Sekten på Dimön av Mariette Lindstein

9789175990651_200x_sekten-pa-dimon

Sofia Bauman är en ung och ambitiös tjej med framtidsdrömmar och stor livsglädje. Så en dag går hon och en väninna på ett föredrag med den karismatiske Franz Oswald. Det kommer att bli början på en mardröm med till synes ingen ände.

Franz Oswald är föreståndare för organisationen ViaTerra, ett slags kollektiv med en egen nästintill religiös agenda. Sofia får erbjudande om att komma till deras hemvist på Dimön utanför den bohuslänska kusten för att organisera ett bibliotek och trots sin skepticism så går hon med på att göra en skiss för projektet. Inga förbindelser, inga löften givna. Väl där verkar det ändå vara en trevlig plats med god atmosfär bland medlemmarna. Sofia bestämmer sig för att stanna och göra jobbet. Snart blir hon även utsedd till Franz Oswalds sekreterare.

Allteftersom tiden går på Dimön så förändras dock stämningen. Franz Oswald börjar bete sig allt mer diktatoriskt och styr över människorna i sin närhet enligt devisen söndra och härska. Han bryter ned de som är upproriska och säger emot med hjälp av såväl psykiska som fysiska straff. Sofia inser mer och mer för varje dag att Franz Oswald är en galen psykopat som behärskar konsten att dupera människor. Hans charm kan på en sekund förbytas i vrede, och då är han livsfarlig. Stegvis börjar hon fundera på hur hon ska ta sig ifrån Dimön, om hon någonsin kommer att kunna lämna platsen. Kanske är det redan för sent, för Franz Oswald håller redan på att se till att snaran dras åt kring dem alla.

Vinnaren av Crimetime Specsavers Award 2016 i kategorin bästa debutant blev i år Mariette Lindstein och hon prisades för just den här boken, Sekten på Dimön. Det är inte svårt att se varför, för det är en välskriven berättelse om hur det mänskliga psyket fungerar, och en bok som dessutom sticker ut i den breda floden av spänningslitteratur.

Mariette Lindstein har själv erfarenhet av det hon berättar om; hur det är att fastna i en sektliknande miljö. Det är fängslande och skrämmande läsning att stegvis få följa hur en helt vanlig tjej med ambitioner, drömmar och en skarp hjärna bländas av det som på ytan ser bra ut. Innan hon vet ordet av är hon fast i en hierarki som styrs av grupptryck, viljan att behaga en ledare och i slutändan över allt detta: Franz Oswalds personliga vilja. Plötsligt är det inte lika självklart att rynka på näsan åt att folk blir sektmedlemmar, för som med så mycket annat finns det sällan några självklarheter eller skäl till att generalisera. Sofia Bauman gör det hon tror är rätt, och ändå blir det så fel.

Det är intressant att läsa hur författaren skildrar ledaren Franz Oswald och hans förmåga att dupera andra människor. Han charmar och förför, får dem att känna sig utvalda. Han är snygg, han har självförtroende och drivkraft. Men under ytan lurar ett mörker, en självupptagenhet utan gränser och en totalt skrupelfri person som njuter av att utöva makt och att se andras lidande. En personlighetstyp som alltför ofta verkar ha lyckats placera sig på ledande positioner i olika delar av samhället.

Jag gillar också Mariette Lindsteins sätt att skildra miljöer. Den dimhöljda, otillgängliga och isolerade ön ute i havsbandet bidrar till att förstärka den klaustrofobiska känslan. Hänvisningarna till allt hemskt som tidigare har hänt på Dimöns herrgård ger också spöklika vibbar och bidrar till obehaget. En förbannelse livar liksom alltid upp i sådana här sammanhang. Jag kunde dock ha sett att en något kortare och mer koncentrerad version av den här berättelsen hade kunna bli ännu mer anslående genom att tempot då hade skruvats upp en aning. Sekten på Dimön är dock en mycket väl värdig vinnare av det prestigefyllda deckarpriset, och inte minst en spännande och tankeväckande bok.

Utgiven av: Mörkersdottier förlag, 2015. Pocket, 2016.

Boken kan köpas hos Bokus och Adlibris

Betyg 4 av 5

9789175990835_200x_sekten-som-ateruppstod

I dagarna har också uppföljaren, Sekten som återuppstod, släppts.

Bokbloggsjerka 26-29 augusti 

Länge sedan jag var med på Bokbloggsjerkan nu. Det här med sommar har en tendens att sabotera alla rutiner. Sommaren lider nu förvisso mot sitt slut, men jag har inte riktigt kommit i fas än för det. Men så över till Annikas fråga den här veckan :

Eftersom jag återigen har haft problem med min server så kör vi med en superenkel fråga den här veckan: vad läser du just nu? 

Just nu läser jag Sekten på Dimön av Mariette Lindstein,  som vann pris som årets bästa deckardebutant förra helgen. Den är snart utläst,  och parallellt håller jag också på med Sov du lilla videung av Cilla och Rolf Börjlind. Mycket bra båda två! Jag hoppas också hinna påbörja En nästan sann historia av Mattias Edvardsson i helgen. 

Hoppas ni alla får en fin helg med mycket bra läsning!  

 

Ny författarpodd med Ninni Schulman & Caroline Eriksson!

Succéförfattarna Ninni Schulman, som är aktuell med sin senaste Hagforsdeckare, och Caroline Eriksson, vars senaste psykologiska thriller De försvunna sålts till och översatts i ett stort antal länder, har nu startat en helt ny podcast och skrivarskola. Det har ni väl inte missat? Ni hittar den här:

Skriv en bestseller (eller en helt annan bok)

stack-of-books-clipart-ncXEo7pcB.jpg

Top Ten Tuesday

toptentuesday

Veckans tema: Ten Books That Have Been On Your Shelf (Or TBR) From Before You Started Blogging That You STILL Haven’t Read Yet

Oj, det här kan bli jobbigt. Dags för rannsakan. Det finns onekligen en hel del olästa böcker i mina hyllor som har hängt med sedan innan bloggens tid. Bland annat dessa.

  1. Mississippi av Hillary Jordan
  2. Innan jag somnar av S J Watson
  3. Fatimas hand av Ildefonso Falcones
  4. Siri av Lena Einhorn
  5. De gömda rummen av Care Santos
  6. Två gånger är en vana av Denise Rudberg
  7. I tystnaden begravt av Tove Alsterdal
  8. Himmel över London av Håkan Nesser
  9. Grenar av gift av Erin Kelly
  10. Och så levde de lyckliga av Lucy Dillon

Be inte om nåd av Martin Österdahl

9789137147932_200_be-inte-om-nad

Året är 1996 och Ryssland befinner sig i ett instabilt tillstånd av nyvunnen demokrati efter Sovjetunionens fall några år tidigare. Landet går mot val, och det kommer bli ett mycket betydelsefullt sådant eftersom det är nu det avgörs vilken väg Ryssland ska styra in på framöver. Samtidigt är det korruption och dolda krafter som styr det mesta.

Max Anger och hans vän Sarah Hansen är en del av organisationen Vektor som på olika sätt arbetar för att lära känna, iaktta och analysera det stora grannlandet Ryssland. Men det är en farlig verksamhet, och då Max flickvän Pashie som också är involverad i arbetet försvinner spårlöst efter att ha ställt fel typ av frågor inleds en hetsig jakt som kommer att kosta många liv i försöken att rädda henne. Max Anger verkar också ha egna dunkla kopplingar till Ryssland genom sin far, och ännu finns det några få personer i livet som sitter inne med svaret på vilka hans farföräldrar egentligen var.

Be inte om nåd är Martin Österdahls debutbok och det är en rafflande sådan som rör sig någonstans mellan den klassiska spionromanen och en hårdkokt thriller. Vi förflyttas till ett Ryssland som är märkt av åren under kommunistiskt styre; ett land som vill få en nystart men samtidigt sitter fast i gamla hjulspår av korruption och dolda makthavare. Mycket i den här berättelsen återkopplar till personer och händelser under Sovjettiden.

På många sätt är det här en ovanligt avancerad bok för att tillhöra deckar/spänningsgenren. Den rymmer många fakta och detaljer kring såväl historia som it- och mobilteknologi, att behärska det senare kommer att bli en del av spelet om makten. Det är också ett stort persongalleri att ta till sig, och ibland kan jag även känna att handlingen pekar åt lika många håll som uddarna på en spikklubba. Det här gör att boken trots sitt höga tempo och sin spänning kräver en del av sin läsare, främst i form av koncentration. Man måste vara uppmärksam på berättelsens alla detaljer och aspekter, annars är det lätt att tappa tråden.

Den första boken om Max Anger känns ändå som en gedigen debut, och jag uppskattar att handlingen förflyttar mig till Ryssland – detta gigantiska och mångfacetterade land som är så lätt att både fascineras och förskräckas av. Just det lyckas Martin Österdahl verkligen förmedla, och när jag läser att han själv bott i Ryssland känner jag mig ännu mera övertygad. Det här är en välskriven thriller med komplexa karaktärer och många bottnar, och jag är ganska övertygad om att det kommer bli en ny läsarsuccé bland deckarfantaster.

Utgiven av: Bokförlaget Forum, 2016.

Finns att köpa hos Bokus och Adlibris

Betyg 3+ av 5

Crimetime med Mikaela Bley

Michel Widenius

Foto: Michel Widenius – Från Lind & Co

Mikaela Bley är en av de nyare stjärnorna på den svenska deckarhimlen. Hon tog jobbet på TV4 som inspiration och sadlade om till deckarförfattare och debuterade 2015 med första boken om Ellen Tamm som jobbar som journalist på just TV4. Nu i dagarna är hon aktuell med sin andra bok, Liv, och även som medverkande författare på deckarfestivalen Crimetime Gotland.


Hej Mikaela Bley! Hur känns det att delta i Crimetime Gotland och vilka event kommer du att delta i? Vad ser du fram emot mest? 

Det är en stor ära att få vara med – jag ser så mycket fram emot att träffa läsarna och besökarna i Visby. Det ska också bli oerhört spännande att träffa de andra författarna som deltar. Många av dem har jag läst, beundrat och inspirerats av sedan jag var liten. Jag ska försöka hinna lyssna på så många föreläsningar som möjligt. Själv ska jag bland annat prata om PSYKOLOGISKA THRILLERS – versus klassiska deckare, NYA DECKARSTJÄRNOR – ett samtal om att hitta sin plats i deckarhyllan. Jag och Denise Rudberg ska prata om våra DECKARHJÄLTINNOR – våra kvinnliga huvudkaraktärer och hur vi låter kvinnan leva ut och ta plats i sina deckare.

Och så blir det signeringar och andra spännande möten. Framförallt är det lite extra spännande för mig i år då min andra bok Liv släpps i samband med festivalen.

Du debuterade 2015 med boken Lycke och nu kommer uppföljaren Liv.  Berätta vad nya boken handlar om!

Det är en fristående fortsättning på Lycke. I Liv får vi lära känna Ellen bätte. Hon kan inte längre fly från det förflutna och de mörka minnen som väcktes till liv när hon rapporterade om fallet Lycke i början av sommaren. Hon åker hem till gården där hon växte upp, där allt började när hon var åtta år och hennes tvillingsyster dog. På vägen dit stannar hon för att tanka och får hon höra om en kvinna – Liv – som har hittats brutalt ihjälslagen. Ellen börjar nysta i den döda kvinnans öde och ju mer hon börjar gräva i vad som hänt, desto mer inser hon att småstadsidyllen rymmer mörka hemligheter och att det är mycket som inte är som det verkar. Inte minst när det gäller henne själv och systerns död.

Din huvudperson Ellen Tamm är journalist på TV4. Hur gick det till när du arbetade fram henne som karaktär och har ni några påtagliga likheter? 

Ellen och hennes historia växte fram under en längre tid. Jag började skriva henens historia när jag kände att hon var tillräckligt tydlig och stark. Vi har fler likheter än vad jag kanske hade tänkte mig från början – samtidigt som vi är väldigt olika. Ellen bär på ett mörkt förflutet som påverkar henne dagligen, hon arbetar med döden för att slippa fokusera på sina egna problem. Jag arbetar också med döden, jag skriver om döden (bland annat) och jag bearbetar också saker i det förflutna, men främst skriver jag om sådant som skrämmer mig och som jag försöker förstå.

Du är numera författare på heltid. Vad är det bästa respektive det sämsta med att skriva böcker? 

Det är underbart att få jobba med det jag älskar att göra – skriva. Jag har inte samma behov av att vara ledig längre och jag slipper söndagsångesten.

I perioder är det tufft och det uppstår så väldigt mycket känslor under skrivprocesserna, jag skrattar, gråter, är rädd, kär, arg, ledsen och förbannad om vartannat. Att skriva innebär ju också mycket research, tunga ämnen och jag har gått igenom många hemska historier som ligger till grund för mina fiktiva historier. Och sedan kommer prestationsångesten på det. Lycke skrev jag i min lilla bubbla och visste knappt om någon skulle läsa överhuvudtaget. Med Liv har jag haft helt andra förväntningar på mig och det är läskigt.

Slutligen, vad läser du själv på din fritid och har du något riktigt hett boktips inför hösten?

Jag läser helst spänningsromaner och föredrar de som inte innehåller så mycket våld, action och detaljerat polisarbete. Jag tycker mer om mörka historier där intrigen är uppbyggd på relationer, gärna skruvade historier men också böcker som innehåller sådant som jag kan relatera till på ett eller annat sätt. Jag avslutade precis Malin Person Giolitos bok Störst av allt, som jag tyckte var helt fantastisk. Jag ser fram emot att läsa Clare Macintosh nya I See You och Flickorna av Emma Cline. Bland annat. Det finns så mycket jag vill läsa. Mycket research blir också i höst inför den tredje boken i serien om Ellen Tamm. Just nu läser jag fler förundersökningar än romaner.


 

 

Om Lycke:

”Lycke är Mikaela Bleys debutroman och jag gillar den från första sidan. Den är lätt att komma in i och fångar mig med sin spännande historia och med en väldigt intressant huvudkaraktär.”

Maddes bokblogg

”Det är något som gör så att jag fastnar direkt och sen är det ingen tvekan om att jag måste få veta hur det ligger till, hur det ska gå för Lycke.”

Vargnatts bokhylla

Ellen Tamm är en person man blir förtjust i , hon bryr sig och hon ger inte upp. Jag vill gärna läsa mer om Ellen Tamm.

Mias bokhörna

Det gud inte såg av Helena von Zweigbergk

9789113069845_200x_det-gud-inte-sag_pocket

Ingrid börjar sin tjänst som präst på ett kvinnofängelse med ett öppet sinne och en positiv inställning. Snart inser hon att den grymhet människor är kapabla till överskrider det mesta hon tidigare har sett och det är inte utan att hon tvivlar en aning både på sig själv och sin tro. Hon möter Gun som avtjänar ett straff för mordet på sina grannar, och snart blir Ingrid som besatt av att ta reda på vem Gun är och vad som har format henne. Nu är hon en person hatad och föraktad av de flesta – såväl medfångar som anhöriga. Bakom Guns tragiska historia gömmer sig en bråddjup ensamhet, utsatthet och ett utanförskap som är svårt att greppa. Ingrid spenderar med och mer av sin fritid på att kartlägga Guns förflutna, och det väcker många funderingar både kring existentiella frågor och det liv hon lever själv. Men allting är inte heller vad det synes vara…

Det Gud inte såg är Helena von Zweigbergks första bok om fängelseprästen Ingrid. Den måste nog räknas till deckargenren, men skiljer sig ändå från de flesta böcker av den typen både i sitt upplägg och genom sin huvudperson. Ingrids yrke ger henne dock tillträde till människors innersta tankar och hemligheter, en utmärkt utgångspunkt för en kriminalroman. Att hon dessutom är något av en sökare gör att det är som upplagt för att hon ska komma obehagliga sanningar på spåren. Jag kan dock tycka att själva deckarintrigen är ganska tam, och att förhållandevis mycket fokus läggs istället på Ingrids eget liv.

Helena von Zweigbergk skriver verkligen med nerv, hon fångar våra innersta rädslor och applicerar dem obehagligt skickligt på sitt persongalleri. I den här berättelsen står ensamheten och vad den skulle kunna göra med en människa i fokus. Ensamhet är tabubelagt men ändå mycket utbrett. Ganska snart står det klart att det Gun ville var att få höra till och känna sig behövd, något hon aldrig har fått uppleva tidigare i sitt liv. Beklämmande men fullt realistisk läsning. I höst ger Norstedts ut även resterande böcker om Ingrids ”fall” i nya pocketutgåvor.

Utgiven av: Norstedts, 1999 & 2016.

Finns att köpa hos Bokus och Adlibris

Betyg 3+ av 5