Deckare · Recensioner · Recex · Spänningsroman

Kritgubben av C. J. Tudor

9789146233732_200x_kritgubben

Året är 1986 och sommarlovet går mot sitt slut i den lilla brittiska staden Anderbury. Eddie och hans kompisar har utvecklat ett system, ett slags hemligt språk baserat på streckgubbar. Som de flesta pojkar i tolvårsåldern känner de en stor dragning till mysterier, men när den något äldre plågoanden Sean dör kommer verkligheten obehagligt nära. Kritgubbarna börjar dyka upp i alla möjliga obehagliga sammanhang utan att någon av dem ligger bakom. Pojkarna förstår inte allt som händer omkring dem, men Anderbury är ett samhälle som ruvar på många hemligheter. Trettio år senare arbetar Eddie som lärare, men händelserna i hans barndom ligger fortfarande nära till hands i minnet. Plötsligt börjar det förflutna komma ikapp honom och hans vänner.

C. J. Tudor har i sin debutroman Kritgubben skrivit en deckare ur ett något ovanligt perspektiv, vi får här följa berättelsen ur barns synvinkel. Det är ett lyckat grepp såtillvida att författaren på ett naturligt sätt låter mycket ruva under ytan. Eddie och hans vänner förstår inte riktigt vidden av det som pågår och föräldrarna gör vad de kan för att skydda barnen mot den brutala verkligheten. Således är det först i efterhand, när Ed själv är vuxen och får ett annat perspektiv på saker, som pusselbitarna börjar falla på plats. Författaren lyckas förmedla känslan av huvudpersonernas ungdom och oförstånd när de viner fram längs gatorna på sina cyklar i jakt på nya äventyr och med små bekymmer förutom hur sommarlovet ska utnyttjas maximalt. Det blir verkligen en otäck kontrast mellan idyll och brutala mord.

C. J. Tudor använder ett lekfullt språk som passar för berättelsen och på det hela taget tycker jag att upplägget är lyckat, men alla antydningar blir ibland en smula övertydliga. Författaren vill så väldigt gärna få mig att fortsätta läsa genom att tala om att det kommer mer och blir ännu värre. Jag hade önskat att hon hade låtit mig utläsa detta mellan raderna ibland istället för att skriva det i klartext. Kritgubben är en lättläst och pigg debut som får ett extra plus för några riktigt ruskiga scener som får även en inbiten deckarfantast att höja på ögonbrynen.

Utgiven av: Wahlström & Widstrand, 2018. I översättning av: Helena Hansson.

Finns hos Bokus och Adlibris

Betyg 3+ av 5

Annonser
Deckare · Kriminalroman · Recensioner · Recex · Spänningsroman

Ögonvittnet av Anna Bågstam

9789113083131_200x_ogonvittnet

Harriet arbetar som utredare vid polisen och en förflyttning till Landskrona passar henne perfekt då hon behöver miljöombyte och gärna vill komma nära sin pappa Eugen som börjar bli till åren och är bosatt i trakten. Harriet hinner knappt fram förrän den lilla byn Lerviken skakas av ett brutalt mord. Det är aldrig lätt att vara ny på jobbet, och att hon i grunden inte är utbildad polis gör det svårt att komma in i gruppen. Trots det har Harriet många uppslag och framgångarna i utredningen är ofta hennes förtjänst. När ännu ett mord begås trots att polisen har en man häktad står det klart att de är inne på fel spår. Samtidigt trappas händelseförloppet upp och utredningen kommer obehagligt nära Harriets privata sfär.

Det här är den första delen i en planerad serie om Harriet Vesterberg. Det märks ganska omgående att hon är en karaktär som är lätt att ta till sig och väcker en önskan att få läsa mer om. Harriet är ännu inte trettio år fyllda. Många vänner har redan bildat familj, men Harriet har ingen vidare tur i kärlek. Hon är lite klumpig och allt annat än perfekt, helt mänsklig med andra ord. Istället tar hon stort ansvar för sin far som börjar bli gammal. Harriet oroar sig över att han börjar bli glömsk och disträ, men samtidigt har pappan som är professor till yrket alltid varit en smula tankspridd och haft lätt att uppslukas av sitt jobb.

Anna Bågstam skildrar gruppdynamiken inom poliskåren på ett intressant och trovärdigt sätt. Framförallt visar hon hur det är att vara ny i gänget och ha svårt att passa in. Harriets bakgrund som civilutredare är som gjord för att skapa en klyfta mellan henne och de andra. Social kompetens värderas oerhört högt i dagens samhälle och författaren visar här hur det kan vara för alla dem som kanske inte känner att den biten kommer naturligt. Harriet våndas många gånger över att det hon säger och gör kanske uppfattas på fel sätt, att hon inte blir tagen på allvar för att hon är ung och hon kämpar också med sina komplex för att inte leva upp till det perfekta idealet. Det är inget fel på Harriet, men som så många av oss människor finner hon lättare brister än förtjänster när hon ser sig själv i spegeln.

Själva deckarintrigen är spännande och välkonstruerad. Jag kan dock känna att det känns lite trevande i inledningen, men när händelsekedjan tar fart är det svårt att sluta läsa. Det finns många saker som gör att den här boken kommer trivas bra i den svenska deckarfamiljen, alla grundläggande komponenter finns där. Karaktärerna gör dock att den här boken sticker ut ur mängden och jag tycker det är väldigt intressant att författaren skriver om en kvinna med polisiära befogenheter, men med en annan bakgrund än den klassiska polisutbildningen. Det blir något av en ny vinkel inom genren. Anna Bågstam har tidigare skrivit för Storytel original, material som blivit ljudbok direkt. Slutet i Ögonvittnet borgar för en fortsättning, den ser jag fram emot.

Utgiven av: Norstedts, 2018. 

Finns hos Bokus och Adlibris

Betyg 4 av 5

Deckare · Recensioner · Recex · Spänningsroman · Thriller

Kvinnan i hytt 10 av Ruth Ware

9789177791232_200x_kvinnan-i-hytt-10

Lo Blacklock arbetar som reporter för ett resemagasin. Hennes nästa uppdrag är att följa med den nybyggda lyxkryssaren Aurora Borealis på dess jungfrufärd. Båten ägs av en stormrik engelsk lord, men ryktet säger att hans pengar egentligen kommer från hans norska hustru. Resan kommer att gå från Hull över Nordsjön, upp längs den norska kusten mot Trondheim. Målet är att komma så långt norr ut att passagerarna får uppleva det magiska norrskenet från vilket båten hämtat sitt namn. Strax före avresan drabbas Lo av ett omskakande inbrott och överfall i sin lägenhet och det känns skönt att hon nu ska få komma iväg och fokusera på något annat.

Resan blir dock inte den avkoppling hon har tänkt sig utan en ren mardröm. Hon lånar redan första kvällen mascara av en tjej som bor i hytten bredvid. Senare hör hon skrik och hur något faller i vattnet från samma hytt. Men när Lo tillkallar fartygets personal får hon veta att ingen som motsvarar beskrivningen av den unga kvinnan finns ombord och att hytten står tom. Man pekar på Los intag av ångestdämpande tabletter och alkohol och menar att hon inbillar sig. Lo är dock säker på vad hon sett och upplevt. Någon knuffade en kropp i havet från hytt nummer 10. Mördaren måste finnas på båten, men det är ännu långt kvar till de norska hamnar där hon kan söka hjälp. Till dess måste hon klara sig på egen hand.

Ruth Ware har skrivit en berättelse med beprövat upplägg, en skara misstänkta instängda på begränsad yta gör situationen farlig, tryckt och klaustrofobisk. Hon tar här den klassiska pusseldeckaren och gör den till en modern thriller, för vi som läser kan inte vara säkra på den version Lo förmedlar. Hon är pressad, mår dåligt och kan i sitt tillstånd påverkad av tabletter och alkohol lätt ha misstagit sig. När någon lämnar ett meddelande att hon ska sluta snoka vet vi dock att det är på riktigt och att hon troligtvis svävar i stor fara isolerad med en grupp okända människor ute till havs.

Jag gillar upplägget och författarens sätt att bygga upp berättelsen. Boken förmedlar en krypande spänning och är som gjord för att läsas ut i ett svep. Trots att det finns många andra hjältinnor som liknar Lo Blacklock lyckas författaren övertyga och ge henne en egen identitet. Slutet bjuder på både dramatik och en rimlig förklaring, precis som man vill att det ska göra i den här typen av berättelser. Ruth Ware behärskar skrivhantverket mycket bra och berättelsen känns genomtänkt från början till slut. Efter två lyckade böcker känns det som hon har potential att bli en ny favoritförfattare. Ett extra plus också för en bra översättning!

Utgiven av: Lind & Co, 2018. I översättning av: Hanna Williamsson

Finns hos Bokus och Adlibris

Betyg 4 av 5

Deckare · Spänningsroman

Fader af Hjo av Annette Brandelid

9789187607295_200x_fader-af-hjo_haftad

Fader af Hjo är den femte delen i Annette Brandelids serie om den lilla staden Hjo vid Vättern. En amerikansk motorcykelfantast flyttar in på en gård som länge stått tom. Grannarna iakttar honom med stor misstänksamhet. Inte vill de få några mc-gäng inpå knutarna. Jerry Swanson har dock helt andra planer, hans mål är att använda sin förmögenhet till att hjälpa ungdomar på glid. Hos honom får de en lärlingsplats och ett jobb. Kort därefter hittas en död kvinna i en grusgrop. Polisen har svårigheter med att identifiera henne och därmed är det också klurigt att hitta motiv och gärningsman. Grannarnas misstänksamhet och förutfattade meningar kring den nyinflyttade Jerry tilltar. Vad de inte vet är att han har starka kopplingar till bygden och ett tungt vägande skäl att vilja flytta dit.

Annette Brandelid har skrivit en småmysig spänningsroman som handlar om mänskliga relationer och livet i en liten ort med omkringliggande landsbygd. Nyfikenheten väcks genast när det står klart att en ny karaktär flyttat in i trakten, att han är en färgstark amerikan med både pengar och affärsidéer spär på pratet i staden ytterligare. Författaren fångar glesbygdsmentaliteten pricksäkert. Berättelsen spretar lite men vinner mycket på sin trevliga stämning, det är mer en spänningsroman än en blodig deckare. Hjo är en av Vätterns pärlor, en liten stad med gamla traditioner och charmig bebyggelse. För mig är en stor del av nöjet med att läsa den här boken just miljöerna. Att boken berikats med illustrationer från trakten är extra tilltalande.

Utgiven av: SveaBok, 2017. 

Finns hos Adlibris och  Bokus 

Betyg 3 av 5

 

Deckare · Kriminalroman · Recensioner · Recex

Felsteg av Maria Adolfsson

9789146234173_200x_felsteg

Felsteg är den första delen i en helt ny deckarserie som utspelar sig på den fiktiva ögruppen Doggerland i Nordsjön. Kriminalinspektör Karen Eiken Hornby vaknar upptillsammans med sin chef dagen efter den årliga ostronfesten, en blöt tillställning där förnuftet inte var en av de inbjudna. Ett stort misstag så här i efterhand, men problemen tar sig nya oanade uttryck när chefen före detta fru hittas ihjälslagen senare samma morgon. Karen får det otacksamma uppdraget att leda utredningen. Det blir en balansgång. Hennes överordnade ser ogärna att obekväma fakta följs upp, samtidigt som Karen till varje pris vill få veta sanningen och avslöja mördaren.

Maria Adolfsson har skrivit en deckare som vill plocka fram det bästa ur nordisk och brittisk deckartradition och vad passar väl bättre då än att skapa sig ett helt eget universum på en plats som geografiskt sett är belägen mitt emellan de båda regionerna. Författaren lyckas över förväntan med att skildra ett fiktivt samhälle på ett trovärdigt sätt. Det gäller att tänka på alla detaljer när det inte finns några verkliga fakta att förhålla sig till. Inspiration finns dock att hämta från andra ögrupper i Atlanten och det är inte utan att jag påminns om Ann Cleeves böcker som Shetlandsöarna när jag läser miljöbeskrivningarna. Även grunden för intrigen, att dramat utspelar sig på en ögrupp med begränsade kommunikationer, gör att det även där finns vissa likheter rent stilmässigt. På en liten ort känner människor varandra, det finns alltid kopplingar genom bekantskap eller släktband. Därför blir det trovärdigt att Karen Eiken Hornby faktiskt har en relation till mordoffret genom den döda kvinnans exman, Karens chef.

När det gäller huvudkaraktären är hon befriande vanlig och mänsklig. Karen lever ensam och funderar på vart hennes liv har tagit vägen. Hon närmar sig femtio, men ser inte sig själv som gammal. Ändå grubblar hon en hel del över hur hennes liv hade kunnat se ut om hon gjort andra val och ödet tagit andra vägar. Författaren flätar samman sina parallella handlingar på ett skickligt sätt och berättar en historia som för att vara en deckare är osedvanligt trovärdig. Felsteg är en mycket gedigen deckardebut som lever upp till mina högt ställda förväntningar.

Utgiven av Wahlström & Widstrand, 2018.

Finns hos Bokus och Adlibris

Betyg 4 av 5

Deckare · Topplistor

Veckans topplista v.13 – Påskekrim

Påsken står för dörren och vi svenskar har i ganska stor utsträckning adopterad den norska traditionen att läsa en deckare. Veckans topplista handlar därför om våra fem bästa tips på påskekrim inför helgen som stundar. Här kommer mina favoriter bland de deckare jag har läst i vår. Önskar er alla en riktigt fin helg och ta det lugnt så ni inte sätter äggen i halsen mitt under spännande läsning. 🙂

veckans topplista

  1. Felsteg av Maria Adolfsson – Första boken i en ny serie som utspelar sig på den fiktiva ön Doggerland i Nordsjön. Här kombineras det bästa ur nordisk och brittisk kriminallitteratur och det finns vissa likheter med Ann Cleeves hyllade serie om Shetlandsöarna. Ett måste bland vårens deckare.
  2. Louise av Mikaela Bley – Tredje delen i serien om TV4-reportern Ellen Tamm tar oss med till maktens korridorer. Spänning på högsta nivå.
  3. Hemmets trygga vrå av Cara Hunter – En ny brittisk serie som kombinerar psykologisk spänning och traditionellt polisarbete. Åttaåriga Daisy försvinner och det blir en rafflande mördarjakt.
  4. Och sen var hon borta av Lisa Jewell – Det behöver inte bara vara deckare bland våra påskekrim, en thriller fungerar också bra. Välj då Och sen var hon borta av Lisa Jewell, helt omöjlig att lägga ifrån sig!
  5. Rökridå av Krysten Ritter – En modern thriller om det svåra i att göra sig fri från händelser i det förflutna och hur lätt det är att falla in i gamla mönster. Något som blir tydligt när hjältinnan i berättelsen återvänder till sin hemstad i Indiana.

Jag lämnar också en liten bubblare – om påskens spänning ger mersmak tycker jag att ni ska hålla ögonen öppna efter Kvinnan i fönstret av A J Finn som släpps i början av april. En riktigt rafflande läsupplevelse i stil med Gone Girl och Kvinnan på tåget.

 

Deckare · Recex · Roman

Kvinnan på bänken av Anna Jansson

9789113081656_200x_kvinnan-pa-banken

Det blir komplicerat för Maria Wern och de andra vid polisen i Visby när kollegan Jesper Ek blir misstänkt för mord. Han har fallit handlöst för en kvinna som har burit på en mörk hemlighet och när det förflutna hinner ikapp henne inser Ek att någon vill rikta uppmärksamheten mot honom. Maria Wern och de andra kan omöjligen utreda en nära kollegas brott och därför tas ärendet över av poliser från fastlandet. Jesper Ek är något av en olyckskorp, vad han än säger verkar det förvärra hans egen situation.

Samtidigt försvinner en präst ute i Lärbro. Polisen får veta att hon har mottagit hot, men indikationerna på att det skulle vara en osalig ande från medeltiden som ligger bakom är inte realistiska – istället är det någon av kött och blod som dragit nytta av den gamla myten för att skrämma den kvinnliga prästen. Maria Wern kämpar också vidare med sitt privatliv där exfruar och bonusbarn aldrig tycks upphöra med att skapa oro.

I den nittionde delen i serien om Maria Wern är det kvinnorna som står i fokus och Anna Jansson uppmärksammar hur de alltid tycks komma i underläge gentemot männen. Hon visar oss vikten av att hålla ihop, hur systerskapet och kvinnors kamp går många hundra år tillbaka i tiden. Det är ett relevant ämne som ligger i tiden och som alltid lyckas författaren väva in debatten kring ett ämne ur vår direkta samtid i sin mordhistoria. Det är en av de främsta behållningarna med Anna Janssons böcker. Här handlar det delvis om hur kvinnor misshandlas av sina män och svårigheten i att be om hjälp och visa sin svaghet. Det är också ett exempel på Janssons styrkor, karaktärerna är alltid väl gestaltade och mänskliga. De bär på alla de funderingar, känslor och svagheter som hör människans natur till, vilket gör persongalleriet trovärdigt.

När det gäller intrigen har boken ganska stora likheter med de tidigare i serien, på gott och ont. Som läsare får jag exakt det jag förväntar mig, men jag saknar den där extra lilla twisten som gör att boken sticker ut. Men det är spännande och underhållande. Anna Jansson skriver charmigt och här finns humor, livserfarenhet och en dos av blodig mystik. En ny bok i serien om Maria Wern är numera ett sant vårtecken, den dyker upp lika säkert som blåsippor och tussilago. Det finns ett stort värde även i det. Boken är efterlängtad och för mig traditionsenligt förknippad med påskens deckarläsning.

Utgiven av: Norstedts, 2018. 

Finns hos Bokus och Adlibris

Betyg 3 av 5

Deckare · Kriminalroman · Recensioner · Recex

Maestro av Geir Tangen

9789137149882_200x_maestro

Livet i den norska staden Haugesund är för det mest lugnt, men när någon börjar begå mord med inspiration från kriminalromanernas värld blir det hektiskt för utredningsledaren Lotte Skeisvoll. Den egensinnige journalisten Viljar Ravn Gudmundsson blir allt mer inblandad då han inte bara rapporterar om brotten, utan även kontaktas direkt av mördaren vi mejl. Han vill att Viljar ska bli hans språkrör. Offren har alla det gemensamt att de har varit inblandade i olika brottsutredningar och någon som kallar sig Maestro har nu bestämt sig för att ta rättvisan i egna händer.

Geir Tangen skriver medryckande och spännande i sin debutroman, boken är lättläst och svår att lägga ifrån sig. Karaktärerna däremot kan jag tycka känns lite klichéartade, en sliten journalist och en ambitiös kriminalpolis som kämpar för att inte blanda ihop privatliv och karriär har vi sett många av förr. Det kan dock vara så att författaren medvetet väljer den här vägen och tecknar dessa karaktärer som en hyllning till deckarvärldens huvudkaraktärer så som de ofta ser ut. Här kommer vi till det som gör boken riktigt intressant. Till vardags driver Geir Tangen en av Norges största bokbloggar med fokus på just deckare och kriminalromaner och det märks att han är väl bevandrad inom det nordiska deckarundret. Han använder dessa kunskaper som underlag för en ny kriminalgåta där mördaren kopierar mord ur deckare av bland andra Henning Mankell, Unni Lindell och Jo Nesbø. Resultatet blir en berättelse full att litterära referenser som ger en extra dimension åt boken och gör att den sticker ut på ett intressant sätt som tilltalar oss deckarfantaster lite extra. Tyvärr genomskådar jag intrigen lite för tidigt för att boken ska få ett riktigt toppbetyg, men jag gillar idén och läser gärna mer av Geir Tangen framöver. 

Utgiven av: Bokförlaget Forum, 2018. I översättning av: Gösta Svenn, Helena Sjöstrand Svenn

Finns hos Bokus och Adlibris

Betyg 3+ av 5

Deckare · Kriminalroman · Pocket · Spänningsroman · Thriller

I en mörk, mörk skog av Ruth Ware

9789174619492_200x_i-en-mork-mork-skog_pocket

Nora blir inbjuden till en möhippa, men tvekar i det längsta. Clare, som ska gifta sig, var en gång en av hennes bästa vänner men de har sedan länge tappat kontakten. Nora förstår inte varför Clare vill att hon ska följa med och känner sig inte riktigt bekväm med upplägget. Hon blir dock övertalad att delta. Väl på plats i det ödsliga huset i skogen där möhippan ska hållas spårar allt ur. Nora får veta att Clare ska gifta sig med James, hennes ungdomskärlek. Stämningen blir allt mer tryckt och telefonlinjen är död. Nora upptäcker främmande fotspår i snön utanför huset, och på natten tar sig en okänd inkräktare in. Nästa gång Nora vaknar ligger hon på sjukhus med en vakt posterad utanför dörren. Polisen väntar på att förhöra henne angående ett mordfall.

Det är en riktigt obehaglig historia som rullas upp i En mörk, mörk skog av Ruth Ware. En sluten grupp på ett fåtal personer, en ödsligt belägen stuga och ett dödsfall där troligen någon av de inbjudna till möhippan är mördaren. Intrigen är ganska enkel och ibland blir det en smula klyschigt, men jag kan ändå inte låta bli att tilltalas. Det finns vissa inslag som får mig att tänka på klassiska deckare av Agatha Christie när det gäller att gestalta en sluten grupp som går varandra på nerverna tills någon dör. Det är spännande från första sidan och jag har riktigt svårt att lägga ifrån mig boken, det är något visst med den täta atmosfären och obehagliga stämningen som fängslar. Förvisso är det inte en berättelse som är ensam i sitt slag, men det är lite som med ett riktigt bra recept. Resultatet blir alltid lyckat.

Utgiven av: Lind & Co, pocket 2017. I översättning av: Ylva Mörk. 

Finns hos Bokus och Adlibris

Betyg 4 av 5

Deckare · Recensioner · Recex

Ur askan i elden av Peter Robinson

9789137151755_200x_ur-askan-i-elden-en-alan-banks-deckare

För första gången i svensk översättning får vi nu ta del av berättelsen om Alan Banks från början. Ur askan i elden är först ut i serien, och Banks är här fortfarande gift med Sandra, barnen är små och familjen har nyligen lämnat London för Eastvale. Banks tänker sig en lugn landsortsidyll, men snart har han flera brott att utreda. En fönstertittare besvärar kvinnor runt om i staden, ett ungdomsgäng härjar och en äldre dam har hittats död, eventuellt mördad.

Stilen och berättelsens grundramar känns igen från de senare böckerna, Alan Banks är sig lik på många plan. Att läsa den här boken är som att titta på gamla bilder där bekanta ansikten dyker upp i yngre upplagor. Visst märks det ibland att det är Peter Robinsons debut, främst genom att handlingen är snabbare och författaren ger sig inte samma tid för att bygga upp stämning och atmosfär som vi ser i de senare böckerna.

Finns det då någon anledning att ge ut en drygt trettio år gammal boktitel idag, när det strömmar in massor av nya manus till förlagen? Ja, i det här fallet. Ur askan i elden är en sådan bok som håller än idag. Handlingen känns tidlös, men med en och annan tidsmarkör som förflyttar oss till det sena åttiotalet – kassettband, arbetslöshet och färre tekniska hjälpmedel i utredningsarbetet. Inget fel med vad som kan tyckas vara ålderdomliga inslag, om en nyskriven bok utspelar sig på åttiotalet är det just dessa små fragment för att placera oss i rätt decennium som vi som läsare eftersträvar. Det som inte förändras över tid är den mänskliga naturen och motiven bakom brotten, vid det lägger Peter Robinson tyngdpunkten i sin berättelse.

Vi är många som uppskattar böckerna om Alan Banks och ständigt önskar oss en ny, tillhör man den skaran finns det en stor behållning i att läsa Ur askan i elden.

Utgiven av: Bokförlaget Forum, 2018. I översättning av: Jan Malmsjö.

Finns hos: Bokus & Adlibris

Betyg 4 av 5