Rör inte mitt mord! av Lars Forsberg

Bild

Torsten Rexelius är guds gåva till poliskåren, och även till mänskligheten förstås. Inget går hans vältränade polisnäsa förbi. Allra helst inte när det gäller en mordutredning. När det dessutom är så lägligt ordnat att han hittar ett lik i sitt eget trapphus kan det förstås inte bli bättre. Det kommer som en skänk från ovan, äntligen får han ett uppdrag värdigt hans kaliber att sätta tänderna i. Ett äkta spaningsmord!

Men så har mannen som fallit ifrån fräckheten att vakna till liv just som Torsten tillkallat all upptänklig förstärkning. Det var bara ett vanligt fyllo som var så djupt inne i dimmorna att han inte var kontaktbar. Säg den lycka som varar, och Torsten är utskämd.

Tursamt nog kommer ett äkta mord att skaka om staden, och Torsten får nu verkligen chansen att visa sin begåvning. Offret hittas utan en tråd på kroppen liggandes på en strand för nakenbadare. Av detta drar T-Rex naturligtvis en rad förhastade slutsatser. Att kvinnan som hittade kroppen råkar vara ett grant fruntimmer gör inte saken sämre. För att verkligen bygga på myten om sin egen talang läcker han dessutom uppgifter till media på ett i hans egna ögon mycket listigt sätt. Men så inträffar ytterligare ett mord samtidigt som Torsten upptäcker att hans fru som nyligen lämnat honom har ihop det med en konstgallerist med getskägg, och frågan är om han har kapacitet att klara upp allt detta på en gång?

Lars Forsberg, själv polis, har skrivit en kriminalkomedi. Ett nytt begrepp inom svensk litteratur som kommit i kölvattnet av Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann och En man som heter Ove. Det är viktigt att ha detta i åtanke, att det inte rör sig om en vanlig deckare, utan en sorts parodi både på den genren och polisen i största allmänhet. Leif GW Persson rör sig stundtals i samma farvatten då han låter sin karaktär Evert Bäckström härja fritt. Helt ny är dock inte idén med att skriva humoristiska böcker som delar ut kängor till vårt samhälle, redan på 60-talet släppte Bo Baldersson lös Statsrådet, och som en parentes i denna recension tycker jag alla som uppskattar denna typ av böcker ska läsa dessa omedelbart och förundras över hur lite vår politikerkår utvecklats under ett halvt sekel.

Åter till Lars Forsbergs insats. Att skriva en humoristisk bok är en balansgång. Det kan lätt bli töntigt. Det kan lätt bli för mycket av det goda, och om man tar ut svängarna för mycket kan det bli en figur som sticker i ögonen på läsarna istället för att underhålla. Jag tycker att Lars Forsberg lyckad med att upprätthålla en lagom lustig nivå i sin bok. Den är faktiskt riktigt rolig, och kan nog passa både den som föraktar deckare (och kan få vatten på sin kvarn) och den som älskar deckare (och inser att detta är en humoristisk variant som man bör ta med en nypa salt).

Torsten Rexelius må vara en hopplös figur. Men i grund och botten är han ganska harmlös. Till och med ömkansvärd. Hans fru har stuckit, hans son har inte tid med honom, hans kollegor skrattar bakom hans rygg och hans vänkrets går att räkna på ena handens fingrar. Det är där vi skymtar ett stråk av allvar i berättelsen, och att det oberörda skal Rexelius målar upp är ett slags skydd mot en omvärld som är ganska tuff att överleva i. Han berömmer helt enkelt sig själv när ingen annan gör det, och det får man se som ett slags överlevnadsinstinkt.

Jag är beredd att rekommendera den här boken till alla som uppskattar en rolig bok! Jag hoppas också att det kommer en fortsättning där vi får följa kommissarie Rexelius framtida öden och äventyr, för när den övriga kriminalgenren ofta är svart som natten och inte sällan visar upp slitna poliser med ett psyke som är om möjligt ännu mörkare kan det vara ganska skönt att läsa en bok som är skriven enbart för att vara underhållande. Och det tycker jag verkligen att Rör inte mitt mord! är.

Boken finns att köpa hos Bokus och Adlibris

Betyg 4 av 5

Annonser

6 reaktioner på ”Rör inte mitt mord! av Lars Forsberg

  1. Freja skriver:

    Jag är tveksam, är oftast inte så förtjust i böcker som ska vara roliga. Läste ”Kaffe med Rån” i vår bokcirkel, och det är lite samma sak, men jag blev mest irriterad. Får fundera på den här ett tag…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.