Månad: april 2017

Där Satan har sin tron av Unni Lindell

9789164205025_200x_dar-satan-har-sin-tron

När Andreas blir kidnappad av en okänd person i skinnställ och sedan torterad på det mest brutala vis ska det ännu dröja länge innan polisen hittar honom och innan de ser något samband med andra utredningar. Men Andreas är bara den förste, och någon har bestämt sig för att de ska få sona det de har gjort sig skyldiga till, för i Bibeln kan man läsa om Satans tron. Någon har konstruerat en helt egen sådan.

Marian Dahle mår inte särskilt bra efter att ha råkat illa ut i en tidigare mördarjakt, hon dricker för mycket och tar starka tabletter. Men är det verkligen det enda skälet till att hon tycker sig ana en fientlig närvaro, att det till och med känns som någon har varit inne i hennes hem? Hennes chef har gett henne i uppdrag att utreda ett cold case kring en flicka som försvann för många år sedan. Av en händelse får Marian en lapp av flickans mamma som namnger just de personer som polisen hittat torterade till döds, samt några andra. Marian Dahle kämpar dock i motvind för att få sina kollegor att inse allvaret och sambandet.

Där Satan har sin tron marknadsförs som en ny deckarserie av Unni Lindell, en av Norges storsäljande kriminalförfattare. Helt ny känns den ändå inte, eftersom Marian Dahle och Cato Isaksen varit huvudpersoner i en lång rad böcker. Men det här ska alltså föreställa vara någon form av nystart, där Marian står mer i fokus än tidigare. Hur som helst går det utmärkt att läsa boken fristående.

Handlingen kretsar kring en rad brutala fall av misshandel och tortyr som leder till döden för offret, och dessa dåd är ganska så i detalj beskrivna. Även en luttrad deckarräv kan här känna att det var dumt att plocka upp boken direkt efter middagen, och jag måste säga att jag tycker det är motbjudande i överkant. I övrigt är det dock en spännande bok, men jag saknar lite originalitet. Det känns som att jag har läst den här berättelsen i olika tappningar ett antal gångar förut. Det gör mig lite blasé och jag fastnar aldrig riktigt för personerna som gestaltas.

Att karaktärerna håller mig på distans kan också bero på att de faktiskt är ganska flyktigt skildrade. Kanske är det ett sätt av författaren att skapa mystik, och det draget lyckas förvisso, för spännande är det. Sammanfattningsvis tycker jag att Där Satan har sin tron är en helt okej deckare, lättläst och med ett bra tempo i handlingen, men den lämnar inte så stort avtryck hos mig.

Utgiven av: Piratförlaget, 2017. I översättning av: Margareta Järnebrand.

Finns hos Bokus och Adlibris

Betyg 3 av 5

En smakebit på söndag

ensmakebit

Tänkte idag delta i En smakebit på söndag, där bokbloggare i både Norge och Sverige delar med sig av ett kort smakprov ur den bok de förnärvarande läser. Min smakbit kommer från Hon som kom före av J. P. Delaney, sidan 103. Jane har flyttat in i ett mycket ovanligt hus där arkitekten Edward Monkford kräver insyn i det mesta. Obehagliga saker verkar ha inträffat i huset tidigare, då både Monkfords familj och den tidigare hyresgästen Emma har dött där. Boken är en psykologisk thriller utgiven av Albert Bonniers förlag, läs mer om handlingen här! Här är det Janes berättarröst vi hör.

Mias ögon blir stora när hon kommer att tänka på ytterligare en sak. ”Och hustrun? Vad var det hon hette?”

”Mia, nej…” säger jag lamt. Jag är ganska säker på att här börjar gå över styr, men hon har redan börjat knappa på skärmen igen.

”Elizabeth Monkford, född Elizabeth Mancari” säger hon efter en stund. ”Nu ska vi se hur hon såg ut…” Hon skrollar snabbt igenom bildträffarna. ”Det där kan inte vara hon… Fel nationalitet… Där har vi henne.” Hon visslar lågt av förvåning.

”Vad är det?”

Hon vänder skärmen mot mig. ”Inte så obehindrat när allt kommer omkring”, säger hon tyst.

Bilden föreställer en ung kvinna med mörkt hår som sitter vid ett ritbord av något slag och ler mot kameran. Fotot är visserligen rätt oskarpt, men det rådet ingen tvekan om att kvinnan är väldigt lik Emma Matthews. Och därför även lik mig, antar jag.

9789100167233_200x_hon-som-kom-fore

Önskar er alla en trevlig Valborg!

Förhandstitt på höstens böcker 2017

Visst är det tidigt att tänka på hösten redan nu, men samtidigt är det nog många som är nyfikna på vilka böcker som kommer framöver. Kanske vill man läsa ikapp någon bok i sommar innan uppföljaren hinner släppas, eller så längtar man efter att favoriten ska komma med en ny bok. Här är ett urval av höstens böcker, och förutom dessa märks även författare som Anna Karolina, Anthony Doerr, Lucinda Riley, Simona Ahrnstedt, Emelie Schepp, Mikaela Bley, Dan Brown, Jojo Moyes och Julian Fellowes, vars bokomslag jag inte hittar någon bra bild på ännu. Det kommer helt klart att bli en kanonhöst när det gäller bokutgivningen! De titlar som presenteras här utkommer under augusti-november.

Helgfrågan v. 17

Inte riktigt helg ännu men jag smygstartar ändå med Mias helgfråga

Vad tror ni förlagen vinner på att ge oss bokbloggare recensionsexemplar?

Tipsa gärna om en bok ni tror inte fått så mycket uppmärksamhet om det inte vore för oss bokbloggare.

Att sälja är att synas och det är det främsta skälet till att man förärar bokbloggare recensionsexemplar. Förlaget i fråga vill självklart att just deras titlar ska sälja så mycket som möjligt. Reklamutrymme är dyrt, några böcker plus porto är i slutändan en kanske inte alltför stor utgift. Ju fler ställen boken syns på, desto större sannolikhet att du ska känna att även du vill läsa den där titeln som ”alla” pratar om. Samma sak gäller för de som tipsar på t ex Instagram. Har förlaget tur kanske recensionen dessutom innehåller något catchigt citat som går att trycka som blurb på pocketutgåvan. Men det finns såklart en risk också, ifall en enig bokbloggarmaffia sågar boken i höjd med marken. Men, förhoppningsvis finns det väl alltid några som gillar. Vet inte om jag kan säga någon specifik titel bokbloggarna verkligen lyft fram, jag svarar nog mer generellt att jag tror de mindre förlagen är i större behov av marknadsföringen vi erbjuder än de stora. Bokmarknaden är dock i stor förändring och även jättarna måste se om sitt hus, därför tycker jag mig märka av en förändring det senaste året. Utskicken av recex har blivit fler, känns det som. 

Jag måste också erkänna att jag sista veckorna har varit kass på att kommentera andras inlägg om helgfrågor mm. Energin är fortfarande inte på topp efter vinterns tandproblem, vilket sista tiden yttrat sig i form av yrsel. Sjukt läskigt när allting bara snurrar stundtals, men det går ju i alla fall bra att ligga still och läsa. I morgon ska dock ytterligare en rotfyllning förhoppningsvis bli klar, så det bättrar sig sakta men säkert. Jag har inte glömt bort mina kära bloggkollegor, lovar! 

I helgen är det Valborgsmässoafton, inget jag firar så särskilt mycket egentligen, men kanske blir det till att inspektera den lokala brasan om inte vädret är alltför eländigt. Önskar er alla en fin helg! ❤️

Tematrio – Europa

tematrio

Lyran pluggar Europakartan med sin dotter och därför ombeds vi denna vecka att berätta om tre europeiska favoriter. Jag tänkte dock tänja lite på temat. Det finns massor att välja på, men jag hittar inspiration till dagens trio allra högst i min att läsa-hög i form av tre nya nordiska deckare som jag är väldigt peppad att läsa. Potentiella blivande favoriter alltså, vem vet. Selfies från Danmark, Kolibri från Finland och Törst från Norge. Är nyfiken på alla tre, någon som läst? Vad tyckte ni?

 

 

 

Årets bok 2017 – De nominerade

Idag har de nominerade till Årets bok presenterats, och det är dessa tolv titlar svenska folket kommer att kunna rösta på i år:

  • Glöm mig av Alex Schulman (Bookmark förlag)
  • Flickorna av Emma Cline (Natur & Kultur)
  • Andras vänner av Liane Moriarty (Albert Bonniers förlag)
  • Törst av Jo Nesbø (Albert Bonniers förlag)
  • Italienska nätter av Katherine Webb (Historiska Media)
  • Vargarnas tid av Elisabet Nemert (Bokförlaget Forum)
  • Sanning och skvaller av Curtis Sittenfeld (Wahlström & Widstrand)
  • Lykttändaren av Pontus Ljunghill (Wahlström & Widstrand)
  • Björnstad av Fredrik Backman (Piratförlaget)
  • Hennes nya namn av Elena Ferrante (Norstedts)
  • Störst av allt av Malin Persson Giolito (Wahlström & Widstrand)
  • Ett litet liv av Hanya Yanagihara (Albert Bonniers förlag)

En spännande samling, jag har läst och recenserat Hennes nya namn, Vargarnas tid, Störst av allt och Andras vänner. Italienska nätter, Törst och Björnstad finns i min bokhylla och väntar på att bli lästa. Röstningen pågår fram till och med 20 augusti, och sker här. Vinnaren tillkännages på årets bokmässa i september.

Här är de kriterier på vilket nomineringarna baseras:

  • Hög språklig kvalitet
  • Väl berättad historia sett till handling, karaktärer och miljö
  • Tilltala en bred läsekrets
  • Svenskt och utländsk skönlitteratur (spänning och roman)
  • Utgiven på svenska i Sverige (oberoende av förlag/egenutgivning) under 1 maj 2016 – 30 april 2017

 

 

Häxan av Camilla Läckberg

9789137137797

Det finns kanske en sak som vi fruktar framför allt. Att något ska hända våra barn. När fyraåriga Linnea försvinner spårlöst och senare återfinns mördad i skogen lamslås hela Fjällbacka av den fruktansvärda chock och fasa detta innebär, och inte minst av det faktum att mördaren troligen finns ibland dem. Händelsen väcker också gamla minnen till liv, då exakt samma sak hände för trettio år sedan. Den gången hette flickan Stella. Hon försvann från samma gård och återfanns död på samma plats. En händelse som knappast kan vara någon slump, särskilt inte eftersom en av de två tonårsflickor som erkände brottet nyligen återvänt till Fjällbacka. Men varför skulle Marie, som idag är en firad skådespelerska, mörda igen? Det fanns många frågetecken redan för trettio år sedan. Motivet till varför Marie och Helen skulle ha dödat Stella, eller varför de skulle erkänna om de i själva verket var oskyldiga, har hela tiden förblivit höljt i dunkel.

Vi får även i ett historiskt perspektiv följa Elin, som under 1600-talets häxprocesser i Bohuslän kommer att anklagas för häxeri. I de historiska kapitel som handlar om Elin, hennes syster Britta och Brittas make Preben vilar en domedagsstämning redan från första kapitlet. Att det aldrig kommer att gå väl förstår man som läsare ganska tidigt. Ändå är det intressant att följa hur författaren gestaltar avundsjukan och hämndbegäret som leder fram till att Elin blir anklagad för att vara en häxa.

Just tematiken kring häxjakt är något som Läckberg sedan återkopplar till i sin samtida berättelse, för det står klart att det även är ett fenomen som förekommer idag, om än i helt andra former. För vad händer egentligen när fördomar får styra och rädslan för det okända gör att någon instinktivt svartmålas? Hur snabba är vi upplysta 2000-talsmänniskor när det kommer till att döma någon utifrån en första anblick eller en enskild händelse? I Fjällbacka finns ett asylboende och de syriska flyktingar som uppehåller sig där blir i allmänhetens ögon per automatik misstänkta för mordet på den lilla flickan. De som inte vill ha syrianer i Fjällbacka ser sin chans få bevis för att de inte har där att göra. I det fallet blir det inte en fråga om skuld längre, det blir en form av kampanj där de krafter som inte vill ha människor från främmande kulturer i sitt lilla samhälle får vatten på sin kvarn, och det dröjer inte förrän asylboendet står i brand. Detta utan att det egentligen finns några belägg för att den skyldige skulle ha anknytning dit, det är enbart rykten och en allmänt orolig stämning som triggar igång den händelsekedjan. Här fångar Camilla Läckberg upp ett fenomen som är i högsta grad relevant i vårt samhälle idag.

Häxprocesser kan också relateras till även i andra former. Det kan vara den populära tjejen i skolan som plötsligt finner sig själv baktalad och utfryst för att hon gått sin egen väg och brutit normen, eller kändisen som gjort ett kontroversiellt uttalande eller valt en livsstil som avviker och därmed blivit en paria. Båda finns i Läckbergs bok, såväl tonåringarna som Hollywoodstjärnan. På det sättet gillar jag hur titeln faktiskt får en mångbottnad betydelse, beroende på hur man tolkar berättelsen och dess olika element. Det känns genomtänkt på många plan.

Så kanske det viktigaste, hurdan boken är att läsa. När mitt deckarintresse väcktes för drygt tio år sedan var Camilla Läckbergs tidiga böcker i Fjällbackaserien bland de första jag läste, och de väckte mersmak. Sedan dess har nya böcker om Patrik Hedström och Erica Flack känts som något av en högtidsstund. Men det finns också alltid ett visst frågetecken, tänk om jag inte kommer att tycka lika mycket om den nya berättelsen som de tidigare. Alla författarskap går lite upp och ned, och man fastnar olika för handlingen beroende på hur mycket den tilltalar just mig. Det känns då extra roligt att kunna konstatera att Häxan är en av de absolut bästa böckerna hittills i Camilla Läckbergs serie. Den är 600 sidor lång, men ändå blir inget överflödigt. Läckberg väljer att låta många karaktärer komma till tals, och då går det här sidutrymmet åt för att vi verkligen ska komma alla inpå livet och lära känna dem. En kortare version med lika många berättarröster hade med all sannolikhet blivit för platt rent handlingsmässigt.

Trots att vi i ett tidigt skede vet vad som är den officiella versionen av vad som hände Stella för trettio år sedan och att den informationen kommer oss till del ganska tidigt, går inte berättelsen på tomgång vid något tillfälle, trots att det lätt hade kunnat bli så. Istället väcker författaren skickligt vår nyfikenhet för att sedan brodera ut historien. De privata angelägenheter som ibland kanske tagit väl stor plats i förhållande till själva intrigen i tidigare böcker känns här mer välbalanserade.

Jag imponeras av hur Läckberg förvaltar den berättelse hon har valt att skapa, hur skickligt och välavvägt hon hanterar konsten att gestalta karaktärer, förmedla känslor och att skapa spänning. Det finns många svenska författare idag som har ambitionen att skriva just den typ av bok som Häxan är, en deckargåta med förankring i såväl samtid som vardagsliv, men det är bara ett fåtal som lyckas göra det med den guldkant som Camilla Läckberg här levererar. Jag är vanligtvis en snabbläsare, men den här boken fann jag mig själv spara lite på eftersom den annars riskerade att ta slut alldeles för fort.

Utgiven av: Bokförlaget Forum, 2017.

Boken kan köpas hos Bokus och Adlibris

Betyg 5 av 5

Boknyheter i maj

Med bara drygt en vecka kvar av april är det inte utan att man hoppas att våren har tänkt komma på allvar snart nu, men medan vi väntar på det är det väl hög tid att kolla på maj månads nya boksläpp. Kanske till och med drömma lite om hur semesterläsningen kommer att se ut? Här är ett urval av nya böcker, de är många och varierande i sitt innehåll, men det finns säkerligen någon ”must have” för alla. Nytt från Sarenbrant, Jungstedt, Dillon och Cleeves… Eller varför inte Ken Folletts klassiker i tjusiga nyutgåvor?

Offermossen av Susanne Jansson

9789146233091_200x_offermossen

När Nathalie Ström återvänder till sitt barndoms Dalsland för att skriva på sin doktorsavhandling om våtmarker börjar konstiga saker att hända i det lilla samhället Mossmarken, och snart väcks också traumatiska minnen ur Nathalies förflutna till liv. Mossen verkar i forna tider ha använts för människooffer, och ett antal år tidigare har en flicka från järnåldern hittats i för mossar sedvanligt välbevarat skick. Nu verkar det som mossen kallar på nya offer och att de som slukats går igen, och Nathalies nyfunne vän Jonathan är en av dem som råkar illa ut.

Samtidigt ligger det nära till hands att tänka att det inte kan vara mossens övernaturliga krafter som styr, det tror i varje fall inte polisen. Vi får följa polisfotografen Maya i hennes arbete med att finna sanningen. Maya har även en karriär som konstnär och har en tid verkat i New York. Hennes nyfikenhet tar henne nu ut på farliga vägar, men Maya är en självsäker kvinna som inte är rädd för att fråga runt och forska i samhällets nedtystade hemligheter.

Offermossen är Susanne Janssons romandebut och vi bjuds här på en välbalanserad blandning av skräck, spänning, folktro och biologi. Boken utvecklar sig till en annorlunda historia där mossen står i fokus, och det är intressant att läsa om dess betydelse i äldre tider likväl som den biologiska aspekten av hur våtmarker och mossar fungerar. När det gäller det förstnämnda är mossars förmåga att bevara och konservera känd genom t ex fynd som Bockstensmannen. Det är lätt att se hur äldre generationer måste ha fascinerats av mossarnas bevarande effekt och att det gav upphov till mytbildning om att här bodde övernaturliga krafter. Även rädslan för att gå ned sig i en mosse och bli slukad bidrog till att respekten för dessa våtmarksområden var stor. Allt detta använder Susanne Jansson skickligt i sin berättelse för att skapa en suggestiv och krypande stämning.

När det gäller karaktärerna är det spännande att läsa om polisfotografen Maya, ett lite annorlunda grepp jämfört med de sedvanliga kommissarierna och inspektörerna. Vi får även följa Nathalie som hemsöks av ett trauma i sin barndom, och även här tycker jag författaren lyckas fånga hennes sökande efter sina rötter liksom det svåra i att bearbeta det förflutna. Ibland blir det kanske lite många spöken för att boken i mitt tycke ska framstå som helt trovärdig, men även för mig som rynkar på näsan åt övernaturligheter är det en fängslande berättelse. Det känns också skönt för en tvivlare att mysterierna i slutändan visar sig ha en rationell förklaring. Sammanfattningsvis är Offermossen en mycket intressant och särpräglad debut inom spänningsgenren som helt klart väcker mersmak.

Utgiven av: Wahlström & Widstrand, 2017.

Finns hos Bokus och Adlibris

Betyg 4 av 5

Helgfrågan v. 16

Fredag och dags för Mias helgfråga. Idag har hon fått hjälp av Ewa Klingberg på Holavedsbrudar och de frågar:

Följer du en eller flera författare på facebook och/eller Instagram? I så fall vilka och varför?

Jag följer en hel massa olika författare i sociala medier, bl a Ewa som i vår är aktuell med sin nya bok Manglade dukar och vikta servetter. I övrigt följer jag t ex Viveca Sten, Emelie Schepp, Simona Ahrnstedt och många, många fler. För att det är roligt att följa deras arbete, både skrivandet och allt runt omkring t ex lansering, promotion och bokmässor. Jag följer även de flesta stora förlagen och ibland vissa som jobbar med böcker där om de har ett officiellt konto. Jag själv finns på Facebook, Instagram, Twitter och under namnet Johannas deckarhörna eller @johannasdeckarhorna. Vill man följa mig där hittar ni länksymboler som tar er vidare till dessa sociala medier i högermenyn ->

Trevlig helg allihopa!