Det sjunde barnet av Erik Valeur

Bild

En kvinna hittas död på stranden utanför Kongslunds barnhem. Detta sker år 2001, men nyheten överskuggas helt av terrordådet mot World Trade Center. Sju år senare börjar flera personer på olika poster i samhället att få mystiska brev innehållande en tidningsartikel från barnhemmet Kongslund julen 1961. Bilden föreställer en skara med barn, närmare bestämt sju stycken. I kuverten finns även ett par babysockar till var och en av mottagarna.

Det är flera av mottagarna som inte vill att det förflutna rörs upp. En av dem är en framstående politiker. En annan är advokat med specialisering på migrationsärenden. Men ytterligare en av mottagarna råkar vara journalist. Och han anar att det ligger en hund begraven. Vad alla verkar ha gemensamt är att de var på Kongslund julen 1961. Det verkar dessutom som om det förekommit oegentligheter med adoptionerna. Ryktet gör gällande att oönskade barn till högt uppsatta män i Danmark under 50- och 60-talen kunde adopteras bort på ett enkelt och papperslöst sätt via Kongslund. Den enda som vet sanningen är kvinnan som var föreståndarinna på den tiden och hennes efterträdare. Och kanske även flickan som aldrig lämnade barnhemmet.

Det sjunde barnet var en svår bok att skriva om av den anledningen att jag inte alls tycker om den. Hela 719 sidor är den i inbundet format (något färre om man läser den som e-bok). Det gör det möjligt att breda ut sig i det oändliga om allt möjligt för författaren. De enda anekdoter jag egentligen uppskattar är de om den danske ”borgarkungen”, Fredrik VII och hans älskarinna grevinnan Danner. Dessutom får vi ta del av historien från en hel rad personers olika perspektiv. Att det finns flera kvinnliga karaktärer (en del döda, andra levande) som lider av utvecklingsstörningar och att de övrigas historia hoppar mellan nutid och dåtid på ett högst oberäkneligt sätt gör att jag inte kunde hålla reda på vem som var vem. Det är ytterst sällsynt att jag drabbas av det fenomenet när jag läser en bok. Att man dessutom ger karaktärerna (i detta fall mestadels politiker) smeknamn skapar bara ännu mera förvirring.

Faktum är att jag vid flera tillfällen var nära att ge upp. Om man läser en deckare förväntar man sig att det i alla fall till viss del skall handla om ett brott. Men nej, den döda kvinnan som hittas i prologen har ännu efter halva boken inte nämnts med ytterligare ett ord. Erik Valeur har helt enkelt skrivit en bok som är alldeles för tjock (och jag har normalt inga invändningar mot tegelstenar om de är välskrivna) och har ett alldeles för stort persongalleri. Det blir helt enkelt ett för långsamt tempo i historien, även om jag till hans försvar kan säga att språket är helt ok. Jag är faktiskt ganska besviken, jag hade ganska höga förväntningar på boken då jag brukar gilla danska deckare, och nästan alla böcker som Forum bokförlag ger ut. Nu kan jag tyvärr bara rekommendera den här boken till folk med insomningsproblem, för som sömnmedel fungerar den alldeles förträffligt.

Boken finns hos Bokus och Adlibris

Betyg 2 av 5

Annonser

Bokbloggsjerka 30 Maj – 2 juni

Fredag igen. Denna vecka ber Annika om tips på riktigt tunna böcker, som håller sig kring 100 sidor.

Jag tycker liksom Annika att de flesta böcker behöver vara lite tjockare för att man ska hinna komma in i historien ordentligt. Men det finns såklart undantag. Hittills i år har jag läst två tunna böcker som har utmärkt sig för att ha mycket att berätta på sitt korta sidantal och att författaren gjort det på ett skickligt sätt. Ru av Kim Thúy och När kejsaren var gudomlig av Julie Otsuka.

Det är böcker som fångar sin läsare från första sidan och sedan håller en kvar. De är skrivna på två ganska olika sätt, men trots att den ena har ett mera målande språk och den andra ett stramare så slösar ingen av dem med orden utan låter berättelserna bli mycket balanserade. Det är liksom inte en massa onödigt snack, utan bara precis lagom för att man ska få den rätta känslan och leva sig in i miljöerna och situationerna.

Trevlig helg! 🙂

Norrsken av Frida Skybäck

Bild

Året är 1846 Cecilia Stiernfors är en ung adelsfröken bosatt med sina föräldrar och syskon på Rosenlunds herrgård. Hon har nyligen kommit hem efter en resa till ett flickpensionat i Schweiz. Men Cecilia är inte den samma längre. Den glada unga flickan är som förbytt, och hon håller sig på avstånd från den övriga familjen. Hennes mor Märta vill inte att hon kommer för nära brodern Benjamin när hon är så kylig och inbunden. Så kommer herr Rousseau, en av faderns handelskompanjoner, till gården och innan Cecilia vet ordet av är de förlovade.

Själv har hon ingenting att säga till om, man anar att hon har en stor skuld att betala till sina föräldrar och att de är angelägna att få henne bortgift så fort som möjligt. Trots att Cecilia inget hellre vill än att stanna på Rosenlund och vara nära sin familj så finner hon sig tvungen att tacka ja till Rousseaus frieri, trots att det är uppenbart att hennes yngre syster är den som har trollbundit hennes blivande man.

Cecilia är djupt förtvivlad. Hennes tankar går till kärleken Ludvig som övergivit henne till förmån för en konstnärskarriär i Italien. Hennes enda ljusglimt i tillvaron är brodern Benjamin som hennes mor inte vill släppa henne nära – och frågan är varför Cecilia är så fäst vid sin bror?

Detta är Frida Skybäcks tredje historiska roman. Hon debuterade med Charlotte Hassel, som följdes av Den vita frun. Jag har tidigare läst Charlotte Hassel, och tyckte att det var en helt ok debutroman. Norrsken är den första delen i en planerad serie om systrarna på Rosenlund.

Det är en väldigt sorglig men samtidigt vacker historia som vi får berättad för oss. Frida Skybäck har lyckats skapa ett djup i den här boken genom att skildra hur olycklig Cecilia är i sin nuvarande livssituation. Läsaren får spänningen serverad genom att författaren på ett skickligt sätt lyckas förmedla att det finns en hemlighet i Cecilias liv, och även om man kanske kan ana sig till vad det är så vill man ändå veta hur det ska gå för henne. För Cecilia är en mycket sympatisk romanfigur, medan hennes mor får inta rollen som ”den onda” motsatsen.

Frida Skybäck har också gjort ett bra researcharbete. Boken utspelar sig under åren 1845-1846 och vid denna tid var Oscar I ganska nytillträdd som kung. Hon låter i vissa passager det politiska läget i Sverige vid denna tid och åsikterna i samhället om den nye kungen komma fram, och det sker hela tiden på ett snyggt sätt så att det blir en naturlig del av berättelsen och inte en mästrande historielektion som det ibland kan bli när en del författare ger sig i kast med att skriva historiska romaner och nästan glömmer att det är en roman de skriver i sin iver över att få de historiska omständigheterna korrekta.

Jag ser fram emot de kommande delarna i serien, och tycker att detta är en bok att rekommendera för alla som vill ha en riktigt bra roman om olycklig kärlek, svunnen svensk historia och herrgårdsmiljö. Boken marknadsförs som en svensk Downton Abbey, och det är nog en ganska bra liknelse.

Stort tack till Bokförlaget Forum som var snälla och gav mig boken som recensionsexemplar!

Boken finns att köpa hos Adlibris, Bokus och CDON.

Betyg 4 av 5

Bokenkät

Den här enkäten har förekommit på en del andra bokbloggar, bland annat hos Monika och Lotten. Idag är det min tur att svara på den.

Vad läser du just nu? Det sjunde barnet av Erik Valeur. Det går trögt, om sanningen ska fram. Jag ska börja i Laglöst land av Håkan Östlundh för att lätta upp tillvaron lite.

Vad kommer du att läsa härnäst? Pojken som läste Jules Verne av Almudena Grandes och Furioso av Carin Bartosch-Edström. Tror jag i alla fall. Sådant kan lätt ändras om jag har lust med något annat just då.

En bok du sparat till ett speciellt tillfälle? Aldermanns arvinge av Gabriella Håkansson, på grund av det digra omfånget.

Den senaste boken du gav upp? Gav upp och gav upp… Lånetiden på Aprilhäxan av Majgull Axelsson tog slut och eftersom jag bara hade hunnit läsa 50 sidor lånade jag inte om den just då. Kanske blir det framöver.

Den första boken du läste på engelska? Den första boken jag läste av fri vilja var The Habsburgs av Andrew Wheatcroft.

Den senaste boken du läste på svenska? Norrsken av Frida Skybäck är den som avlutades senast.

Kan du citera några dikter? Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma. Alla sova i enslig gård djupt under midnattstimma. Månen vandrar sin tysta ban, snön lyser vit på fur och gran, snön lyser vit på taken. Endast tomten är vaken. Tomten av Viktor Rydberg. Det är ju en hel massa verser till som jag kan fragment av.

Hur hittar du tiden att läsa så mycket som du gör? Folk har väl olika fritidsintressen som alla tar tid. Mitt är att läsa, och även om jag har några till så får läsningen nog mest tid.

Vilka nya boksläpp ser du mest fram emot den här våren? Våren håller på att övergå i sommar. Eftersom försommaren nästan alltid brukar medföra att det finns en massa kampanjpris på pocketböcker så blir nog svaret att jag ser fram emot dem, för då kan jag köpa på mig en massa bra läsning som räcker hela sommaren och långt efter att den är slut också med tanke på vad jag redan har står i mina bokhyllor!

Omslagsonsdag

Veckans tema på Bokpotatens Omslagsonsdag är Folkfritt vatten. Det tolkar jag som att omslagen ska föreställa vatten, men inte några människor. Lite knepigt, det verkar vara en massa linslöss framme på vartenda bokomslag där vatten förekommer. Till sist fick jag finna mig i att vatten utan spår efter mänsklighetens framfart i form av byggnader och annat var svårt att hitta och här är resultatet:

Bild Bild

Bild flickan-under-jorden

Bild Bild

i-maktens-skugga 9789175033198_200_sommarboken_pocket

i-natt-ar-du-dod 9789175030609_large_huset-vid-havets-slut_pocket

Mina favoritomslag är nog Viveca Stens nya I maktens skugga och Änglamakerskan av Camilla Läckberg. Vilken tycker du bäst om?

 

 

Pocketkampanj hos Bokus – 4 för 3

Nu börjar sommarens bokkampanjer att dra igång. Bokus har just nu både en kampanj på vanliga pocketböcker, där man kan köpa 4 och betala för 3, och extrapris på storpocket. Kanske att jag ska försöka lugna mig en aning och se vad de andra nätbokhandlarna har att erbjuda, för jag misstänker att fler kampanjer kommer ploppa upp som svampar ur jorden den närmaste tiden – men här är några pocketböcker från Bokus kampanj som jag är sugen på att köpa nu när man kan passa på att få dem extra billigt.

Sophies historia Och bergen svarade Steglitsan Barnmorskan i Hope River

Spåren De oönskade AugustiresanBlindbock

Jungfrustenen Larma, släcka, rädda i Rosengädda Bara tre kan leka så Livrädd 

Det finns såklart massor av fler titlar att välja mellan, men en hel del av dem har jag redan… Besök Bokus och börja botanisera.

Har du läst någon av dem här ovan? Vad tyckte du i så fall?

Bokgeografi Israel

Bokgeografi Israel

frimärke2

Denna vecka tar Enligt O oss med på en reda till Det heliga landet, Israel.

1. Berätta om en bok eller flera böcker du läst som utspelar sig i Israel eller är skriven av en författare med anknytning dit.

Davidsstjärnor av Kristina Ohlsson är en deckare med anknytning till Israel. Lär min recension här. Om vi ska tala om en helt annan kategori böcker med anknytning till det som idag är Israel så finns det en rad titlar om korstågen till det heliga landet att välja på. Jan Guillous böcker om Arn utspelar sig delvis här, liksom Robyn Youngs trilogi, Brödraskapet, Korståg och Rekviem. Spännande läsning! Sören Wibeck har skrivit en mer fackhistorisk bok med titeln Korståg som också kan rekommenderas.

2. Berätta om en eller flera författare som på något sätt har anknytning till Israel. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.

Förra året utsågs Dror Mishanis Utsuddade spår av svenska deckarakademin till årets bästa översatta kriminalroman. Det låter spännande med en deckare som utspelar sig i Israel tycker jag. Jag har inte läst den ännu, men i höst blir ytterligare en bok översatt till svenska. Kanske har jag hunnit läsa den första till dess.

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Israel, som du inte läst, men är nyfiken på.

Två böcker som bor i min bokhylla och borde ha lästs för länge sedan är Jerusalem av Simon Sebag Montefiore, ett praktverk om Jerusalems historia, och Morgon i Jenin av Susan Abulhawa. Ytterligare en bok med titeln Jerusalem som jag äger men som också är oläst är Selma Lagerlöfs klassiker.

4. Om du vill kan du också berätta om andra kulturella inslag från Israel.

När det gäller israelisk kultur står det ganska stilla i mitt huvud, i alla fall när det gäller tillexempel musik och liknande. Däremot har Israel och framförallt Jerusalem ett oändligt stort kulturarv. Klippdomen, Via Dolorosa, listan på sakerna att se om man reser dit går att göra lång.

En smakebit på söndag

BildLäslusten har inte varit på topp de senaste dagarna när värmen har gjort mig helt slut. Jag är verkligen inte skapt för varma dagar! Kanske blir det bättre när man får vänja sig vid att sommaren är här nu. Idag är det dock svalare. Det är också söndag och dags att delta i Flukten fra virkelighetens En smakebit på söndag.

Veckans smakprov kommer från den danske deckarförfattaren Erik Valeurs bok Det sjunde barnet. Så här står det om den hos Bokus:

Vad utspelade sig på barnhemmet i Kongslund?

I Det sjunde barnet av Erik Valeur står det omtalade danska spädbarnshemmet Kongslund i centrum. Det är en intrikat historia med gåtfulla inslag om sju barn, som alla föddes år 1961 på samma avdelning på Rigshospitalet i Köpenhamn. De adopterades bort till familjer runtomkring i Danmark och fick ingen vetskap om sin verkliga härkomst. Föreståndarinnan var en ansedd och plikttrogen person, noga med sekretess och anseende.

I samband med föreståndarinnans sextioårsjubileum får några av de vuxna adoptivbarnen motta anonyma brev. Ett mystiskt dödsfall inträffar samt ett attentatsförsök – incidenter som kan ha kopplingar till barnhemmet och händelser i det förgångna. Spekulationerna i pressen tar fart och drevet går, vilket får efterverkningar på regeringsnivå. Frågorna är många. Har det ansedda barnhemmet i femtio års tid mörkat rika och berömda danskars snedsteg för att undvika skandal i maktens korridorer?

Det sjunde barnet är berättelsen om barnhemsgåtan och om förbindelsen mellan de sju barnen vars liv kom att hänga oupplösligt samman under de år under senare delen av 1900-talet då välfärdssamhället kom till Danmark.

 Boken utkom tidigare i år på svenska. Det är en riktigt tegelsten, men jag läser den som e-bok. Smakprovet kommer från sidan 101 i e-boksversionen.

Orla Berntsen vände sig mot sin minister och såg för första gången de släta, nästan feminina dragen röja spår av den grovhet som alltid hade legat strax under dem.

  Chocken efter de senaste dagarnas avslöjanden var lika våldsam som en oväntad kram från en främling, och det hade skapat en egendomlig förlägenhet dem emellan. Det var rädslan som – så att säga som ett brev på posten – hade kommit till Nationalministeriet, nästlat sig in under huden på den mäktige mannen och förändrat hans anletsdrag, ja, hela hans utstrålning.

  Den andre mannens rädsla utlöste i Orla Berntsen en vrede som han hade svårt att dölja, även om han mycket väl förstod alla de överväganden som de hade diskuterat med Häxdoktorn bara några minuter tidigare. Om en skandal lik den Fri Weekend antydde – om illegalt bortadopterade barn till mäktiga män – drabbade Kongslund skulle ministeriet ligga blottat för en våg av satanistisk förföljelse från den press som fortfarande betraktade offentlig avrättning som danskarnas favoritunderhållning.

 

Bild

Ha en fortsatt fin söndag, särskilt alla mammor nu när det är Mors dag!

Sommarenkät

Den här enkäten har varit i omlopp senaste veckan bland en rad bokbloggar. Ursprungligen lär den komma från Bokhora. Det känns som en alldeles lagom aktivitet för en hjärna med värmeslag och lagom skyhöga pollenhalter att anpassa sig till.

1. Vilka 5 böcker bara MÅSTE hinna läsas i sommar?
Gudarnas blod av Conn Iggulden

Havskatten av Ann Rosman

Aldermanns arvinge av Gabriella Håkansson

I maktens skugga av Viveca Sten

Det 19: e Fabergéägget av Claes Ericson

+ en massa andra såklart. Så svårt att välja bara fem.

2. Vilken bok är du egentligen inte så sugen på men känner att det är dags att ta tag i?
Har massor av olästa böcker och får lite samvetskval av dem allihop. Tegelstenen Jerusalem av Simon Sebag Montefiore skulle jag nog behöva ta itu med. Men sommartid föredrar jag egentligen lite mera lättsam läsning.
 
3. Var är bästa stället att läsa i sommar?
 Ute, i skuggan, eller inne, i skuggan. Det beror ju på om det regnar eller ej och om det är för mycket störande moment runtomkring när man är ute. Ni vet, gräsklippare, skällande hundar, grillrök, mopeder… Är man nyfiken som jag måste man ju titta upp ur boken ofta och kolla vad alla ljud kommer ifrån. Inget bra för koncentrationen.
 
4. Handen på hjärtat, var tror du att du faktiskt kommer att läsa någonstans?
 I skuggan eller inne. Inte i steksol och inte på stranden. Fatta vad grus och elände det kan bli på min bok…
 
5. Vilken bok tror du kommer bli sommarens bästa?
Omöjligt att veta. Jag hoppas att jag får läsa många som är riktigt bra.
 
6. Vilken bok borde ALLA läsa i sommar?
 Huvudsaken är att ALLA läser. Jag bryr mig inte så mycket om vad. Lite lättsamma böcker som mysdeckare och feelgoodromaner tycker jag hör sommaren till.
 
7. Strand eller hängmatta?
 Hellre hammock än hängmatta. Jag vill kunna ankra fast mig så jag slipper bli sjösjuk.
 
8. Deckare eller roman?
 Deckare. Och romaner… Och biografier…
 
9. Favoritgenre?
Lite av varje. Deckare och historiska romaner framför allt.

Bokbloggsjerka 23-26 maj

Idag ställer Annika denna fråga:

Har du läst en bok som slutat på ett sådant sätt att du blev rejält besviken?

Visst har jag det. Nu har min hjärna drabbats av värmeslag och fungerar inte riktigt normalt så därför har jag svårt att nämna en specifik titel. Men det har hänt ett flertal gånger. Även om jag kom på någon bok att ta som exempel så vet jag inte om jag vill det på grund av spoilervarning…

Över till olika typer av slut jag inte gillar. När man inte vet om huvudpersonen överlever och kommer förekomma i fler böcker. Det är vanligt bland deckare och ett flertal kända författare har prövat det knepet. Kanske har det sin funktion att fylla, för visst vill man läsa nästa bok i serien. Men jag är inte riktigt förtjust i att det inte blir ordning och reda.

Över lag tycker jag problemet med dåliga slut är vanligare bland.deckare än romaner. Jag tycker inte om när böckerna slutar på ett vagt sätt med att mördaren går fri, inte gick att få tag i eller helt enkelt visade sig vara oskyldig i slutändan. Visst, alla brott löses inte i verkligheten, men när det är fiktion tycker jag att det ska komma en förklaring. Om förklaringen är hafsigt skriven och rimmar illa med hela berättelsen blir jag också besviken. Det händer tycker jag att det känns som författaren knappt själv visste hur berättelsen skulle avslutas. Det blir inte bra då…

Nåväl, nog med besvikelser nu. Trevlig helg på er!