Månad: september 2014

Månadssummering september 2014

September månad har bjudit på ett extremt bra läsflyt. Så bra flyt har jag inte haft sedan januari i år. Vad beror då det på? Ja, bra böcker som varit svåra att lägga ifrån sig är nog den främsta förklaringen. 13 böcker har i alla fall blivit lästa att jämföra med augusti månads 7. Nästan dubbelt så många alltså. Jag känner mig riktigt nöjd och hoppas att oktober fortsätter i samma anda. Dessa böcker har jag läst:

  1. Odödlig – Sharon J Bolton Betyg 5 av 5
  2. Fiolen från Auschwitz – Maria Ángles Anglada Betyg 3 av 5
  3. De utstötta – Elly Griffiths Betyg 4 av 5
  4. Dirigenten från S:t Petersburg – Camilla Grebe & Paul Leander-Engström Betyg 4 av 5
  5. Att inte vilja se – Jan Guillou Betyg 4 av 5
  6. Erik XIV: Prakt. Drömmar. Mörker – Herman Lindqvist Betyg 4 av 5
  7. Ulrikas bok – Maria Gustavsdotter Betyg 4 av 5
  8. Gone Girl – Gillian Flynn Betyg 3 av 5
  9. Frostbiten – Marion Nyström Betyg 3 av 5
  10. Mordet på Orientexpressen – Agatha Christie Betyg 3 av 5
  11. Svart gryning – Cilla & Rolf Börjlind Betyg 5 av 5
  12. Barfotadrottningen – Ildefonso Falcones Betyg 3 av 5
  13. Zack – Mons Kallentoft och Markus Lutteman Betyg 3 av 5

Månadens bästa: Odödlig av Sharon Bolton är månadens favorit. Men Svart gryning av Cilla & Rolf Börjlind var också riktigt bra och kammade hem fullt betyg.

Månadens besvikelse: Gone Girl hade jag extremt höga förväntningar på. Boken var inte dålig men heller inte alls vad jag väntat mig. Barfotadrottningen blev jag också besviken på eftersom jag tyckte mycket om föregångaren Katedralen vid havet.

Månadens historiska: Erik XIV av Herman Lindqvist. Herman kan man lita på, han levererar alltid.

Månandens klassiker: Mordet på Orientexpressen av Agatha Christie. Kul att läsa om Poirot i en fantastiskt fin nyutgåva.

Månadens nykomling: Marion Nyström läser jag gärna mera av. Den här månanden läste jag hennes debut Frostbiten.

Månandens överraskning: Att jag, som inte intresserar mig nämnvärt för finansmarknaden, tyckte att Dirigenten från S:t Petersburg var så bra!

Månandens debatt: Jan Guillou lyckas alltid skapa debatt om stort och smått. I och med släppet av Att inte vilja se som jag har läst denna månad uppstod en het debatt om vad svenskarna visste om vad som egentligen hände i Nazityskland. Jan Guillou menar att man inte visste förrän efter kriget även om rykten kanske förekom och en rad historiker gick då i taket och menade att man visste mycket väl, annars var man blind.

Utmaningarna: Tre på tre har jag inte riktigt kommit igång med eftersom jag haft många recensionsexemplar som pockat på uppmärksamhet. Bättring där. Mias bokhörnas spänningsutmaning är dock avklarad. De utstötta av Elly Griffiths var månadens val där, och för oktober planerar jag att läsa Lång väg hem av Eva Dolan.

9789113059693_200_svart-gryning 9789174996241_200_ododlig_pocket

Månandens favoriter

9789164204394_200_att-inte-vilja-se 9789187319426_200_gone-girl_pocket

Månandens snackisar. Gone Girl har premiär på bio inom kort.

Tematrio – Possessiva pronomen

Dags för ytterligare en tematrio i grammatikens tecken. Lyran skriver såhär:

Nu tar vi lite mer grammatiska övningar, denna vecka handlar temat om possessiva pronomen. Kommer ni ihåg dem? Berätta om tre bra böcker med possessiva pronomen i titlarna!

Idag väljer jag ur min oläst-hylla.

  1. Allt för din skullChristina Stielli
  2. Ta hand om min morKyung-Sook Shin
  3. Vår bästa tidPenny Vincenzi

Någon som läst? Vad tyckte ni? Hoppas det blev rätt förresten, min grammatik känns lite ringrostig 😉

Barfotadrottningen av Ildefonso Falcones

9789170283789_200_barfotadrottningen

Spanien vid 1700-talets mitt. Caridad är en svart före detta slavinna som frigivits efter att hennes ägare dött på resan över från Nya Världen till Spanien. Nu kliver hon iland i en värld långt ifrån Karibiens sockerplantager, utblottad och utan att känna en enda människa. Det enda hon har är sin nyvunna frihet, men för en svart människa är tillvaron inte enkel i Spanien.

Men det finns en grupp människor som har lika låg status som de svarta, och det är zigenarna. Caridad hamnar i ett zigenarläger (bokens ordval, inte mitt) då de förbarmar sig över henne och hon finner snart att hon har mycket gemensamt med dem. Sången, dansen och stoltheten över sitt ursprung är zigenarnas kännetecken. Caridad blir nära vän med den unga Milagros och starka känslor väcks för hennes morfar Melchor. Men ingenting går att ta för givet, för zigenarna är ett förföljt folk och det kommer att ta många turer där vännerna och familjen skingras och frågan är om de någonsin kommer att återse varandra under flykten undan den spanska statsmakten.

Ildefonso Falcones fick en riktig internationell bästsäljare med Katedralen vid havet. Den boken handlar om uppförandet av en katedral i Barcelona under medeltiden och livet i skuggan av den. Den boken tyckte jag mycket om, och efter att ha läst Barfotadrottningen inser jag att jag saknar själva katedralen. Det var den som verkade som den röda tråden som hela tiden band samman historien i den tidigare boken. I Barfotadrottningen saknas den typen av utgångspunkt för berättelsen och det tycker jag är synd, för nu blir det att den 700 sidor långa historien har svårt att ta sig framåt. Zigenarfamiljen hedrar hela tiden sig stolthet och sina blodsband, de splittras, återförenas och kräver hämnd mot rivaliserande klaner om vartannat, igen och igen. Caridad flyter med och har svårt att anpassa sig till denna livsstil även om gemenskapen även finns där. De smugglar tobak, råkar i fejd och tror att hoppet är ute, men för det mesta löser det sig. Jag tappar intresset efter ett tag.

Men det finns även en del kvalitéer värda att lyftas fram. Ildefonso Falcones har verkligen lyckats fånga ett äventyr i sin berättelse som för tankarna till De tre musketörerna. Jag är övertygad om att det dåtida Spanien är väl skildrat och det är också intressant att läsa om. Den allmänna inställningen ”ta dagen som den kommer och dansa en flamenco” känns mycket sydländsk och som hämtad från medelhavsländerna. Det är med andra ord en mycket trovärdig miljöskildring. Det är synd att boken är så lång och att den där röda tråden saknas, annars kunde det ha blivit en riktigt bra berättelse. Som det är nu når den inte riktigt hela vägen fram i mitt tycke.

Författaren skriver själva att det är en hyllning till friheten, och det tycker jag han ska ha ett extra plus för. Sedan är det intressant att se vilka fördomar som fanns mot olika etniska grupper tillbaka i tiden eftersom det är en fråga som är i högsta grad aktuell fortfarande.

Tack till Bazar förlag för recensionsexemplaret!

Boken finns hos Bokus och Adlibris

Betyg 3 av 5

En smakebit på söndag

ensmakebit

Varje söndag deltar en rad bokbloggare i En smakebit på söndag och delar med sig av de böcker de läser. En guldgruva om man vill ha nya boktips.

Denna vecka kommer min smakbit från Zack av Mons Kallentoft & Markus Lutteman. Citatet är från sidan 116. Zack är en ovanlig fågel vid Stockholmspolisen som fått ett osedvanligt otäckt mord på en grupp prostituerade thailändska kvinnor på sitt bord.

Zack hade släppt kassarna och sprungit tillbaka ner mot grillen och fram till två killar i tjugoårsåldern som stod och väntade på sin mat. De såg tuffa ut, med långt hår och svarta t-shirts med rocktryck. Hårdrockare. Zack skulle aldrig ha vågat prata med dem i vanliga fall.

”Hjälp. Ni måste hjälpa till. Det är tre killar som står och håller ut en annan över spåret där borta. Kom fort.”

”Vad fan säger du grabben? Visa oss.”

Zack sprang i förväg och när han när han kom fram såg han ljuset från tåget som närmade sig i tunneln. Den ene hårdrockaren hoppade över staketet och vrålade:

”Släpp grabben, din jävla idiot, annars dödar jag dig!”

Sedan tog han språng ner mot spåret. Sebbe såg vettskrämd ut. Han puttade ut pojken på spåret och klättrade sedan snabbt upp för klippväggen på motsatta sidan tillsammans med sina kompisar. Tåget kom ut ur tunneln och hårdrockaren ryckte undan den mörkhårige pojken från spåret i sista stund.

”Tack”, sa han när gnisslet från tågbromsarna äntligen hade tystnat.

9789175470986_200_zack

Svart gryning av Cilla & Rolf Börjlind

9789113059693_200_svart-gryning

I den tredje boken om det något omaka utredningsparet Olivia Rönning och Tom Stilton har Olivia fått tjänst vid polisen i Skåne, Höganäs närmare bestämt.  Hon blir dock snabbt återkopplad till rikspolisen i Stockholm och sin vän Mette Olsäter då en liten flicka blir mördad och mycket tyder på att mordet kan ha rasistiska förtecken. Olivias chef är en gammal bekant till Mette Olsäter och då ytterligare ett barn med utländska rötter mördas i Stockholm blir Olivia länken mellan de två utredningarna.

Det är med en lättnadens suck hon lämnar Skåne eftersom hon själv blivit både hotad och känner sig förföljd. Men frågan är om hon undkommit hotet bara för att hon flytt tillbaka till Stockholm? Tom Stilton har lyckats ta sig upp ur den miserabla tillvaro han förde tidigare som uteliggare, men grunnar ännu över ett olöst fall från hans tid på rikskrim. När det visar sig att den som mördat de små barnen verkar ha samma DNA som den som en gång mördade Jill, hans gamla ouppklarade fall, blir han inblandad. Spåren pekar mot skärgården som Tom känner som sin egen ficka från uppväxtåren och han gör egna efterforskningar, och får Olivia med sig. Är morden en okänd rasistgrupperings verk eller finns sanningen mycket längre tillbaka i tiden?

Utan att hösten ännu är långt kommen och trots att det finns många bra böcker kvar att läsa tror jag mig redan nu kunna säga att Cilla & Rolf Börjlind har skrivit en av höstens mest spännande svenska deckare. De blir bara bättre och bättre för varje bok. Karaktärerna, den unga polisen Olivia, och den f d kriminalaren/uteliggaren Tom är ett oförglömligt par som går utanför ramarna genom sin annorlunda vänskap och därför blir intressanta att läsa om. De liknar helt enkelt inga andra man läst om i andra bokserier, och det ska författarparet ha en eloge för då poliser i deckare lätt blir stereotypa. Jag gillar dem, särskilt Olivia Rönning.

Berättelsen känns väldigt aktuell med tanke på den debatt kring invandring och rasism som just nu pågår ganska intensivt både i media och på sociala nätverk. Det är ett ämne som berör och väcker känslor hos de flesta, åt ena eller andra hållet, och det är ett smart drag att göra en deckare av det som på så sätt hamnar helt rätt i tiden. Något annat jag tycker är imponerande är att författarparet får allting att stämma. Det blir aldrig långrandigt, texten har både driv och tempo. Men samtidigt fångas stämningarna väldigt väl. Jag kan verkligen känna olusten komma krypande när Olivia känner sig iakttagen och under hennes och Toms nattliga utfärder i skärgården. Men samtidigt finns också en ytterst känslosam och träffande dialog mellan mor och dotter om Olivias döde far och alla de minnen han lämnat efter sig. Det är kännetecken för ett skickligt författarskap som vet hur man fångar och berör sina läsare. Så hatten av för det, Cilla och Rolf Börjlind!

Tidigare böcker i serien är Springfloden och  Den tredje rösten. Mitt tips till er som inte har läst dem är att göra det, men liksom de flesta serier tjänar böckerna på att läsas i rätt ordning.

Stort tack till Norstedts för recensionsexemplaret.

Boken finns att köpa hos bland annat Bokus och Adlibris.

Betyg 5 av 5

Countdown Survey

Jag har blivit taggad av Mias bokhörna att svara på den här enkäten:

10 – Books already released on your wishlist

  • Rovfåglarnas tid – Elisabet Nemert (storpocket)
  • Pottungen – Anna Laestadius Larsson
  • Kättarnas tempel – Gabriella Håkansson
  • Jakthundarna – Jörn Lier Horst
  • Låt den onde sova – John Verdon
  • Tiga är guld – Lyndsay Faye
  • Marconi Park – Åke Edwardsson
  • Mary Jones Historia – Elin Boardy
  • Den blå hertiginnan – Philippa Gregory
  • Livbåten – Charlotte Rogan

Pocketutgåvorna har inte kommit än vad det gäller vissa, det är dem jag väntar på, men de finns ju att köpa som inbundna.

9 – Favourite Covers

Svårt att se här på bilden hur härligt guldigt omslaget på Conn Igguldens nya bok är – men i verkligheten är det jättefint! Det finns många snygga, men här är några jag tycker lockar till läsning – på olika sätt!

9789100139728_200_stormfagel-rosornas-krig  9789100130978_200_rasputins-dotter9789174994766_200_flickoffret-en-kommissarie-mclean-deckare9789175470900_200_mordet-pa-orientexpressen

9789100138004_200_med-sina-lappars-svalka 9789137139814_200_en-doft-av-dod 9789137136486_200_sigrid9789174751727_200_stockholm-octavo_pocket

9789173519441_200_havskatten

8 – Not yet released books you can’t wait for

  • Lewismannen – Peter May
  • En mörk och förvriden flod – Sharon J Bolton
  • Stalker – Lars Kepler
  • Sonen – Jo Nesbö
  • Lejontämjaren – Camilla Läckberg
  • Gården – Simon Beckett
  • Himlakroppar – Eleanor Catton
  • Jordstorm – Mons Kallentoft

7 – Auto-buy Authors

  • Peter Robinson
  • Lars Kepler
  • Viveca Sten
  • Camilla Läckberg (har varit det tidigare i alla fall, vi får se i år)
  • Leif GW Persson
  • Liza Marklund
  • Elizabeth George

6 – Book Boyfriends/Girlfriends

En ytterst fiktiv lista, men skilda karaktärsdrag märker jag…

  • Harry Hole (Nesbö)
  • Thomas Lynley (George)
  • Mark Joesbury (Bolton)
  • Johan Kristian Homan (kan jag få en äkta matta och en Haupt-byrå med i boet, så ja tack ;)) (Mårtenson)

Nu kommer jag inte på fler så det får bli två som aldrig skulle komma över tröskeln istället:

  • Evert Bäckström (lär nog få fortsätta ungkarslivet med sin papegoja) (GW Persson)
  • Sebastian Bergman (Hjorth & Rosenfeldt)

5 – Books you recommend the most

  • Historikern – Elizabeth Kostova
  • Arn-serien – Jan Guillou
  • Djävulen hjälpte mig – Caroline Eriksson
  • Erövrar + Kejsarserierna – Conn Iggulden
  • Springfloden, Den tredje rösten & Svart gryning – Cilla & Rolf Börjlind

4 – Books you thought you’d like but didn’t

  • Gone girl – Gillian Flynn
  • Det sjunde barnet – Erik Valeur
  • Egenmäktigt förfarande – Lena Andersson
  • Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann – Jonas Jonasson

3 – Books that made you cry

Nä, det kommer jag faktiskt inte på några. Lite fukt i ögonvrån kanske, men inte så det skvätter om det. No no.

2 – Books you never plan on reading

Femtio nyanser- böckerna och Harry Potter böckerna. Sorry.

1 – Favourite Genre at the moment

Eh, deckare… Och historiskt. Var det någon som kunde gissa det? 😉

Nu väljer jag att tagga några som kan göra enkäten, hoppas ni har lust, men om någon mer har vill haka på är det fritt fram även för er.

Lottens bokblogg Maddes bokbloggBokfrossaMs HisingenMidnatts tankar

Bokbloggsjerka 26-29 september

En gråmulen fredagsmorgon, men vad gör det för vi har ju Annikas bokbloggsjerka att liva upp oss med. Här är dagens fråga:
Vilken är den längsta bokserien du har läst och upplever du att skrivandet förändrades (antingen till det bättre eller sämre) längs vägen? (Du som inte läser bokserier kan i stället svara på om du har märkt att någon av de författare du har följt längst har ändrat sitt skrivsätt och om du tycker att förändringen är positiv eller negativ)

Den serie jag har läst flest böcker i är nog Elizabeth Georges serie om kommissarie Lynley där jag har läst nästan alla böcker. Om serien har förändrats? Ja, Elizabeth George har alltmer drabbats av en förkärlek för att skriva extremt tjocka böcker, och deckare är något som inte passar att vara 700-800 sidor långa i mitt tycke. För även om hon språkligt skriver med hög kvalitet blir det långrandigt och händelsefattigt mellan varven. Jag skulle gärna se att hon återgick till att skriva mer normaltjocka böcker. Det har även hänt en del med karaktärernas privatliv som förändrat böckerna men det talar jag inte mer om nu ifall någon inte har läst dem. Och ni som har läst förstår säkert vad jag menar.

Jag har även läst många böcker i Anna Janssons serie om Maria Wern och även där upplever jag att så väl berättarstil som karaktärer har förändrats en del, men Anna håller sig tack och lov till böcker runt 300sidor fortfarande.

Trevlig helg önskar jag alla läsare!

Mordet på Orientexpressen av Agatha Christie

Christie_MordetPaOrientexpressen_3D-286x400

I höst ger Bookmark förlag ut en del av Agatha Christies klassiska deckare i nyutgåva. Både nyöversättning och nya, fina omslag är aktuella och jag har läst Mordet på Orientexpressen.

Hercule Poirot är på hemväg från fjärran östern och ämnar resa med Orientexpressen. Med på tåget finns även en rysk grevinna, en ungersk diplomat och en rad andra personer. Poirot studerar dem och deras egenheter i tystnad, men väljer att främst umgås med sin vän järnvägsdirektören. Men så blir tåget insnöat i bergsmassiven på Balkan och samtidigt blir en man mördad. Mannen är amerikan och har samma kväll bett Hercule Poirot om beskydd, han känner sig hotad. Men Poirot hade inte lust att åta sig uppdraget eftersom han finner mannen motbjudande.

Utredningen börjar, insnöade som de är måste det vara någon av de som finns på tåget. Men när läkaren i församlingen påvisar att mannen verkar ha blivit knivhuggen av både någon som är vänsterhänt och någon som är högerhänt får Poirots små grå celler fullt upp. Är det två mördare han letar efter? Och är verkligen den mördade amerikanen den han utgav sig för att vara?

Mordet på Orientexpressen utkom första gången i mitten av 30-talet men känns som en tidlös historia. Jag tycker mycket om miljöerna och andan från mellankrigstidens Europa och jag tycker att den fångas bra, och den har lyckats följa med i nyöversättningen på ett galant sätt.

Trots att jag kommer på mig själv med att ha sett flera filmatiseringar av Mordet på Orientexpressen och att spänningen därför förtas en del så uppskattar jag att läsa boken mycket, och det säger en hel del om kvalitén. Den brittiska humorn och sarkasmen genomsyrar Poirots tankar om medresenärerna och sätter färg på berättelsen. Kort sagt, en klassiker som alla borde läsa.

Tack till Bookmark förlag för recensionsexemplaret!

Boken finns hos Bokus och Adlibris

Betyg 3 av 5