Månad: mars 2017

Helgfrågan v. 13

Fredag igen. Trodde jag skulle på födelsedagskalas i eftermiddag, men så blev det inte, det passade bättre på söndag istället. Så ikväll blir det till att laga något smarrigt att äta och sedan kolla på Let’s Dance, där jag hejar på Stina Wolter och Anja Pärson. Fredag innebär också svar på Mias helgfråga:

Har du någon form av läsplanering? Är det viktigt med en planering? 

Jo, jag planerar en del. Är nog en ganska strukturerad person över lag och gillar att ha koll på läget. Jag tänker mig oftast för innan jag börjar med saker, hur det bäst skall gås till väga med. 

När det gäller vilka böcker jag ska läsa är jag tidsoptimist (dock inte annars) och jag gillar att planera, skriva listor, sortera i högar och kolla på kommande bokutgivning. Jag har även någon form av översiktsplan över böcker jag vill läsa snart i huvudet. MEN. Det är sällan planerna följs till punkt och pricka. Främst därför att om jag ska behålla glädjen i läsningen så måste det finnas utrymme för impulser och att välja det jag känner för just då. Så planeringen kan därför få vara lite flytande, även om det finns en ram inom vilken jag håller mig. Jag kanske lägger fram fem böcker som ska läsas, men jag bestämmer inte i vilken ordning. Om planering är viktigt? Tja, det beror väl på målet med verksamheten. Jag tycker nog egentligen inte det. Men om man t ex lånar på biblioteket och måste återlämna böckerna en viss dag, eller av andra skäl läser ”på tid”, då är det väl kanske rimligt att man planerar lite mer för att få ut så mycket som möjligt. 

Trevlig helg allihopa! ❤️ 

Den gode lögnaren av Nicholas Searle

9789188447029_200x_den-gode-lognaren

Roy Courtnay är numera en gammal man, men ränderna går aldrig ur tigern. Han har spenderat hela sitt liv med att svindla, fiffla, lura och bedra. Hans nästa offer är den rika änkan Betty. En välutbildad äldre dam som trots detta verkar förhållandevis godtrogen. Men vem är egentligen Betty, och om hon genomskådar Roy, varför spelar hon i så fall med i hans charader? 

Den gode lögnaren beskrivs som en ”en magnifik thriller” och nominerades till en av årets bästa översatta deckare av Svenska deckarakademin 2016. Fullt så lyrisk över den här boken är dock inte jag, även om den genom både sitt upplägg och utförande sticker ut inom spänningsgenren. Vi får följa Roy på hans livs resa, vilket tar oss tillbaka till Berlin strax innan krigsutbrottet. Den delen av berättelsen är spännande, men eftersom författaren backar i kronologin når vi inte Roys unga år förrän mot slutet. Det är en intressant psykologisk studie över en skrupelfri man och hans tillit till sig själv vi får ta del av, och boken bjuder också på en ganska rejäl twist. Problemet är att det dröjer innan det börjar hända saker, och det är i mitt tycke det som drar ned helhetsintrycket. Kanske är det en fråga om tålamod, men trots att boken på många sätt är läsvärd har jag svårt att fästa mig för den. När händelseförloppet väl eskalerar är det för sent för min smak. 

Utgiven av: Louise Bäckelin Förlag, 2016. I översättning av: Boel Unnerstad.

Finns hos Adlibris och Bokus

Betyg 3 av 5

Angivaren av Jan-Erik Fjell

9789150922363_200x_angivaren

En norsk oljemiljardär mördas och polisen antar att det beror på att någon vill avskräcka bolaget från att investera i Kanada. Anton Brekke, en kriminalkommissarie i sina bästa år sånär som på sitt spelberoende, tror annorlunda. Han ser paralleller med organiserad brottslighet eftersom mannen strypts med pianotråd, ett ovanligt tillvägagångssätt. Samtidigt får vi också följa med bakåt i tiden, till det sena 60-talets New York – en värld styrd av maffian. Fyrtio år senare reser en av rörelsens högsta män till Norge för att göra upp räkningen för gamla synder.

Angivaren är den första boken i en serie om Anton Brekke och hans närmaste medarbetare. Det är en spännande historia full av svart humor och en hårdkokt jargong mellan pokeresset Brekke och de andra, inte minst den stackars ambitiöse aspiranten Magnus Torp. Ibland blir kanske dialogen en aning plump, men därmed inte sagt att den inte är realistisk. Tvärtom. Själva kriminalgåtan är välkonstruerad, och författaren lyckas på ett skickligt sätt att väva samman dåtid och nutid. Visst finns en del saker som kanske kunde ha slipats till ytterligare, men för att vara Jan-Erik Fjells deckardebut tycker jag att det är en lyckad sådan. Komponenter som mördade miljardärer, maffia och så Anton Brekke som utan betänkligheter kastar sin in i denna värld bäddar för en rafflande läsupplevelse.

Utgiven av: HarperCollins Nordic, 2017. I översättning av: Sandra Rath.

Finns hos Bokus och Adlibris

Betyg 4 av 5

Det du inte vet av Anna Jansson

9789113076034_200x_det-du-inte-vet

Det har blivit dags för ett nytt fall för Maria Wern och hennes kollegor, det artonde i ordningen. Det är sensommar och behagligt varmt på Gotland. Men under ytan bubblar oron och missnöjet med att det finns planer på att borra efter olja på ön. Arbetstillfällen eller miljöförstöring, åsikterna går isär. Sofi Hartman, polisen Tomas dotter, jobbar med en utredning som ska skickas in till Bergsstaten innan tillstånd beviljas. Plötsligt en dag försvinner hon spårlöst från stranden där hon planerat ett morgondopp.

Samtidigt förekommer också oroligheter kring kriminella ungdomsgäng, inbrottsvågor och snart även mord. Maria Wern och de andra får också en ny kollega, Jarita, vilket skapar viss turbulens inom teamet.  Sökandet efter Sofi Hartman fortsätter, samtidigt som eventuella paralleller mellan försvinnandet och andra händelser på ön måste utredas. Det kan också vara så att Sofi haft oanade hemligheter i sitt privatliv, men oavsett motivet måste polisen försöka hitta henne innan det är för sent.

Ett sant vårtecken är en ny bok om Maria Wern, och trots att detta är den artonde i serien är det svårt att få nog av Anna Janssons populära och sympatiska karaktärer. De utvecklas, nya tillkommer och handlingen behåller hela tiden kontakten med verkligheten. Just det är onekligen en av Anna Janssons främsta styrkor, att hon lyckas lyfta fram och skildra den vanliga människan. Ett gott exempel är att hon till skillnad från många andra deckarförfattare låter de efterlevande i handlingen oroa sig för  vardagen och det praktiska; begravning, bouppteckning och hur livet nu ska gestalta sig. Ett grepp som ger boken trovärdighet.

Det är en händelserik berättelse vi får ta del av i Det du inte vet. Mordbrand, svarsjuka, knivöverfall och mycket annat som kan låta ganska brutalt, men på det hela taget är ändå serien om Maria Wern ganska så trevlig läsning. Anna Jansson kan även konsten att väva in humor och värme i sin text, vilket bidrar till balansen. Handlingen som kretsar kring att man i det här fallet vill utvinna olja på ön känns fullt realistisk med tanke på den likartade debatt som förekommit på ön kring brytningen av kalk. Det enda som egentligen skaver i mitt medvetande är att det alltid är poliserna och deras närmaste som drabbas och blir inblandade. Om det gällde en av dem skulle jag visst kunna köpa det, men det gäller alla. Styvsöner, döttrar och sedan länge bortglömda anhöriga, de dyker upp som svampar ur jorden och har alla ett finger med i spelet. Det gör mig en aning kluven, för jag hade mycket väl kunnat tänka mig händelseförloppet som sådant, om bara inte karaktärerna hade haft så nära anknytning till varandra. Ändå gillar jag boken som helhet, men det ger ett litet minus i betyget.

Utgiven av: Norstedts, 2017.

Kan köpas hos t ex Bokus och Adlibris

Betyg -4 av 5 

Reader Problems Book Tag

Hittade en enkät hos Bokföring enligt Monika idag och kände mig hågad av svara på den genast, och man ska väl följa sina impulser, eller hur? Så här kommer den.

1. Du har 20.000 olästa böcker i din bokhylla, hur bestämmer du vad du ska läsa?

Riktigt så många är de ju inte, bara nästan, haha. Jag väljer utifrån stundens ingivelse, om en bok bör läsas för recension snarast och ibland om jag behöver läsa ikapp inför ett kommande boksläpp. Oftast väger det förstnämnda tyngst.

2. Du är halvvägs genom en bok och du känner inte något för den. Ger du upp läsningen eller läser ut den?

Ger upp gör jag inte i första taget, jag läser oftast klart. Men det händer någon enstaka gång att det är så eländigt att jag helt enkelt inte står ut, och då avbryter jag i förtid. Mycket sällsynt dock.

3. Slutet av året kommer med stormsteg och du har inte avslutat din läsutmaning. Försöker du läsa ikapp och hur i så fall?

Nej, jag försöker inte läsa ikapp. Läsutmaningar ska inspirera, och blir det inte som man tänkt sig är inte det hela världen. Då inväntar jag ett nytt år och sätter upp nya utmaningar, eller reviderar de gamla. Eller så gör jag som i år och läser förutsättningslöst, så behöver jag inte fundera över den aspekten alls.

4. Omslagen på böcker i en serie du älskar matchar inte, hur hanterar du det?

Jag får ett sammanbrott! Nej. Men det är irriterande. Jag vill ha ordning och reda, och det blir det liksom inte då.

5. Alla omkring dig hypar över en bok du inte gillar. Vem bondar du med som har liknande känslor?

Nu är det väl sällan verkligen alla hypar. Det brukar alltid finnas någon som är mera skeptisk. Men jag fortsätter att tycka det jag tycker, oavsett.

6. Du läser en bok offentligt och känner hur du börjar gråta. Hur hanterar du det?

Not gonna happen…
7. Uppföljaren till en bok du älskar har precis kommit ut men du har glömt vad som hände i förra boken. Läser du om boken innan du går vidare?

Jag har inte tid att läsa om, och minnet kommer oftast tillbaka när jag börjar läsa den nya delen i serien. Det är sällan jag verkligen inte har en aning om vad som har hänt tidigare, det blir snarare aha, just, så var det ju, när jag väl börjar.

8. Du vill inte att någon ska låna dina böcker, hur säger du på ett trevligt sätt nej till någon som frågar?

Ja, nu är det ju sällan någon utomstående som ber att få låna dem eftersom folk är så konstiga och INTE LÄSER. Men det är ändå fler än jag som läser dem inom familjen, de flesta i alla fall, och ibland blir jag en aning missnöjd med hur de har hanterat dem. Klart jag blir ledsen när de stackars böckerna är misshandlade, men svårt att påtala liksom…

9. Du har plockat upp fem böcker den senaste månaden men inte kommit någonvart med dem. Hur kommer du över en lässvacka?

Börjar på en sjätte? Ja, faktiskt. Jag letar på någon som jag tror är lättläst och som jag verkligen längtat efter att ta mig an. Eller så gör jag något helt annat i några dagar så kommer läslusten oftast tillbaka av sig själv.

10. Det är många böcker som har kommit ut och som du bara måste läsa, hur många böcker köper du?

Det beror väl på hur många de är, och om jag hittar dem till extrapris osv… Svävande och bra svar, eller hur? 😉

11. Efter du har köpt alla de där böcker du bara måste läsa, hur lång tid sitter de i din bokhylla innan du faktiskt läser dem?

Ytterligare en fråga där det är läge att slingra sig, haha. Jag läser dem ofta ganska snabbt. Ibland blir dock mina egna köp stående eftersom jag prioriterar böcker jag fått som recex. Men visst, en del kan också bli stående flera år innan jag plockar upp dem av helt oförklarliga skäl.

 

Nordisk mytologi från A till Ö av Katarina Harrison Lindbergh

9789175453699_200x_nordisk-mytologi-fran-a-till-o

Den nordiska mytologin med alla dess gudar och väsen har under århundraden fascinerat oss nordbor, och i olika kulturella och historiska sammanhang har de gamla asarnas värld inspirerat. Trots att den kristna kyrkan tog sitt grepp om Norden för drygt 1000 år sedan levde traditionerna länge kvar. De platser som använts för rituellt bruk kristnades, liksom gamla traditioner. Midvinterblotet blev till ett firande av Jesu födelse, och vid årets ljusaste natt firade man istället Johannes Döparen. Men kvar i landskapet står runstenar och fornborgar och minner om en annan tid, när det var Oden, Tor och alla de andra i Valhall som styrde över människornas öden.

Boken Katarina Harrison Lindbergh har skrivit är en översikt och en form av encyklopedi över den Nordiska mytologin. De flesta av berättelserna nedtecknades långt senare än den faktiska vikingatiden av bl a Snorre Sturlasson och Adam av Bremen. Källorna kring hövdingar och konungar är därför allt annat än tillförlitliga, men ger ändå en god bild av hur människorna i Norden levde och vad de hade för uppfattningar. I kortfattade texter finns de mest centrala gestalterna och företeelserna ur dessa uråldriga sagor här presenterade, och det sker i bokstavsordning.

Nordisk mytologi från A till Ö är således inte en bok man läser från pärm till pärm, men det är en samling texter för den som intresserar sig för historia och vikingatid. Den passar utmärkt om man i korthet vill lära sig lite mer och kanske få en grundläggande uppfattning kring den nordiska mytologin, för att sedan eventuellt läsa berättelserna om Sigurd Fafnesbane, Sigrid Storråda, Tor och hans hammare Mjölner och alla de andra i sin helhet. Det är svårt att skriva ett sammanfattande verk kring alla de ålderdomliga uttryck och element som förekom, men Katarina Harrison Lindbergh har lyckats fånga det viktigaste. Resultatet blir en trevlig encyklopedi som passar utmärkt att läsa i lite då och då för den vetgirige, eller som konkret faktakälla. Jag kan även tänka mig att den kommer att komma väl till pass när jag kör fast i korsord.

Jag kan även tipsa om Riksantikvarieämbetets sida Fornsök där man med några enkla klick kan hitta fornlämningar i sitt eget närområde. Om man vet vad man letar efter framträder ofta spåren efter människornas liv tydligt. Ett spännande sätt att förgylla promenader och utflykter med lite historia!

Utgiven av: Historiska Media, 2017.

Finns att köpa hos AdlibrisBokusHistoriska Media

Betyg 3+ av 5

Helgfrågan v. 12

Midnattsord har idag bidragit med inspiration till Mias helgfråga och temat är hur viktig bokens titel egentligen är. Hur påverkar den när man väljer eller lockas att läsa en bok?
Själv tänker jag att titeln är ganska viktigt. Förra veckan handlade frågan om bokens omslag, en fråga jag missade, men gemensam nämnare tycker jag är att så väl titel som omslag på något sätt ska representera och presentera innehållet. De ska, ev med hjälp av varandra, skicka tydliga signaler om vad det är för typ av bok jag håller i min hand.

Exempel på värdelösa titlar: Det du inte minns, Det du inte ser, Det du inte vet. Olika deckare av olika författare, men vem i hela världen kan skilja dem åt och komma ihåg längre än tio sekunder vad boken egentligen heter? Slätstruket och trist tycker jag.

Vad är då en bra titel? Jag tänker att den antingen är kort och koncis, ett eller två ord kanske, eller så är den väldigt lång men innehåller något som är uppseendeväckande. Exempelvis Hundraårigen som klev ut genom fönstret och försvann. Titeln talar genast om att här har det hänt något ovanligt, och som läsare vill vi såklart veta vad. Att en bok av Peter May kan heta Svarthuset är också rimligt eftersom svarthusen spelar en central roll, och så låter det ju en aning läskigt och mystiskt. Sekten på Dimön av Mariette Lindstein handlar om precis det titeln uppger. Att Jussi Adler-Olsens nya bok kommer att heta Selfies känns helt rätt eftersom det är ett ord i tiden, men om det stämmer med innehållet vet jag inget om än.

Intressant också att fundera över titlar då och nu. Tänker man på 1800-talets stora romaner Brott och straff, Svindlande höjder och Stolthet och fördom låter de egentligen ganska uppblåsta och storslagna. Ett tidens tecken, för romankonsten då var för ett fåtal att utöva, och säkerligen ansågs ett bokmanuskript som något verkligt stort. Idag när många en dröm om att bli författare, i stort sätt alla har tillgång till en dator att skriva på och därmed förutsättningarna, om de så önskar. Det handlar inte nödvändigtvis om att skriva ett tidlöst epos, utan en deckare som säljer stort imorgon. Då kan den ju få heta t ex Selfies, även om de kommer att tycka att det var ju för himla märkligt att kalla den det, om sisådär hundra år.

Nu önskar jag alla en fin helg med förhoppning om mycket sol och bra läsning!

Själv är jag en aning sur på Adlibris. Hade förhandsbeställt Törst av Nesbø och Häxan av Läckberg. Tror ni de skickar den förstnämnda när den släpps? Å nej, tidigast 7 april kommer båda böckerna. Vilket sätt! Katastrof! Det är ju evigheter dit! Nå, jag kanske klarar mig. Men bara kanske. 

Veckans bokbloggsfråga v. 12

Den här veckan frågar Barnboksbloggen såhär:

Då och då skickar ju bokförlagen ut pressutskick och recensionsexemplar. Ibland kommer det bara böcker, och ibland kommer boken tillsammans med något annat roligt som anknyter till bokens tema. Jag har dock funderat lite på hur det går till hos förlagen när de bestämmer vilka bloggar som ska få sådana här pressutskick. Har någon av er koll? Har ni på något sätt anmält er eller jobbat aktivt för att få vara med på listorna över vilka som ska få pressutskick? Eller tvärtom, tillhör du de som innerligt önskar, men aldrig får något? Och till sist, vad tycker ni om själva konceptet, är det bara kul att få sån här post eller känner ni att det förpliktigar? 
Jag har väl egentligen ingen koll på hur det går till och hur förlagen arbetar. Jag tror det varierar. Dock verkar det som att de kanske dels surfar runt och letar efter lämpliga bloggar, dels tittar på vilka de skickat till tidigare. Det krävs nog att man är aktiv och skriver på sin blogg regelbundet, att man har i alla fall några läsare och de ser nog också gärna att man satsar på sociala medier. Det har jag faktiskt läst någonstans, att t ex Bonnierförlagen aktivt arbetar för att synas mer i just sociala medier. Vidare ser de nog gärna att man taggar/skickar länkar till de recensionerna man skriver så de ser att det faktiskt kommer någonting ut av att ha kostat på bokbloggaren i fråga en bok. Det handlar om att visa att man levererar något i gengäld för den bok man fått, tänker jag. Har man en nystartad blogg är det därför ingen idé att deppa för ett nej när man ber om recex, för det händer hela tiden. Fortsätt bara skriva om de böcker du läser, tagga kanske förlaget på Instagram och visa vad du kan, så kommer de kanske snart vilja att du visar intresse för deras utgivning. Det handlar om att synas. De vill att deras böcker ska göra det, och då måste också din blogg göra det för att de ska vara intresserade av att skicka något. Det finns många sätt att försöka åstadkomma det på, men grunden är att lägga ner en hel massa tid, arbete och hängivenhet.

Självklart förpliktigar det att ta emot recensionsexemplar i alla dess former. Det är ju trots allt meningen att man ska läsa dem, och helst snabbt, samtidigt som man måste vara lite på hugget och tillgodogöra sig innehållet för att kunna recensera boken. Det går kanske inte att slöläsa med tankarna någon annanstans som man gör bara för sitt eget nöjes skull då.

Här går alltid de böcker jag ber om först i turordningen. Men jag gillar överraskningar och intentionen är alltid att läsa alla böcker jag tar emot. Ibland kommer livet emellan, som nu när tänderna bråkat och hela höstens planering grusades, men tanken är ändå att allt ska läsas – helst inom en rimlig tid. De där böckerna som bara dyker upp kanske ibland får vänta lite längre, och visst har det hänt att jag har känt att en del av dem inte alls är något för mig. Men då tar jag mig friheten att strunta i dem eftersom det tydligt står på min sida att jag bara lovar att läsa böcker jag tackar ja till. Så brukar också många förlag skicka en förfrågan om intresse finns innan de postar något, och det tycker jag de gör rätt i. Men som sagt, de flesta överraskningar likväl som förfrågningarna mottages med stor glädje.

Tiden är inte än av Elin Boardy

9789146233060_200x_tiden-ar-inte-an

Det är en svår tid i det som ska bli Europa. Digerdöden drar sakta fram genom byar och städer och efterlämnar ödslighet och svårt prövade människor som förlorat sina närmaste. Vi följer en kvinna som lämnar allt av den enkla anledningen att hon inget har kvar. Hennes vandring går över kontinentens allfarvägar, genom städer som Krakow, Dresden, Erfurt och Amsterdam. Hon färdas i en mans klädedräkt av säkerhetsskäl, men det är ändå en farlig resa. Hon vet inte själv vart hon är på väg. Hennes identitet skiftar från plats till plats, liksom de människoöden hon möter. Stundtals hoppas hon att pesten skall ta även hennes liv, men någonstans finns samtidigt en dröm om att hitta en ny plats att slå sig ned på. Ett nytt liv, och en ny tid att skapa tillhörighet och knyta nya band.

Det är på många sätt den mörka Medeltiden vi möter i Elin Boardys bok eftersom det är i dödens fotspår hon vandrar, den kvinnliga huvudkaraktären som vi känner som Sigrid. Men berättelsen tar oss också med till de imponerande storstäderna med dess kyrkspiror, borgar och slott. Det är en värld som stundtals lyses upp av katedralernas praktfulla glasfönster, för att i nästa stund återgå till vardagens gråskala och alla de umbäranden som drabbar mänskligheten. Pesten ses som ett straff från Gud, alternativt att judarna har fört den med sig till den goda kristna befolkningen. Rädslan sprids, och tilliten försvinner.

Tiden är inte än är en roman om ett Europa och en tid som på många sätt reflekteras i senare händelser. På den mark Sigrid vandrar har så mycket hunnit ske under århundradenas lopp, men samtidigt har en hel del förblivit detsamma. Många av kyrkspirorna står kvar och liksom människans rädsla för det okända ter de sig svåra att bryta ned. Det är en fröjd att läsa Boardys vackra och samtidigt lättillgängliga språk. Hon kan konsten att med små medel måla bilder på läsarens näthinna, och varje ord i den här texten känns välavvägt och använt med eftertanke. Boardy fångar också själva essensen av att känna till vår historia. Inte den om kungar och årtal, utan om människorna och hur de levde. Hur händelser påverkat, bidragit med förödelse och förändrat människors sätt att förhålla sig till sin samtid. Men också hur detta har kunnat leda till en nystart och utveckling för de som lämnats kvar. Var sak har sin tid, men jag hoppas att fler stilfulla romaner av Elin Boardy inte dröjer allt för länge. Detta var den fjärde i ordningen, hon har tidigare utkommit med Allt som återstår, Mot ljuset och Mary Jones historia.

Utgiven av: Wahlström & Widstrand, 2017.

Finns att köpa hos Bokus och Adlibris

Betyg 4+ av 5