Uncategorized

En smakebit på söndag

ensmakebit

Det är söndag, Andra advent, och dags att delta i En smakebit på söndag igen.

Min smakbit denna vecka kommer från en bok jag läste ut i fredags, och jag kan redan nu avslöja att jag kommer att ge den 5 av 5 i betyg – recension kommer i veckan. Det är en brittisk roman som stilmässigt påminner om böcker av Kate Morton, Jojo Moyes och Lucy Dillon. Boken är Tillbaka till Black Rabbit Hall av Eve Chase, och om du vill läsa mer finns information hos förlaget Printz Publishing. Smakbiten är från sidan 59 i e-boken.

Boris hoppar ut från undervegetationen. Han nosar på mammas ansikte och gnyr. Pappa knuffar bort honom och sveper in mamma i sin regnrock för att hålla henne varm. ”Leta rätt på Barney”, ropar han över axeln och springer ut ur skogen med Boris hack i häl och mamma med huvudet i en märklig vinkel i hans famn.
Jag vet inte hur länge jag står där som bedövad med bultande hjärta och bilden av mammas huvud – det vajande röda håret, vinkeln på halsen – vart jag än ser, som den kvardröjande bilden av en glödlampa efter att man släckt den. Vad ska jag göra? Vad ska jag göra?
Sedan minns jag. Leta rätt på Barney, sa pappa. Leta rätt på Barney.
Ovädersmolnen börjar skingra sig. En benvit måne hoppar fram bakom ett träd, och sedan till nästa. Fullmåne. Högvatten. Den nedre delen av ån svämmar ofta över när det är högvatten tidigt på kvällen, särskilt efter ett oväder. Vattnet kommer att forsa igenom skogen bredvid grytet. Jag har inte lång tid på mig.
Jag börjar springa, ber gång på gång att allt ska ordna sig. Trygga och lyckliga. Trygga och lyckliga. Black Rabbit Hall är där vi är trygga och lyckliga.
Barney är inte i grytet eller vid resterna av den uppblötta lägerelden. Det klafsar under fötterna. Vattnet är på väg.
”Barney!” ropar jag. ”Barney, det är jag! Är du här? Var inte dum! Var är du?”
Jag väntar, lyssnar. Hjärtat bultar i öronen. Något rör sig i buskagen. Två gula ögon. En hare? En räv?
Jag stretar längre in i skogen, ropar hans namn och det slår mig att han kanske springer undan från mig med flit, gömmer sig, leker en lek – han älskar att bli jagad – och inte vet vad som har hänt mamma. ”Barney!” ropar jag högre, desperatare. Ingenting. Jag stannar, överväldigad av hopplöshet. Oförmögen att vara modig längre börjar jag gråta. Frustande, blockerade snyftningar stiger upp ur mig. Och det är då som Boris dyker upp med viftande svans. Aldrig har jag blivit så glad att se honom. Jag begraver ansiktet i hans illaluktande päls, klamrar mig fast i hullet runt hans höfter. ”Barney. Hjälp mig hitta Barney. Snälla.”
Boris lägger huvudet lite på sned, som om han förstår vad jag säger, tvekar ett ögonblick och rusar sedan iväg in i skogen. Jag följer efter honom tills han stannar så tvärt under en stor bok att hans tassar får de våta löven att flyga iväg.
Och där är han. Hopkurad högt uppe i trädet. Uggleögon. Jag sträcker ut armarna mot honom. Han rör sig inte. Jag drar i hans fot – kall och bar – och säger att allt är bra, att han tryggt kan släppa taget, och sakta, sakta börjar han hasa sig nerför stammen. Han slår armarna hårt runt min hals och darrande begraver han ansiktet mot min axel. ”Vad hände, Barney?”
Han säger ingenting. Hans kropp skälver ljudlöst.
”Vad hände med mamma?” frågar jag mjukare. ”Såg du?”
Då börjar han snyfta. Jag tar av mig regnrocken. Han är helt passiv – Barney är aldrig passiv – och låter mig ta på honom den. Ärmarna släpar i marken. Men han vägrar att gå. ”Hoppa upp på ryggen”, säger jag och ställer mig på knä på den våta marken.
Jag springer med honom på ryggen hela vägen tillbaka till huset. Rädslan gör mig stark.

9789187343704_200_tillbaka-till-black-rabbit-hall

Mari och En smakebit på söndag tar nu julledigt. Jag vill därför passa på att önska alla som kanske inte har vägarna förbi den här bloggen så ofta en riktigt God Jul och Gott Nytt (bok)år!

Annonser

16 thoughts on “En smakebit på söndag

  1. Jeg liker å lese Kate Morton og Jojo Moyes når jeg skal slappe av. Så jeg skriver ned denne boken. Ha en fin andre advent!

  2. Kate Morton och Lucy Dillon har man ju förstås läst några riktiga guldkorn av, så den här får jag allt ta o kolla upp! Tack för smakbit. 🙂

  3. Jag har inte läst vare sig Morton, Moyes eller Dillon (men de två förstnämnda har jag exemplar av i bokhyllan!) men enbart det där bokomslaget fick Downton Abbeynörden i mig att klicka hem den från Adlibris häromveckan! (gammalt stenhus/slott.. mmm..) Har härligt höga förväntningar nu efter ditt avslöjande om toppbetyg! 🙂 Synd bara att Adlibris skickade mig fel bok i paketet som jag hämtade ut i torsdags.. 😦 väntar nu på ny och rätt försändelse.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s