Månad: januari 2015

Månadssummering Januari 2015

Oj, vilken läsmånad. Jag har visst slagit mitt personliga rekord då jag har läst 17 böcker. Jag hoppas läsflytet håller i sig in i februari då det är dags att läsa hyllvärmare. Januari har bjudit på både fantastiska böcker och böcker som kanske inte riktigt passade mig, men över lag har de flesta varit bra.

  1. Blekingegatan 32 – Lena Einhorn Betyg 5 av 5
  2. Lejontämjaren – Camilla Läckberg Betyg 4 av 5
  3. Det röda arvet – Henrik Berggren Betyg 3 av 5
  4. Låt mig ta din hand – Tove Alsterdal Betyg 3 av 5
  5. De oönskade – Kaaberböl & Friis Betyg 3 av 5
  6. Gökens rop – Robert Galbraith Betyg 3 av 5
  7. En mörkare himmel – Mari Jungstedt & Ruben Eliassen Betyg 4 av 5
  8. Förvandlerskan – Charlotta Larsson Betyg 4 av 5
  9. Outtalat – Sarah Rees Brennan Betyg 3 av 5
  10. Flickoffret – James Oswald Betyg 4 av 5
  11. Tango för vilsna själar – Lucy Dillon Betyg 3 av 5
  12. Jakthundarna – Jörn Lier Horst Betyg 4 av 5
  13. Allt att förlora – Sabine Durrant Betyg 3 av 5
  14. Sista brevet från din älskade – Jojo Moyes Betyg 5 av 5
  15. Dödlig besatthet – Nora Roberts Betyg 4 av 5
  16. De osynliga – Roy Jacobsen Betyg 4 av 5
  17. Silkesmasken – Robert Galbraith Betyg 4 av 5

Månadens bästa: Sista brevet från din älskade av Jojo Moyes och Blekingegatan 32  av Lena Einhorn. Två väldigt olika men båda fantastiskt bra böcker.

Månadens mest spännande: Lejontämjaren av Camilla Läckberg och En mörkare himmel av Jungstedt & Eliassen är månadens vinnare inom den här kategorin, tätt följda av Flickoffret av James Oswald och Jakthundarna av Jörn Lier Horst.

Månandens besvikelse: Outttalat av Sarah Rees Brennan passade inte mig.

Månandens debutant: Förvandlerskan av Charlotta Larsson var verkligen en lovande och läsvärd debut.

Månadens revansch: Jag blev besviken på Gökens rop av Roberth Galbraith (J K Rowling), men tyckte riktigt bra om uppföljaren Silkesmasken. Tur att jag gav serien en chans till.

Månadens humörshöjare: Nora Roberts vet hur man skriver böcker som erbjuder både verklighetsflykt och riktigt bra underhållning. Feelgood- drottningarna Lucy Dillon och Jojo Moyes kan också konsten att skriva hjärtevärmande böcker.

Månadens utmaningar: Spänningsutmaningen i januari är avklarad och Lena Einhorn prickas av som en författare i min Boktolva. Ingen hyllvärmare läst än, men eftersom hela februari ska vigas åt tävlingen som Anna på Fantastiska berättelser håller i där man ska läsa böcker som stått i hyllan sedan en tid hoppas jag få någon av dem som står på min hyllvärmarlista läst då.

Bokbloggsjerka 30 jan-2 feb

Idag skriver Annika så här: Ewa K skrev för en tid sedan ett inlägg om upprepningar. Vad tycker du, fungerar upprepningar eller ser du helst att de lyser med sin frånvaro?

Det blir ett kort svar idag eftersom jag tycker att det varierar från fall till fall. Ibland är det okej, och det är nog väldigt svårt att skriva en bok utan att i viss mån upprepa sig eller komma tillbaka till en viss fråga eller ett ämne. Var går då gränsen för om det blir tjatigt? Ja, det måste man ta ställning till för varje bok man läser och var gränsen går är nog en fråga om vad den individuella läsaren tycker. Generellt ska nog en författare akta sig för att upprepa sig för mycket, men exakt vad man kan komma undan med beror nog mycket på boken i övrigt.

Bloggen riktigare.com kör en serie intervjuer med bokbloggare just nu. Idag är det min tur så kika in om ni vill läsa intervjun med mig och min bibliotekschef (katten). 🙂

Sista brevet från din älskade av Jojo Moyes

9789187343278_200_sista-brevet-fran-din-alskade

Text från Bokus: London 1960. När Jennifer Sterling vaknar upp på sjukhus minns hon ingenting inte den tragiska bilolyckan som gjort att hon hamnat där, inte sin man, inte ens vem hon är. Hon känner sig som en främling i sitt eget liv. Tills hon råkar hitta ett passionerat brev, undertecknat B, som ber henne att lämna sin man.

Många år senare, 2003, hittar journalisten Ellie samma gåtfulla brev i arkivet på tidningen där hon arbetar. Hon blir besatt av historien bakom, och hoppas att den ska kunna återuppliva hennes haltande karriär. Om dessa två älskande fick ett lyckligt slut, kanske hon också kan bringa reda i sitt eget komplicerade kärleksliv? Ellies sökande kommer att skriva om historien och hjälpa henne att inse sanningen om sin egen, moderna romans.


Jojo Moyes bok Sista brevet från din älskade (The last letter from your lover) är en fin berättelse som till stora utspelar sig i 60-talets London och där kärleken spelar en central roll. Författaren lyckas fånga Jennifers känsla av förvirring och vantrivsel i sitt eget liv på ett fantastiskt bra sätt och när hon till sist inser vem den mystiske mr B är och att hon har levt med en lögn som grund för sitt liv de senaste åren sitter man som klistrad för att få veta hur det ska gå. Boken är bitvis nästan lika spännande som en thriller, ett bevis för att Jojo Moyes vet exakt hur hon ska fånga läsarnas odelade intresse.

Risken med kärleksromaner och feelgood är att det blir klyschigt och att man drabbas av en kletig, sockersöt eftersmak. Men Jojo Moyes väjer skickligt undan för de fallgropar som finns för författare att trampa i och får boken och dess karaktärer att kännas väldigt äkta – både i dåtid och nutid. Ibland kände jag mig lite förvirrad var i kronologin jag befann mig eftersom berättelsen hoppar mellan före och efter Jennifers olycka och jag tycker att det här konceptet med att berättelsen ska utspelas både i nutid och dåtid känns lite onödigt – berättelsen om Jennifers liv i 60-talets London hade klarat sig väldigt bra på egna ben. Men på det hela taget är det en alldeles fantastisk roman skriven med både eftertanke, inlevelse, empati och en stor dos berättarteknisk skicklighet.

Tack till Printz Publishing för pocketboken jag fick att recensera!

Boken finns hos Bokus, Adlibris eller din lokala bokhandel.

Betyg 5 av 5

Vårlängtan – en enkät

Visst börjar man väl längta efter våren nu i alla fall? Det gör i alla fall talgoxarna där jag bor, de sjunger nämligen vårsånger idag, och det är första gången för i år jag har hört dem göra det. Antagligen beror det nog på att det är plusgrader och töväder, den stackars mesen kan ju inte veta att almanackan bara skriver januari än. Jag har i alla fall satt ihop en liten boklig enkät i väntan på våren. Den fokuserar främst på den svenska utgivningen av böcker och på den tidigare delen av våren.

1. Vilket vårtecken längtar du mest efter?

Egentligen är det en kombination av många olika vårtecken som gör att vårkänslan infinner sig. Men när man ser den första tussilagon eller blåsippan brukar vara lite speciellt.

2. Ett annat säkert vårtecken är när bokrean startar i slutet av februari. Har du någon särskild bok som du hoppas ska finnas till fyndpris på årets rea?

Framförallt hoppas jag på att jag ska slippa känna mig lurad om de rear böcker som jag köpt till fullpris men ännu inte läst… Men jag hoppas kunna hitta några fina historieböcker. Man brukar kunna fynda sådana och det är en typ av bok som jag gärna vill äga i inbundet format eftersom de ofta innehåller bildmaterial och dessutom är böcker man kan komma tillbaka och läsa igen och igen på ett annat sätt än romaner.

3. Våren bjuder också på många nya böcker. Är det någon/några som du längtar extra mycket efter?

I februari kommer Dött vatten av Ann Cleeves, men så har jag läst mig till att Bonnier Pocket ger ut den som pocket redan i juni så kanske stillar jag mig ett tag till. I mars kommer Anna Jansson med nytt, Alla kan se dig heter den och den vill jag gärna läsa. Än skyddar natten av Anna Lihammer, I vargavinterns land av Cecilia Ekbäck, Grottmannen av Jörn Lier Horst och Skymningsporten av Jeanette Winterson utkommer också i mars och väcker mitt läsintresse. I april kommer Vår egen lilla hemlighet av Ninni Schulman och Mios blues av Kristina Ohlsson och det är två av de böcker jag längtar allra mest efter.

9789100138639_200_dott-vatten 9789146225003_200_skymningsporten 9789164204486_200_mios-blues 9789137144061_200_var-egen-lilla-hemlighet

4. Finns det någon författare du önskar (men inte vet om det är aktuellt) ska komma med en ny bok/ uppföljare i vår eller senare under året?

Det finns många som kommer med nytt på svenska senare i vår som man kan glädjas åt, Jussi Adler-Olsen – Den gränslöse (maj), Stephen King – Mr Mercedes (maj), Simona Ahrnstedt – En enda hemlighet (maj), Carin Gerhardsen – Falleri, fallera, falleralla (maj), Jo Nesbö – Blod på snö (maj), Liza Marklund – Järnblod (juni), Sofie Sarenbrant – Avdelning 73 (april), Kallentoft & Lutteman – Leon (juni), Sarah Waters – Hyresgästerna (april)… För att nämna några. Mer om det i ett senare inlägg.

Några som jag verkligen väntar på ska komma med nya böcker men inte har en aning om när det kan tänkas bli är Åsa Larsson, Leif GW Persson, Ann Rosman, Peter May och Viveca Sten. Sharon Bolton kommer med nytt på engelska i vår och jag hoppas den översätts till hösten.

5. Många tycker det är roligt att uppdatera garderoben när våren kommer med t ex en ny jacka eller nya skor. Är du på jakt efter något särskilt vårplagg?

Ett par nya jeans är aldrig fel, och kanske ett par tunnare skor.

6. Finns det någon särskild debutant du ser fram extra mycket emot att läsa i vår, eller alternativt någon författare som för första gången översatts till svenska?

Jag är nyfiken på Lycke av Mikaela Bley, Kvinnan på tåget av Paula Hawkins, Du av Caroline Kepnes och Öppnas i händelse av min död av Liane Moriarty. Men kanske mest av allt I vargavinterns land av Cecilia Ekbäck som jag även nämnde ovan.

9789187783432_200_kvinnan-pa-taget 9789146226048_200_vargavinter 9789174613490_200_lycke 9789100141417_200_oppnas-i-handelse-av-min-dod

7. Det kommer också många nya pocketböcker i vår. Är det några särskilda titlar du har väntat på ska komma i pocket?

Eldhärjad av Tamara McKinley (feb), Nattfilm av Marisha Pessl (feb) och Pottungen av Anna Laestadius Larsson (mars) har jag väntat på.

8. Sist men inte minst, det är ju inte vår än och även vintern har ju sina positiva sidor. Berätta vad du tycker är bäst med vintern!

Att man får mycket lästid när det är mörkt ute och man ändå måste kura inomhus tycker jag är en sak man kan kalla positiv. Snön är inte odelat positiv men den är vacker att se på och gör att det blir ljusare ute. En riktigt vacker, kall vinterdag med strålande sol och klarblå himmel är inte så dumt. Semlor tillhör också vinterns bättre tillbehör. OLYMPUS DIGITAL CAMERADet vore roligt om fler ville svara på frågorna i enkäten. Om ni gör den är det trevligt om ni länkar tillbaka till Johannas deckarhörna. Jag tänkte tagga några att göra den, men alla som vill får naturligtvis svara på enkäten. De taggade är:

Lottens bokbloggMias bokhörnaC.R.M. NilssonVargnatts bokhyllaMidnatts tankarBokföring enligt MonikaRomeoandjuliet – och dagarna går…

När ni har gjort enkäten, tagga några nya och skicka den vidare!

 

Boknyheter februari

9789174294576_200_skuggorna_pocket 9789174751956_200_till-dods_pocket 9789174751963_200_en-morderska-bland-oss_pocket 9789175033921_200_leona-tarningen-ar-kastad-kriminalroman_pocket 9789175034003_200_eldharjad_pocket 9789175034010_200_dodens-bok_pocket 9789175034171_200_kvinnan-pa-overvaningen_pocket 9789175452524_200_ulrikas-bok_pocket 9789175790886_200_fyrtio-dagar-utan-skugga_pocket 9789175790893_200_nattfilm_pocket

Ovan syns några av alla de intressanta titlar som kommer ut i pocketformat under februari. Ulrikas bok, En mörderska bland oss, Skuggorna, Fyrtio dagar utan skugga och Leona: Tärningen är kastad; alla dessa har jag redan läst men tipsar gärna er andra om samtliga. Nattfilm och Eldhärjad däremot skulle jag gärna vilja läsa.

Det kommer också några nya inbundna böcker under februari, men inte så många. Vågar man gissa att förlagen räknar med att köpkraften dras till bokrean som starar i februari? Här är i alla fall några nya böcker att räkna med:

9789100138639_200_dott-vatten 9789100139315_200_en-bon-for-de-stulna

9789187783234_200_liv-efter-livColumbus : De fyra resorna (inbunden)

Jakthundarna av Jørn Lier Horst

9789174613414_200_jakthundarna_pocket

Utsedd till årets bästa översatta kriminalroman 2014 av Svenska deckarakademin!

William Wisting är en polis som varit med i många år och sett det mesta. Men när det kommer fram att någon fifflat med bevisningen i ett gammalt fall där en flicka fördes bort och sedan återfanns död blir han avstängd. Men han tänker inte låta detta stoppa honom, han vill veta sanningen om vem som försökt sätta dit honom och om den man som fick fängelse för brottet var den verklige mördaren eller ej.

Samtidigt arbetar hans dotter Line som är journalist med att bevaka en annan flickas försvinnande samt ett annat mord. Snart upptäcker hon att mordoffret, en man som verkar ha levt ett mycket ensamt liv, har kopplingar till den utredning hennes far höll i för länge sedan. Frågan väcks också hos henne om den som begick det brottet även tagit den nu försvunna flickan.

Jakthundarna är inte den första boken om William Wisting, men inga av de tidigare har översatts till svenska. Det är dock ingenting som jag tycker har några nackdelar för den här boken – det går snabbt att lära känna William och Line och jag drabbas aldrig av den där känslan man ibland kan få av att ha missat något när man inte har läst tidigare delar i en serie.

Spänningen väcks till liv redan från första sidan och boken utvecklar sig till en riktig bladvändare. Jørn Lier Horst vet hur man ska fånga läsarna och behålla dem i ett fast grepp fram till sista sidan. Hela tiden tar historien nya vändningar som gör att man bara måste fortsätta läsa. Kanske kan jag tycka att det är några trådar som inte riktigt knyts ihop mot slutet och att språket stundtals känns lite stelt men i övrigt är det här en riktigt bra deckare. Jag kan verkligen rekommendera den till dem som gillar norska kriminalförfattare och är på jakt efter en ny favorit.

Tack till Lind & Co för recensionsexemplaret i form av en pocketbok!

Boken finns hos Bokus, Adlibris och din lokala bokhandel.

Betyg 4 av 5

Allt att förlora av Sabine Durrant

9789174613384_200_allt-att-forlora

Text från Bokus:

”När jag hittade henne i parken hade Ania Dudek på sig min tröja …”

Programledaren Gaby Mortimer har det perfekta livet: en lyckad karriär, en fin familj och gott om pengar. Men allt förändras då hon en morgon hittar den unga kvinnan Ania Dudek död i parken. På bara några dagar slås hela Gabys liv i spillror när en mängd indicier får polisen att rikta sina misstankar mot henne. Snart grips hon för mordet.

Polisen, media, grannar, kollegor – alla verkar övertygade om Gabys skuld. Den ende som kan tänka sig att hjälpa henne – i utbyte mot en exklusiv intervju – är en oerfaren frilansjournalist. När Gaby släpps fri, i brist på bindande bevis, startar hon en egen utredning för att bevisa sin oskuld, men i stället upptäcker hon fler och fler saker som tyder på att hon är skyldig …


Sabine Durrant är själv journalist och har skrivit en riktigt spännande historia om att bli anklagad för ett brott man inte har begått och vilken utsatthet man då drabbas av. Men frågan är också om man kan lita på att man minns alla sina handlingar.

Trots att spänningen är på topp stundtals har jag lite svårt för Gabys ingående beskrivningar av den värld hon lever i. Den hyperstressade rikemanstillvaron där man nästintill badar i pengar känns mer avskräckande än avundsväckande. Det hårda klimatet inom journalistisken och tv-världen känns också väldigt verklighetsfrämmande på många sätt, även om det säkert är korrekt skildrat. Men det är en väldigt spännande berättelse där spänningen byggs upp stegvis för att nå ett verkligt crescendo i slutet. Jag kan rekommendera den till den som vill läsa en annorlunda kriminalroman i Londonmiljö.

Tack till Lind & Co för recensionsexemplaret!

Betyg 3+ av 5

En smakebit på söndag

ensmakebit

Det är återigen söndag och veckorna verkar gå i en rasande fart. I veckan, den 21 januari, var det en månad sedan vintersolståndet och nu har alltså årets två mörkaste månader passerat. Det måste firas och det får bli med En smakebit på söndag.

Min smakbit den här veckan kommer ur De osynliga av Roy Jaconbsen. Är det någon av er i Norge som redan har läst den, och vad tyckte ni i så fall? Smakbiten kommer från första kapitlet. Mer om boken kan ni läsa här.

En vindstilla dag i juli stiger röken rakt upp. Prästen Johannes Malmberget blir rodd ut till ön och emottagen av fiskarbonden Hans Barrøy, öns rättmätige ägare och överhuvudet i dess enda familj. Han står vid båtlänningen som hans förfäder har lagt upp av strandstenar och betraktar snipan som är på väg in, de svällande ryggtavlorna på de båda roddarna och bakom deras svarta kepsar prästens leende och nyrakade ansikte. När de har kommit tillräckligt nära ropar han:
– Jaså, de kommer finfôlk.
Prästen reser sig i båten och låter blicken svepa över stranden och ängarna som sträcker sig upp mot husen i den lilla träddungen, lyssnar till måsskriken och till havstrutarna som från varenda bergklack bortåt ön säger koak-koak som andra ankor, tärnorna och vadarfåglarna som borrar näbben i de snövita stränderna under det hårda solskenet.
Men när han kliver ur snipan och vacklar ett par steg upp på vågbrytaren får han syn på något han aldrig har sett tidigare, sin egen hembygd under fjällen inne på huvudön som den ser ut härifrån Barrøy, fiskfabriken och bodarna, gårdarna, skogshulten och fiskeflottan.

Recensionen kommer den 9 februari

9789113060484_200_de-osynliga

Flickoffret av James Oswald

9789174994766_200_flickoffret-en-kommissarie-mclean-deckare

Anthony McLean är en av Edinburghs yngsta kommissarier. Han får som sin uppgift att utreda ett gammalt mord då en mumifierad kropp efter en ung kvinna hittas. Flickan har blivit brutalt mördad och fått sina organ avlägsnade på ett närmast rituellt sätt. Samtidigt hittas en äldre man mördad i sitt hem, och han är bara den första i en rad av mord där offren blir uppsprättade och får ett eller flera organ uttagna. McLean ser ett samband, men samtidigt kämpar han med sorg i sitt privatliv efter att hans farmor som uppfostrat honom har gått bort. Detta hindrar honom till en början från att se helheten, men så snart han gör det inser han att det finns en personlig koppling till honom själv.

Till att börja med måste jag påtala att det här inte är en bok för den känsliga läsaren då diverse otäcka scener målas upp. Ingen mysdeckare alltså. Men har man inga problem med den biten och vill läsa en riktigt spännande deckare skriven i bästa brittiska andra då tycker jag absolut att man ska läsa Flickoffret. James Oswald låter oss stifta bekantskap med ett persongalleri man gärna vill fortsätta följa.

Det enda problemet är att det är många offer och ibland har jag lite svårt att hänga med i svängarna när det hela tiden dör någon ny. Slutet är också något jag är kritisk till – inte för att det lämnar lösa trådar, utan för att det inte överensstämmer med min världsbild riktigt. Därmed inte mera sagt om det. Men Oswald har skrivit en över lag mycket bra deckardebut och jag hoppas verkligen att resten av serien kommer på svenska framöver. Flickoffret rekommenderas till den som vill ha ett mellanting mellan Ian Rankins och Sharon Boltons böcker.

Tack till Modernista för recensionsexemplaret!

Boken finns hos Bokus och Adlibris

Betyg 4 av 5

Tango för vilsna själar av Lucy Dillon

9789174294286_200_tango-for-vilsna-sjalar_pocket

Text från Bokus:
Att dansa är som att dricka champagne utan att få baksmälla, har Lucy Dillon sagt. Och i Tango för vilsna själar tar hon med läsaren på kvällskurs i sällskapsdans.

När den före detta proffsdansaren Angelica återvänder till Longhampton för att städa ur sin mammas hus, bestämmer hon sig för att starta en danskurs på orten. Dit kommer Katie och Ross som försöker rädda sitt äktenskap, där de inte längre vet vem som för vem. Lauren som drömmer om ett sagobröllop och den perfekta brudvalsen medan hennes blivande make Chris mest vill ha det hela överstökat. Och så Laurens föräldrar. De vill ju inte göra bort sig på festen, men mamma Bridget bär på en gnagande hemlighet som skulle kunna vända uppochned på deras lyckliga liv tillsammans.

Under Angelicas ledning lär sig paren steg för steg mer om sig själva och det som är viktigt i livet, och i tangons och salsans virvlar inser de att man aldrig kan dölja något för sin danspartner … 


Lucy Dillon har än en gång skrivit en härlig feelgood-roman som innehåller det mesta man kan förvänta sig av den här typen av bok; mer eller mindre trassliga relationer, kärlek och tvåsamhetens fram och baksidor. En blandning av vemod och lycka helt enkelt. Hon lyckas fånga karaktärerna och gör dem väldigt vanliga och lätta att känna igen sig i. Dessutom gillar jag hennes sätt att skriva om både glädjeämnen och sorger, hon hanterar känslor på ett helt fantastiskt sätt.

Men Tango för vilsna själar är i mitt tycke inte hennes bästa bok. Den är ca 500 sidor lång och någonstans på mitten tappar det lite fart och hon börjar upprepa sig. Jag tror att hon hade tjänat på att korta ner romanen en aning för att undvika att berättelsen går på tomgång. Sedan är det Lauren och hennes bröllopsplaner, den karaktären och hennes idéer om hur sockersött hennes sagoprinsessbröllop ska bli irriterar mig något vansinnigt. Jag har också lite svårt att på allvar intressera mig för det här med dansen och dess olika turer eftersom jag själv är en sådan där människa med två vänsterfötter. Men på det hela taget tycker jag ändå att Dillons bok är ett lättläst och angenämnt tidsfördriv.

Tack till Bonnier Pocket för recensionsexemplaret!

Betyg 3 + av 5