Den nionde graven av Stefan Ahnhem

9789137144825

I Offer utan ansikte, Stefan Ahnhems första bok, fick vi följa Fabian Risk och hans arbete vid Helsingborgspolisen. Att han var nyinflyttad efter att ha bott i Stockholm och att flytten till Helsingborg skulle bli något av en nystart var ett genomgående tema i berättelsen. I den nya boken, Den nionde graven, får vi följa Fabian Risk under hans tid i Stockholm och de händelser som föregick flytten söder ut. Trots att det är en uppföljare utspelar sig boken alltså kronologiskt före Offer utan ansikte.


Sveriges justitieminister är försvunnen. Det är dock bara SÄPO och ett fåtal högt uppsatta kriminalpoliser som känner till att ministern lämnade regeringsbyggnaden en eftermiddag strax före jul och sedan inte har synts till. Fabian Risk får i uppdrag att nysta i händelsen, men har strikta order att göra det under radarn. Hans kollegor kämpar med andra fall där mystiska försvinnanden också har förekommit. När Fabian Risk väl återfinner ministern inser han att det finns en koppling till de andra försvinnandena. Justitieministern är bara en i raden, och chanserna att offren ska återfinnas vid liv är minimala.

Samtidigt arbetar Dunja vid Köpenhamnspolisen med ett fall där hustrun till en tv-kändis har hittats brutalt mördad. Mannen är spårlöst borta och antas vara förövaren. Men samtidigt finns det spår som leder till Sverige, och Dunjas vägar kommer korsa både förövarens och den svenska polisens. Det verkar som att de letar efter samma person.

Stefan Ahnhem har återigen skrivit en riktig bladvändare. Att bygga upp spännande scener i en bok är något som författaren behärskar till fulländning. Boken är väl genomtänkt och trots att det är många karaktärer som figurerar i boken knyts alla trådar samman på ett självklart sätt i slutändan.

Just det här med alla karaktärer, offer och händelser som sveper förbi är dock något jag är lite skeptisk till. Det hinner hända så mycket under den nästan 600 sidor långa berättelsen att jag blir lite avtrubbad inför varje ny vändning. Istället för att hoppa högt av rädsla när klockan tickar för ett nytt offer tänker jag ”jaha, en till”. Det är jag inte riktigt till freds med och det är i mitt tycke ett symptom på att boken är lite väl lång. Samtidigt finns det när lösningen på mysteriet väl uppdagas en genomtänkt anledning till att mördaren har många offer på sin svarta lista. Själva intrigen visar sig vara riktigt smart när jag sitter med facit i hand, det var bara det att alla kurvor gjorde mig en smula åksjuk på vägen dit.

Förutom att Ahnhem är skicklig när det gäller att skapa spänning känns också hans böcker innovativa och nyskapande inom den svenska deckargenren. Det här är inte en bok jag har läst förut. Språket håller hög kvalitet och jag gillar tonen mellan karaktärerna. Den nionde graven är en spännande berättelse som innehåller allt en deckare ska göra och lite till. Ett måste för alla som vill ha en spännande bok till sommaren.

Stort tack till Bokförlaget Forum för recensionsexemplaret!

Köp boken hos Bokus eller Adlibris

Betyg 4 av 5

Annonser

9 reaktioner på ”Den nionde graven av Stefan Ahnhem

  1. Monika skriver:

    Jag har ju precis köpt Offer utan ansikte… får se när den blir läst. Sedan kan jag börja fundera på att köpa denna nya också 🙂

  2. Sam Bertilsson skriver:

    Känner inte igen mig särskilt mycket i ditt omdöme. Jag tycker dialogen är krystad; man pratar helt enkelt inte så med varann. Förvånansvärt uselt till och med. Intrigen är väl inget uppseendeväckande den heller. Som vanligt så trissas historien upp till maktens högsta skikt och huvudpersonen lever farligt. Samma gamla skåpmat, alltså. Karaktärerna är platta, vilket gör folk till ”pappfigurer”. Man tilltalar också varann på ett sätt som ligger långt från verklighetstroget. Det finns inget egenvärde i att vara sur, tvär och oförskämd, fast Ahnhem tycks tro det. När så en kommissarie kallar en kollega för ”fitta” och ”jävla luder” utan att någon reagerar, inte ens hon själv, då får jag nästan för mycket av billigt effektsökeri. Ingen kommer undan med det, inte ens i Danmark.
    Klichéfylld och krystad skräpdeckare som möjligen går att ta sig igenom om det är tillräckligt trist väder.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.