Idag frågar Annika: Brukar du läsa dedikeringarna som brukar finnas i början eller slutet av böckerna? Vilken är i så fall den mest minnesvärda?
Svaret är nej. Inte avsiktligt. Visst händer det att jag kastar ett öga, men jag lägger det inte på minnet. Jag kan därför inte komma på en enda.
Ett kort svar idag alltså. Trevlig helg önskar jag alla läsare!
Annonser
Jag läser dem ju alltid, men jag kan ändå inte komma på någon 🙂
Brukar inte läsa det. Trevlig helg1
Hej,
Den mest överraskande och skojigaste läste jag i J. Eriksson och H. Axlander Sundquists trilogi (börjar med Kråkflickan). Där står, längst bak;
Tack till:
Inte en jävel.
Nu när du säger det kommer jag faktiskt ihåg den. 🙂
Jag läser dem, men det hjälpte ju inte…
De där tacken är väl inte avsedda för mig som läsare, utan för författarens vänner, som är omnämnda.
Jag brukar ofta ögna igenom de, men jag brukar glömma de lika fort igen. Sen är det ju ofta bara en massa namn som bara betyder nåt för författaren.
Jag läser allt men kommer sällan ihåg efteråt.
Inte så mycket att minnas, de är ju aldrig till mig! 🙂
Brukar skumläsa men dom fastnar sällan i minnet.
Jag lägger inte heller dem på minnet även om jag läser dem! 🙂 Trevlig helg!
De flesta dedikationer har man glömt lika fort som man läst dem.
De flesta dedikationer är inte så minnesvärda.
Inget jag läser heller. Inte ofta i varje fall.
Jag väntar på min dedikation. Inte för jag vet vad någon skulle skriva, typ den tokiga Mia som hjälpt mig med boken..
Haha, ja undrar när man ska få sin första dedikation? 😉
jag läser alltid, men kommer inte ihåg. men ibland kan dedikationerna innehålla spår av information…
Jag läser alltid dedikationer och annat, kanske inte så noggrant men läser dom gör jag. Sedan är det ju inte säkert att jag minns dom efteråt!