Omslagsonsdag

Den estetiska delen av mig tycker det är roligt att delta i Omslagsonsdag av Bokpotaten. Veckans tema är omslag från böcker i våra hyllor som vi ännu ej läst, TBR (To be read). Det var ju verkligen ett smalt tema för mig som slutade räkna dem någonstans vid 200… För att begränsa mig något väljer jag omslag från böcker som jag har stående i inbundet format. De är inte så många, de flesta är pocket.

Bild Bild

Bild Bild

Bild  Bild

Bild  Bild

Det är flera böcker jag tycker är riktigt fina här. Gökens rop vinner nog, tätt följd av Aldermanns arvinge.

Vilket omslag tycker du bäst om?

Månadssummering April 2014

En verkligt dålig läsmånad blev det. Fem ynka böcker. Men så har jag också fått en hel del annat gjort. Kanske är det detta påfund med att blogga som gör att jag tappat fokus en aning. Men när nu nyhetens behag har lagt sig en smula på en fronten hoppas jag att läsflytet återvänder. Inte minst alla fina recensionsexemplar jag fått och på vilka jag är väldigt nyfiken gör att det känns lovande vad det gäller lästempot. Dessutom har jag flera påbörjade böcker som jag inte kan räkna med denna månad, men som kommer hamna i maj månads lässtatistik.

Så här har månaden sett ut.

  1. Rasputins dotter- Kathryn Harrison Betyg 5 av 5
  2. Allt som återstår – Elin Boardy Betyg 5 av 5
  3. Indiens historia – Sören Wibeck Betyg 3 av 5
  4. Mercurium – Ann Rosman Betyg 4 av 5
  5. Davidsstjärnor – Kristina Ohlsson Betyg 5 av 5

Sammanfattningsvis, det blev hela fem av tre som fick topp betyg. Ovanligt, men positivt. Rasputins dotter och Davidsstjärnor blev månadens favoriter. Indiens historia blev jag kanske en smula besviken på, men det var fortfarande en helt ok bok.

Tematrio – Arbetarlitteratur

Med anledning av att det denna vecka är 1 maj, arbetarrörelsens stora dag på året, uppmanar Lyran oss att göra en tematrio på det ämnet. Hon formulerar sig så här: berätta om tre bra texter med arbetarfokus!

Inte helt lätt tycker jag, i alla fall inte om man avser arbetarlitteratur i klassisk bemärkelse. Men jag gör som vanligt, improviserar en smula, och väljer tre böcker som kanske inte direkt är arbetarlitteratur men åtminstone inte är skrivna ur de rika och högt uppsattas perspektiv.

 

  1. Katerina Janouch har hittills skrivit sex böcker om barnmorskan Cecilia Lund. Den senaste, Nattsländan, har just kommit på pocket. Många skulle nog välja att kalla hennes böcker för relationsromaner. Men jag tycker att de kan platsa under fliken modern arbetarroman också. Dels för att vi får följa Cecilia Lunds arbete som barnmorska, ett jobb som kan vara både tungt och prövande, men samtidigt väldigt roligt med all lycka det innebär att bli förälder. Jag tycker Katerina Janouch skildrar yrket på ett bra sätt. Samtidigt handlar det om hur Cecilia som arbetande småbarnsmor pusslar för att få ihop tillvaron, och det är ju trots allt så mångas arbetsvardag ser ut i det moderna samhället.
  2. Elin Boardy har skrivit om en familj i på Västkusten under nittonhundratalets första år i Allt som återstår. Förvisso inte en bok där industrialismen gjort några större avtryck, utan snarare en skildring av det dåtida bondesamhället. Samtidigt kan vi skönja att det är ett förändringens tidevarv då huvudpersonen Emma får brev från sina syskon som emigrerat till USA och lever ett liv under bättre omständigheter än hon själv. Även om det inte skildrar fabriksarbetares liv kan vi vara säkra på att de visste vad arbete innebar under denna tid, och att det var ett hårt slit för brödfödan. Min recension finns här.
  3. Alltid hos dig av Maria Ernestam är en roman som utspelar sig i två tider, dels nutid, dels strax före och under första världskriget. Den handlar om en kvinna som hittar en massa gamla brev efter en släkting och blir nyfiken på vad de egentligen verkar innehålla för dolda hemligheter om familjens förflutna. Samtidigt får vi följa kvinnorna Rakel och Lea som arbetar som hushållerskor hos en familj i Göteborg. Det är där arbetaraspekten kommer in, för Maria Ernestam skildrar detta mycket bra tycker jag. En storslagen roman i litet format, då den bara är drygt 300 sidor. Läs den!

Top Ten Tuesday

 

The Broke and the Bookish har idag valt att utforma den topplista vi ska göra på följande vis:

Top Ten Books If You Like X tv show/movie/comic/play etc. (basically any sort of other entertainment)

Liksom förra veckan ska vi själva välja vad ämnet ska vara. Det tycker jag egentligen inte om då det är mycket enklare att svara på mer konkreta frågor. Men fantasin får väl flöda. Jag väljer följande tema för min lista:

 

Topp tio böcker för dig som tycker om brittiska tv-serier i stil med Downton Abbey:

  1. Lady Almina och verklighetens Downton Abbey av Fiona Carnarvon – Ett självklart val på detta temat.
  2. Den amerikanska pojken och Det blödande hjärtat av Andrew Taylor
  3. Ingen ängel, Celias döttrar och Farliga frestelser av Penny Vincenzi – En trilogi i samma anda som Downton
  4. Huset Longbourn av Jo Baker – handlar om tjänstefolket bakom Stolthet och fördom
  5. Jane Eyre, Svindlande höjder och Agnes Grey av systrarna Brontë
  6. Den glömda trädgården av Kate Morton – Hennes övriga titlar rekommenderas också.
  7. Den svarta opalen och Återkomsten av Tamara McKinley – Förslag på två titlar, men det mesta hon skriver skulle nog gå hem.
  8. Frihetens pris och Under stjärnor av glas av Barbara Ewing – Sorglig, men mycket bra. Snyftvarning.
  9. Ödets vägar och Alla mina systrar av Judith Lennox
  10. Glas och aska av Ann Syréhn Tomasevic – Läsvärd bok även om man inte är Downton-fantast. De som gillar Guillous serie Det stora århundradet ska helt klart läsa den här boken också.

Dessa böcker utspelar sig inte nödvändigtvis i exakt samma miljö som Downton Abbey, men jag tror att den som tycker om att titta på tv-serien även kan uppskatta dessa böcker. Nu valde jag dessutom tio författare, men flera titlar av varje, så ni får extra många lästips!

Vindsjälar av Mons Kallentoft

Bild

Det är sommar i Linköping. Malins dotter Tove är tillbaka i staden efter studierna på Lundsberg. Hon vacklar i vad hon vill fortsätta göra. Plötsligt känns inte den attityd hon fick lära sig på Lundsberg rätt längre. Men hon har fått ett sommarjobb på ett äldreboende, och där trivs hon bra. Känslan av att inte bara pengar och status räknas utan också att kunna göra något för sina medmänniskor får henne att må bra och känna sig nöjd med sig själv. Det är här hon känner att hon uträttar något.

Inte alla delar tankarna om att pengar och status kanske inte är det viktigaste. I Linköping finns också en stenrik man som äger bland annat vårdhemmet Tove jobbar på. Han planerar att sälja, efter att ha tröttnat på den negativa publicitet som åldringsvården i Sverige fått på senare år, och nu är det viktigt att ingenting stör affären. Han vill få ut det mesta möjliga, ur ekonomisk synpunkt. Men det finns två orosmoment, dels att han känner sig förföljd, och dels att det på ett av hans vårdhem bor en man vid namn Konrad Karlsson. Vårdtagare eftersom han är förlamad till stor del, men samtidigt med alla förståndsgåvor intakta, är Konrad är inte nöjd med det han ser. Alla besparingar och nedskärningar som gör att personalen inte har tid att ägna en minut mer än nödvändigt åt honom får honom att ilskna till. Är det så det är meningen att det ska vara? Själv har han arbetat hårt hela sitt liv och betalat skatt för att bygga den svenska välfärden, och nu ser han den yngre generationen plocka på sig alla pengar för att placera på Caymanöarna eller något liknande ställe.

Malin Fors är nykter för ovanlighetens skull. Men hon mår i vanlig ordning inget vidare. Hon sluter sig, och känner sig sviken av läkaren som bedrog henne. Tove är vuxen och visst är hon hemma igen, men hon behöver inte sin mamma på samma sätt längre. Tove ger henne dessutom dåligt samvete för att hon inte gör mer för sin förståndshandikappade bror.

Men så inträffar ett mord, och Malin Fors vaknar till liv igen. Och den döde är ingen mindre än Konrad Karlsson som hittas hängd i sladden till sin egen larmknapp. Det är Tove som hittar honom. Blickarna vänds naturligtvis mot vad för typ av sovande björn han kan ha väckt till liv genom sina insändare där han målar upp vårdhemmet han bor på som allt annat än en idyll. Men snart står det klart att det kan finnas fler motiv. Han var nämligen rik. Barn och barnbarn säger sig inte ha vetat eller inte ha brytt sig, men frågan är om de talar sanning. Och vad har egentligen mannen som förföljer ägaren till vårdbolaget med saken att göra?

Mons Kallentoft har i sin sjunde bok om Malin Fors och de andra i Linköping valt ett rykande hett ämne som bakgrund för sin kriminalhistoria. Åldringsvården och hur vi värdesätter, eller inte gör det, vad som händer med våra nära och kära när de blir gamla har varit mycket aktuellt de senaste åren efter att flera skandaler uppdagats. Det alla verkar vara överens om är att ingen vill drabbas själv av det man hör om på radio och teve, men att man samtidigt inte är beredd att göra särskilt mycket för att förändra situationen för de drabbade. Personalen gör så gott de kan och vänder nästan ut och in på sig själva, men till ingen nytta då de privata vårdbolagen ger dem uttryckliga order om vad det får kosta och vad som är överflöd att göra för de boende. Det är ett smart drag av Kallentoft tycker jag, för naturligtvis ger det nytt liv åt en deckargenre som ibland kan tyckas svår att förnya att blanda in ämnen som folk har i sina medvetanden och som de flesta har en relation till eller en åsikt om.

Språket är som vanligt utpräglat i Kallentofts speciella stil och anda. Jag har aldrig varit någon beundrare av de kursiverade partier där de döda talar till Malin Fors, och till min glädje märker jag att dessa inslag kortats ned betydligt de senaste två böckerna. Men dessa passager i berättelserna har trots allt blivit hans signum, och det är som bekant dumt att ändra allt för mycket på ett vinnande koncept, det inser även jag.

Något mer jag uppskattar är att Tove får ta större plats i denna bok. Det ger också lite nytt liv till bokserien och gör att det inte blir allt för upprepande. För Malin Fors och hennes alkoholproblem finns ju i bakgrunden, men med tanke på hur stor plats de tagit i några av de tidigare böckerna, är det nog ett klokt drag att låta henne stå tillbaka en aning nu för att skapa variation. Den senaste berättelsen är inte lika rå och våldsam som några av de tidigare varit (t ex Den femte årstiden), vilket också är ett plus. Balans är en konst att skapa, och morden behöver inte alltid vara bestialiska för att vara obehagliga. Att mörda någon som inte kan försvara sig kan också ge rysningar, utan att blodet dryper.

Över lag tycker jag att Vindsjälar tillhör de bättre böckerna i serien. Läs den om ni tyckt om de tidigare!

Boken finns att köpa som storpocket och inbunden hos Bokus och Adlibris .

Betyg 4 av 5

En smakebit på söndag

Bild

En smakebit på söndag arrangeras av Flukten fra virkeligheten. Titta in för att finna massor av intressanta smakprov från olika böcker!

Veckans smakbit är hämtad från sidan 33, kapitel 5, i Fredrik T Olssons bok Slutet på kedjan, utgiven på Wahlström&Widstrand förlag nu under våren.

Janine Charlotta Haynes tryckte sig upp mot stenväggen med ett hjärta som dunkade så hårt att hon var rädd att det skulle höras.
Hon blundade. Koncentrerade sig på att andas så stilla hon bara kunde, inte skrapa med fötterna mot golvet, inte låta det tjocka kuvertet hon stuckit ner i byxlinningen skava mot hennes kläder och skapa ett prassel som inte borde finnas.
De två männen hördes inte längre. Men hon visste att de bara var någon meter bort.
Kanske var de tre, hon var inte säker. I samma ögonblick som hon hade hört deras röster eka inifrån det vindlande trapphuset hade hon tvärstannat, sett sig om efter en reträttväg och kastat sig in i den lilla gången som hon inte visste vart den ledde. Den saknade belysning, och hon hade pressat sig tätt emot väggen samtidigt som hon hörde dem komma upp på hennes eget våningsplan, stanna precis intill henne, men på andra sidan om den smala, murade valvöppningen.
Nu stod de där, lika stilla och lika tysta som hon själv, och inom sig tänkte hon att de bara inte fick ha hört henne. Det skulle vara omöjligt att förklara vad hon gjorde där. I synnerhet mitt i natten.

Smakprovet är som sagt hämtat ganska tidigt i boken, men det verkar lovande vad det gäller spänningen. Recensionen kommer så snart jag läst ut boken.

Bild

Davidsstjärnor av Kristina Ohlsson

Bild

Detta är den femte boken Kristina Ohlsson skriver om Alex Recht, Fredrika Bergman och även Peder Rydh, som återkommer i denna bok. Historien vi får berättad denna gång tar oss med till en polisutredning som leder från Stockholm till Israel.

En kvinna blir skjuten av en krypskytt vid ett dagis som tillhör den judiska Salomonförsamlingen i Stockholm. Dagarna därefter hittas två pojkar som anmälts saknade mördade i närheten av Drottningholm på Lovön. Även de tillhör församlingen. Alex och Fredrika ställs inför vad som till en början verkar vara attacker riktade mot judar, men som snart kommer att visa sig vara något helt annat. Peder Rydh, som varit en del av deras utredningsgrupp tidigare, men tidigare i serien av böcker lämnat, är nyanställd säkerhetschef inom Salomonförsamlingen och på det sättet möts deras vägar igen. Han upptäcker nämligen en påse som en blomma lämnats i till församlingen efter det första mordet som någon ritat ett ansikte på. Vad han inte vet när han berättar detta för Alex och Fredrika är att de två mördade pojkarna hade samma typ av påsar trädda över huvudet när de återfanns.

Kopplad till Salomonförsamlingen och dess säkerhet är också en man som får det att börja spöka för Eden Lundell vid Säpo. Hans namn är Efraim Kiel. Att Eden bar på en hemlighet kunde man ana redan i den tidigare boken, Paradisoffer. Det är ett av flera goda skäl till att läsa Kristina Ohlssons böcker i rätt följd.

Alex och Fredrika finner att föräldrarna till de två pojkarna inte vill säga allt de vet. Men de kan inte ana sig till vad de inte vill berätta. Fredrika reser till Jerusalem och besöker den ene pojkens farföräldrar som berättar om Papperspojken. Hans signum var att lämna sina mordoffer, små barn, med en påse med ett ritat ansikte över deras huvuden enligt legenden. Samtidigt blir Fredrika varse genom sina kontakter med den israeliska polisen att hon kan ha snubblat över någonting mycket större, något som för rikets säkerhet absolut inte får komma i dagens ljus. Och frågan som då måste ställas är vem denna Papperspojke är. Är han bara en fiktiv figur eller har han funnits på riktigt? Har han i så fall kommit tillbaka nu för att hemsöka Stockholm? Eller finns det rent av två olika Papperspojkar?

Kristina Ohlsson har skrivit en utomordentligt spännande och läsvärd kriminalroman. Hon har ett bra språk och kan skapa karaktärer skickligare är många andra svenska författare, där ibland persongalleriet blir en aning platt och stereotypt. Dessutom har hon ett sällan skådat driv i sina berättelser som gör dem till riktiga bladvändare. Och det är inte tal om några mysdeckare, här är det snarare en ytterst obehaglig historia som rullas upp (den känslige läsaren varnas, kanske ska tilläggas). Det faktum att hon väljer att ha barn som sina offer tror jag slår an en sträng av obehag hos de allra flesta. Men hon gör det samtidigt inte på ett bestialiskt och rått vis. Historien är hemsk och olustig, men hon har hittat en bra balans mot vad som blir allt för obehagligt för att det ska vara läsvärt.

Att hon väljer att blanda in en för den vanlige svensken okänd kultur och ny miljö i form av kopplingen till Israel gör att historien känns nyskapande. Visst är det en polisroman av klassisk typ som historien ursprungligen bygger på, men Kristina Ohlsson har haft vett att skippa allt tjat om kaffeautomater som sprutar tjära, poliser med magsår och dåliga spritvanor och allt annat i den stilen som många författare hemfaller åt, men som vi hört till leda. Det gör att det blir en modern deckare, en som känns här och nu och där brottet står i fokus, inte kaffeautomaten. Dessutom får man känslan av att hon verkligen kan sin sak (vilket hon naturligtvis gör, det är inte bara en känsla). Hon får oss att tro på det hon skriver eftersom det, trots att det är fiktion, är mycket väl underbyggt med hur verkligheten ser ut. Och det är något som verkligen kan göra en bok lyckad.

Jag säger bara, läs, läs, läs! Den som  gillar deckare och kriminalromaner och inte har läst hennes böcker har verkligen något att se fram emot. För Kristina Ohlsson klättrar i mitt tycke stadigt mot att kvala in bland de allra bästa svenska kriminalförfattarna.

Boken finns hos Bokus, Adlibris och CDON.

Betyg 5 av 5

Bokbloggsjerka 25 – 28 april

Bild

Bokbloggsjerka igen. Alltså är det fredag! Idag ser Annikas fråga ut så här:

Känner du igen dig i något eller några av de påståenden som du kan läsa om på ”21 signs you´re suffering from a book hangover”?

Vilket eller vilka i så fall?

Listan på symptom baseras alltså på ett man blir mer eller mindre besatt av en bok och förflyttar sig själv till dess verkliget i den utsträckningen att man tycker att man drar paralleller till den i det verkliga livet hela tiden. Något som faktiskt inte drabbat mig vid ett endaste tillfälle.

Det finns två punkter jag kan känna igen mig i. Dels att man tycker en bok är så bra att man genast startar en förundersökning om huruvida författaren har skrivit något tidigare, och om så är fallet att man då inhandlar dessa verk omgående. Eller i alla fall ett i taget, tills man plöjt sig igenom dem.

Nästa punkt som jag kan tycka att jag finner en smula bekant är att man kan låna uttryck man uppskattat i en bok i vardagen. Det behöver inte vara övernaturliga namn eller fenomen från typ Harry Potter. Det räcker med att det är något man tycker är roligt eller underfundigt formulerat. Det förekommer då att man återvinner det i tal och text en tid efter att man läst boken. Har någon annan i familjen också läst samma bok och fastnat för samma detaljer, händer det att vi refererar till dem i olika sammanhang. ”Det är ju precis som Jan Guillou skrev i Brobyggarna…” t ex.

 

Omslagsonsdag – Ryggar

Idag vill Bokpotaten att vi ska genomsöka våra bokhyllor efter bokryggar. Låter enkelt, men ack så man bedrar sig. Det är nämligen inte fråga om böckernas ryggar, utan omslagsbilder där man bara ser ryggen på en person. Jakten har fortgått hela morgonen efter sådana. Och visst, omslaget gör inte boken helt och hållet, men visst gör det sitt till om det är tilltalande att se på.

Bild Bild

BildBild

Bild Bild

Bild Bild

Bild  Bild

Min personliga favorit är nog Den okända historien av Monica Ali. Stilrent och snyggt. Vilken tycker du bäst om?

Världsbokdagen = Tematrio världslitteratur

Idag är det Världsbokdagen. Lyran uppmanar oss att fira denna genom att låta veckans tematrio gå i världslitteraturens tecken. Det är i sådana situationer man inser att det mesta man läser härstammar från Europa och Nordamerika. Jag har ett antal böcker i hyllan som är av mer internationell karaktär, men många av dem har jag tyvärr inte hunnit med att läsa. Än vill säga. Här är i alla fall veckans trio.

1. Tiden där emellan av Maria Dueñas. Utspelar sig under Francotiden i Spanien och, till största delen, i Marocko. Vi får följa sömmerska Sira som kommer de rika och inflytelserika nära genom att ekipera dem. Mycket bra och läsvärd roman med spännande spioneriinslag. Finns hos Adlibris och Bokus.

2. Dödgrävarens dotter av Joyce Carol Oates. En av mina favoriter av denna författare. En mycket gripande bok, även om jag minns att jag tyckte inledningen var lite seg. Men det var väl värt att orka fortsätta läsa!

3. Den osynliga bron av Julie Orringer. Handlar om en man från Budapest som reser till Paris strax före kriget för att utbilda sig till arkitekt. Där finner han kärleken i form av en balettdansös, men tvingas återvända till sitt hemland då kriget bryter ut. Vi får följa med till trettiotalets magiska Paris, men också till Ungern under andra världskrigets terror. En vacker men hemsk bok, läs den! Finns i pocket hos Bokus och Adlibris.