Frågor och enkäter

Reader Problems Book Tag

Hittade en enkät hos Bokföring enligt Monika idag och kände mig hågad av svara på den genast, och man ska väl följa sina impulser, eller hur? Så här kommer den.

1. Du har 20.000 olästa böcker i din bokhylla, hur bestämmer du vad du ska läsa?

Riktigt så många är de ju inte, bara nästan, haha. Jag väljer utifrån stundens ingivelse, om en bok bör läsas för recension snarast och ibland om jag behöver läsa ikapp inför ett kommande boksläpp. Oftast väger det förstnämnda tyngst.

2. Du är halvvägs genom en bok och du känner inte något för den. Ger du upp läsningen eller läser ut den?

Ger upp gör jag inte i första taget, jag läser oftast klart. Men det händer någon enstaka gång att det är så eländigt att jag helt enkelt inte står ut, och då avbryter jag i förtid. Mycket sällsynt dock.

3. Slutet av året kommer med stormsteg och du har inte avslutat din läsutmaning. Försöker du läsa ikapp och hur i så fall?

Nej, jag försöker inte läsa ikapp. Läsutmaningar ska inspirera, och blir det inte som man tänkt sig är inte det hela världen. Då inväntar jag ett nytt år och sätter upp nya utmaningar, eller reviderar de gamla. Eller så gör jag som i år och läser förutsättningslöst, så behöver jag inte fundera över den aspekten alls.

4. Omslagen på böcker i en serie du älskar matchar inte, hur hanterar du det?

Jag får ett sammanbrott! Nej. Men det är irriterande. Jag vill ha ordning och reda, och det blir det liksom inte då.

5. Alla omkring dig hypar över en bok du inte gillar. Vem bondar du med som har liknande känslor?

Nu är det väl sällan verkligen alla hypar. Det brukar alltid finnas någon som är mera skeptisk. Men jag fortsätter att tycka det jag tycker, oavsett.

6. Du läser en bok offentligt och känner hur du börjar gråta. Hur hanterar du det?

Not gonna happen…
7. Uppföljaren till en bok du älskar har precis kommit ut men du har glömt vad som hände i förra boken. Läser du om boken innan du går vidare?

Jag har inte tid att läsa om, och minnet kommer oftast tillbaka när jag börjar läsa den nya delen i serien. Det är sällan jag verkligen inte har en aning om vad som har hänt tidigare, det blir snarare aha, just, så var det ju, när jag väl börjar.

8. Du vill inte att någon ska låna dina böcker, hur säger du på ett trevligt sätt nej till någon som frågar?

Ja, nu är det ju sällan någon utomstående som ber att få låna dem eftersom folk är så konstiga och INTE LÄSER. Men det är ändå fler än jag som läser dem inom familjen, de flesta i alla fall, och ibland blir jag en aning missnöjd med hur de har hanterat dem. Klart jag blir ledsen när de stackars böckerna är misshandlade, men svårt att påtala liksom…

9. Du har plockat upp fem böcker den senaste månaden men inte kommit någonvart med dem. Hur kommer du över en lässvacka?

Börjar på en sjätte? Ja, faktiskt. Jag letar på någon som jag tror är lättläst och som jag verkligen längtat efter att ta mig an. Eller så gör jag något helt annat i några dagar så kommer läslusten oftast tillbaka av sig själv.

10. Det är många böcker som har kommit ut och som du bara måste läsa, hur många böcker köper du?

Det beror väl på hur många de är, och om jag hittar dem till extrapris osv… Svävande och bra svar, eller hur? 😉

11. Efter du har köpt alla de där böcker du bara måste läsa, hur lång tid sitter de i din bokhylla innan du faktiskt läser dem?

Ytterligare en fråga där det är läge att slingra sig, haha. Jag läser dem ofta ganska snabbt. Ibland blir dock mina egna köp stående eftersom jag prioriterar böcker jag fått som recex. Men visst, en del kan också bli stående flera år innan jag plockar upp dem av helt oförklarliga skäl.

 

Helgfrågan v. 12

Midnattsord har idag bidragit med inspiration till Mias helgfråga och temat är hur viktig bokens titel egentligen är. Hur påverkar den när man väljer eller lockas att läsa en bok?
Själv tänker jag att titeln är ganska viktigt. Förra veckan handlade frågan om bokens omslag, en fråga jag missade, men gemensam nämnare tycker jag är att så väl titel som omslag på något sätt ska representera och presentera innehållet. De ska, ev med hjälp av varandra, skicka tydliga signaler om vad det är för typ av bok jag håller i min hand.

Exempel på värdelösa titlar: Det du inte minns, Det du inte ser, Det du inte vet. Olika deckare av olika författare, men vem i hela världen kan skilja dem åt och komma ihåg längre än tio sekunder vad boken egentligen heter? Slätstruket och trist tycker jag.

Vad är då en bra titel? Jag tänker att den antingen är kort och koncis, ett eller två ord kanske, eller så är den väldigt lång men innehåller något som är uppseendeväckande. Exempelvis Hundraårigen som klev ut genom fönstret och försvann. Titeln talar genast om att här har det hänt något ovanligt, och som läsare vill vi såklart veta vad. Att en bok av Peter May kan heta Svarthuset är också rimligt eftersom svarthusen spelar en central roll, och så låter det ju en aning läskigt och mystiskt. Sekten på Dimön av Mariette Lindstein handlar om precis det titeln uppger. Att Jussi Adler-Olsens nya bok kommer att heta Selfies känns helt rätt eftersom det är ett ord i tiden, men om det stämmer med innehållet vet jag inget om än.

Intressant också att fundera över titlar då och nu. Tänker man på 1800-talets stora romaner Brott och straff, Svindlande höjder och Stolthet och fördom låter de egentligen ganska uppblåsta och storslagna. Ett tidens tecken, för romankonsten då var för ett fåtal att utöva, och säkerligen ansågs ett bokmanuskript som något verkligt stort. Idag när många en dröm om att bli författare, i stort sätt alla har tillgång till en dator att skriva på och därmed förutsättningarna, om de så önskar. Det handlar inte nödvändigtvis om att skriva ett tidlöst epos, utan en deckare som säljer stort imorgon. Då kan den ju få heta t ex Selfies, även om de kommer att tycka att det var ju för himla märkligt att kalla den det, om sisådär hundra år.

Nu önskar jag alla en fin helg med förhoppning om mycket sol och bra läsning!

Själv är jag en aning sur på Adlibris. Hade förhandsbeställt Törst av Nesbø och Häxan av Läckberg. Tror ni de skickar den förstnämnda när den släpps? Å nej, tidigast 7 april kommer båda böckerna. Vilket sätt! Katastrof! Det är ju evigheter dit! Nå, jag kanske klarar mig. Men bara kanske. 

Veckans bokbloggsfråga v. 12

Den här veckan frågar Barnboksbloggen såhär:

Då och då skickar ju bokförlagen ut pressutskick och recensionsexemplar. Ibland kommer det bara böcker, och ibland kommer boken tillsammans med något annat roligt som anknyter till bokens tema. Jag har dock funderat lite på hur det går till hos förlagen när de bestämmer vilka bloggar som ska få sådana här pressutskick. Har någon av er koll? Har ni på något sätt anmält er eller jobbat aktivt för att få vara med på listorna över vilka som ska få pressutskick? Eller tvärtom, tillhör du de som innerligt önskar, men aldrig får något? Och till sist, vad tycker ni om själva konceptet, är det bara kul att få sån här post eller känner ni att det förpliktigar? 
Jag har väl egentligen ingen koll på hur det går till och hur förlagen arbetar. Jag tror det varierar. Dock verkar det som att de kanske dels surfar runt och letar efter lämpliga bloggar, dels tittar på vilka de skickat till tidigare. Det krävs nog att man är aktiv och skriver på sin blogg regelbundet, att man har i alla fall några läsare och de ser nog också gärna att man satsar på sociala medier. Det har jag faktiskt läst någonstans, att t ex Bonnierförlagen aktivt arbetar för att synas mer i just sociala medier. Vidare ser de nog gärna att man taggar/skickar länkar till de recensionerna man skriver så de ser att det faktiskt kommer någonting ut av att ha kostat på bokbloggaren i fråga en bok. Det handlar om att visa att man levererar något i gengäld för den bok man fått, tänker jag. Har man en nystartad blogg är det därför ingen idé att deppa för ett nej när man ber om recex, för det händer hela tiden. Fortsätt bara skriva om de böcker du läser, tagga kanske förlaget på Instagram och visa vad du kan, så kommer de kanske snart vilja att du visar intresse för deras utgivning. Det handlar om att synas. De vill att deras böcker ska göra det, och då måste också din blogg göra det för att de ska vara intresserade av att skicka något. Det finns många sätt att försöka åstadkomma det på, men grunden är att lägga ner en hel massa tid, arbete och hängivenhet.

Självklart förpliktigar det att ta emot recensionsexemplar i alla dess former. Det är ju trots allt meningen att man ska läsa dem, och helst snabbt, samtidigt som man måste vara lite på hugget och tillgodogöra sig innehållet för att kunna recensera boken. Det går kanske inte att slöläsa med tankarna någon annanstans som man gör bara för sitt eget nöjes skull då.

Här går alltid de böcker jag ber om först i turordningen. Men jag gillar överraskningar och intentionen är alltid att läsa alla böcker jag tar emot. Ibland kommer livet emellan, som nu när tänderna bråkat och hela höstens planering grusades, men tanken är ändå att allt ska läsas – helst inom en rimlig tid. De där böckerna som bara dyker upp kanske ibland får vänta lite längre, och visst har det hänt att jag har känt att en del av dem inte alls är något för mig. Men då tar jag mig friheten att strunta i dem eftersom det tydligt står på min sida att jag bara lovar att läsa böcker jag tackar ja till. Så brukar också många förlag skicka en förfrågan om intresse finns innan de postar något, och det tycker jag de gör rätt i. Men som sagt, de flesta överraskningar likväl som förfrågningarna mottages med stor glädje.

Top Ten Tuesday

toptentuesday

Read In One Sitting Theme: ten of the shortest books I’ve read.

Så lyder alltså temat för dagens TTT, och det där med vad som är en kort bok eller en lång novell är ju en aning flytande. Men här kommer tio förlag på böcker som är korta eller går riktigt snabbt att läsa.

  1. De dunkla butikernas gata av Patrick Modiano
  2. När kejsaren var gudomlig av Julie Otsuka
  3. Och så var de bara en av Agatha Christie
  4. Främlingen av Albert Camus
  5. Döden i Venedig av Thomas Mann
  6. Vintervålnader av Kate Mosse
  7. Mörk jord av Belinda Bauer
  8. En sån som du av Gillian Flynn
  9. Passionen av Jeanette Winterson
  10. En bön för de stulna av Jennifer Clement

Olikhetsutmaningen: Nytt och gammalt

Decorative-Yin-Yang-225x225

Enligt O introducerar en ny veckoutmaning, där det gäller att berätta om två motsatser. Idag gäller det något nytt och något gammalt, och det ska vara av kulturell natur, dock inte nödvändigtvis litteratur.

Det jag först kom att tänka på var nya respektive äldre böcker som skildrar samma sak, så som en historisk händelse t ex. Jag har tidigare skrivit om att det är 100 år sedan Ryska revolutionen, och en helt nyskriven bok om denna recenserades här tidigare i veckan, Lenins resa. Jag har också funderat på att läsa klassikern Doktor Zjivago av Boris Paternak i år, en äldre berättelse, men med samma tidsperiod i fokus. Något nytt och något gammalt alltså, fast ändå med en gemensam nämnare. Men så, apropå klassiker, kom jag att tänka på en annan som jag också skulle vilja ta mig an. Anna Karenina! Boken har också filmatiserats, och då finns det en klassisk variant med Greta Garbo, och ett nyare kostymdrama med Keira Knightley och även Alicia Vikander i en mindre roll. Det kan också vara en tolkning av det här temat tänker jag, när en gammal klassiker kommer i nyutgåva eller spelas in på nytt.

Tematrio – Bara brittiskt

tematrio

Lyrans Noblesser uppmanar den här veckan till att tipsa om tre riktigt bra brittiska romaner eller författare. Jag skulle i teorin kunna kopiera Lyrans trio rakt av eftersom det är tre favoriter även för mig, men det vore ju ingen sport. Möjligheterna är trots allt nästan obegränsade, särskilt om man som jag är lite anglofil i sin hållning och gillar allt brittiskt. Så Rule Britannia, and here we go! Och ja, det får bli en deckartrio 😉

  1. Ann Cleeves böcker om Shetlandsöarna. Fina miljöer och mordgåtor som är mer kluriga än blodiga.
  2. Morden på Mangle Street av M R C Kasasian. Utspelar sig i det viktorianska London.
  3. Sharon Boltons böcker om Lacey Flint. Riktigt bra och riktigt otäcka! Utspelar sig i flera olika typiskt brittiska miljöer, allt från Themsens strand till klassiska internatskolor.

 

Veckans bokbloggsfråga – om recensioner

veckans-bokbloggsfraga-300x273

Barnboksbloggen reflekterar den här veckan om hur det egentligen är att skriva recensioner om böckerna man läser, och hur man ska lyckas sätta ord på läsupplevelsen. Veckans fråga lyder därför: Vad har du lättast respektive svårast för att skriva om – böcker du själv älskar, böcker du tycker är sådär mittemellan eller böcker du tycker är dåliga? Varför tror du att det är så?

Att skriva positiva recensioner har jag inte alls svårt för. Det som kräver lite eftertanke är väl snarast att finna variation på superlativen så att inte alla böcker beskrivs som ”jättebra”. Många recensioner här på bloggen tenderar att bli positiva, och skälet till det är nog att jag i första hand väljer att läsa böcker som har goda förutsättningar att falla mig i smaken. Visst är det spännande att testa nytt och vidga sina vyer, men oftast räcker tiden nätt och jämt till för att läsa inom den egna bekvämlighetszonen.

De böcker jag inte alls tycker om utgör inte heller något större problem. Jag har inga betänkligheter mot att såga dem, för det är trots allt bara min åsikt – och oavsett om jag dissar är inte det ett kvitto på att det är en dålig bok, bara att den inte passade mig. Det samma gäller såklart även omvänt för de bra böckerna. Allt baserar sig på tycke och smak. Men det finns såklart många olika sätt att såga, och jag brukar försöka hålla mig till den mer finkänsliga varianten på temat och komma med konstruktiv kritik. Jag tycker alltid att man ska känna respekt inför att någon trots allt har lagt ner mycket tid och personliga tankar när man skriver en bok. Det är någons verk och det kan aldrig klassas som skräp, även om det kan vara olika tilltalande eller väl genomfört.

Det som däremot är knepigt är att skriva om är de där böckerna som är mittemellan. När det inte är direkt dåligt men heller inte särskilt överväldigande, då kan det vara svårt att sätta ord på vad man egentligen tycker om dem. Det finns många som är helt okej, men som kanske liknar mycket annat eller som egentligen inte utmärker sig på något vis. Vad skriver man då i en recension? Det är komplicerat.

För alla recensioner gäller att jag tycker att det känns viktigt att kunna motivera sin åsikt, och det är just där det blir besvärligt med de där mittemellan-böckerna. För hur ska jag kunna förklara vad jag tycker, när jag egentligen inte tycker något? Vanligtvis brukar jag komma ihåg det mesta jag läser ganska länge, om det inte är för mycket annat runtomkring som gör att jag är okoncentrerad (fick frågan för ett tag sedan om vad jag tyckte om slutet i Keplers senaste, och nej, jag har faktiskt inte en aning om hur den slutade, förutom att jag tänkte att det måste vara en cliffhanger till nästa bok. Vådan av att försöka tänka en enda vettig tanke när man har tandvärk kan vi väl säga, eller kanske gjorde inte Kepler så stort intryck med Kaninjägarna?). Undantagsfallen är just de där mellanböckerna som jag vet bestämt att jag har läst, men ändå inte har några bestående minnen av. För jag vet alltid säkert om jag har läst eller inte, däremot är det inte alltid kristallklart om jag äger boken eller ej.

I övrigt gäller såklart alltid den gyllene regeln att beskriva handlingen utan att avslöja för mycket. Det kan vara lite knivigt att förklara sin åsikt utan att göra just det. Men vad som är spoilers eller inte kan också vara en kluven fråga. Får jag liksom inte skylla mig lite själv om jag läser en recension av den tredje boken i en serie som jag själv inte påbörjat och på så vis får reda på alltför mycket information, tänker jag? Samtidigt kan det ju vara just det som motiverar mig till att faktiskt börja läsa serien, från början. Ibland är det kanske en bra grej att kunna konsten att skumma igenom en text, eller så nöjer man sig med att titta på sifferbetyget i slutet av texten, som jag vet är ett populärt inslag.