Helgfrågan v. 9

Vecka nio liksom? Vart tar dagarna vägen??? Idag ska jag till specialisttandläkaren i storstan 8 mil bort, så hoppas på inte alltför snorhalt väglag här på morgonen. Endodontiavdelningen är det som gäller, exakt vad som ska göras återstår att se. Antingen får jag min första färdiga rotfyllning på dagen fyra månader efter att den påbörjades och helvetet bröt lös, eller så får den tanden (eller snarare vävnaden runtomkring) läka lite till och de tar itu med den bredvid som inte heller är någon trevlig historia… Den här specialisttandläkaren, hon verkar väldigt duktig och proffsig på alla sätt och vis, så det är inget som oroar mig – tvärtom känns det lite som en lättnad eftersom inget blivit bra tidigare… Resten av fredagen och helgen i övrigt kommer att gå lugnt till väga. 

Över till Mias helgfråga : 

Vad får dina tårar att börja droppa/rinna/spruta (bokmässigt)? 

Det är inte ofta jag gråter alls faktiskt. Förutom när jag skär lök alltså. 😉 Ännu mera sällsynt är det när jag läser. Men det är jobbigt att läsa om djur och barn som far illa, och när någon blir svårt sjuk i t ex cancer, då händer det att jag har svårt att fortsätta läsa. Det kan också vara svårt att på förhand säga vad som väcker dessa starka känslor. Det kan vara att handlingen i en berättelse kommer väldigt nära något jobbigt man själv har upplevt, eller att man verkligen identifierar sig med en karaktär av samma anledning. Vad som absolut inte gör mig rörd då? Jag är INTE den som bölar över lyckliga slut där de lever lyckliga i alla sina dagar bara för att det är så himla fint, gulligt och rart. Det kan göra mig glad och lättsam till sinnet, ja visst, men lyckotårar? Nej, det är inte min stil. Kanske därför jag inte läser jättemycket feelgood. 😉 

Trevlig helg allihopa! ❤️ 

Advertisements

28 comments

  1. Christina Rickardssons bok Sluta aldrig gå, grät halva boken och när jag skulle återberätta den för sambon störttjöt jag. Bra bok, och viktig, men borde komma med en packe näsdukar 😊 Trevlig helg!

  2. Nej, de där puttenuttiga sluten får inte heller mig att fälla någon tår, däremot de som är lyckliga men med lite svärta i kan nog fixa det 🙂

  3. Jag gråter aldrig när jag skär lök, eftersom jag har Sjögrens. Men däremot öppnar sig tårkanelen på vid gavel över lyckliga slut, sorgliga slut eller till och med när någon jag inte känner vinner på tv. När mina barn tog studenten bölade jag, de tyckte jag var oerhört pinsam.

  4. Nej, jag gråter inte heller över lyckliga slut. Ju mer jag tänker på det här med att gråta i bokliga sammanhang desto säkrare blir jag på att det är författarens skicklighet som lockar fram mina tårar.

  5. Jag gråter inte heller ofta till lyckliga slut. Ibland är man knappt ens medveten om vad som triggat igång tårarna. Det kan vara en aldrig så liten beskrivning av något känslosamt som är skrivet på ett fint sätt.

  6. Gråter ofta och gärna (bättre att gråta över böcker än sin verklighet), men lyckliga slut får mig inte att gråta. Däremot kan jag bli irriterad av dem om det är ”för bra”…

  7. Är inte direkt främmande för glädjetårar i samband med böcker. Men dess uppkomst beror nog helt på vad historien har handlat om för övrigt. 😉

  8. Det är rätt jobbigt att gråta till böcker! Och håller med om att det är värst när handlingen kommer för nära egna upplevelser då kan man inte hålla känslorna borta!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s