Förlist av Suzanna Dilber

9789137145495_200_forlist

När Carolines make Adam insjuknar i cancer rämnar allt och Caroline gör något till synes oförlåtligt; hon flyr och lämnar sin sjuke man ensam. I en stuga vid norska Lofoten tror Caroline att hon ska kunna hitta sig själv igen och att verkligheten äntligen ska komma ikapp henne. Men istället blir livet som en bubbla, där den trygge hundföraren Audun, hans hårdhudade assisten Jenny och kyrkoherden Gunnhild mest förblir statister i det trauma som är Carolines liv. Livet i den lilla byn i Nordnorge är lika verkligt som det Caroline lämnade, ändå har hon svårt att se sig själv i det sammanhanget. Samtidigt hänger sveket mot Adam som ett tungt moln över Caroline, och även svarta minnen från barndomen kommer upp till ytan. När hon får höra talas om skeppet med ett brudfölje som slogs sönder mot klipporna för snart hundra år sedan är det som att Caroline ser paralleller till sitt eget liv. Hon blir nästintill besatt. Sakta men säkert börjar hon i alla fall landa i sig själv och inse vad som är det rätta att göra.

Det vilar naturligt ett stort vemod och en hel del sorg över en berättelse om en kvinna som sörjer vad hon tror kommer bli hennes makes död. Suzanna Dilber har hittat ett sätt att berätta denna gripande historia så att den berör utan att bli klistrigt sentimental. Hon skriver med en otrolig närvaro och på ett sätt som fullkomligt trollbinder mig som läsare. Hon väljer också att låta sin huvudkaraktär vara den som står bredvid en människa med en svår sjukdom med allt vad det innebär. Det tycker jag är en intressant vinkling. Carolines hela tillvaro rasar när hon får reda på att hennes man har en svår och sällsynt cancerform, hon reagerar med misströstan och hela den process som behandlingen mot sjukdomen innebär får Adam att förändras. Caroline känner inte längre igen sin egen man. Så hon gör något som de flesta säkert finner moraliskt vidrigt, hon lämnar honom. Samtidigt kan man inte låta bli att känna med Caroline, den börda hon har på sina axlar är inte lätt att bära. Att tvingas se på när någon man älskar kämpar för sitt liv och den maktlöshet man känner över att vara i en situation där man inte kan göra något är inte lätt. Suzanna Dilber fångar detta mästerligt. Det var länge sedan jag läste en så stark och berörande bok.

Jag uppskattar också miljön boken utspelar sig i. Scenerna Dilber beskriver, Lofotens kyla och karghet, livet människorna lever här med det mäktiga och obetvingade havet som en självklar del tycker jag är alldeles lysande. Författaren har en förmåga att verkligen förflytta sin läsare i tid och rum, jag får en känsla av att jag kan känna den norska iskylan hemma i min egen läsfåtölj. Jag tycker också författaren lyckas bara med att på ett naturligt sätt väva in lokal historia och andra företeelser som utmärker livet i den lilla Nordnorska byn på ett sätt som gör att man faktiskt blir bekant med den. Jag gillar också den historiska biten av berättelsen, om Nikoline som drunknar på sin bröllopsdag. Här kan man ana att om Suzanna Dilber skulle skriva en historisk roman skulle hon säkerligen göra även det riktigt bra. Det enda som jag ibland känner kanske dras lite väl långt är Carolines vanföreställningar, eller vad man ska kalla det när hon anar Nikolines vålnad. Men det är ingenting jag inte har fördrag med, för man kan också välja att tolka det som ett sätt för huvudpersonens starka ångest att yttra sig.

Förlist är den första boken jag läser av Suzanna Dilber, som även skrivit Dubbelexponering. Denna romanpärla imponerade verkligen stort på mig, och jag ser fram emot att läsa mer av författaren. Trots att jag läser mycket är det sällan en roman fängslar mig som den här gjorde, och samtidigt som jag ivrigt läste vidare var det med en känsla av att jag inte ville att boken skulle ta slut.

Stort tack till Bokförlaget Forum för recensionsexemplaret i form av en e-bok!

Köp boken hos Bokus eller Adlibris

Betyg 5 av 5

Annonser

8 comments

    1. Jag har också svårt för att läsa om cancer och svåra sjukdomar och väljer ofta bort sådana böcker, men att boken utspelar sig vid Lofoten gjorde mig nyfiken och jag bestämde mig för att ge den en chans. Till min lättnad insåg jag att författaren hade ett sätt att skriva om det svåra som är både fint och tänkvärt, och visst blev jag lite rörd på vissa ställen, men det blev inte alls den där närmast ångestlika känslan som böcker kan skapa när de kommer för nära ens egna upplevelser av död och sjukdom. Jag kan såklart inte veta hur du skulle reagera utan bara tala för mig själv, men om du nån gång bestämmer dig för att läsa tror jag att du skulle kunna tycka om den, inte minst för det norska i den 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s