Valborg

Idag är det Valborgsmässoafton och många brasor kommer att fira in våren runt om i landet. Men varför firar vi egentligen idag, och vem var Valborg?

Den katolska kyrkan har en hel rad helgon, och många av dem hade egna fest- eller minnesdagar. De var också i regel beskyddare av en viss grupp människor eller för något som var viktigt för människan, t ex skörden eller fisket.

Den heliga Valborg, eller Walpurgis som hon egentligen hette, var abbedissa och enligt legenden även en engelsk prinsessa. Hon levde på 700-talet, och det här kan man läsa om henne hos Wikipedia:

Tillsammans med sina bröder, Sankt Willibald och Sankt Winibald, reste Valborg till Frankerriket (nu Württemberg och Franken) för att assistera Sankt Bonifatius, sin morbror, i spridandet av Guds ord bland de fortfarande hedniska tyskarna. Hon hade förberetts väl för sitt uppdrag. Hon hade undervisats av nunnorna i Winborne Abbey, Dorset, där hon var medlem av samfundet i tjugosex år. Tack vare sin omfattande utbildning kunde hon senare skriva Sankt Winibalds biografi och en redogörelse på latin om Sankt Willibalds resor i Palestina. Hon är därför ofta omtalad som den första författarinnan i både England och Tyskland.[1]

Valborg blev nunna och bodde i klostret i Heidenheim am Hahnenkamm nära Eichstätt, som grundades av hennes bror Willibald. Willibald utnämnde Valborg till sin efterträdare och efter hans död 751 blev hon abbedissa. Valborg avled den 25 februari 779 och begravdes i Heidenheim; den dagen bär fortfarande hennes namn i den katolska kalendern. På 870-talet flyttades hennes stoft till Eichstätt och på en del håll, exempelvis i Finland, Sverige och Bayern, är hennes namnsdag ett minne av flytten av hennes reliker den 1 maj. Valborgsmässoafton firas på kvällen den 30 april, aftonen före Valborgs festdag. I Eichstätt placerades hennes ben i en klippskreva. Det sades att det började rinna en mirakulös, helande olja från skrevan, vilket drog pilgrimer till hennes gravplats.

Här kan man även läsa en artikel i SvD som Dick Harrison har skrivit om vem Valborg egentligen var.

2b07c9fb03178b0d59d033b281de0871

Men varför eldar vi på Valborgsmässoafton då, förutom att det är praktiskt att bli av med ris och skräp efter den gångna vintern? På Nordiska museets hemsida finns svaret.

Det svenska valborgsmässofirandet äger rum på aftonen före valborgsmässan den 1 maj, som fördes in i landet av tyskar på medeltiden. Det helgon som firades, Sankta Walpurgis, var en abbedissa som levde på 700-talet. Hennes namn hade antagligen inte blivit ihågkommet om inte första maj ända sedan medeltiden har varit en viktig profan festdag. I städerna valde köpmanna- och hantverkargillena nya dignitärer, och i byarna hölls bystämma med val av ny ålderman. Kvällen innan samlades man utomhus till en fest och tände bål.

I tysk tradition sågs Walpurgisnacht som tidpunkten för häxsabbaten, vilket antas vara förklaring till den tyska seden att tända eldar. Denna sed kom till svenska städer och spreds sedan till landsbygden.

Till traditionen hör nästan också att man får frysa när man står där vid brasan. Meteorologerna hade lovat ”tvåsiffriga temperaturer” till idag, och termometern har förvisso slagit om till hela elva grader. Men, men. Så se upp för häxor och ha en fin Valborgsmässoafton!

Författarintervju: Jenny Rogneby

I dagarna är Jenny Rogneby aktuell med sin andra kriminalroman, LEONA: Alla medel tillåtna. Hon debuterade 2014 med LEONA: Tärningen är kastad, och antihjätinnan Leona blev en stor överraskning för läsarna. Nu är första boken redo att filmatiseras.

Johannas deckarhörna fick möjligheten att ställa några frågor till Jenny Rogneby om den nya boken och författarskapet.

239496.jpg

Foto: Mikael Eriksson – Från Wahlström & Widstrand

Hej Jenny, i dagarna är du aktuell med den andra boken i serien om Leona, LEONA – Alla medel tillåtna. Hur känns det att släppa ny bok, och vad handlar den om?

Det känns skönt att den äntligen är ute. Första boken gick ju väldigt bra och nu när den andra boken är tryckt och släppt kan jag bara hoppas att den tas emot väl.

Boken börjar med att en man spränger sig själv utanför Riksdagshuset i Stockholm, men överlever. Man befarar att han är del i en terrororganisation och den skickliga utredaren Leona sätts att förhöra honom. Men Leona har en del problem sedan hon gick igenom hårda prövningar i förra boken. Hon är utan pengar och utsätts bland annat för hot. Men hon har en förmåga att tänka utanför boxen och hittar oväntade sätt att ta sig ur sin situation. Hon har också nya planer för hur hon ska fortsätta sin väg till det liv hon vill leva.

Leona är en kvinna som bryter mot normerna. Hur viktigt är det för dig att din huvudkaraktär är annorlunda än de flesta deckarkaraktärer och hur föddes idén till att skriva om henne?

För mig är det viktigt att ifrågasätta normer. Jag är intresserad av att veta vad som påverkar oss att göra de val vi gör i livet. Vad det är som får oss att handla på ett visst sätt. Lever vi de liv vi vill leva, och vad händer om vi väljer att gå utanför mallen och inte leva som andra? Dessa frågor är grunden till Leonas karaktär som jag, i och med att jag skriver fiktion, kan utveckla och dra åt det håll jag vill. Idén föddes när jag hade jobbat några år som brottsutredare på Citypolisen i Stockholm. Jag tycker det är meningsfullt att skildra människor som gör annat än det som förväntas av dem. Jag tänkte inte så mycket på hur andra deckarkaraktärer är, utan vill bara utveckla mina idéer utan att begränsa mig till något som är ”safe”.

Du är ju i grunden utbildad till bland annat kriminolog. Hur väcktes intresset för brott, och människorna som begår dem?

Jag har alltid varit intresserad av människors beteende och hur vi påverkas av vår omgivning. Jag växte upp i en liten stad men har bott större delen av mitt liv i en storstad där man på ett mycket tydligt sätt ser hur människor hamnar i olika typer av svårigheter, inte minst i kriminalitet. Jag började läsa ämnet på universitetet och blev fast direkt.

I dagarna har du också äntligen fått avslöja att LEONA – Tärningen är kastad ska filmatiseras av en välkänd Hollywoodprducent. Berätta om det projektet, och hur du tänker kring att se Leona som en filmroll?

Det är enormt spännande. Förhandlingarna pågick under ganska lång tid. Jag och min filmagent har suttit i telefonkonferens med produktionsbolaget i Los Angeles, och varit i Tyskland på möte. Man vet aldrig hur lång tid ett filmprojekt tar, oftast länge. Just nu håller de på att förhandla med en manusförfattare och ännu en stor samarbetspartner. Projektet går i rätt riktning. Med tanke på Leonas bakgrund och egenskaper kommer den skådespelerska som får rollen att ha en stor utmaning framför sig. Sådana roller brukar skådespelare gilla. Jag hoppas att projektet fortsätter i rätt riktning och ser fram emot att få se boken bli film.

Du verkar ha prövat på mycket, för i bagaget finns även en musikkarriär. Berätta lite om den! Är det samma estetiska ådra som ligger bakom musiken som även har fått dig att vilja uttrycka dig som författare?

Jag tror att jag har något slags behov att uttrycka mig själv konstnärligt och det har jag gjort på olika sätt. Genom musikaliskt uttryck och nu i skrivandet. Konstformerna är dock helt skilda åt. Inspirationen till skrivandet har jag till stor del fått från min utbildning och erfarenhet inom kriminologi och brottsutredning. Som läget är nu koncentrerar jag mig helt på skrivandet som upptar största delen av min tid.

Hur många böcker om Leona har du planerat att skriva, och finns det någon dröm om att någon gång prova på att skriva något annat, eller är det deckare som gäller?

Tanken från början var att det skulle bli en trilogi, men när jag satt och skrev på den här boken dök det upp nya idéer som inte verkar få plats i tre böcker. Som det ser ut nu kommer jag eventuellt att utöka serien. Exakt hur lång den kommer att bli vill jag inte säga, helt enkelt för att jag inte vet.

Det känns väldigt naturligt för mig att skriva i krimgenren eftersom jag är kriminolog och har jobbat med just brottsutredningar. Mina idéer finns där och det är praktiskt att ha god kunskap om det område man skriver om.

Slutligen, vad läser du själv för böcker på fritiden, och har du någon verklig favorit du vill tipsa om?

Sedan jag började skriva själv har jag inte hunnit läsa böcker själv, tyvärr. När jag behöver koppla av vill jag vila ögonen från långa texter. Jag får mycket inspiration från film, nyheter, händelser i världen, mitt eget och andra människors liv.

Stort tack till Jenny Rogneby för att du ville svara på mina frågor!

 

Köp böckerna hos:

LEONA: Tärningen är kastad   Adlibris Bokus

LEONA: Alla medel tillåtna   AdlibrisBokus

LEONA: Alla medel tillåtna av Jenny Rogneby

9789146229612_200_leona-alla-medel-tillatna

Hon gjorde storstilad entré inom deckargenren med LEONA: Tärningen är kastad (2014). Nu är Jenny Rogneby tillbaka med uppföljaren där vi återigen möter den ovanliga polisen Leona Lindberg, och för henne är alla medel är tillåtna.

En man spränger sig själv till döds utanför Riksdagshuset. Det mesta tyder på att det är ett självmordsattentat. Leona Lindberg, en av Stockholmspolisens vassaste utredare vid avdelningen för grova brott får till uppgift att förhöra bombaren, som mirakulöst nog överlevt smällen. Men Leona har inte fullt fokus. Händelserna i Tärningen är kastad har lett till att hon står i skuld hos fel människor. På något sätt måste hon skaffa fram pengar, och hon bestämmer sig för att dra nytta av det hon kan bäst, polisarbete. Samtidigt måste hon upprätthålla fasaden och fortsätta utredningen om bombmannen. Det får på inga villkor framkomma vad som egentligen stjäl hennes tid och energi…

LEONA: Alla medel tillåtna är en fartfylld kriminalroman där det händer någonting hela tiden. Läsaren kan räkna med många vändningar och en stor dos spänning.

Boken spinner vidare på händelserna i LEONA: Tärningen är kastad. Leona Lindberg fortsätter att vara en både utmanande och nästintill provokativ karaktär som vänder uppochned på normen om hur en kvinna, mor och polis bör vara. Det är också det som gör henne intressant att läsa om. Hon är manipulativ, uppfinningsrik och driftig, men det är i slutändan endast en person som vinner på det Leona gör: hon själv. Författaren leker med tanken på hur en person med Leonas karaktär skulle agera i den maktposition hon har som polis, och resultatet blir ganska skrämmande. Skillnanden mellan att jaga kriminella och att vara kriminell upplöses lätt när båda sidorna försöker lära sig hur den andra tänker. Leona är också under stor press, vilket påverkar de beslut hon fattar.

Leona är som ett konstverk. Det är inte säkert man tycker det är vackert när man betraktar det, men det kan för den skull vara intressant. Det är också att Leona skiljer sig ur mängden som gör hela boken. Jag funderar under läsningen på vad som egentligen är den röda tråden i berättelsen när den växlar mellan fallet med självmordsbombaren och Leonas frilansuppdrag. Men faktum är att det egentligen inte är något av det boken handlar om, det är en enmannaföreställning där Leona Lindberg har huvudrollen. Det andra är bara kulisserna på den scen hon agerar på. Böckerna lämnar också ett tydligt avtryck hos läsaren. Hon är inte en karaktär man glömmer.

Slutet på boken blir explosivt, och liksom vid en detonation sprids fragment över stor yta. Det gör att det finns en del lösa delar att samla ihop och bygga fler berättelser om Leona av. Än finns det mycket för Jenny Rogneby att berätta om Leona Lindberg. Jag väntar spänt.

Här finns en intervju med Jenny Rogneby.

Utgiven av: Wahlström & Widstrand, 2016.

Boken finns att köpa hos bland annat Adlibris och Bokus.

Betyg 4 av 5

Min fantastiska väninna av Elena Ferrante

9789113061719_200_min-fantastiska-vaninna

Första delen i den uppmärksammade romansviten om de två vännerna Elena och Lila finns nu äntligen på svenska. Låt dig svepas med av storslagen läsning bland Neapels vindlande gator!

De är medelålders när upptakten till berättelsen sker. Elena får reda på att Lila är försvunnen. Det är då hon börjar fundera på det som har varit, och berättelsen inleds kronologiskt med barndomen och uppväxten tillsammans i Neapel. Redan tidigt står det klart att Lila, skomakarens dotter, är ovanlig. Hon är den typen av flicka som sprudlar av liv och energi, men som inte bryr sig om vad någon annan tycker. För Elena däremot är det viktigt att framstå på rätt sätt, att göra väl ifrån sig och att uppfylla familjens förväntningar. Det börjar som en tävlan, Lila är alltid bäst i klassen. Elena nöjer sig med att vara nummer två, men något annat kan hon inte acceptera. Men när de blir äldre är det inte Lila som får chansen till vidare studier. Hon hamnar istället i familjeföretaget, medan Elena läser vidare. Båda verkar tycka att det är den andra väninnan som dragit vinstlotten. Sexton år gammal ska så Lila gifta sig, och vänskapen står inför en ny tid och nya utmaningar.

Årets stora litterära snackis, det är vad den här boken är. Den har hyllats till skyarna, men lever den verkligen upp till de högt ställda förväntningar detta ger?

Elena Ferrante är en pseudonym för en okänd italiensk författare, men att vederbörande måste vara välbekant med Neapel och dess vindlande bakgator förefaller troligt. Det är en livfull skildring av livet i staden decennierna efter kriget boken ger. De flesta är ganska fattiga, men lever inte i något armod. Familjen är viktig, den står i centrum. Kränker någon din heder kommer alla dina bröder och utkräver hämnd.

Min fantastiska väninna är berättelsen om en vänskap som gror i de mest karga förhållanden. Elena och Lila har vid en första anblick inte mycket gemensamt, och det är ingen självklarhet att den självsäkra Lila ska ta sig an den lite mera bortkomna Elena. I skolan råder tävlan, vem är egentligen bäst i klassen? Lila verkar besitta genialitet men har inte de rätta familjära förhållandena för att gå så långt som hon skulle kunna. I skomakarfamiljen ser man ingen anledning till att satsa på en flicka som man istället kan se till att få gift på ett fördelaktigt vis.

Hela tiden finns den där, balansgången mellan vänskap och rivalitet. Både när det gäller skolan och livet i stort. Här hittar författaren verkligen rätt, för det är så många kvinnliga vänskaper ser ut. Trots att man är bästa väninnor är det liksom omöjligt att låta bli att jämföra. Vem har tagit hem högsta vinsten i livets lotteri? För Elena och Lila som är tonåringar och ser allting i svart och vitt är kapplöpningen ännu mera påtaglig. Trots det ställer de upp för varandra i slutändan. De är varandras fantastiska väninna som väcker både dyrkan och avundsjuka.

Många hyllar bokserien som ett mästerverk, och att det är en riktigt stark roman är jag fullt beredd att hålla med om. Den yttersta formen av läsmagi har ännu inte infunnit sig för mig, men jag tror att den kommer längre fram i serien, kanske redan i nästa bok, Hennes nya namn, som kommer i höst.

Utgiven av: Norstedts förlag, 2016. I översättning av: Johanna Hedenberg

Boken kan köpas hos t ex Bokus och Adlibris

Betyg 4+ av 5

Mannen mellan väggarna av Emma Ångström

9789164204820_200_mannen-mellan-vaggarna

Alva och hennes mamma har nyligen flyttat in i ett hyreshus. Familjen har splittrats, och tillsammans med sina två systrar har Alva ryckts upp och fått byta Ludvika mot Stockholm. Men det är något konstigt med huset de bor i. Det verkar som om det är hemsökt, vilket faller Alva i smaken eftersom hon har en förkärlek för svart magi och ockultism.

Det räcker dock inte med att folk känner sig iakttagna och att mat försvinner spårlöst ur kylskåpen. Snart blir också en kvinna mördad, varefter hon försvinner spårlöst. En tid senare dyker kroppen upp igen, hemma i lägenheten. Polisen står handfallen. Alva däremot har kommit en ovanlig hemlighet på spåren.

Emma Ångströms bok Mannen mellan väggarna klassas som en rysare, och visst skapar den riktigt mycket obehag på sina ställen. Känslan av att vara bevakad åstadkommer kalla kårar, och det är lätt att tänka att man nog bör läsa den här boken i dagsljus. Ångström är också mycket skicklig när det gäller att skapa karaktärer. Det är lätt att tänka sig in i Alvas situation efter att föräldrarna gått skilda vägar, och vissa scener från t ex skolans idrottslektioner är mycket starka och känns även mycket realistiska. Samtidigt är inte Alva särskilt sympatisk. Hon är både brådmogen och har lätt för att slå in på mörka vägar i sina tankebanor. Hon är snabb att döma dem runtomkring, framförallt sin mamma Vanja. Men så är det också svårt för ett barn att förstå fullt ut varför vuxna ibland tvingas ta svåra beslut.

Jag tycker större delen av boken är mycket bra, den bjuder verkligen på hög spänning och är samtidigt något annat än alla de kriminaldeckare som det går tretton på dussinet av. Men jag tycker att berättelsen tappar lite på slutet, och framförallt gör inte avslutet mig till freds. Men – kanske finns det ändå en positiv sida av den saken om det innebär att Emma Ångström kan skriva någon typ av fortsättning. För läsa mer av den här författaren, det vill jag definitivt.

Utgiven av: Piratförlaget, 2016

Kan köpas hos t ex Bokus eller Adlibris

Betyg 4 av 5

Första titten på höstens böcker

Vårsolen strålar, vitsipporna står i full blom och fåglarna sjunger. Vad kan då passa bättre än att spana in bokförlagens höstutgivning? Jo, det kanske är att gå händelserna lite i förväg. Men även om höstrusket inte är något vi längtar efter finns det säkert en och annan boktitel att hålla utkik efter framöver. Det här är ingen komplett förteckning, fler titlar och framförallt fler bokomslag kommer säkert att dyka upp efter hand. Bildernas placering och storlek slumpas fram, så det har alltså inget att göra med vilka titlar jag längtar efter mest.

Bonnierförlagen

Allt detta, plus en ny bok av Lars Kepler…

 

Modernista

 

Norstedts förlag

 

Piratförlaget, Printz Publishing Sekwa/ETTA, Bazar, & Historiska Media

 

Massolit, Lind & CO & HarperCollins Nordic

Bokbloggsjerka 22-25 april

Dags för frågestund med Annika, och idag skriver hon såhär:

Vad är du mest sugen på att läsa just nu (oavsett om du har boken/novellen/dikten/etc. i din ägo eller ej).

Ja, det är väl som vanligt – en hel rad böcker som jag skulle vilja kasta mig över samtidigt. Men det går ju inte. Två sticker dock ut lite extra i mängden, LEONA: Alla medel tillåtna av Jenny Rogneby och Oanade konsekvenser av Elizabeth George. Lyckligtvis ligger båda i min att läsa-hög! Och NEJ, jag kan omöjligen nämna bara en enda bok…

I maj kommer makalöst många spännande titlar, mer om det vid ett senare tillfälle. Bland dem finns också några böcker jag ser fram emot väldigt mycket; nämligen de här:

Trevlig helg, och med förhoppning om mycket tid till läsning!

Handen på hjärtat – en enkät

Vi har alla små eller stora saker som vi irriterar oss på. Bland bokbloggare är stämningen oftast god. Vi är artiga, trevliga och visar varandras åsikter respekt. Men Anna på Sagan om Sagorna verkar undra hur vi ständigt kan vara såhär nöjda och glada. Hon har därför satt ihop några frågor som ska locka fram de mörkare sanningarna. För handen på hjärtat, vad stör vi oss egentligen på mest när vi läser böcker eller bokbloggar? Jag brukar försöka vara diplomatisk, så nu blir det något av en utmaning att faktiskt svara ärligt på de här frågorna. Lite kul ändå, för det blir en kontrast till alla myspysenkäter.

➤ Vilken bok inte bara ogillar du, utan är arg på eller blir orimligt provocerad av?

Hm. Vi kan väl börja med ett begrepp. Fin kultur vid sidan av ful kultur. I böckernas värld kan vi här ställa den etablerade kulturmannens senaste verk i jämförelse med en deckare. Hallå, det är böcker båda två. De har genomgått samma typ av skrivprocess, samma redigering och likartat arbete hos förlaget. I en tid när läs- och skrivförmågan verkar vara på ständigt nedåtgående känns det föråldrat att hålla på om vad som är fint och fult. Läs en bok. Välj själv vilken. Förhoppningsvis berikar den ditt liv.

Ska jag nämna en enskild bok/bokserie blir det 50 nyanser-böckrna av E L James. Alltså, näe, jag är skeptisk…

➤ Vilken författare har du dömt ut utan att ha läst?

Nu blir jag lynchad av bokbloggarmaffian, men jag har inte läst Harry Potter-böckerna av J K Rowling och – NEJ, jag har inte tänkt göra det heller. Okej, de kanske är bra, men här har vi ett typiskt fall av förutfattade meningar som utvecklats till en principsak. Haha.

➤ Vilka böcker säger du att du har läst fastän du inte gjort det?

Bröderna Karamazov kom jag inte igenom. Har dock egentligen inget minne av att jag skulle ha utgett mig för att ha gjort det, i och för sig.

➤ Pest eller kolera: En av dessa serier ska bli obligatorisk läsning för alla i hela världen – du har makten att bestämma vilken. Du får inte säga ingen. Motivera ditt val. Alternativen är: Twilight och The Mortal Instruments.

Har inte läst varken den ena eller den andra, så det är svårt att motivera då. Väljer väl Twilight eftersom jag i alla fall har en vag uppfattning om handlingen där.

➤ Hur många olästa recex har du?

Ett tiotal som är akuta att läsa. Ytterligare en hög som utgör mitt dåliga samvete. Här trampades det på en öm tå, för tidsoptimisten i mig gör att jag alltid ligger efter…

➤ Hur många böcker har du i bokhyllan som du tror att du – HANDEN PÅ HJÄRTAT, GLÖM INTE DET! – aldrig kommer läsa?

Alla som är mina har jag tänkt läsa, men det är oklart när. Arvegods och andra gåvor kan man väl inte behöva räkna?

➤ Vad har du för litterära pet peeves?

Böcker där allting berättas ur första persons perspektiv, alltså jag. Jag kom, jag såg, jag segrade var väl okej om man hette Julius Caesar, men ärligt, det känns väldigt egotrippat när varenda mening i en bok börjar med JAG. När det blir allt för kladdigt, sockersött och romantiskt får jag också ganska svår halsbränna och vill dra i nödbromsen.

➤ Finns det något som gör att du inte ger en blogg en chans?

Har aldrig någonsin tänkt ”så fult, tråkigt, rörigt här är, den här bloggen besöker jag inte fler gånger”. Men det finns inte tid för att läsa alla och då gör det naturliga urvalet att jag hamnar hos dem jag gillar bäst. En del är obligatorisk läsning, andra får mer sporadiska besök.

➤ Vilken typ av blogginlägg markerar du som lästa i Bloglovin utan att kolla två gånger på?

Använder inte Bloglovin särskilt flitigt. Men recensioner av böcker jag vet att jag inte kommer att läsa hoppar jag över ibland, och jag är inte så förtjust i inlägg av typen ”30 dagars-blogg-utmaning”. Läsmaraton har jag deltagit i ibland, och då kan det vara lite kul att se vad andra tänkt läsa. Men ska man själv inte delta är det kanske inte så spännande.

➤ När vill du skriva arga kommentarer till folk?

Brukar sällan vara sugen på det. Men jag gillar inte arrogans, så om jag skulle läsa något (vilket jag inte minns att jag gjort, direkt) som jag tycker är snorkigt eller nedvärderande blir jag nog lite sur och har lust att skrika: det kostar ingenting att försöka vara lite vänlig!

Hur tänker din katt? av Bo Söderström

9789174245349

Vi är många som älskar dem, de graciösa, egensinniga och intelligenta katterna. Om det är en raskatt med stamtavla eller en bondkatt född i ladugården spelar ingen roll, de har alla sin personlighet och en integritet som heter duga. Men vad tänker de egentligen, och hur ska vi tolka deras signaler? Bo Söderström har gått igenom de senaste rönen och kombinerar i sin nya bok dessa med den kunskap om katter som tillkommer varje ägare. I Hur tänker din katt? får vi både ta del av handfasta tips på hur du ska hantera din katt och även forskning kring vad katter faktiskt känner och tänker.

Söderström delar upp boken i korta och lättöverskådliga kapitel, och boken passar utmärkt till såväl den som har katt som den som funderar på att skaffa sig en eller flera. Här finns värdefull information om vad som styr kattens matvanor, hur de fungerar i sociala sammanhang med andra katter, barn och hundar, hur man ska försöka undvika att möblerna blir sönderklösta och var en katt helst sover. Katter är i allra högsta grad individer, så om tipsen verkligen fungerar går såklart inte att garantera. Men boken grundar sig på vad som kanske är det allra viktigaste när man skaffar ett husdjur; att djuret ska ha det bra och leva ett gott liv. Utekatt, innekatt eller något mitt emellan; att ha en katt ställer krav på ägaren för att göra levnadsmiljön så bra som möjligt ur kattens perspektiv. En nöjd katt är en glad katt, och det är viktigt att inte glömma att vad som ger katten välbefinnande inte nödvändigtvis är det samma som det människan skulle välja. Här guidar Bo Söderström oss med säker hand genom kattens instinkter och tankebanor.

Boken Hur tänker din katt? berättar också om djurets domesticering, i den mån nu man kan räkna katter som helt tama. Klart är att de i jämförelse med andra husdjur har behållit många av sina vilda egenskaper, så kanske kan man snarare säga att de har anpassat sig för ett bekvämt liv i människans närhet än att vi har tämjt dem. Har man en katt som rör sig både utomhus och inomhus har man säkert märkt att när jakt pågår spelar det ingen roll vad man som matte eller husse står och gapar om. Inte hjälper det med mutor i form av godsaker heller när man fått syn på en fågel eller något ännu roligare som t ex en ekorre. Då förvandlas katten till ett rovdjur.

8859_bastet

Egyptisk figur föreställande gudinnan Bastet.

Söderström beskriver också hur intresset och populariteten för katter ständigt ökar, och hur de industrier som kopplas till husdjurens välbefinnande omsätter miljardbelopp. Så har också människan i tusentals år dyrkat den okuvliga katten. Redan för 3500 år sedan ansågs de heliga i Egypten och gudinnan Bastet gestaltades som en katt. Mystiken och fascinationen för katterna kommer med all säkerhet att fortsätta, det visar inte minst alla de forskningsstudier som de faktiskt är föremål för. Hur tänker din katt? är mycket läsvärd för alla som intresserar sig för djur och deras egenskaper, i synnerhet kattägare såklart. I skrivandets stund sveper en svans förbi mina knän och säger ”är du inte klar med det där snart, jag vill gå ut” och visst, det gör att jag kanske är en smula partisk men jag ger boken högsta betyg: fem morrhår av fem möjliga.

Utgiven av: Bonnier Fakta, 2016, med illustrationer av Anders Rådén.

Finns att köpa hos t ex Bokus och Adlibris

Betyg 5 av 5