Frågor och enkäter · Uncategorized

Tematrio – Bara brittiskt

tematrio

Lyrans Noblesser uppmanar den här veckan till att tipsa om tre riktigt bra brittiska romaner eller författare. Jag skulle i teorin kunna kopiera Lyrans trio rakt av eftersom det är tre favoriter även för mig, men det vore ju ingen sport. Möjligheterna är trots allt nästan obegränsade, särskilt om man som jag är lite anglofil i sin hållning och gillar allt brittiskt. Så Rule Britannia, and here we go! Och ja, det får bli en deckartrio 😉

  1. Ann Cleeves böcker om Shetlandsöarna. Fina miljöer och mordgåtor som är mer kluriga än blodiga.
  2. Morden på Mangle Street av M R C Kasasian. Utspelar sig i det viktorianska London.
  3. Sharon Boltons böcker om Lacey Flint. Riktigt bra och riktigt otäcka! Utspelar sig i flera olika typiskt brittiska miljöer, allt från Themsens strand till klassiska internatskolor.

 

Annonser
Frågor och enkäter

Veckans bokbloggsfråga – om recensioner

veckans-bokbloggsfraga-300x273

Barnboksbloggen reflekterar den här veckan om hur det egentligen är att skriva recensioner om böckerna man läser, och hur man ska lyckas sätta ord på läsupplevelsen. Veckans fråga lyder därför: Vad har du lättast respektive svårast för att skriva om – böcker du själv älskar, böcker du tycker är sådär mittemellan eller böcker du tycker är dåliga? Varför tror du att det är så?

Att skriva positiva recensioner har jag inte alls svårt för. Det som kräver lite eftertanke är väl snarast att finna variation på superlativen så att inte alla böcker beskrivs som ”jättebra”. Många recensioner här på bloggen tenderar att bli positiva, och skälet till det är nog att jag i första hand väljer att läsa böcker som har goda förutsättningar att falla mig i smaken. Visst är det spännande att testa nytt och vidga sina vyer, men oftast räcker tiden nätt och jämt till för att läsa inom den egna bekvämlighetszonen.

De böcker jag inte alls tycker om utgör inte heller något större problem. Jag har inga betänkligheter mot att såga dem, för det är trots allt bara min åsikt – och oavsett om jag dissar är inte det ett kvitto på att det är en dålig bok, bara att den inte passade mig. Det samma gäller såklart även omvänt för de bra böckerna. Allt baserar sig på tycke och smak. Men det finns såklart många olika sätt att såga, och jag brukar försöka hålla mig till den mer finkänsliga varianten på temat och komma med konstruktiv kritik. Jag tycker alltid att man ska känna respekt inför att någon trots allt har lagt ner mycket tid och personliga tankar när man skriver en bok. Det är någons verk och det kan aldrig klassas som skräp, även om det kan vara olika tilltalande eller väl genomfört.

Det som däremot är knepigt är att skriva om är de där böckerna som är mittemellan. När det inte är direkt dåligt men heller inte särskilt överväldigande, då kan det vara svårt att sätta ord på vad man egentligen tycker om dem. Det finns många som är helt okej, men som kanske liknar mycket annat eller som egentligen inte utmärker sig på något vis. Vad skriver man då i en recension? Det är komplicerat.

För alla recensioner gäller att jag tycker att det känns viktigt att kunna motivera sin åsikt, och det är just där det blir besvärligt med de där mittemellan-böckerna. För hur ska jag kunna förklara vad jag tycker, när jag egentligen inte tycker något? Vanligtvis brukar jag komma ihåg det mesta jag läser ganska länge, om det inte är för mycket annat runtomkring som gör att jag är okoncentrerad (fick frågan för ett tag sedan om vad jag tyckte om slutet i Keplers senaste, och nej, jag har faktiskt inte en aning om hur den slutade, förutom att jag tänkte att det måste vara en cliffhanger till nästa bok. Vådan av att försöka tänka en enda vettig tanke när man har tandvärk kan vi väl säga, eller kanske gjorde inte Kepler så stort intryck med Kaninjägarna?). Undantagsfallen är just de där mellanböckerna som jag vet bestämt att jag har läst, men ändå inte har några bestående minnen av. För jag vet alltid säkert om jag har läst eller inte, däremot är det inte alltid kristallklart om jag äger boken eller ej.

I övrigt gäller såklart alltid den gyllene regeln att beskriva handlingen utan att avslöja för mycket. Det kan vara lite knivigt att förklara sin åsikt utan att göra just det. Men vad som är spoilers eller inte kan också vara en kluven fråga. Får jag liksom inte skylla mig lite själv om jag läser en recension av den tredje boken i en serie som jag själv inte påbörjat och på så vis får reda på alltför mycket information, tänker jag? Samtidigt kan det ju vara just det som motiverar mig till att faktiskt börja läsa serien, från början. Ibland är det kanske en bra grej att kunna konsten att skumma igenom en text, eller så nöjer man sig med att titta på sifferbetyget i slutet av texten, som jag vet är ett populärt inslag.

Historia · Recensioner · Recex · Spänningsroman

Midnattssolens timme av Cecilia Ekbäck

9789146230267_200x_midnattssolens-timme

Återigen har ondskan kommit till Svartåsen då Cecilia Ekbäck är tillbaka med en fristående uppföljare till I vargavinterns land. Året är 1856 och tre män har mördats i den lilla byn. Magnus Stille skickas norrut av sin svärfar justitieministern då denne oroar sig för att lapparna är på väg att starta ett uppror mot nybyggarna. Med sig på resan får Magnus sin svägerska Lovisa. Justitieministern är vred på sin dotter och anser att hon behöver komma iväg från Stockholm, och i faderns ögon är det avsett som ett straff. För Lovisa blir det istället hennes livs äventyr.

Magnus har ett brinnande intresse för mineraler och blir snabbt intresserad av Svartåsen som verkar innehålla en stor fyndighet av järnmalm. Lovisa däremot fascineras mer av människorna och deras hemligheter. För att inte allt står rätt till i byn verkar uppenbart, och det beror inte enbart på att tre av dess mest framstående invånare mördats. Här finns motsättningar mellan samer och nybyggare, en stor dos rivalitet mellan människorna som delar den kärva vardagen, och samtidigt också en starkt band som håller dem samman på denna isolerade plats. Det är högsommar och solen lyser dygnet runt. Vad kan inte det utlösa hos en människa, egentligen? Magnus har själv svårt att sova, och Lovisa funderar mycket över sitt eget liv och sitt destruktiva beteende. Men framförallt måste de se till att få veta sanningen om vad som egentligen har hänt på Svartåsen.

Cecilia Ekbäck fortsätter att berätta sina historier om ett avlägset Norrland och ett stycke historia som kanske inte alltid tillåts ta plats. Hon berättar om kulturkrocken mellan samer och de kristna nybyggarna, om hur en expansiv gruvpolitik gör intrång och förändrar en mångtusenårig kultur och miljö samt hur denna förunderliga sol aldrig vill dra sig tillbaka under sommarmånaderna i norr. Allt detta ger en mycket exotisk bild av lappmarkerna, och det var säkerligen så någon från Stockholm skulle ha upplevt en resa till dessa trakter vid 1800-talets mitt. Miljöbeskrivningarna är riktigt fina. Att lyckas fånga naturens magi i ord är inte det lättaste, men Ekbäck vet hur man gör. Språket är vackert och ger en angenäm läsupplevelse.

När jag läste I vargavinterns land för två år sedan imponerade den väldigt, dels eftersom den bjöd på alla de ovan nämnda kvalitéerna (frånsett att det var vinter i den handligen), men också för att jag tyckte att karaktärerna verkligen kom till liv på boksidorna. I den här berättelsen förblir de lite flyktigare, och jag får aldrig riktigt grepp om dem. Det dröjer länge innan man får veta varför Lovisa egentligen är i onåd och något direkt motiv till morden på Svartåsen uppenbarar sig. Boken är fortfarande välskriven, och mystiken är säkerligen ett medvetet val från författarens sida. Ändå önskar jag att Ekbäck kanske hade bjudit på lite mer, lite tidigare. Mycket blir fördolt i de skuggor midnattssolen kastar väl länge.

Utgiven av: Wahlström & Widstrand, 2017. I översättning av: Ulrika Jannert Kallenberg.

Kan köpas hos Adlibris och Bokus

Betyg 3+ av 5

Deckare · Recensioner · Recex · Roman

Gränslösa av Carolina Neurath

9789164205032_200x_granslosa

Allt som behövs är pengar för att du ska kunna leva din dröm. Så ramlar ett erbjudande om att låna till förmånliga villkor och utan att din ekonomiska situation fäller avgörandet, och du kan inte längre stå emot. Det är så Kritans affärsidé ser ut. Alla ska kunna låna, och betalar du inte tillbaka går ärendet över till systerbolaget som är i inkassobranschen och därefter till Kronofogden. Gustaf och Pierre har gjort stora pengar på sin verksamhet, men när Pierre vill flytta bolaget till Malta för att kringgå svensk lagstiftning och även vinkla marknadsföringen mot nätkasinon och liknande där människor i behov av pengar kan tänkas flockas, då känner Gustaf att en moralisk gräns är nådd.

Beatrice Farkas arbetar i sin roll rom ekonomijournalist med ett reportage kring just detta. Hon bokar ett möte för en intervju med Kritans VD Gustaf Ramstedt, men han dyker aldrig upp. Först blir hon arg, men snart står det klart att han inte uteblivit frivilligt. När det kommer ett krav om lösensumma förstår hans närmaste att han blivit kidnappad, men frågan är varför. Är det någon som fått nog av den situation Kritan försätter sina kunder i, eller är det någon som vill honom illa på ett mera personligt plan?

Gränslösa är den andra boken om Beatrice Farkas, en fristående uppföljare till spänningsromanen Fartblinda. Även den här gången bjuder författaren Carolina Neurath, själv ekonomijournalist på SvD, på en fartfylld berättelse med avstamp i finanssektorn.

Det är lätt att tänka att inspirationen till den här berättelsen kommer sig av de senaste årens debatt kring snabba lån utan säkerhet, ofta i form av så kallade SMS-lån. Vad har kunden för ansvar, och är det egentligen moraliskt rätt av långivaren att låna ut på lösa grunder till personer som kanske redan har en svag ekonomi och dåliga förutsättningar att betala tillbaka? Carolina Neurath ger oss en inblick i hur det skulle kunna gå till i ett fiktivt fall, men det finns ändå en stark verklighetsanknytning. Jag tycker att det är intressant läsning och tänkvärda frågeställningar som ligger till grund för den här berättelsen, även om den kryddats till att bli en spänningsroman. Just författarens mål att faktiskt berätta något om vår samtid och hur samhället fungerar ger i mitt tycke pluspoäng. Ekonomi och allra helst dålig sådan är i ett tabuämne. Trots vår öppenhet och tolerans är det antagligen få som vill prata om att de har betalningsanmärkningar.

Neurath har också hittat en bra balans mellan det fiktiva och fakta i Gränslösa. Karaktärerna känns väl gestaltade och det är ett bra driv i berättelsen som gör att man vill fortsätta läsa. Hon har också hittat en egen vinkling inom spänningsgenren i och med det ekonomiska temat, och det råder ingen tvekan om att Carolina Neurath har full koll på just det ämnet. Kort sagt är det en väldigt bra spänningsroman med förankring i vår samtid och många människors verklighet.

Utgiven av: Piratförlaget, 2017.

Kan köpas hos Bokus och Adlibris

Betyg 4 av 5

Uncategorized

Helgfrågan v. 8

Mias helgfråga lyder idag såhär: Har ni några planer för helgen och hur ser er favoritläsplats ut? 
 Börjar med det sistnämnda då, hur det ser ut i bästa läsfåtöljen. 

Upptaget för det mesta, och inte kan man vräka en katt som sover. Återstår alltså att söka sig någon annanstans. Typ soffan, sängen eller köksbordet.

Helgen bjuder på storstädning (även känt som skyddsjakt av dammråttor). Perfekt att kasta ut alla mattor när det är sol och minusgrader. Sen blir det nog en promenad, matlagning (torskrygg med räkor, grön sparris och vitvinssås) Mello och fortsatt läsning i Midnattssolens timme av Cecilia Ekbäck. Igår blev det lite shopping också, några bokreafynd och en ny jacka. Så nu vill jag ha vår, tack, så jag kan inviga den omgående. 

Önskar er alla en fin fortsättning på helgen! 

Uncategorized

Entry Island av Peter May

9789177010999_200_entry-island

Två vindpinade ögrupper, då och nu. Sime Mackenzie kallas till Entry Island utanför den kanadensiska kusten där ett mord har begåtts. Ögruppen domineras av hummerfiske och en fransktalande befolkning, men på just Entry Island är det ättlingar till skotska immigranter, precis som Sime Mackenzie själv är, som dominerar. Den mördade mannen är en av traktens pampar, och omedelbart misstänker man hans fru. Men när Sime träffar Kirsty får han en konstig känsla. Kan han ha mött henne tidigare?

Samtidigt får läsaren följa Sime Mackenzies namne och anfader som under 1800-talets svåra svält tvingas lämna sitt hem på Yttre Hebriderna. Peter May skildrar här, liksom i sin uppmärksammade Lewistrilogi, ett kargt och hårt samhälle mitt ute i Atlanten. Sime reser till Kanada och skaffar sig ett nytt liv. Men han kommer aldrig att glömma godsägarens dotter.

Det är något visst med mordgåtor på öar. Den klaustrofobiska instängdheten kommer per automatik då sannolikheten är stor att mördaren är en av de lokala invånarna. Avskildheten och otillgängligheten är som gjord för att skapa spänning, och det tenderar alltid att blåsa upp till storm när avgörandet närmar sig. I Entry Island finns många komponenter att gilla. Peter May är en mästare på att fånga och skildra miljöer, liksom människor. Tempot är mer makligt än hektiskt, men ändå vill man gärna läsa vidare. Det är på många sätt en välskriven bok, men det finns också en del frågetecken.

Författaren väljer att berätta två historier parallellt och tids nog flätas de samman. Gott så, det är beprövat och fungerar bra, med undantag för att den historiska biten hotar att ta över. Stundtals glömmer jag nästan bort att det faktiskt är en deckare jag läser. Egentligen är det inte fel, eftersom det är väl berättat och fängslande. Men kanske borde balansen mellan då och nu ha varit jämnare. Jag är inte heller helt övertygad av hur Peter May flätar samman de två berättelserna, då det i slutändan är en extremt osannolik företeelse som ligger till grund för alltihopa. Samtidigt, konstiga saker händer: man ska aldrig säga aldrig.

Entry Island är trots allt en bok helt i min smak, som fängslar för stunden och bjuder på riktigt bra läsning. Peter May skriver med stor inlevelse vilket levandegör karaktärerna, och för den som gillade Lewistrilogin och vill återse ett litterärt svarthus är det ett gott val att läsa även den här fristående boken.

Utgiven av: Modernista, 2016. I översättning av: Charlotte Hjukström

Finns hos Bokus och Adlibris

Betyg 5 av 5

Uncategorized

Johannas deckarhörna på Cisions bloggtopp!

Cision har sammanställt en ny lista för 2017 över Sveriges främsta bloggar om böcker och litteratur och jag är oerhört stolt och glad över att ha kvalat in på plats åtta på denna lista. Inte minst eftersom det har varit en tung höst och vinter med flera uppehåll då jag inte orkat läsa eller blogga alls. Därför känns detta extra roligt och motiverande inför våren. I fint sällskap är jag också med ett gäng riktigt duktiga och hängivna kollegor, stort grattis till oss! Och tack till alla er som läser, följer och kommenterar!

Hela listan finns här.

bokbloggar-2017

Uncategorized

Den som stannar, den som går av Elena Ferrante

9789113069760_200x_den-som-stannar-den-som-gar

Tredje delen i Ferrantes Neapelkvartett tillhör två vuxna men ännu unga kvinnor. Lila och Elenas resa fortsätter. De lever numera helt skilda liv i olika delar av Italien, men är ändå för evigt knutna till varandra. Den som stannar, den som går tar vid efter Min fantastiska väninna och Hennes nya namn, de två tidigare böckerna i serien.

Lila har lämnat Stefano och lever nu tillsammans med Enzo och sin son Gennaro. Hon kämpar med dålig hälsa och ett häftigt humör som ibland tenderar att dra åt det neurotiska. Arbetet vid en slakterifabrik är slitsamt, och villkoren för de anställda urusla. Här målar Ferrante en bild av hur arbetarrörelsen försöker förbättra situationen genom att ta strid mot despotiska chefer och arbetsledare i 1960-talets Neapel, och Lila är en av dem som tar strid. Hon har alltid varit karismatisk och är inte den som sitter tyst.

Elena Greco lever ett helt annat liv i Florens. Snart kommer hon att vara ingift i en berömd akademikerfamilj med inflytande och pengar. Själv börjar hon också bli känd efter att hennes roman har gjort succé och sålts i oväntat stor upplaga. Men också Elena är ett barn av sin tid och utmanar genom att skriva om en kvinnas känslor och kärlek, något som hon möter stor kritik för. En del anser att det är nyskapande, andra anser att det är rent nonsens.

Stor del av handlingen kring Lila och Elena behandlar deras skillnader, och hur de inte kan sluta att jämföra sig med varandra. Lila blev kvar och hon avundas Elena, medan Elena känner sig en aning rotlös i sitt nya liv långt från kvarteret hemma i Neapel. De har i den här boken båda radikaliserats på två helt olika sätt, men deras kamp för att göra kvinnans röst hörd och respekterad kostar på.Vi får hela tiden följa berättelsen ur Elena Grecos perspektiv, och ibland försvinner Lila ur fokus, men hon återvänder alltid med nya utspel som rubbar Elenas cirklar. Lila är en sådan som tar plats och kräver, hon kan ringa Elena när som helst och be om hennes hjälp. Men tjänsterna kommer förmodligen aldrig att återgäldas.

I den här boken kommer också moderskapet att stå i fokus, då Elena föder två döttrar och känner att hon håller på att förvandlas till sin egen mor. Det som aldrig fick hända. Hon känner sig också ifrågasatt på ett helt nytt sätt, och hennes öppna och fritänkande make ändrar nu ton och kräver att Elena ska förvandlas till en mer klassisk hemmafru. Så vad var alla hennes ansträngningar egentligen värda? Den duktiga och belästa Elena Greco håller på att lösas upp likt en hägring, hon är snart bara fru och mamma. Någonstans på vägen har hennes egen identitet gått förlorad. En kris närmar sig, och det är dags att välja om hon ska vara den som stannar eller den som går.

Ferrantes romanbygge fortsätter att imponera trots att författaren stundtals blir väldigt detaljerad och en aning torftig i sin berättarstil. Men det finns en charm även i det kärva. Berättelsen har nu nått en punkt där den skildrar inte bara Neapel, utan två sidor av ett politiskt oroligt Italien under sent 60-tal och tidigt 70-tal. Ferrante lyckas genom att ställa sina karaktärer på två helt olika sociala våningsplan att belysa detta ur flera aspekter. Det är inte bara berättelsen om två väninnor från samma kvarter som har haft olika förutsättningar i livet, det är också berättelsen om ett Italien där maffian styr kvarteret, där en brytpunkt håller på att ske mellan ett traditionellt samhälle där katolicismen har haft det stora inflytandet och där nu istället politiska ideal håller på att ta över dominansen, liksom det är berättelsen om ett Italien där vem som helst nu kan bli någon, man samtidigt inte, eftersom bildning inte räcker långt utan de rätta kontakterna. Kort sagt, det är berättelsen om ett samhälle i förändring, även om den stora drivkraften i berättelsen är relationen mellan Elena och Lila. Till sommaren kommer sista delen, och jag längtar redan efter att få veta hur det kommer att gå.

Utgiven av: Norstedts, 2016. I översättning av: Johanna Hedenberg.

Boken kan köpas hos Bokus och Adlibris

Betyg 4 av 5

Uncategorized

Helgfrågan v. 7

Fredag och dags för Mias helgfråga. Idag har jag visst haft ett finger med i spelet när det gäller frågan: Vilka är dina bästa bokrea-tips? Och var köper du helst dina reaböcker? 

Att jag frågade Mia om detta kunde bli temat för veckans fråga beror på att jag själv behöver tips på kanonböcker ni själva tänkt köpa eller redan läst. Det ska bli spännande att kolla runt! Själv har jag nämligen inte förhandsbokat eller spanat in en enda bok jag vill ha på årets rea. Ja jag vet. Det är allvarligt. Något står inte rätt till! 😂

Handlar gör jag företrädesvis hos Adlibris, Ica Maxi och Akademibokhandeln. Är man riktigt listig/har is i magen brukar man kunna göra riktiga superklipp i reans slutfas då det är halva priset på allt. Då kan man frossa riktigt och få köpa böcker man redan läst men vill äga för typ 30-40 kr styck. Det gjorde jag i fjol, men det kan lätt gå med förlust när man inser att man i stället måste köpa fler bokhyllor. Och bygga ut för att få plats med dessa. Ja, ni förstår. En ond cirkel… 

Några tips på redan lästa böcker har jag dock. Störst av allt av Malin Persson Giolito var ju min storfavorit 2016. Bambi av Kallentoft & Lutteman, Tiggaren av Sofie Sarenbrant och Sjuka själar av Kristina Ohlsson finnes också med på Adlibris rea. Liksom de senaste av GW och Kepler, men där tycker jag det är lite si och så att redan rea ut dem, de är ju så nya att bläcket knappt torkat. Men har man inte läst än är ju såklart 69 kr som hittat. Själv får jag ju gräma mig över att ha köpt GW:s till fullpris och ändå inte hunnit läsa den än. Då är det inte lika kul! 

Att göra i helgen då? Mitt läsflyt har till viss del återvänt så my weekend is all booked. Kanske bär det sig så att jag måste slita mig och putsa några fönster då det utlovats plusgrader och så blir det eventuellt några semlor bakade framåt söndag. Därutöver dyker det säkert upp en massa saker som jag nu är (lyckligt) ovetande om. Trevlig helg allihopa!