Hon som vakar av Caroline Eriksson

9789137147895_200x_hon-som-vakar

Elena har nyligen separerat från sin man på prov efter att relationen har tagit en vändning som gör att de båda behöver fundera över om de verkligen är ämnade att leva tillsammans. Till vardags är Elena författare och lektör, men där hon sitter ensam i sin tillfälligt hyrda lägenhet är det tankarna snarare än orden som kommer över henne. Men så väcks hennes nyfikenhet av att ha studerat grannarnas liv, och plötsligt finns den bara där – berättelsen som väntar på att bli skriven. Elenas intresse för familjen Storm mittemot har sin grund i att sonen Leo besöker henne. Han har det jobbigt i skolan och är mycket fascinerad av att ha fått en äkta författare till granne. Han berättar om fragment ur sitt liv, och de vittnar om att familjens Storms perfekta yttre mest bara är en fasad. Elena börjar iaktta, fantisera och vaka över familjen samtidigt som hennes litterära berättelse växer fram. Frågan är vad resultatet blir, om hon är för snabb med att blanda in sin egen och andras verklighet i fiktionen.

Hon som vakar är Caroline Erikssons fjärde bok, och hon har med sin psykologiska skärpa och sitt sätt att bygga historier som villar bort läsaren totalt kommit att bli en av mina favoritförfattare. Boken bjuder både på nerv och svärta, och det är en direkt dålig idé att påbörja boken för sent på kvällen eftersom det då riskerar att bli en natt med sträckläsning istället för sömn.

Elena är en suggestiv karaktär. Det är hennes verklighet vi följer, men vi kan absolut inte vara säkra på att det vi läser för den skull är sant. Det förekommer också fler berättarperspektiv, och ganska snart inser vi som läser att någon svävar i direkt livsfara. Men Caroline Eriksson håller oss på halster och fortsätter sin febriga, maniska berättelse om Elena, och det med finess. Först precis i slutet står det klart vad det är för ett drama vi egentligen fått följa, och jag uppskattar författarens sätt att hålla liv i spänningen genom hela historien. Boken är ganska kort i formatet, vilket också det passar väl och bidrar till intensiteten och mystiken kring vad det egentligen är som pågår i kvarteret där Elena bor. Läs, rys och kanske är det sedan en bra idé att lämna lampan tänd i höstmörkret.

Utgiven av: Bokförlaget Forum, 2017.

Finns hos Bokus och Adlibris

Betyg 5 av 5

Annonser

Miraklet av Emma Donoghue

9789188447463_200x_miraklet

Det är vid mitten av 1800-talet och på Irland är nyfikenheten stor kring den lilla flickan Anna som lever och har hälsan utan att inta någon föda. Ett Herrens mirakel, säger många troende katoliker. Eller bara en familj som vill tilldra sig uppmärksamhet, enligt skeptikerna. En kommitté tillsätts, och de anställer sjuksköterskan Lib för att iaktta och övervaka den ovanliga flickan.

Lib är utbildad av Florence Nightingale och har sett krigets fasor på Krim. Hon är fast övertygad om att Anna är en bedragare, och att hon kommer att kunna avslöja bluffen. Istället möter hon en gudfruktig och klok flicka som säger sig leva på manna från himmelen. Lib kan inte förstå hur hon kan se så välnärd ut, men hon kommer från England och har aldrig sett svältens uppvällda och deformerande drag så som irländarna tvingats göra då potatispesten förstörde deras främsta livsmedel.

Berättelsen om den mirakulösa lilla Anna är på många sätt en berättelse om omgivningens förkärlek för att se det den vill. Föräldrarna är stolta över sin dotter, de ser henne som utvald. Men hur kan de se på medan hon svälter sig själv till döds? Lib fascineras över deras religiösa oförstånd. Omgivningen präglas av den sensationslystna allmänhet som rycker på axlarna åt ett barns sjukdom och död, men hopar sig inför ett sällan skådat Herrens mirakel. Läkaren som tror att Anna håller på att förvandlas till reptil är kanske delvis inspirerad av darwinismens upptäcktsiver, men är framförallt en gammalmodig man styrd mer av Gud än läkekonstens faktiska kunskaper.

Det är en tät och mörk berättelse som skildras i Miraklet. Annas familj vill göra henne till martyr, eller helgon, beroende på hur man ser det. I bakgrunden finns också ett annat barn. Den numera avlidne äldre brodern som såväl Anna som hennes mor sörjer verkar ha varit ofelbar, eller så är det synden att tala illa om de döda som döljer en annan sanning. I en kultur där mycket bygger på skuld och botgöring blir självförsakelsen ett medel för att garantera ett bättre liv för både henne och brodern efter döden, tror Anna, och ingen mer än Lib är beredd att ta ur henne den villfarelsen. Miraklet är en mycket fängslande och samtidigt sorglig roman, med ett visst mått av spänning invävt i handlingen. Som läsare vill man absolut veta hur det ska gå, hur Anna har kunnat klara sig utan föda och om Lib kan rädda henne undan den svältdöd som kommer bli det oundvikliga resultatet. Det är en intensiv och mångbottnad berättelse som lämnar avtryck. Extra plus också för ett av årets snyggaste omslag.

Utgiven av: Louise Bäckelin förlag, 2017. I översättning av Leif Janzon.

Finns hos t ex  Bokus och Adlibris

Betyg 4+ av 5

En blå död av Mikko Porvali

9789174618082_200x_en-bla-dod

En blå död är den första boken i en planerad trilogi kallad Karelen Noir, och vi får följa med till finska Viborg åren kring 1920. Det är ett Finland präglat av sin nyvunna självständighet vi möter, fortfarande med kriget mellan de vita och de röda i färskt minne. Några mil bort ligger också S:t Petersburg med sitt nya namn Petrograd, och i bolsjevikernas Ryssland pågår ännu inbördeskriget efter revolutionen. Vi får följa poliserna Jussi Kähönen och Salomon Eckert i deras arbete med att utreda spritsmuggling, mord och flera andra brott. Alkoholkonsumtionen är stor och myndigheternas försök att inskränka och begränsa den tar sig ibland blodiga uttryck.

Berättelsen om Jussi Kähönen har lite både av klassisk, historisk kriminalroman och äventyr över sig, och det finns en realism i att polisen arbetar med flera fall parallellt. Boken gästas av vackra, kvinnliga bedragare och av polisen anställda gatubarn som har till uppgift att agera spioner. Det är brokigt och livfullt beskrivet, men det är också en berättelse om ett svårt sargat och fattigt Finland som nu står på egna ben efter den tidigare ryska överhögheten. Mikko Porvali skapar i En blå död en berättelse med en bra blandning av fiktion och verklighet som både är intressant och medryckande.

Utgiven av: Lind & Co 2017. I översättning av: Ann-Christine Relander. 

Finns hos Bokus och Adlibris

Betyg 4 av 5

Coffin Road av Peter May

9789177017158_200x_coffin-road.jpg

I en ny fristående berättelse återvänder Peter May i Coffin Road till de vindpinade öarna i Yttre Hebriderna i norra Skottland. En man spolas upp på ön Harris utan några minnen av vem han är eller vad han gör där. Efter några dagar står det klart att han gett sin omgivning intryck av att vara författare och skriva på en bok om hur en grupp fyrvaktare försvann spårlöst år 1900. I själva verket tyder allt på att han har helt andra avsikter med sitt besök på ön, och då en man hittad ihjälslagen i fyren ställs saker på sin spets. Vem är han egentligen, och vill han verkligen veta vad han har gjort sig skyldig till?

Samtidigt får vi också följa Karen Fleming, en vilsen och rebellisk tonårsflicka som sörjer sin döde far. Hon kan inte förstå hur han kunde ta sitt liv och lämna henne. Jakten på svar gör att hon börjar gräva i sin fars förflutna. Han visar sig ha varit en framgångsrik forskare som arbetade kring hur bin påverkar människor, och hur vår livsstil måste förändras om bina dör ut av kemikalier med de konsekvenser det skulle få för odling och livsmedelsproduktion. Ett forskningsområde som många är beredda att gå långt för att tysta ned. Karens pappa försvann spårlöst och antas ha drunknat, men kanske var det i själva verket någon som ville se honom död?

Peter May gjorde stor succé med sin Lewistrilogi om livet och döden på Yttre Hebriderna. Det här är en helt annan typ av berättelse, men han väljer ändå att ta avstamp och förlägga delar av handlingen till den skotska ögruppen. Det ger kontinuitet till hans författarskap och ger alla oss som älskade Svarthuset och de andra böckerna det vi vill ha, i alla fall till viss del.

Som författare har Peter May en oerhört stark förmåga att skriva fängslande. Redan från första kapitlet väcker han nyfikenhet hos läsaren genom att ge oss frågeställningar. Vem är egentligen mannen vi följer, vad han gör på Harris och vad har hänt som lett till att han spolas upp på stranden; kall, blöt och med minnesförlust. Peter May lyckas väl med balansen, han avslöjar lite i taget och behåller på så vis mitt intresse genom hela boken. Miljöerna är livfullt och målande beskrivna och bidrar till att göra Coffin Road extra läsvärd. Just begreppet coffin road syftar på den väg folket vandrade med sina bortgångna till öns begravningsplats, och jag fascineras av berättelsen om fyrvaktarna som försvann vid förra sekelskiftet. Här hade dock Peter May gärna kunnat gå djupare och fokusera mer på berättelserna om öarnas historia.

När det gäller berättelsen om Karen Fleming är jag kanske inte lika imponerad. Hon är förvisso trovärdig som sörjande, upprorisk tonåring och visar sina känslor genom att gå emot alla auktoriteter. Men för att vara sjutton år och mycket splittrad framstår hon som väldigt självsäker. När det gäller berättelser om industrispionage och forskning som de ekonomiska intressena vill bortse ifrån är jag alltid svårflörtad. Det blir ofta väldigt många konspirationer och en paranoid stämning. Jag tycker ändå Peter May lyckas väl med det ämne han har gett sig in på. Bin är intressanta djur, och berättelsen om deras minskning och eventuella utrotning är både skrämmande och relevant. Sammantaget tycker jag att Coffin Road är fängslande läsning som jag personligen slukar i nästan ett svep. Boken är både välskriven och spännande, men kanske inte den allra bästa från Peter May.

Utgiven av: Modernista, 2017. I översättning av: Charlotte Hjukström. 

Finns hos Bokus och Adlibris

Betyg 4+ av 5

Manglade dukar och vikta servetter av Ewa Klingberg

9789175454719_200x_manglade-dukar-och-vikta-servetter

När Felicia och hennes man Henrik går skilda vägar vänds det mesta i tillvaron uppochned. Felicia blir ägare till en hyresfastighet, och trots att hon knappast ens vet hur hon ska reda upp sitt eget liv blir hon ansvarig för ett gäng hyresgäster. Det blir början på ett äventyr och en livsresa som hon aldrig hade kunnat ana. Boken bjuder också på en historisk anknytning som är både spännande och fantasieggande.

Renoveringen av den lägenhet Felicia kommer att bosätta sig i tar sig ovanliga former. De stora salongerna som för tankarna till flydda decennier är inte helt lätta att möblera, och hon får hjälp från antikhandlaren Jonathan. Han erbjuder sig att möblera upp rummen mot att han får fotografera resultatet och använda bilderna i marknadsföringssyfte. Fler i huset drar sitt strå till stacken. Lars som jobbar som kyrkvaktmästare visar sig vara händig, och Felicias väninna Jackie reser över från USA full av kreativa inredningsidéer. Felicia upptäcker nya saker att njuta av i livet, och hennes drömmar och mål förändras stegvis och finner andra vägar än de hon trodde var självklara.

Trots att Felicia inte har en tanke på att träffa någon ny man blir hon motvilligt förtjust i Jonathan. Men kärleken tycks omöjlig, och kanske är det bara den bortgångna gamla damen som bodde i huset och som lämnat sin kvarlåtenskap till Felicia som kan förena dem. I damens gömmor finns nämligen en hel del förtjusande föremål, och även brev från en gåtfull kvinna vid namn Nanny som levde kring förra sekelskiftet.

Ewa Klingberg har skrivit en medryckande feelgoodroman som inte går att undgå att tycka om. Det sitter mycket i detaljerna, spetsdukar och kaffebröd förhöjer stämningen. Miljöerna är väl skildrade, och jag kan nästan känna strukturer och dofter under läsningens gång. Författaren lyckas också fånga den frånskilda Felicias situation väldigt väl. Det är en omvälvande tid i hennes liv får följa, en tid där det gäller att ta vara på möjligheterna och att skapa ett nytt liv på egen hand. Jag tycker också väldigt mycket om Ewa Klingbergs historiska anekdoter och kopplingar. I en bok där antikviteterna står ganska mycket i centrum får inslaget en given och naturlig plats. Jag ger också alltid ett extra plus till berättelser där den siste tsaren gästspelar i periferin. Manglade dukar och vikta servetter är en riktig liten pärla, en av sommarens mysigaste läsupplevelser. Ewa Klingberg bloggar på Holavedsbrudar om läsning och sitt författarskap, och det är med stor glädje jag ser fram emot hennes nästa bok med (arbets)titeln Lånat silver och krossat glas.

Utgiven av: Historiska Media, 2017.

Finns att köpa hos BokusAdlibrisHistoriska Media

Betyg 4+ av 5

Sektens barn av Mariette Lindstein

9789137150499_200x_sektens-barn

I den tredje och avslutande boken om Sofia Bauman och sektledaren Franz Oswald har det gått några år. Sofia är numera föreståndare för ett härbärge för avhoppare från sekter och lever tillsammans med Benjamin och tonårsdottern Julia. Tiden i ViaTerra och turbulensen efter att hon lämnade Dimön ter sig mest som ett avlägset men obehagligt minne. Efter många års tystnad gör sig dock Franz Oswald påmind igen, och hans manipulativa och övertygande sida har med åren förfinats till fulländning. Plötsligt blandar han sig i allt Sofia gör. Han visar sig vara ägare till marken där härbärget ska återuppbyggas efter att ha skadats av en storm, han vill ha insyn i skrivandet av hennes kommande bok och framförallt uppvisar han ett osunt stort intresse för Julia. Själv har han också barn. De båda tvillingsönerna Thor och Vic utbildas i hans egen skola Jordens barn för att gå i hans fotspår.

Det krypande obehaget som kännetecknar Sekten på Dimön och Sekten som återuppstod, de två tidigare böckerna, återfinns även i den här berättelsen och Franz Oswald försöker obemärkt av Sofias kraftiga motstånd att infiltrera hennes liv. Trots att hon svurit att aldrig mer ha något med honom att göra dyker han snart upp överallt, och Sofia hamnar i en situation där det blir oundvikligt att helt ignorera honom. Ganska snart börjar det hända obehagliga saker. Sofia känner sig iakttagen, hon hittar övervakningskameror hemma i huset och dottern Julia blir överfallen. Franz Oswald bedyrar sin oskuld, och hävdar envist att han är en annan människa nu. Han har utvecklats till en person som söker förlåtelse och gottgörelse. Återigen är allt ett psykologiskt spel, och det mesta handlar i själva verket om manipulation och att försöka kväsa de som sätter sig upp mot Oswalds och därmed sektens vilja. Det mest skrämmande för Sofia Bauman är kanske ändå Oswalds försök att slå klorna i Julia.

Mariette Lindstein fortsätter att leverera spänning på hög nivå, och det är en målande berättelse skriven med stor inlevelse vi får ta del av i Sektens barn. Här väcks också frågeställningar kring vad det gör med ett barn att hjärntvättas och brytas ned redan från tidig ålder. I Jordens barn är det inte aktuellt att utvecklas till egna individer, utan det Oswald vill skola upp är lydiga tjänare och verktyg. Det känns välbalanserat att författaren också har låtit det gå en tid, att böckerna i trilogin skildrar tre olika faser av sektlivet och därmed inte tillåts stå och stampa alltför länge på samma ställe. Jag uppskattar också att de utmärker sig inom den svenska spänningslitteraturen och berättar en helt egen historia som skiljer sig från många andra böcker i genren. Liksom tidigare serverar också författaren långt mer än spänning då det finns ett psykologiskt djup i den maktutövning Franz Oswald ägnar sig åt. Han vill styra människor genom att förstöra deras självkänsla och ta ifrån dem deras egna tankar, en härskarteknik som troligen är lika gammal som mänskligheten själv. Sektens barn rekommenderas som sträckläsning i sommarnatten.

Utgiven av: Bokförlaget Forum, 2017. 

Finns hos Adlibris och Bokus

Betyg 4 av 5

Sekten som återuppstod av Mariette Lindstein

9789175036847_200x_sekten-som-ateruppstod_pocket

Sofia har i uppföljaren till Sekten på Dimön äntligen blivit fri från ViaTerra och Franz Oswald sitter i fängelse. Men friheten förvandlas snart till en mardröm då Sofia får erfara hur sekten behandlar avhoppare. Genom sin advokat och sina trogna undersåtar ute på Dimön styr Franz Oswald fortfarande, och han har makt och inflytande på de mest oväntade ställen. Mer än något annat vill han ta hämnd på Sofia Bauman för att hon trotsat och, i hans tycke, svartmålat honom. Inte ens när hon reser till Kalifornien och lever under falsk identitet kan hon känna sig riktigt trygg.

Handlingen i Sekten som återuppstod kretsar kring den psykiska terror som Sofia Bauman får utstå efter att ha lämnat sekten ViaTerra. Som avhoppare får hon stå ut med hot, rökbomber i sin sitt hem och att hennes omgivning manipuleras till att tycka illa om henne. Sekten försöker bryta ned henne psykiskt genom att skämma ut och misstänkliggöra henne inför grannar och arbetsgivare. Det finns en oerhörd psykisk stress i den ständiga förföljelsen och osäkerheten som huvudpersonen tvingas leva med, och det är också så boken får sin thrillerartade spänning.

Mariette Lindstein skriver levande och med ett bra driv i såväl språk som handling och det är svårt att inte sträckläsa och bli illa berörd över de stundtals våldsamma scener som målas upp. På många sätt är det en form av maktstruktur författaren beskriver, och den psykiska nedbrytning och mobbning Mariette Lindstein skildrar behöver inte enbart härledas till sekter och slutna sällskap, utan kan förekomma även i andra sammanhang. Sekten som återuppstod är friktion, men ändå tänkvärd sådan, och framförallt – riktigt spännande läsning.

Utgiven av: Mörkersdottir förlag, 2016. Pocket: Månpocket, 2017.

Finns hos Bokus och Adlibris

Betyg 4 av 5

9789175990835_200x_sekten-som-ateruppstod

Trasdockan av Daniel Cole

9789113076041_200x_trasdockan-en-kropp-sex-offer

Första boken om William Oliver Layton-Fawkes, även känd som Wolf, och hans kollegor i utredningsteamet vid Londonpolisen är en fartfylld och blodig historia fylld av oväntade vändningar. Allt tar sin början med ett uppmärksammat rättsfall kring den så kallade ”kremeringsmördaren”. Den här berättelsen utspelar sig den här berättelsen, och när ett ihopsatt lik bestående av kroppsdelar från sex olika offer påträffas är det ett sensationellt mordfall för polisen att utreda. Huvudet tillhör ”kremeringsmördaren”, och det finns en lista från mördaren över kommande offer. Sist på den finns Wolfs namn, och det blir tydligt att händelserna verkar ha en koppling till det tidigare rättegångsdramat. Frågan är dock hur polisen ska kunna rädda dem som står på mördarens lista när han hela tiden ligger steget före?

Trasdockan är Daniel Coles deckardebut, en hårdkokt historia skriven med svart humor och med många överraskningar att vänta under berättelsens gång. På pappret alltså en bok jag borde gilla, men det tar lite tid att komma karaktärerna inpå livet och att greppa handlingen. Bokens andra halva är mycket bättre än den första, och slutet gör att jag gärna skulle läsa fortsättningen. Sammanfattningsvis gör den lite spretiga inledningen att helhetsintrycket dras ned en aning, men Daniel Cole bidrar ändå med en frisk fläkt i deckargenren i form av en morbid och uppfinningsrik intrig. I övrigt är detta en bok som är ganska svår att skriva för mycket om utan att komma med för stora avslöjanden. Bästa rekommendationen är att läsa och se själv hur det går för Wolf!

Utgiven av: Norstedts, 2017. I översättning av: Patrik Hammarsten.

Finns hos Adlibris och Bokus

Betyg 3+ av 5

Andras döttrar av Amy Gentry

9789100169688_200x_andras-dottrar

En psykologisk thriller löst baserad på det verkliga fallet med en kidnappad flicka i Utah 2002, så beskrivs Amy Gentrys Andras döttrar. Boken är en välkonstruerad och oförutsägbar spänningsroman om en familj där den bortförda dotter Julie plötsligt en dag återvänder.

Det är varje människas mardröm att ens barn ska försvinna och aldrig mera höras av. Även om tragedier förekommer beskrivs det kanske som det allra svåraste, att leva i okunskap och att aldrig få något riktigt avslut. Men om den försvunna dottern återvänder och situationen ändå utvecklas till en mardröm? Det är vad Tom och Anna ställs inför när Julie en dag knackar på deras dörr. Många år tidigare fördes hon bort av en knivbeväpnad man inför ögonen på sin lillasyster Jane. Julies återkomst är att besanna familjens högsta önskan, men snart inser de att det inte är deras lilla dotter de fått tillbaka utan en främling som bär på hemligheter och erfarenheter de inte kan föreställa sig. Relationen till Jane, som alltid hamnat i skuggan av sin systers försvinnande, blir också allt mer ansträngd. En dag blir Anna kontaktad av en detektiv som påstår att Jane inte är den hon utger sig för att vara, och plötsligt blir Anna osäker på hur hon ska kunna försäkra sig om sin dotters identitet.

Andras döttrar är en bok som baserar sig på en intressant frågeställning. Hur väl känner vi våra närmaste, och hur mycket förändras en människa över tid? Hur ska Anna och Tom kunna vara säkra på att det verkligen är deras dotter, och att inte bara önskan om att återfå henne som får dem att projicera Julies identitet på vilken ung kvinna som helst som utger sig vara hon? Boken är verkligen en psykologisk thriller i ordets rätta bemärkelse. Den förblir alltigenom oförutsägbar, spännande och mycket fängslande. För det Amy Gentry beskriver är inte bara den hemska historien om en kidnappad flicka, utan den om en hel familj som förändras och splittras i skuggan av det som inträffar. Här finns också frågeställningar om integritet och förtroende. Hur långt kan Anna gå för att få reda på Julies hemligheter, och är det hennes rättighet att kanske behålla vissa saker för sig själv när hon nu trots allt är vuxen? Andras döttrar är Amy Gentrys debut, och den ger i allra högsta grad mersmak.

Utgiven av: Albert Bonniers förlag, 2017. I översättning av: Ing-Britt Björklund. 

Finns hos Bokus och Adlibris

Betyg 4 av 5

Den tunna blå linjen av Christoffer Carlsson

9789164205124_200x_den-tunna-bla-linjen

Den tunna blå linjen är den fjärde och avlutande delen i Christoffer Carlssons uppmärksammade serie polisromaner med Leo Junker i huvudrollen. Här får vi följa ett nytt fall, men gamla bekanta återkommer från de tidigare böckerna. Däribland Junkers barndomsvän Grim, som kommit att utgöra ett självklart och cykliskt inslag i Leo Junkers liv.

John Grimberg är på rymmen, och då han återkommer efter en lång tids tystnad tvingar han Leo Junker att begå tjänstefel. Skyddande av brottsling eller att ange en kär vän, det är valet Junker ställs inför. Samtidigt blir relationen till Grim alltmer komplicerad då det ständigt är Leo som förväntas ställa upp. Grimberg gör sällan mycket för att återgälda tjänsterna. Leo tar sig i alla fall tid att höra vad Grim vill, och det visar sig att han sitter på information om ett fem år gammalt mord där offret var den prostituerade Angelica Reyes. Naturligtvis kan inte Leo Junker hålla sig ifrån att ta en titt på ärendet, och tillsammans med Gabriel Brick börjar han forska i vad som egentligen hände den unga kvinnan. Ledtrådarna leder i en obekväm riktning samtidigt som Junker återigen får anledning att fundera över om han kan lita på Grim.

Det är en kriminalroman i ordets rätta bemärkelse vi får ta del av i Den tunna blå linjen, eftersom stort fokus läggs på själva polisutredningen och hur en sådan går till i verkligheten. Eller nästan i alla fall, för även om det i teorin säkert är mycket korrekt skildrat av kriminologen Christoffer Carlsson är detta fiktion, och Leo Junker tillåts därmed att gå över gränsen och begå vissa tjänstefel för att nå spaningsresultat. Det gör han också.

Tanken att polismakten är den tunna blå linje som skiljer de kriminella från de hederliga och hur lätt den gränsen är att överträda kommer att få en avgörande betydelse för historien, och används som bokens tema på ett snyggt sätt. Det finns en stor eftertanke i hur Christoffer Carlsson väljer att presentera sin berättelse, och det ger avkastning i form av en välskriven och spännande bok. Christoffer Carlssons skriver också mycket stilsäkert och detta med en självklarhet som imponerar.

Författaren förlägger handlingen till hösten 2015 och låter sin berättelse äga rum i skuggan av den stora flyktingströmmen, terrordåden i Paris och det för den nyligen omorganiserade polismyndigheten mycket resurskrävande beslutet att införa gränskontroller. Händelser vi alla har i färskt minne och kan relatera till. Genom att knyta an till detta i sin berättelse skapar Christoffer Carlsson en tät atmosfär och en solid verklighetsförankring som får mig som läsare att känna att berättelsen blir extra realistisk och verklighetstrogen. Böckerna om Leo Junker får i och med Den tunna blå linjen sitt avslut och det är ett värdigt sådant, även om jag inte känner att det måste vara alltigenom definitivt.

Utgiven av: Piratförlaget, 2017.

Finns hos Bokus och Adlibris

Betyg 4 av 5