En osynlig av Pontus Ljunghill

9789175031040_200x_en-osynlig_pocket

Stockholm 1928. En liten flicka hittas mördad, och snart hamnar fallet hos John Stierna. Det finns inte många spår att gå på, ett försvunnet halsband och en stulen bil tillhör det lilla. Ingrid levde med sin ensamstående mor vilket för tiden inte är helt vanligt, men verkar ändå ha haft en stabil tillvaro. Inget binder fadern eller någon annan anhörig till brottet. Stierna hemsöks av att han inte kommer någonstans i utredningen, och det försämrar relationen till hans älskade Karolina då hon anser att han blivit som besatt. Tjugofem år senare har Stierna fortfarande inte lyckats ta fast mördaren, men då han kontaktas av en journalist som vill skriva om det ouppklarade mordet kanske äntligen gåtan kommer att få sin lösning.

En osynlig är en saktmodig och finstämd roman om ett brott, men boken utmärker sig inom kriminallitteraturen genom att vara skriven på en prosa som kan uppskattas av även dem som kanske inte vanligtvis tilltalas av deckare. Pontus Ljunghill, som i grunden är kriminolog, har ansträngt sig för att återskapa tidsandan och Stockholmsmiljöerna och lyckas väl. Musiken, tidningsrubrikerna, politiken och maten, allt känns rätt och ger en känsla av att man som läsare faktisk förflyttas till 1920-talets Stockholm. Jag kan tycka att boken är lite lång, lite omständlig och att den därmed tappar lite. Charmen och underhållningsvärdet ligger främst i en väl berättas historia som skildrar en flydd tid på ett bra sätt, och även om man inte bör förvänta sig gastkramande spänning är ändå det gott nog och jag uppskattar att boken satsar på andra typer av kvalitéer. Med rätt ställda förväntningar blir En osynlig mycket läsvärd.

Utgiven av: Månpocket, 2012.

Finns hos Bokus och Adlibris

Betyg 3+ av 5

Paris: En stads historia av Anna Thulin

9789175454283_200x_paris-en-stads-historia

Det finns ett klassiskt talesätt som säger att alla vägar bär till Rom, men på många sätt är det Paris som kan betraktas som Europas huvudstad. Anna Thulin är journalist och har tidigare varit verksam för Sydsvenskan. Hon har tidvis bott i Paris och sammanfattar i den här boken stadens historia, men tipsar också om sevärdheter och undangömda turistmål.

Boken om Paris är en översiktshistoria som i korta och lättillgängliga kapitel berättar om staden vid Seines stränder. I början var det mest en lerig flodbank, sedan kom samhället att bli huvudstad för kungaättens Capets franska rike Redan under medeltiden blev Paris något av en metropol för lärdom och makt. Den franske kungen var inflytelserik och förmögen vilket ledde till att staden fick sitt renommé som centrum för lyx och mode, och även Tempelriddarorden hade sitt säte i Paris. Traditionen fortsatte och under 1600-talet upplevde staden ännu en guldålder då Ludvig XIV: s hov kom att utgöra mallen för hela västvärlden. Alla ville vara som Solkungen. Staden har senare även genomlevt revolution, blodiga kejsardömen och världskrig, men alltid rest sig ur askan och fortsatt vara ett favoritresmål för många nutida turister.

Anna Thulin avslutar varje kapitel med att tipsa om platser i Paris som minner om den tid avsnittet behandlar. På så vis kan boken fungera som en form av reseguide, eller kanske ett komplement till dessa. Boken sätter Paris huvudstad i fokus, men också i sitt sammanhang som världsmetropol och Frankrikes huvudstad. Thulin skapar också en röd tråd genom sin berättelse då hon i slutkapitlen gör kopplingar till hur Paris utvecklats till dagens stad. Jag kan känna att jag på sätt och vis hade velat ha lite mer av allt, men sett till bokens ambition tycker jag att den fyller sitt syfte väl som aptitretare inför en resa till Paris eller inspiration för vidare läsning om landets historia.

Utgiven av: Historiska Media, 2017.

Finns hos Bokus, Adlibris och Historiska Media

Betyg 4 av 5

Sturarna: Makten, morden, missdåden av Bo Eriksson

9789113026725_200x_sturarna-makten-morden-missdaden

När Bo Eriksson inleder sin berättelse om ätten Sture är ridån på väg att gå ned för dess makt och inflytande i den svenska historien. Det 1567, och på Svartsjö slott utanför Stockholm utspelar sig upptakten till det som kom att kallas Sturemorden i Uppsala, där Erik XIV lät likvidera tre män av ätten Sture samt ytterligare några högadliga herrar som han hade anledning att tro konspirerade emot honom. Erik XIV avsattes sedan av sina bröder eftersom han ansågs sinnessjuk, men vilka var egentligen Sturarna? Låg det något bakom konspirationsteorin och varför fruktade kungen Svante Sture och hans söner så mycket? Bo Eriksson tar oss med bakåt i historien och berättar hur allt började.

Under medeltiden, långt innan adelskap och riddarhus existerade, framträdde en man av en ätt som kom att kallas Sture. Han hette Anund och uppskattades för de ting han utfördes i rikets tjänst. Vid denna tid står ridderskapet näst efter de kungliga i rikets hierarki, och hit hör Anund. Genom äktenskap och förläningar blir snart familjen Sture en släkt att räkna med inom makteliten.

Under den stormiga unionstiden på 1400-talet då kungen satt i Köpenhamn och enligt de svenska stormännens åsikt la näsan i blöt i angelägenheter han inte borde ha med att göra väcks tankarna på att återigen göra Sverige självständigt. Karl Knutsson Bonde lyckas med föresatsen att bli kung, men besegras gång på gång av danskarna och innehar makten vid hela tre olika tillfällen. Vid hans hov finns en ung man som heter Sten Sture, och han tar vid efter Karl Knutsson Bondes bortgång. Sten Sture utropas till riksföreståndare och bli i realiteten landets makthavare. Med honom dör den grenen av ätten ut, men en ny Sture kommer återigen att bli riksföreståndare i Svante Nilsson. Att han plockar upp namnet har mycket med dess klang inom storpolitiken att göra. Svante efterträds av sin son Sten d y som gifter sig med Kristina Gyllenstierna. Sten Sture d y stupar dock i strid mot den danske kungen Kristian II som efter sitt intåg i Stockholm rensar inom högadeln och avrättar alla obekväma element i Stockholms blodbad. En som dock överlever eftersom han inte är närvarande i huvudstaden är Gustav Eriksson Vasa. Så vill ödet att det inte är en Sture som bestiger den svenska tronen trots ättens framstående position och naturliga anspråk, utan det blir istället Gustav Vasa som kommer att bli det självständiga Sveriges landsfader och konung. Men ännu en generation senare, när Sten och Kristinas son Svante Sture, gift med drottning Margareta Leijonhufvuds syster Märta, anländer till Uppsala utgör han ett så pass stort hot i Erik XIV: s ögon att det kommer att kosta honom och hans söner livet.

Bo Eriksson berättar om Sturarna, men också om 1400- och 1500-talets Sverige och den politiska arena som familjen verkade på. Det är förvisso facklitteratur, men Bo Eriksson skriver lättsamt och medryckande, och framförallt sätter han med sin skildring av tiden och diverse företeelser i det senmedeltida svenska samhället familjen i sitt sammanhang. Sturarna hade aldrig kunnat uppnå makt och rikedom utan sina fränder bland riddare och adelsmän. Det sägs att historien alltid skrivs av vinnaren, och det stämmer även i det här fallet, för familjen Stures framträdande roll i den svenska historien har hamnat i glömska till fördel för ätten Vasa. Så mycket intressantare då att Bo Eriksson väljer att lyfta det här perspektivet på en av de mest blodiga och omvälvande perioderna i svensk historia i sin bok. Sturarnas tid som riksföreståndare kring år 1500 jämnade på många sätt vägen för Gustav Vasa ett par decennier senare, och det är kanske inte helt orimligt att Vasakungarna därmed alltid kände att familjen Stures eventuella anspråk på makten var minst lika stora som deras egna.

Utgiven av: Norstedts, 2017.

Finns hos Bokus och Adlibris

Betyg 4 av 5

Italienska nätter av Katherine Webb

9789175454405_200x_italienska-natter

Det är sommar och året är 1921. Torkan håller södra Italien i ett stadigt grepp. Claire och hennes styvson Pip reser genom Apulien mot staden Gioia del Colle där hennes make Boyd befinner sig. De ska bo hos den rike Leandro Cardetta och hans amerikanska hustru. En idyllisk semester för Claire vid första anblick, men det förekommer oroligheter i regionen och stämningen är spänd.

Italien, och främst de södra delarna, är ett mycket fattigt land och sviterna efter Första världskriget gör sig ännu påminda. Jorden ägs av storbönder, och de flesta vanliga människorna tvingas till ett liv i armod. Svält är vanligt förekommande, och de är närmast livegna. Storböndernas arbetsledare kan behandla dem hur de behagar, och fysisk bestraffning är inte ovanlig. Samtidigt växer olika politiska rörelser fram, dels arbetarrörelsen med rötter i kommunism och socialism, som arbetar för rätten till arbete på drägliga villkor. Men den kanske starkaste kraften är det växande fascistpartiet.

Under sin vistelse i Gioia möter Claire Ettore, systerson till Leandro Cardetta. Ettore är redan märkt av det hårda livet under Apuliens gassande sol, men han kan inte motstå att fascineras av den oskuldsfulla Claire, van vid ett bekvämt liv i storstaden. De dras till varandra likt magneter, och plötsligt har Claire glömt sitt olyckliga äktenskap. Men när två helt olika världar möts uppstår också problem, och det är en farlig förbindelse Ettore och Claire har inlett.

Italienska nätter en av de nominerade till Bonniers bokklubbars stora pris Årets bok. Det är den femte boken av Katherine Webb som ges ut på svenska, och liksom de tidigare är det en målande och välskriven historisk roman. Dock är det inte alls en så fluffig och romantisk historia som omslaget kanske kan signalera, tvärtom är det en bok fylld av dramatik och allvar.

Det jag uppskattar mest med Italienska nätter är Katherine Webbs sätt att skildra situationen i det fattiga Italien under tidigt 1900-tal. Hon lyckas med lätt hand väva in historiska fakta kring hur den här regionen såg ut strax efter första världskriget utan att det blir för tungt, hon behåller fortfarande romanens mera lättlästa form. Ändå får vi ta del av livet i en region där skillnaden mellan fattig och rik är avgrundsdjup, och de politiska strömningarna. Det är en tid då mycket förändras, och det leder till stora motsättningar mellan de grupperingar som finns.

Med detta som fond målar Katherine Webb upp en berättelse om förbjuden kärlek, familjehemligheter och ja, hon lyckas även få med en mafioso på ett hörn. Jag hade ändå kanske väntat mig lite mer. Boken är lite långsam i inledningen vilket gör att det tar lite tid innan jag fastnar för den, men ändå väl värd att läsa.

Utgiven av: Historiska Media, 2017. I översättning av: Annika Sundberg.

Finns hos Bokus och Adlibris

Betyg 3+ av 5

Flickan i glastornet av Elizabeth Fremantle

9789174617153_200x_flickan-i-glastornet

Hon är prinsessa av blodet, men genom sina blodsband är hon också dömd till ett liv styrt av andra. Arabella Stuart växer upp som kusin till den skotske kronprinsen Jakob och är genom sitt släktskap med drottning Elizabeth I en potentiell arvinge till den engelska tronen. Detta gör henne farlig då det finns de som vill konspirera för att se henne som drottning. Arabella själv är mest intresserad av sin egen frihet. Men inte ens när Elizabeth Tudor är död och hennes kusin blir kung får hon tillstånd att leva som hon själv önskar. Hon förväntas istället uppehålla sig vid Jakobs hov, där han har henne under ständig uppsikt. Men så finner Arabella kärleken, och plötsligt är hon beredd att göra vad som helst för att få gifta sig med William Seymour.

Elizabeth Fremantle har skrivit en historisk roman om en av Tudortidens mest mytomspunna kvinnor, Arabella Stuart. Boken marknadsförs som en thriller, och visst, tidens anda och de historiska händelser som kantade henne liv ger grund för det begreppet. Arabella utgjorde alltid ett potentiellt hot mot de monarker som regerade, och därmed svävade hon alltid själv i fara. Hennes släktingar Jane Grey och Maria Stuart blev båda avrättade av samma anledning. Framförallt fruktade regenterna att hon skulle bli ett vapen i händerna på andra, en galjonsfigur kring vilka kuppmakare skulle samlas. Detta ledde till att Arabella hölls isolerad och hennes tillvaro liknade fångenskap till allt utom namnet. Den biten har författaren lyckats fånga väl i sin skönlitterära berättelse. Arabellas längtan efter allt det hon nekas lyser som en röd tråd genom boken. Hon är verkligen flickan i glastornet då hon betraktar världen utanför utan att själv tillåtas delta.

Arabella Stuart växte upp hos sin mormor, Bess av Hardwick, en av tidens mäktigaste och mest dominanta adelsdamer. Hon tänkte sig ett gott parti för sin dotterdotter, men eftersom många av tidens adelsmän hade blodsband till familjen Tudor, liksom tidigare kungaätter, var äktenskapet en känslig fråga. Ett parti där eventuella barn skulle kunna hävda att de hade kungligt blod från båda sina föräldrar skulle aldrig godkännas av drottningen. Tudortiden har skildrats i många verk, men oftast handlar det om tidigt 1500-tal och Henrik VIII:s komplicerade äktenskap. Här får vi istället följa med till det engelska hovet vid brytningstiden mellan Elizabeth I och ätten Stuarts tillträde till makten. Jakob I var inte populär i alla läger, och det var vid den tid Arabella Sturat levde som bl a den berömda Krutkonspirationen ägde rum. Alltså en minst lika spännande period i den brittiska historien som någon annan.

Ur ett skönlitterärt perspektiv är det en välskriven berättelse Elizabeth Fremantle har komponerat. Jag tycker dock att det tar lite onödigt lång tid innan spänningen i berättelsen tar fart. En stor del av de drygt femhundra sidorna spenderas på att skildra Arabellas ungdomsår då hon levde ganska avskild från händelsernas centrum. De dramatiska händelser som gjorde att hon till sist slutade sina dagar i Towern blir bokens crescendo, men jag tycker att de skulle ha haft mer utrymme. Ändå är det här en riktigt bra historisk roman om ett av Tudortidens mest tragiska livsöden. Dramatiken faller sig naturlig och det är verkligen en berättelse som förflyttar läsaren i tid och rum.

Utgiven av: Lind & Co, 2017. I översättning av: Peter Handberg.

Finns hos Bokus & Adlibris

Betyg 4 av 5

Nordisk mytologi från A till Ö av Katarina Harrison Lindbergh

9789175453699_200x_nordisk-mytologi-fran-a-till-o

Den nordiska mytologin med alla dess gudar och väsen har under århundraden fascinerat oss nordbor, och i olika kulturella och historiska sammanhang har de gamla asarnas värld inspirerat. Trots att den kristna kyrkan tog sitt grepp om Norden för drygt 1000 år sedan levde traditionerna länge kvar. De platser som använts för rituellt bruk kristnades, liksom gamla traditioner. Midvinterblotet blev till ett firande av Jesu födelse, och vid årets ljusaste natt firade man istället Johannes Döparen. Men kvar i landskapet står runstenar och fornborgar och minner om en annan tid, när det var Oden, Tor och alla de andra i Valhall som styrde över människornas öden.

Boken Katarina Harrison Lindbergh har skrivit är en översikt och en form av encyklopedi över den Nordiska mytologin. De flesta av berättelserna nedtecknades långt senare än den faktiska vikingatiden av bl a Snorre Sturlasson och Adam av Bremen. Källorna kring hövdingar och konungar är därför allt annat än tillförlitliga, men ger ändå en god bild av hur människorna i Norden levde och vad de hade för uppfattningar. I kortfattade texter finns de mest centrala gestalterna och företeelserna ur dessa uråldriga sagor här presenterade, och det sker i bokstavsordning.

Nordisk mytologi från A till Ö är således inte en bok man läser från pärm till pärm, men det är en samling texter för den som intresserar sig för historia och vikingatid. Den passar utmärkt om man i korthet vill lära sig lite mer och kanske få en grundläggande uppfattning kring den nordiska mytologin, för att sedan eventuellt läsa berättelserna om Sigurd Fafnesbane, Sigrid Storråda, Tor och hans hammare Mjölner och alla de andra i sin helhet. Det är svårt att skriva ett sammanfattande verk kring alla de ålderdomliga uttryck och element som förekom, men Katarina Harrison Lindbergh har lyckats fånga det viktigaste. Resultatet blir en trevlig encyklopedi som passar utmärkt att läsa i lite då och då för den vetgirige, eller som konkret faktakälla. Jag kan även tänka mig att den kommer att komma väl till pass när jag kör fast i korsord.

Jag kan även tipsa om Riksantikvarieämbetets sida Fornsök där man med några enkla klick kan hitta fornlämningar i sitt eget närområde. Om man vet vad man letar efter framträder ofta spåren efter människornas liv tydligt. Ett spännande sätt att förgylla promenader och utflykter med lite historia!

Utgiven av: Historiska Media, 2017.

Finns att köpa hos AdlibrisBokusHistoriska Media

Betyg 3+ av 5

Tiden är inte än av Elin Boardy

9789146233060_200x_tiden-ar-inte-an

Det är en svår tid i det som ska bli Europa. Digerdöden drar sakta fram genom byar och städer och efterlämnar ödslighet och svårt prövade människor som förlorat sina närmaste. Vi följer en kvinna som lämnar allt av den enkla anledningen att hon inget har kvar. Hennes vandring går över kontinentens allfarvägar, genom städer som Krakow, Dresden, Erfurt och Amsterdam. Hon färdas i en mans klädedräkt av säkerhetsskäl, men det är ändå en farlig resa. Hon vet inte själv vart hon är på väg. Hennes identitet skiftar från plats till plats, liksom de människoöden hon möter. Stundtals hoppas hon att pesten skall ta även hennes liv, men någonstans finns samtidigt en dröm om att hitta en ny plats att slå sig ned på. Ett nytt liv, och en ny tid att skapa tillhörighet och knyta nya band.

Det är på många sätt den mörka Medeltiden vi möter i Elin Boardys bok eftersom det är i dödens fotspår hon vandrar, den kvinnliga huvudkaraktären som vi känner som Sigrid. Men berättelsen tar oss också med till de imponerande storstäderna med dess kyrkspiror, borgar och slott. Det är en värld som stundtals lyses upp av katedralernas praktfulla glasfönster, för att i nästa stund återgå till vardagens gråskala och alla de umbäranden som drabbar mänskligheten. Pesten ses som ett straff från Gud, alternativt att judarna har fört den med sig till den goda kristna befolkningen. Rädslan sprids, och tilliten försvinner.

Tiden är inte än är en roman om ett Europa och en tid som på många sätt reflekteras i senare händelser. På den mark Sigrid vandrar har så mycket hunnit ske under århundradenas lopp, men samtidigt har en hel del förblivit detsamma. Många av kyrkspirorna står kvar och liksom människans rädsla för det okända ter de sig svåra att bryta ned. Det är en fröjd att läsa Boardys vackra och samtidigt lättillgängliga språk. Hon kan konsten att med små medel måla bilder på läsarens näthinna, och varje ord i den här texten känns välavvägt och använt med eftertanke. Boardy fångar också själva essensen av att känna till vår historia. Inte den om kungar och årtal, utan om människorna och hur de levde. Hur händelser påverkat, bidragit med förödelse och förändrat människors sätt att förhålla sig till sin samtid. Men också hur detta har kunnat leda till en nystart och utveckling för de som lämnats kvar. Var sak har sin tid, men jag hoppas att fler stilfulla romaner av Elin Boardy inte dröjer allt för länge. Detta var den fjärde i ordningen, hon har tidigare utkommit med Allt som återstår, Mot ljuset och Mary Jones historia.

Utgiven av: Wahlström & Widstrand, 2017.

Finns att köpa hos Bokus och Adlibris

Betyg 4+ av 5

Den gyllene hårnålen av Maria Gustavsdotter

9789175454092_200x_den-gyllene-harnalen

I varje familj finns alltid en syster som är den vackra. Hon som alltid bländar, överglänser och får sin vilja fram. Vid Gustav Vasas hov är det den näst äldsta dottern, Cecilia, som spelar den rollen. Det sägs till och med att hon är den skönaste prinsessan i Europa. Den gyllene hårnålen är hennes historia, men den tillhör också Märta Svantesdotter som kommer till hovet för att tjänstgöra redan då de båda ännu är mycket unga. Med tiden kommer hon att bli prinsessan Cecilias närmaste vän och förtrogna. Hon följer kungafamiljen på deras resor mellan olika residensslott, genom lycka, festligheter och bröllop, men också genom sorg och familjestrider. Cecilia ser alltid till att få sin vilja fram, men då hon ställer till med skandal i Vadstena råkar även hon i onåd. Tids nog blir hon ändå gift, och tillsammans med sin markgreve beger hon sig ut i Europa, bland annat till drottning Elizabeth I: s hov.

Varje händelse i den här romanen bygger på verklighet, krönikor och kanske en del skvaller om vad som egentligen hände i Cecilia Vasas stormiga liv. Maria Gustavsdotter väljer att återberätta historien i romanform. Det är ett levnadsöde som passar utmärkt för att skildras i det formatet, då författaren får en större konstnärlig frihet då det gäller språk och uttryck. Cecilia Vasa återges som både vild och vacker, och det står klart att även på 1500-talet kunde kungligheter ställa till med skandal. Hennes manliga släktingar i familjen Vasa var alla kända för sin korta stubin, och det draget verkar även ha funnits hos Cecilia. Till skillnad från de flesta andra kvinnor vid denna tid var hon troligen inte någon mästare på att veta sin plats och leva i stillhet.

Den gyllene hårnålen är en färgsprakande och livlig berättelse om Vasahovet. Det är en roman som bjuder på både spänning och romantik, men också en hel del historiska fakta. Är man intresserad av den tidsepoken i svensk historia är det lätt att se att Maria Gustavsdotter håller sig nära sanningen och har gjort research om såväl stort som smått. Jag hänförs och imponeras av hur skickligt hon väver in detaljer om livet, och framförallt kvinnornas tillvaro i det stora maktspel som kungens hov utgjorde. Det är skickligt skrivet och väl presenterat, och författarens val att ibland använda äldre språkbruk bidrar till atmosfären på ett positivt sätt. Den gyllene hårnålen är ett utmärkt val både som historisk roman och som exempel på hur en kvinna av börd levde för drygt femhundra år sedan. Väcker den mersmak rekommenderar jag även fackboken Vasadöttrarna av Karin Tegenborg-Falkdalen.

Utgiven av: Historiska Media, 2017.

Kan köpas hos Bokus Adlibris –Historiska Media

Betyg 4 av 5

Midnattssolens timme av Cecilia Ekbäck

9789146230267_200x_midnattssolens-timme

Återigen har ondskan kommit till Svartåsen då Cecilia Ekbäck är tillbaka med en fristående uppföljare till I vargavinterns land. Året är 1856 och tre män har mördats i den lilla byn. Magnus Stille skickas norrut av sin svärfar justitieministern då denne oroar sig för att lapparna är på väg att starta ett uppror mot nybyggarna. Med sig på resan får Magnus sin svägerska Lovisa. Justitieministern är vred på sin dotter och anser att hon behöver komma iväg från Stockholm, och i faderns ögon är det avsett som ett straff. För Lovisa blir det istället hennes livs äventyr.

Magnus har ett brinnande intresse för mineraler och blir snabbt intresserad av Svartåsen som verkar innehålla en stor fyndighet av järnmalm. Lovisa däremot fascineras mer av människorna och deras hemligheter. För att inte allt står rätt till i byn verkar uppenbart, och det beror inte enbart på att tre av dess mest framstående invånare mördats. Här finns motsättningar mellan samer och nybyggare, en stor dos rivalitet mellan människorna som delar den kärva vardagen, och samtidigt också en starkt band som håller dem samman på denna isolerade plats. Det är högsommar och solen lyser dygnet runt. Vad kan inte det utlösa hos en människa, egentligen? Magnus har själv svårt att sova, och Lovisa funderar mycket över sitt eget liv och sitt destruktiva beteende. Men framförallt måste de se till att få veta sanningen om vad som egentligen har hänt på Svartåsen.

Cecilia Ekbäck fortsätter att berätta sina historier om ett avlägset Norrland och ett stycke historia som kanske inte alltid tillåts ta plats. Hon berättar om kulturkrocken mellan samer och de kristna nybyggarna, om hur en expansiv gruvpolitik gör intrång och förändrar en mångtusenårig kultur och miljö samt hur denna förunderliga sol aldrig vill dra sig tillbaka under sommarmånaderna i norr. Allt detta ger en mycket exotisk bild av lappmarkerna, och det var säkerligen så någon från Stockholm skulle ha upplevt en resa till dessa trakter vid 1800-talets mitt. Miljöbeskrivningarna är riktigt fina. Att lyckas fånga naturens magi i ord är inte det lättaste, men Ekbäck vet hur man gör. Språket är vackert och ger en angenäm läsupplevelse.

När jag läste I vargavinterns land för två år sedan imponerade den väldigt, dels eftersom den bjöd på alla de ovan nämnda kvalitéerna (frånsett att det var vinter i den handligen), men också för att jag tyckte att karaktärerna verkligen kom till liv på boksidorna. I den här berättelsen förblir de lite flyktigare, och jag får aldrig riktigt grepp om dem. Det dröjer länge innan man får veta varför Lovisa egentligen är i onåd och något direkt motiv till morden på Svartåsen uppenbarar sig. Boken är fortfarande välskriven, och mystiken är säkerligen ett medvetet val från författarens sida. Ändå önskar jag att Ekbäck kanske hade bjudit på lite mer, lite tidigare. Mycket blir fördolt i de skuggor midnattssolen kastar väl länge.

Utgiven av: Wahlström & Widstrand, 2017. I översättning av: Ulrika Jannert Kallenberg.

Kan köpas hos Adlibris och Bokus

Betyg 3+ av 5