Månadssammanfattning – Februari 2015

Tio böcker har jag läst i februari. Samtliga har ingått i utmaningen Ta kontroll över bokhyllan, en tävling hos Fantastiska berättelser. Alltså 100 % hyllvärmare. Jag är supernöjd med att ha läst så många böcker som tio, för februari har gått i sjukdomens tecken med både urinvägsinfektion och förkylning och sedan kom den satans urinvägsinfektionen tillbaka igen… Nåväl, detta har jag läst:

  1. Fallet – Michael Connelly Betyg 3 av 5
  2. Den sista safarin – Deon Meyer Betyg 3 av 5
  3. Vila i frid – Sofie Sarenbrant Betyg 4 av 5
  4. Märkta för livet – Emelie Schepp Betyg 4 av 5
  5. Och så var de bara en – Agatha Christie Betyg 5 av 5
  6. Himlakroppar – Eleanor Catton Betyg 3 av 5
  7. Sonen – Jo Nesbø Betyg 4 av 5
  8. En doft av död – Andrew Taylor Betyg 4 av 5
  9. Betvingade – Simona Ahrnstedt Betyg 4 av 5
  10. Fågelmannen – Mo Hayder Betyg 4 av 5

Månandens bästa bok: Det talas mycket om deckardrottningar. Egentligen finns det bara en: Agatha Christie. Och så var de bara en (Tidigare kallad Tio små negerpojkar) var månandens bästa bok.

Månandens debut: Jag gillade Märkta för livet av Emelie Schepp mycket, och ser fram emot fortsättningen.

Månandens spänning: Sonen, Fågelmannen och framförallt En doft av död av Andrew Taylor var riktigt bra spänningsläsning.

Månandens besvikelse: Den sista safarin var lite väl politisk för min smak, och Himlakroppar var för lång.

Månandens historiska: Simona Ahrnstedt visar att hon behärskar att skriva både romance och historiska romaner på ett fantastiskt fängslande sätt i Betvingad. Jag är inte mycket för just romance-genren, men Ahrnstedt övertygar även mig.

Utmaningarna: Tre författare lästa i Boktolvan, Märkta för livet blev månandens val i spänningsutmaningen. Ingen hyllvärmare av de jag listade vid årsskiftet blev läst, men tio stycken andra hyllvärmare (100% av antalet lästa böcker i februari) till tävlingen Ta kontroll över bokhyllan läste jag ut.

OchSaVarDeBaraEn_Omslag3D-286x400

Christie stod för månandens fullträff.

Annonser

Bokbloggsjerka 27 jan – 2 mars

Idag undrar Annika om vi kan ge exempel på serier som vi gillar men tröttnat på och kanske till och med avslutat i förtid.

Mitt första exempel är Elizabeth George’s serie om Thomas Lynley och Barbar Havers. Det fanns en tid när jag dyrkade serien. Jag har inte gett upp den än, men efter att de senaste böckerna varit ganska sega och väldigt långa är jag lite trött på dem.

9789113032054_200_en-ond-liten-handling

En annan serie som jag undrat flera gånger om jag borde säga tack och hej till är Mari Jungstedts böcker om Anders Knutas. Visst har de sin charm, men de är ofta ganska lika. Nu har ju Jungstedt inlett en ny serie tillsammans med sambon Ruben Eliassen och det tycker jag helt klart gav hennes författarskap en nytändning.

9789100142247_200_en-morkare-himmel 9789100143312_200_den-man-alskar_storpocket

Några författare som själva insett att lagom är bäst och där de sista delarna i serien kommer senare i vår är Liza Marklund och Carin Gerhardsen. Marklunds bok Järnblod blir den sista om Annika Bengtsson och Gerhardsens Falleri, fallera, falleralla är den sista om Hammarbypolisen. Jag sörjer faktiskt redan eftersom jag tyckt mycket om båda dessa serier. Men kanske är de kloka kvinnor som avslutar med flaggan i topp. Jag hoppas de inte tänker lägga skrivandet på hyllan helt, för jag läser gärna mera även om det blir med nya karaktärer.

9789164222725_200_jarnblod_ljudbok 9789113049724_200_falleri-fallera-falleralla

En doft av död av Andrew Taylor

9789137139814_200_en-doft-av-dod

Edward Savill kommer till New York mitt under amerikanska frihetskriget. Det är sent 1700-tal och stad är isolerad av rebellerna men fortfarande trogen Storbritannien. Savills uppdrag är att i den brittiska kronans tjänst verka för god förbindelse med det som återstår av den amerikanska kolonierna och om möjligt även upptäcka förrädare.

Det dröjer inte förrän Edward Savill blir inblandad i ett mord. Det obehagliga är att det verkar finnas en anknyting till hans värdfamilj. Allteftersom tiden går i New York inträffar fler mystiska dödsfall och spåren leder rakt mot familjens mörka hemligheter. Edward Savill som fattat tycke för den vackra Arabella slits mellan lojaliteterna. För visst inser han att det är Arabellas förflutna som står i centrum för gåtan, men han är beredd att skydda henne till varje pris.

Andrew Taylor har tidigare skrivit historiska deckare som Det blödande hjärtat, Den amerikanske pojken och Nattvandraren. Ännu en gång får vi nu följa med på ett spännande historiskt äventyr, men vi lämnar Storbritannien till förmån för New York under några av stadens mest händelserika år.

Taylor målar upp bilden av ett amerikanskt samhälle som är sitt eget men i sin konservativa anda på många sätt inspirerats av moderlandet Storbritannien. Skillnaden är att man har rik tillgång på svarta slavar att sätta i arbete i bland annat hushållet och man behandlar dem inte väl. Författaren har valt att tidvis använda ordet ”neger” då de vita ”gentlemännen” samtalar om sina slavar, och jag ser det som ett medvetet val för att fånga tidsandan och istället för att nedvärdera faktiskt belysa hur illa ställt det var. Det vilar som en sensmoral över hela berättelsen att man behandlade den svarta befolkningen mycket illa och författaren låter också sin brittiske huvudkaraktär häpna över sakernas tillstånd vid mer än ett tillfälle. Ett ordval används alltså som idag kan kännas både olyckligt och stötande, men samtidigt var det så verkligheten såg ut vid den här tiden och författaren har förmodligen strävat efter att komma sanningen så nära som möjligt i detaljerna.

Berättelsen är både spännande, lättläst och intressant. Den sticker ut ur den breda deckarfloden genom sitt historiska tema och såväl den som är intresserad av gångna tider som den som föredrar en spänning kan finna nöje i att läsa Andrew Taylors bok. Kanske kunde den ha kortats ned en aning, men över lag tycker jag att det är en väl konstruerad spänningsroman som ger läsaren både kunskap och underhållning.

Boken finns hos Bokus och Adlibris

Betyg 4 av 5

Sonen av Jo Nesbø

9789100136321_200_hem-till-mig

Sonny Lofthus har suttit i fängelse större delen av sitt vuxna liv. Han har tagit på sig brott han inte har begått efter löften från den undre världen om fri tillgång till narkotika. Men så lyckas han rymma från Norges säkraste fängelse. Sonny har kommit till en punkt när han är beredd att hämnas alla de oförätter som begåtts mot honom, men också de som begicks mot hans far. Men samtidigt som han tar hämnd på de onda ser han också som sitt uppdrag att skydda de goda och de oskyldiga.

I hans spår följer Simon Kefas, en ärrad polis med en hel del besvärligheter i bagaget. Det verkar dock som han är den ende som förstår hur Sonny Lofthus tänker och kan förutse hans nästa steg. Det gör honom också till den ende som kan ta fast Norges mest efterspanade man. Men han är inte ensam om att vilja få fatt i Sonny, hela den undre världen samlar sig i jakten på den som gång på gång lyckas överlista dem.

I sin senaste deckare lämnar Jo Nesbø sin karaktär Harry Hole för att låta oss bli bekanta med en ny antihjälte i Sonny Lofthus. Såväl titel som intrig drar paralleller till den heliga skrift, för Sonny är en modern Messias på korståg mot de onda i samhället. Mycket av handlingen kretsar kring just det. Vem är ond, och vem är god? Vad för onda handlingar kan rättfärdigas av ett högre syfte? Och hur ska man komma åt de oantastliga när även de har blivit korrumperade?

Jo Nesbø väver alltså in en hel del stora frågor i sin berättelse, men han paketerar dem i ett spännande format och liksom i tidigare böcker visar han vilken mästare han är på att få handlingen att ta nya vändningar och att på så vis behålla sina läsare i ett stadigt grep.

Personligen har jag svårt för böcker som bygger på konspirationsteorier, och även om författaren här faktiskt får mig att nappa på betet och gilla berättelsen så stör det mig lite att det är just konspirationsteorier boken bygger på. Jag tycker också att den är lite lång och att ett parti på mitten kunde ha kortats ned rejält. Men Jo Nesbø håller stilen, och boken är helt klart en riktigt pärla för den som gillar spänning.

Boken är helt fristående från Jo Nesbøs tidigare serier och kan därför läsas även av den som inte följt dem.

Tusen tack till Piratförlaget för recensionsexemplaret!

Boken finns inom kort att köpa som storpocket här eller här.

Betyg 4 av 5

Märkta för livet av Emelie Schepp

9789175033891_200_markta-for-livet_pocket

Jana Berzelius arbetar som åklagare i Norrköping och får fallet på sitt bord då Hans Juhlén, högt uppsatt vid Migrationsverket, hittas mördad. I huset återfinns fingeravtryck efter ett barn trots att Juhlén är barnlös. Då en pojke av utländsk härkomst hittas död strax utanför staden pekar allting på att någonting är i görningen som berör flyktingar som kommer till Sverige. Men det finns många bitar kvar att lägga innan pusslet är löst och Jana måste samarbeta med sina kollegor inom polisen trots att det inte alltid är okomplicerat. Samtidigt måste hon också se till att ingen kommer hennes eget förflutna på spåren, och när utredningen kommer obehagligt nära henne själv tvingas hon göra egna efterforskningar vid sidan om polisens utredning. Detta tvingar henne att hantera fara, men också svaren på de frågor om sig själv som hittills vilat i det fördolda.

Östergötland har sedan länge funnits på den svenska deckarkartan i och med att Mons Kallentoft lät oss bli bekanta med Linköpingspolisen, och nu är det Emelie Schepps tur att sätta även Norrköping på denna karta. Norrköpingspolisen verkar vara minst lika komplex och intressant att följa som den i Linköping och jag hoppas och tror verkligen att den här första boken om Jana Berzelius innebär starten på en ny deckarserie som kommer finnas med oss läsare i många böcker framöver.

Emelie Schepps debut uppvisar nämligen alla kvalitéer jag tycker att en författare ska ha för att ha en lovande framtid. Hon skriver rappt, påläst och med stor närvaro. Tempot är högt och sidorna vill verkligen vända sig själva. Visst finns det en del trådar som lämnas lite väl löst hopknutna för min smak, men samtidigt lämnar det en öppning för att fortsätta berättelsen om Jana Berzelius.

Egentligen finns det inga stora saker att kritisera, men en del småsaker hade kunnat finslipas. Jag tycker boken har lite lång startsträcka. Jana är lite sval och otillgänglig. Det får sin förklaring, men samtidigt är det viktigt att läsaren känner sig insläppt i berättelsen på ett tidigt stadium för att boken ska fånga ens uppmärksamhet. Jag tycker också ibland att det blir lite mycket byråkrati. Schepp vill vara påläst, och det är såklart positivt, men det är roligare att läsa om när Jana Berzelius bryter mot normerna än när hon följer reglementets alla paragrafer. Men det är trots en egenutgiven debut, och med det i minnet tycker jag Schepp har skrivit en väl avvägd berättelse.

Författaren har också lyckats skapa en huvudkaraktär i Jana Berzelius som sticker ut i den breda deckarfloden, och även det övriga persongalleriet och spelet dem emellan tycker jag är riktigt bra skildrat. Handlingen är oförutsägbar på ett sätt som gör att det blir väldigt spännande att läsa och jag önskar verkligen att uppföljaren, Vita spår, fanns tillgänglig redan nu. Men jag får ge mig till tåls till maj för den utkommer först då.

I mars kommer Märkta för livet i en ny pocketutgåva hos Månpocket. Just nu finns boken som storpocket och till fyndpris som inbunden på årets bokrea. Jag rekommenderar verkligen att ni tar tillfället i akt och köper den här eller här.

Betyg 4 av 5

9789146226192_200_vita-spar

Vita spår, den andra delen i serien om Jana Berzelius, ges ut i maj av Wahlström & Widstrand

Tematrio – På liv och död

Idag skriver Lyran såhär om temat i veckans boktrio: Lite dramatik ska det i alla fall vara i temat. Nu vet jag, temat är böcker med orden liv eller död (i olika former som t ex levande, döda etc) i titeln.

Passande nog råkar tre av böckerna som ligger väldigt högt upp i min att läsa-hög ha titlar på detta tema. Därför får de utgöra min trio den här veckan. Ni som har läst dem, vad tyckte ni? Mina förväntningar är nämligen stora på alla tre.

  1. Livet och dödens villkor av Belinda Bauer.
  2. Liv efter liv av Kate Atkinson. (Jag har läst en liten bit, kunde inte hålla fingrarna borta den dag den kom i brevlådan.)
  3. Levande och döda i Winsford av Håkan Nesser. (En godbit jag liksom ofrivilligt sparat lite på.)

9789174995688_200_livets-dodens-villkor 9789187783234_200_liv-efter-liv 9789175032818_200_levande-och-doda-i-winsford_pocket

Nytt i bokhyllan – februari

DSC_0228

Några nya böcker har landat i min brevlåda. Faktum är att allihopa är recensionsexemplar så nu vill det till att ligga i med läsningen framöver. Men framförallt vill jag rikta ett jättestort tack till de generösa förlag som har skickat böckerna!

  • Katarinas bok av Maria Gustavsdotter (Historiska Media)
  • Liv efter liv av Kate Atkinson (Massolit)
  • Columbus – de fyra resorna av Laurence Berggreen (Leopard förlag)
  • En bön för de stulna av Jennifer Clement (Albert Bonniers, e-bok)
  • Den första lögnen av Sara Larsson (Norstedts, e-bok)
  • Hundra omistliga ting (Forum, e-bok)

Från Bonnier Pocket och Månpocket kom dessa böcker:

  • Stenarna skola ropa – Ruth Rendell
  • Händelser vid vatten – Kerstin Ekman
  • Eldhärjad – Tamara McKinley
  • Dödens bok – Reginald Hill

DSC_0227 DSC_0226

Himlakroppar av Eleanor Catton

9789173376150_200_himlakroppar

Vinnaren av Man Booker Prize 2013, The Luminaries av Eleanor Catton finns nu i svensk översättning, utgiven av Brombergs förlag. Det är en mäktig läsupplevelse på ca 1100 sidor, och man kan inte annat än imponeras över det arbete författaren har lagt ner på boken.

Nya Zeeland 1866. Det är guldet som står i centrum i gruvsamhället Hokitika. Guldet är det som har lockat dit människorna, och det är också upprinnelsen till alla de mysterier som vilar som en dimma över platsen. Ett mystiskt skepp som avseglar i skydd av mörkret, en man som till synes har gått upp i rök och så det suspekta dödsfallet där en man verkar ha dödats för sin inmutning på guldfältet är några av alla de händelser som ligger till grund för berättelsen. Vi får följa en grupp människor som alla lever i Hokitika och är knutna till guldet på ett eller annat sätt och deras efterforskningar i jakten på sanningen. Frågan är bara vilka som är tillförlitliga och om alla har rent mjöl i påsen.

Eleanor Catton har skrivit en roman som kombinerar de flesta saker som brukar kunna utgöra grunden för en lyckad bok. Spänning, ond bråd död, kärlek, förtvivlan och girighet. Omfånget och språket för tankarna till de gamla klassikerna. Liksom bland annat Charles Dickens lägger författaren stor vikt vid själva mysteriet och bjuder in oss till en fantastisk värld delvis höljd i dunkel – skillnaden är bara att vi istället för London får upptäcka Nya Zeeland. Det tycker jag är roligt eftersom det inte är ett land som förekommer alltför ofta i den litteratur som finns i svensk översättning.

Men det finns ett problem i mitt tycke, och det är omfånget. För att skriva en bok på 1100 sidor måste man verkligen fånga läsaren till 100 %. Det dröjer innan jag verkligen hittar in i den värld Catton målar upp och när sedan de händelser som ligger till grund för berättelsen återberättas gång på gång ur olika karaktärers perspektiv förlorar boken lite av mitt intresse. Jag läser och läser, men det känns inte som att jag avancerar i berättelsen.

Men jag måste ändå be att få lyfta på hatten för Eleanor Cattons romanbygge. Det är nästan så man misstänker att hon är ägare till en tidsmaskin så inlevelsefullt som hon beskriver Nya Zeeland vid 1800-talets mitt. Om inte, så vittnar det om ett mycket grundligt researcharbete som är värt stor respekt.

Tusen tack till Brombergs förlag för recensionsexemplaret!

Boken finns hos Bokus och Adlibris

Betyg 3+ av 5

Bokbloggsjerka 20-23 februari

Idag skriver Annika såhär: Som ni kanske har märkt har min blogg kunnat jämföras med Saharas öken under en tid, och det beror inte på att jag lider av skrivkramp utan det handlar helt enkelt om att det är värken som sätter rejäla käppar i hjulet för mig.

Suget att skriva är dock ständigt närvarande och jag försöker verkligen hitta sätt för att kunna slänga ihop ett par inlägg i veckan åtminstone. Hittills har jag inte kommit på något som skulle hjälpa mig på vägen och därför skulle jag vilja ta del av era bästa tips. Det vill säga var (och hur) författar du dina inlägg?

Oj, det var en knepig fråga att svara på. Hur gör jag egentligen?

Jo, jag försöker variera mina inlägg mellan listor, recensioner och svar på bokliga frågor som t ex Bokbloggsjerkan. Ibland är inspirationen på topp, ibland är känslan inte fullt så entusiastisk och ibland blir det inget blogginlägg alls. Den främsta inspirationen skulle jag vilja säga är själva böckerna, och då framförallt de man gillar. En bra bok vill man helst recensera omedelbart och berätta för allt och alla hur mycket man tyckte om den. Alla dessa bra böcker som finns är själva drivkraften för min blogg. Ett tips kan också vara att skriva flera inlägg en dag när humöret är på topp så att man har dem klara för publicering en dag när orken och lusten tryter.

Trevlig helg!