Världens blickar på Ukraina

Det blev Ukraina som tog hem segern i Eurovision Song Contest. Låten heter 1944 och bär tydliga politiska förtecken med sin text om krig och oläkta sår bland krimtartarerna i Ukraina. Artisten Jamala säger att sången handlar om hennes egen släkts historia då de deporterades till Centralasien under Stalins utrensningar. Jag väljer att idag uppmärksamma vinnarlandet Ukraina genom att ta er med på en resa genom landets 1000-åriga historia, som kanske även kan bidra till att förklara landets roll i Östeuropa.

Flag_of_Ukraine.svg


Ukraina är det näst största landet i Europa och har genom historien till stor del varit under rysk överhöghet, både under tsarens tid och som en del av Sovjetunionen. Regionen har dock alltid räknats till en av de viktigare och som den stora spannmålsproducent Ukraina än idag är kallades landet i äldre tider ofta för Rysslands kornbod. Men faktum är att grunden till det som kom att bli tsardömet Ryssland delvis grundades i Kiev.

Riket Rus lär ha grundats av den mytomspunne varjagen Rurik någon gång på 800-talet. Varjagerna erövrade vid den här tiden också regionen runt Kiev och här kom ett mäktigt rike i historieskrivningen kallat Kievrus (för att skilja det från andra av ”ruser” styrda områden) att växa fram. Här passerade vikningarnas färdled mot vad de kallade Miklagård och regionen kom att bli rik och dess furste dominant. Ryssland fanns alltså ännu inte som nation, utan styrdes av lokala stammar och småfurstar.

Den förste fursten av Kiev ska ha varit Ruriks frände Oleg som bland annat gick i fälttåg mot Konstantinopel. Redan på 900-talet hade Kievrus en kvinnlig regent vid namn Olga som ska ha varit den första att anta den kristna ortodoxa läran. Landet kristnades och Kiev kom att bli den rysk-ortodoxa kyrkans huvudsäte under tidig medeltid. Under 1000-talet blomstrade riket och började anta vissa grunder för det vi idag tänker på som en nation, genom bland annat maktcentralisering, myntprägling och lagstiftning. Kievrus var ett land att räkna med och det syntes även på furstarnas äktenskap som knöt band långt utanför de lokala familjerna. Jaroslav den vise som var Kievs kanske främste furste var gift med Ingegerd som var dotter till vår förste svenske kung, Olof Skötkonung. Antagligen som en följd av regionens kontakt med de nordiska vikingarna. Parets döttrar giftes bort med kungar av Frankrike, Norge och Ungern.

Vladimir Monomach var furste av Kiev och hans kröningskrona kom att användas av de ryska tsarerna ända fram till 1700-talet, och utgjorde även efter det en del av riksregalierna.

220px-Golden-cap

Sofiakatedralen i Kiev byggdes på 1000-talet och är en av stadens främsta sevärdheter.

Under 1100-talet splittrades landet efter stridigheter mellan olika grenar av den regerande ätten och delades istället upp i mindre furstendömen. Makten omfördelades och istället kom furstendömet Vladimir-Suzdal att bli det tongivande i området. Här utropade man sig senare även till storfurstar. Trots det anser vissa att Kiev till stor del behöll sin roll som huvudstad i Rus.

1237 invaderade mongolerna under Djinigs Khan och Kiev lades i ruiner. Stora delar av Östeuropa kom de närmaste hundra åren att vara lydområden till Gyllene Horden som mongolerna kallade sig. Det vi kallar Ukraina delades senare upp. Den norra delen tillföll hertigdömet Galizien-Volynien. Vissa delar i söder kom att blida egna khanat under mongolisk överhöghet vilka sedan levde kvar som självständiga regioner. Ett sådant var krimtartarernas khanat som inte erövrades av Ryssland förrän 1783, och det är dessa folk som Jamala besjunger i sin vinnarlåt. Det här folket ställde sig allt som oftast emot Ryssland genom att liera sig med t ex Polen och den osmanske kejsaren.

Under 1500- och 1600-talet tillhörde det mesta av dagens Ukraina storfurstendömet Polen-Litauen. Den reella makten låg dock i stor utsträckning hos olika kosackstammar. 1591 gjorde kosackerna uppror mot kung Sigismund (som var av ätten Vasa och även satt på Sveriges tron) under sin ledare hetman Krzysztof Kosiński. Upproren mot den polska staten blossade upp regelbundet under hela första halvan av 1600-talet för att 1648 utbryta i regelrätt krig. Kosackerna bad om tsarrysslands hjälp och beskydd vilket ledde till att de svor tsar Alexej I sin trohet 1654 och östra Ukraina blir då en del av Ryssland. Ryssland hade vuxit fram ur storfurstendömet Moskva som grundats på 1300-talet av en gren av Ruriks ätt som en gång styrt Kiev. Moskva växte sig sedan starkt på samma sätt som Kiev en gång gjort och erövrade de andra furstendömena. Ivan den IV den förskräcklige utropade sig 1547 till tsar (kejsare) och den ryska staten var grundlagd. Eftersom Ivan mördade sin egen son stod snart landet utan arvinge, och man utropade Michail Romanov till ny regent. Han kröntes 1613 i Vladimir Monomachs krona från 1000-talets Kiev. Sverige som var en nybliven stormakt och som just hade intagit den rika staden Novgorod ville gärna se en tsar av huset Vasa, och Gustav II Adolf var på väg att skicka sin bror Karl Filip. Deras mor Kristina ville inte skicka bort sin son till de ”barbariska” ryssarna och saken rann ut i sanden.

Hetman Ivan Mazepa

Portret_Mazepa

Kosackerna fortsatte att envist vilja hävda sin självständighet trots att de nu svurit Ryssland sin trohet. Under Karl XII: s krig mot Peter den store i början av 1700-talet gjorde en hetman vid namn Ivan Mazepa uppror och anslöt sig till svenskarna. Efter nederlaget vid Poltava flydde Mazepa tillsammans med den svenske kungen till Bender, där han avled innan kalabalik utbröt när osmanerna försökte vräka Karl XII. Istället blev Ukraina ytterligare inkorporerat i det ryska tsarväldet och efter att Polen delats vid upprepade tillfällen under 1700-talet mellan Ryssland, Preussen och Österrike för att till sist utplånas blev även större områden av det som idag är västra Ukraina ryska. De västligaste delarna blev en del av Österrike-Ungern. Katarina den stora kopplade ett starkt grepp om Ukraina och krossade en gång för alla de upproriska kosackerna. Kejsarinnan utsåg sin gunstling och närmste man Potemkin till generalguvernör över området och flera städer anlades och befästes, så som Cherson och Sevastopol. Krig med osmanerna gjorde det önskvärt att dominera Krim och Svarta havets norra kust. Det finns dock en legend om att det Katarina såg då hon kom för att inspektera vad den käre Potemkin byggt upp var en iscensatt stad. Än idag förekommer begreppet Potemkinkuliss.

Katarina den stora och Grigorij Potemkin, furst Tauris.

CatherineGrigori

Under 1800-talet stod halvön Krim i fokus, inte minst genom Krimkriget 1853-1856. Rysslands krig mot turkarna var tänkt att en gång för alla avsluta konflikten mellan länderna till Rysslands fördel. Ryssarna hade som huvudsäte för den ortodoxa kyrkan som stammade från Konstantinopel en dröm om att driva bort de muslimska osmanerna. Men kriget ändrade riktning när Frankrike och Storbritannien blandade sig i på turkarnas sida. De ville inte ha ett mäktigare Ryssland. Under 1800-talets senare del kom Krim att bli ett semesterparadis för den ryska kejsarfamiljen Romanov och andra aristokrater. Centrum för denna turism blev Jalta där tsar Alexander II lät bygga sitt och familjens sommarnöje Livadijapalatset.

Livadijapalatset i Jalta där även det berömda mötet mellan Stalin, Churchill och Roosevelt ägde rum.

Livadia_Palace_Crimea

Efter den ryska revolutionen 1917 bröts kejsardömet sönder och Ukraina utropade sin självständighet. 1922 bildade landet tillsammans med tre andra republiker Sovjetunionen. Till en början hade landet ett relativt stort autonomt styre och gavs bland annat rätten att ha ukrainska som förstaspråk före ryskan. Men när den sovjetiska planekonomin började ta ut sin rätt mot jordbruket drabbades Ukraina hårt. Stalin beslöt att all jord skulle ägas och brukas kollektivt. Storbönderna (kulaker) deporterades och därmed gick stor kunskap om hur jordbruket i praktiken fungerade förlorad. Resultatet blev en fruktansvärd hungersnöd som åren 1932-1933 krävde miljontals dödsoffer och som drabbade hela Sovjetunionen. Deporteringarna av olika etniska grupper ledde till att det ryska greppet om Ukraina hårdnade, och när nazitysklands invasion inleddes fanns det de som hälsade tyskarna som befriare. Istället väntade nya brutala övergrepp mot civilbefolkningen, deportationer och folkmord från tyskarna. Repressalier från Stalins var också att vänta gentemot dem som hade satt sig upp mot den sovjetiska överhögheten. Minoriteter drabbades hårt, men enligt Chrustjov skulle Stalin gärna ha deporterat hela Ukrainas befolkning till arbetsläger om det bara hade varit möjligt. Det är lätt att förstå varför händelserna fortfarande är ett öppet sår hos många människor i dagens Ukraina.

När Sovjetunionen föll 1991 blev Ukraina självständigt. Decennierna där efter har präglats av försöken att närma sig Västeuropa, men det finns även krafter som vill att landet ska behålla de starka banden till Ryssland. Med regionens historia i åtanke är det inte heller svårt att se varför ett Ryssland som rustar upp gärna skulle vilja ta kontroll på nytt. Ukraina har en blandad befolkning, och många av invånarna har ryska rötter. Konflikten kring Krim som blossade upp 2014 har ökat klyftan mellan de ryska intressena och de västorienterade. Kampen om makten och för självständigheten som har pågått mellan olika folk i Östeuropa i 1000 år är därmed aktuell än idag.

Samtliga bilder är hämtade från Wikipedia.

Advertisements

8 comments

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s