Utgiven av: Bokfabriken 2016.

Finns hos Bokus och Adlibris

Betyg 4 av 5

Döden kvittar det lika av Anne-Marie Schjetlein

9789175579931_200x_doden-kvittar-det-lika_pocket.jpg

Andreas lever det perfekta livet tillsammans med sin hustru Katrin. Med en läkartjänst på Halmstads sjukhus och en villa i ett av stadens mer fashionabla kvarter finns det inte mycket som  skulle kunna te sig bättre. Paret har två barn och tillvaron är stabil. Till den dag då Andreas möter Tess och blir upp över öronen förälskad. Plötsligt är han beredd att sätta allting på spel. Samtidigt finns det också mörka hemligheter i Katrins förflutna som hotar att förstöra idyllen. Det verkar som att någon vill dem illa, och kanske är inte Andreas svek det största.

Döden kvittar det lika är Anne-Marie Schjetleins debutbok och det är en spänningsroman som till viss del utspelar sig i sjukhusmiljö, men också en berättelse om komplicerade relationer och starka känslor. Jag tycker att författaren lyckas bra med att gestalta sin berättelse, och den skiljer sig från den breda massan av spänningslitteratur genom att det här är en läkare som är huvudperson. Ibland kanske handlingen fladdrar iväg lite, men det är ändå en spännande bok om liv, död och fina fasaders värde. Som läsare vill man hela tiden bläddra vidare och få veta hur det går, och boken avslutas med en cliffhanger. Hur det går får vi veta i uppföljaren, Döden den bitterbleka.

Utgiven av: Hoi förlag, pocket, 2016.

Finns hos Bokus och Adlibris

Betyg 3+ av 5

Syndafloder av Kristina Ohlsson

9789164205056_200x_syndafloder

Syndafloder är den sjätte och avslutande delen i Kristina Ohlssons uppmärksammade och hyllade serie om Alex Recht och Fredrika Bergman. En intervju med författaren finns att läsa här, på Piratförlagets hemsida.

Döden är oundviklig, och förr eller senare kommer den till alla. Den kommer att tycka bort människor som står dig nära, och kanske är det en dag du som rycks ifrån dem du älskar. Men vad händer med dem som blir kvar, och vem ska i slutändan betala för de synder som begås? Det är sommar i Stockholm och Fredrika Bergman kämpar för att hålla fasaden uppe. Hon valde ett liv med en äldre man, ett liv många ifrågasatte. Nu ser hon slutet på en era i hennes liv nalkas, och den skrämmande tanken på det vakuum som kommer att följa får henne ur balans.

Vid denna tid hittas också en man mördad i sitt hem, och han är bara den förste i en lång rad. Alex Recht och Fredrika Bergman anar det inte till en början, men de har alla syndat. De har svikit, och i stunden allvar valt att inte göra det rätta. Snart ser poliserna också ett samband genom att de stött på flera av de inblandade i sina tidigare fall. Samtidigt försöker också begravningsentreprenören Noah desperat att få myndigheterna att uppmärksamma det faktum att hans bror och dennes familj är försvunna. Polisen utgår ifrån att de uppehåller sig i Australien. Noah är säker på att så inte är fallet, och kanske finns det en koppling till de andra händelser som poliserna i ”Lejonkulan” utreder.

Så kom den då, den efterlängtade sista boken i Kristina Ohlssons serie om Fredrika Bergman. En bok man helst vill hetsläsa, samtidigt som man vill spara på den lite till. Ohlsson lovar i alla fall att fortsätta skriva, och det är väl en rasande tur det. Syndafloder är på många sätt ett avslut, både för karaktärerna och för läsaren. Författaren skickar referenser och knyter an till flera av de tidigare böckerna i serien. Har man inte läst dem, eller om det gått lång tid sedan dess (debuten, Askungar, kom redan 2009) finns en viss fara i att man kan missa en del av detaljerna och dess hänsyftningar. För mig personligen kommer dock det mesta tillbaka, och jag tycker att Ohlsson lyckas med just det koncept hon har valt på ett väldigt bra sätt.

Liksom i tidigare böcker finns det ingen hejd på vad Ohlsson låter sina karaktärer genomgå och uppleva. Trots det köper jag handlingen rakt av, och det här är verkligen en rasande skickligt skriven bok som är omöjlig att släppa. Det är så många trådar och villospår, men Kristina Ohlsson skriver så väl att nästintill ingenting lämnas åt slumpen. Så klarar bara de främsta av att paketera en deckarintrig. Återigen har Kristina Ohlsson lyckats med konsten att skriva en mångbottnad och alltigenom uppslukande berättelse om hämnd, upprättelse och starka känslor. Garanterat en av årets bästa deckare!

Utgiven av: Piratförlaget, 2016.

Finns hos Bokus och Adlibris eller din lokala bokhandel.

Betyg 5 av 5

Förnedringen av Tinna Lindberg

9789186293369_200x_fornedringen_haftad

Svenskarna vallfärdar till Thailand. De ser det som paradiset på jorden, men också en plats där lagen inte gäller dem, och där det finns en möjlighet att leva ut sina förbjudna drömmar. När två svenskar mördas och återfinns fastbundna och ridande på varsin elefant med bara några få dagars mellanrum skakas idyllen om i grunden. För Sveriges ambassadör Viktoria Lindh väntar nu en större utmaning än att hjälpa turister som förlorat sitt pass och tillsammans med sina medarbetare börjar hon arbetet för att lugna oroliga semesterfirare samtidigt som de måste försöka få tag i gärningsmannen.

Tinna Lindbergs debut är en lite ovanlig spänningsroman som utspelar sig i Thailand, och istället för en utredande polis i huvudrollen får vi här följa ambassadörens roll i dramat. Ambassaderna runtom i världen blir per automatik inblandade om det händer svenska resenärer något, tillexempel dödsfall i utlandet. Tinna Lindberg är själv diplomat och har tjänstgjort i bl a Nairobi, vilket bidrar till huvudkaraktären Viktoria Lindhs trovärdighet. Det är också spännande att läsa om hur ett brott hanteras utifrån ambassadpersonalens synvinkel som kontrast till alla polisromaner. Förnedringen är som debutroman betraktad en positiv överraskning.

Utan att själv ha varit i Thailand tycker jag att författaren lyckas väl med att måla upp en bild av landet genom sina beskrivningar av solnedgångar, sandstränder och doften av olika maträtter. Jag hade dock kunnat tänka mig ännu mera av det typiskt thailändska och kanske lite mindre ambassadformaliteter. Detaljer att slipa på till en eventuell uppföljare. Samtidigt tar handlingen läsaren bortom turistidyllen och behandlar landets baksidor, så som den omfattande sexindustrin. Ett ämne som upprör, men som för många fattiga thailändska kvinnor är verklighet. Tinna Lindbergs berättelse skapar en del tankar kring hur en del rika västerlänningar för sina egna nöjen utnyttjar landet och de missförhållanden som råder i diktaturen Thailand. Den sjaskiga baksidan av paradiset, helt enkelt. Förnedringen väcker onekligen känslor kring saker som inte står rätt till, och lämnar därmed ett avtryck hos läsaren.

Utgiven av: Blue Publishing 2017.

Finns hos Bokus och Adlibris

Betyg 3 av 5

Andras vänner av Liane Moriarty

9789100170936_200x_andras-vanner

Tre par träffas för en trevlig grillfest en eftermiddag i Sydney. Vad de inte vet är att det är en dag som kommer att förändra deras liv för alltid. I Andras vänner skildrar Liane Moriarty vänskap och relationer av det mera komplexa slaget. De är alla vuxna människor och borde kunna uppföra sig. Men på något sätt blir den här eftermiddagen en brytpunkt som får allting att krackelera.

Erica och Oliver är de prydliga och ordentliga. Märkta av sina svåra uppväxter gör de allting för att åstadkomma det perfekta livet, både i karriären och tillsammans. Ett förhållningssätt som både ger upphov till prestationsångest och avundsjuka gentemot de vänner som till synes utan ansträngning finner såväl lycka som framgång. Clementine och Sam är ett exempel på just detta. Erica och Clementine är barndomsvänner, och Clementine har alltid varit en motpol med sitt bohemiska, konstnärliga och otvungna sätt. Tillsammans blir de inbjudna till Vid och hans fru Tiffany, Ericas och Olivers grannar. Vid har gift sig med den avsevärt yngre Tiffany som är en kvinna alla män kastar blickar efter, och de är ett par som är impulsiva och lever ett på ytan ganska glamouröst liv. Men vad är det egentligen som händer mellan dessa människor som är så katastrofalt att hela deras vardag riskerar att förändras, och varför lyckas de just denna eftermiddag ta fram varandras värsta sidor? Kanske var urladdningen oundviklig, liksom det regn som i veckor hemsökt Sydney, eller så hade allt gått att undvika om de inte tackat ja till den där grillfesten…

Liane Moriarty är en australiensisk författare som med böckerna Öppnas i händelse av min död och Stora små lögner har vunnit många trogna läsare de senaste åren. Hennes förmåga att skildra olika typer av relationer mellan människor med allt vad det innebär har gjort böckerna både intressanta och fängslande. Moriarty väjer inte för dödssynderna och plockar alltid fram sina karaktärers baksidor, men hon låter dem också vara bländande i sin skönhet, välvilja och framgång. Kort sagt finns där lite av allt det som utgör en människas innersta väsen, och hon fortsätter att visa att hon är väldigt skicklig på att teckna karaktärer även i Andras vänner.

Problemet med den här boken är att det tidigare vinnande konceptet med att låta en enskild händelse utgöra en twist i berättelsen som får allting att hamna i ett nytt ljus faller ganska platt. Boken är lång, detaljerad och upprepande, och trots att läsaren redan i inledningen inser att något allvarligt inträffar under grillfesten dröjer det en hel evighet innan vi får veta vad det är. Alldeles för mycket av boken ägnas åt småsaker som inte tar handlingen vidare, de tillför varken bakgrund eller någon form av progression. Andras vänner är därför en bok som lämnar mig väldigt kluven. De tidigare böckerna av författaren har varit riktigt, riktigt bra. Här liknar dock handlingen mer ett plockepinnspel än ett pussel som i slutändan bildar ett färdigt motiv. Som relationsroman är det ändå en läsvärd sådan som behandlar ämnen som ofrivillig barnlöshet, konkurrensen med andra par i livets stora jämförelsetävling och hur man räddar ett äktenskap som har fått sig en allvarlig törn. Men för att vara en bok av Liane Moriarty är det en väldigt tam historia.

Utgiven av: Albert Bonniers förlag, 2017. I översättning av: Anna Strandberg.

Finns hos Bokus och Adlibris

Betyg 3 av 5

Brev till min dotter – En viktig bok på Internationella kvinnodagen

Den 8 mars varje år uppmärksammas Internationella kvinnodagen, instiftad på initiativ av tyska Clara Zetkin 1910. Ursprungligen var dagen ett initiativ inom socialiströrelsen och en del av dåtidens kampanj för kvinnlig rösträtt, men med tiden har datumet kommit att få betydelse för att belysa kvinnors situation och kamp för jämlikhet världen över. Idag uppmärksammar jag detta genom att recensera Brev till min dotter, sammanställd på initiativ av Elcim Yilmaz. Boken som givits ut i dagarna av Bokförlaget Forum baserar sig på ett antal kända kvinnors brev till sina döttrar. Idén väcktes hos Elcim när hon själv fick en cancerdiagnos och fruktade att hon skulle dö ifrån sin dotter utan att ha fått ge henne all den kärlek och visdom som borde gå vidare genom generationerna. Breven berättar mycket utlämnande om vårt samhälles syn på flickor och kvinnor, och all den erfarenhet kring hur kvinnor hanterar detta som livet ändå ger. Det är en samling texter som berör på djupet, och de jag fastnar allra mest för är de som är skrivna av Katerina Janouch, Mia Skäringer och Elaine Eksvärd.

9789137149806_200x_brev-till-min-dotter

Varför behövs då denna bok 2017? I Katerina Janouchs text kan vi läsa följande citat: Du är inte i första hand flicka. Utan människa. Och som människa har du exakt samma möjligheter och rättigheter som alla andra människor. Tänkvärda ord som egentligen riktar sig till alla kvinnor, och som skulle kunna sammanfatta vad den här boken vill förmedla. Det finns dock en genomgående röd tråd i berättelserna som skrivits av kvinnor med olika bakgrund och olika kulturer i ryggen. Det är den om att flickorna hela tiden måste kämpa för att synas, för att behandlas lika och för att bli visade respekt. Redan från tidig ålder. Mödrarna uppmanar här sina barn att till vara på de möjligheter som givits dem, att våga säga ifrån och att gå sin egen väg genom livet.

Alla döttrar har en mor, men inte alla mödrar har en dotter. Det är även det ett citat hämtat ur boken. Att bli mor är fortfarande en central del av de flesta kvinnors liv. Men det finns en annan valfrihet idag, det är inte ett måste. Kraven som lever kvar i våra normer att du måste vara mor för att vara en fulländad kvinna finns där, men det accepteras i en helt annan utsträckning att du istället väljer att t ex göra karriär. Trots allt har kvinnorna blivit individer, och som sådana bör vi kanske alla ta till oss av vad Mia Skäringer skriver till sin dotter: Alla är bara olika bra på att fejka sitt smile. Sin perfektion. Ägna sitt liv åt att tävla med andra och missa hela poängen. Sig själva. Sin stund på jorden. Dotter av mig. Titta närmare. Under och bakom. Igenom. Inuti. Blunda. Känn. Gå en mil i någon annans mockasiner. Hör vad de säger egentligen, se in i deras ögon. Alla fäktar för sitt liv i ett krig du inte vet något om. Som de inte vill att du ska se. Med de orden tror jag att Mia sammanfattar vad hela den här dagen bör handla om. Att visa varandra respekt och empati, såväl inför kvinnor som män. Men ännu idag är det på intet vis någon självklarhet. En kvinnas känslor och upplevelser förminskas så lätt till något onämnbart, något som inte är värt uppmärksamhet eller allvar. Alla envar som undrar över ordet hysterisk och dess ursprung i grekiskan kan googla på det. Själv orkar jag inte ens fördjupa mig i ordets historia, rötter och den värdering som än idag läggs i det.

Brev till min dotter utgör mycket känslostark läsning om vårt samhälle och vår kultur, det svåra i att fostra ett barn till en fri och självsäker människa utan moraliska pekpinnar, men den berättar också om ett samhälle som utvecklats på bara några få generationer. Sociala medier har till stor del bidragit till att klimatet förändrats senaste åren, både på gott och ont. Kvinnor i alla åldrar matas med ouppnåeliga ideal, hat och påhopp som aldrig förr, men det har också blivit en kanal där den vanliga människan kan göra sin röst hörd som kontrast till de popsångerskor och skådespelerskor som förut hade ensamrätt på idealen. Debatten och vyerna vidgas på så sätt, och unga kvinnor får idag lära sig att de inte behöver tolerera någonting just därför att de är flickor. Ändå lever normerna kvar, och de går i arv (ibland omedvetet) vilket gör att många unga säkert finner dessa råd svåra att efterleva i praktiken. Böcker som Brev till min dotter bör därför läsas av många. För varje person som den kan inge hopp och styrka till, och kanske för dem som får sig en tankeställare, så är en liten seger vunnen. Sist men inte minst. Det är inte bara döttrarna som måste uppfostras annorlunda för att saker ska förändras, ansvaret vilar lika tungt på den som fostrar en son.

Utgiven av: Bokförlaget Forum, 2017.

Medförfattare: Elcim Yilmaz, Katarina Mazetti, Nabila Abdul Fattah, Carolina Neurath, Katerina Janouch, Maxida Märak, Anneli Furmark, Elaine Eksvärd, Mia Skäringer, Therése Söderlind, Alexandra Pascalidou, Martina Montelius, Märta Tikkanen.

Finns hos Bokus och Adlibris

Betyg 5 av 5

Nattmannen av Jørn Lier Horst

9789174617122_200x_nattmannen

Dimman ligger tät över Stavern i södra Norge en tidig höstmorgon. När en kvinna på väg till jobbet stöter på ett avhugget huvud på en påle förstår hon först inte vad det är hon ser, men det visar sig vara det första av flera brutala mord som ska statuera exempel. William Wisting blir utredningsledare, och han kämpar med att förstå vem som kunde göra något sådant mot en tonårsflicka. Spåren leder mot den resväska som några veckor tidigare återfanns på tågstationen innehållande stora mängder heroin.

Det är inte bara William som gräver i fallet, utan även hans dotter Line Wisting, som är journalist. Hon har andra uppslag än sin far, vilket tar henne farligt nära sanningen. På olika sätt kommer de dock till samma slutsats; att någon väljer att utnyttja ensamkommande flyktingbarn med all deras rädsla och utsatthet för egna syften.

Nattmannen är den femte boken om William och Line Wisting som översätts till svenska, och eftersom de inte har kommit i kronologisk ordning tar vi här ett hopp tillbaka i tiden. Lite synd kan tyckas, men samtidigt inte ett överhängande problem. En god berättelse påverkas i slutändan inte alltför mycket av det förfarandet, och det är just vad det här är: en mycket bra och spännande kriminalroman. Temat kring ensamkommande flyktingbarn känns högaktuellt och handlingen i berättelsen drivs framåt av en strid ström av nya händelser. Huvudkaraktärernas privatliv tillåts här ta lagom mycket plats, utan att för den skull stjäla showen från kriminalgåtan. Det enda som stör lite är att slutet kommer ganska hastigt på, och att jag hade velat ha en mer konkret upplösning. Nu känner jag att det finns en och annan tråd som istället för att knytas samman med de andra fladdrar fritt. Men de viktigaste frågorna får ända sitt svar, vilket ger boken ett högt slutbetyg.

Utgiven av: Lind & Co, 2017. I översättning av: Cajsa Mitchell.

Finns hos AdlibrisBokus

Betyg 4 av 5