Häxan av Camilla Läckberg

9789137137797

Det finns kanske en sak som vi fruktar framför allt. Att något ska hända våra barn. När fyraåriga Linnea försvinner spårlöst och senare återfinns mördad i skogen lamslås hela Fjällbacka av den fruktansvärda chock och fasa detta innebär, och inte minst av det faktum att mördaren troligen finns ibland dem. Händelsen väcker också gamla minnen till liv, då exakt samma sak hände för trettio år sedan. Den gången hette flickan Stella. Hon försvann från samma gård och återfanns död på samma plats. En händelse som knappast kan vara någon slump, särskilt inte eftersom en av de två tonårsflickor som erkände brottet nyligen återvänt till Fjällbacka. Men varför skulle Marie, som idag är en firad skådespelerska, mörda igen? Det fanns många frågetecken redan för trettio år sedan. Motivet till varför Marie och Helen skulle ha dödat Stella, eller varför de skulle erkänna om de i själva verket var oskyldiga, har hela tiden förblivit höljt i dunkel.

Vi får även i ett historiskt perspektiv följa Elin, som under 1600-talets häxprocesser i Bohuslän kommer att anklagas för häxeri. I de historiska kapitel som handlar om Elin, hennes syster Britta och Brittas make Preben vilar en domedagsstämning redan från första kapitlet. Att det aldrig kommer att gå väl förstår man som läsare ganska tidigt. Ändå är det intressant att följa hur författaren gestaltar avundsjukan och hämndbegäret som leder fram till att Elin blir anklagad för att vara en häxa.

Just tematiken kring häxjakt är något som Läckberg sedan återkopplar till i sin samtida berättelse, för det står klart att det även är ett fenomen som förekommer idag, om än i helt andra former. För vad händer egentligen när fördomar får styra och rädslan för det okända gör att någon instinktivt svartmålas? Hur snabba är vi upplysta 2000-talsmänniskor när det kommer till att döma någon utifrån en första anblick eller en enskild händelse? I Fjällbacka finns ett asylboende och de syriska flyktingar som uppehåller sig där blir i allmänhetens ögon per automatik misstänkta för mordet på den lilla flickan. De som inte vill ha syrianer i Fjällbacka ser sin chans få bevis för att de inte har där att göra. I det fallet blir det inte en fråga om skuld längre, det blir en form av kampanj där de krafter som inte vill ha människor från främmande kulturer i sitt lilla samhälle får vatten på sin kvarn, och det dröjer inte förrän asylboendet står i brand. Detta utan att det egentligen finns några belägg för att den skyldige skulle ha anknytning dit, det är enbart rykten och en allmänt orolig stämning som triggar igång den händelsekedjan. Här fångar Camilla Läckberg upp ett fenomen som är i högsta grad relevant i vårt samhälle idag.

Häxprocesser kan också relateras till även i andra former. Det kan vara den populära tjejen i skolan som plötsligt finner sig själv baktalad och utfryst för att hon gått sin egen väg och brutit normen, eller kändisen som gjort ett kontroversiellt uttalande eller valt en livsstil som avviker och därmed blivit en paria. Båda finns i Läckbergs bok, såväl tonåringarna som Hollywoodstjärnan. På det sättet gillar jag hur titeln faktiskt får en mångbottnad betydelse, beroende på hur man tolkar berättelsen och dess olika element. Det känns genomtänkt på många plan.

Så kanske det viktigaste, hurdan boken är att läsa. När mitt deckarintresse väcktes för drygt tio år sedan var Camilla Läckbergs tidiga böcker i Fjällbackaserien bland de första jag läste, och de väckte mersmak. Sedan dess har nya böcker om Patrik Hedström och Erica Flack känts som något av en högtidsstund. Men det finns också alltid ett visst frågetecken, tänk om jag inte kommer att tycka lika mycket om den nya berättelsen som de tidigare. Alla författarskap går lite upp och ned, och man fastnar olika för handlingen beroende på hur mycket den tilltalar just mig. Det känns då extra roligt att kunna konstatera att Häxan är en av de absolut bästa böckerna hittills i Camilla Läckbergs serie. Den är 600 sidor lång, men ändå blir inget överflödigt. Läckberg väljer att låta många karaktärer komma till tals, och då går det här sidutrymmet åt för att vi verkligen ska komma alla inpå livet och lära känna dem. En kortare version med lika många berättarröster hade med all sannolikhet blivit för platt rent handlingsmässigt.

Trots att vi i ett tidigt skede vet vad som är den officiella versionen av vad som hände Stella för trettio år sedan och att den informationen kommer oss till del ganska tidigt, går inte berättelsen på tomgång vid något tillfälle, trots att det lätt hade kunnat bli så. Istället väcker författaren skickligt vår nyfikenhet för att sedan brodera ut historien. De privata angelägenheter som ibland kanske tagit väl stor plats i förhållande till själva intrigen i tidigare böcker känns här mer välbalanserade.

Jag imponeras av hur Läckberg förvaltar den berättelse hon har valt att skapa, hur skickligt och välavvägt hon hanterar konsten att gestalta karaktärer, förmedla känslor och att skapa spänning. Det finns många svenska författare idag som har ambitionen att skriva just den typ av bok som Häxan är, en deckargåta med förankring i såväl samtid som vardagsliv, men det är bara ett fåtal som lyckas göra det med den guldkant som Camilla Läckberg här levererar. Jag är vanligtvis en snabbläsare, men den här boken fann jag mig själv spara lite på eftersom den annars riskerade att ta slut alldeles för fort.

Utgiven av: Bokförlaget Forum, 2017.

Boken kan köpas hos Bokus och Adlibris

Betyg 5 av 5

Boknyheter i maj

Med bara drygt en vecka kvar av april är det inte utan att man hoppas att våren har tänkt komma på allvar snart nu, men medan vi väntar på det är det väl hög tid att kolla på maj månads nya boksläpp. Kanske till och med drömma lite om hur semesterläsningen kommer att se ut? Här är ett urval av nya böcker, de är många och varierande i sitt innehåll, men det finns säkerligen någon ”must have” för alla. Nytt från Sarenbrant, Jungstedt, Dillon och Cleeves… Eller varför inte Ken Folletts klassiker i tjusiga nyutgåvor?

Offermossen av Susanne Jansson

9789146233091_200x_offermossen

När Nathalie Ström återvänder till sitt barndoms Dalsland för att skriva på sin doktorsavhandling om våtmarker börjar konstiga saker att hända i det lilla samhället Mossmarken, och snart väcks också traumatiska minnen ur Nathalies förflutna till liv. Mossen verkar i forna tider ha använts för människooffer, och ett antal år tidigare har en flicka från järnåldern hittats i för mossar sedvanligt välbevarat skick. Nu verkar det som mossen kallar på nya offer och att de som slukats går igen, och Nathalies nyfunne vän Jonathan är en av dem som råkar illa ut.

Samtidigt ligger det nära till hands att tänka att det inte kan vara mossens övernaturliga krafter som styr, det tror i varje fall inte polisen. Vi får följa polisfotografen Maya i hennes arbete med att finna sanningen. Maya har även en karriär som konstnär och har en tid verkat i New York. Hennes nyfikenhet tar henne nu ut på farliga vägar, men Maya är en självsäker kvinna som inte är rädd för att fråga runt och forska i samhällets nedtystade hemligheter.

Offermossen är Susanne Janssons romandebut och vi bjuds här på en välbalanserad blandning av skräck, spänning, folktro och biologi. Boken utvecklar sig till en annorlunda historia där mossen står i fokus, och det är intressant att läsa om dess betydelse i äldre tider likväl som den biologiska aspekten av hur våtmarker och mossar fungerar. När det gäller det förstnämnda är mossars förmåga att bevara och konservera känd genom t ex fynd som Bockstensmannen. Det är lätt att se hur äldre generationer måste ha fascinerats av mossarnas bevarande effekt och att det gav upphov till mytbildning om att här bodde övernaturliga krafter. Även rädslan för att gå ned sig i en mosse och bli slukad bidrog till att respekten för dessa våtmarksområden var stor. Allt detta använder Susanne Jansson skickligt i sin berättelse för att skapa en suggestiv och krypande stämning.

När det gäller karaktärerna är det spännande att läsa om polisfotografen Maya, ett lite annorlunda grepp jämfört med de sedvanliga kommissarierna och inspektörerna. Vi får även följa Nathalie som hemsöks av ett trauma i sin barndom, och även här tycker jag författaren lyckas fånga hennes sökande efter sina rötter liksom det svåra i att bearbeta det förflutna. Ibland blir det kanske lite många spöken för att boken i mitt tycke ska framstå som helt trovärdig, men även för mig som rynkar på näsan åt övernaturligheter är det en fängslande berättelse. Det känns också skönt för en tvivlare att mysterierna i slutändan visar sig ha en rationell förklaring. Sammanfattningsvis är Offermossen en mycket intressant och särpräglad debut inom spänningsgenren som helt klart väcker mersmak.

Utgiven av: Wahlström & Widstrand, 2017.

Finns hos Bokus och Adlibris

Betyg 4 av 5

Helgfrågan v. 16

Fredag och dags för Mias helgfråga. Idag har hon fått hjälp av Ewa Klingberg på Holavedsbrudar och de frågar:

Följer du en eller flera författare på facebook och/eller Instagram? I så fall vilka och varför?

Jag följer en hel massa olika författare i sociala medier, bl a Ewa som i vår är aktuell med sin nya bok Manglade dukar och vikta servetter. I övrigt följer jag t ex Viveca Sten, Emelie Schepp, Simona Ahrnstedt och många, många fler. För att det är roligt att följa deras arbete, både skrivandet och allt runt omkring t ex lansering, promotion och bokmässor. Jag följer även de flesta stora förlagen och ibland vissa som jobbar med böcker där om de har ett officiellt konto. Jag själv finns på Facebook, Instagram, Twitter och under namnet Johannas deckarhörna eller @johannasdeckarhorna. Vill man följa mig där hittar ni länksymboler som tar er vidare till dessa sociala medier i högermenyn ->

Trevlig helg allihopa!

Konklaven av Robert Harris

9789188345691_200x_konklaven

Med tusenåriga traditioner och ett av världens främsta ämbeten i sikte finns det ingen gräns för vad vissa skulle kunna göra för att väljas till påve. Redan under medeltiden och renässansen utgjorde konklaverna en sammandrabbning mellan starka viljor, fylld av ränker och komplotter. I Konklaven låter Robert Harris oss följa med i en nutida berättelse om ett fiktivt påveval, en berättelse om maktens sanna natur.

När påven dör samlas kardinalerna i kurian för att välja en ny. Omröstningen är ett legendariskt moment, först när vit rök stiger från det sixtinska kapellet vet den kristna världen att de har en ny andlig ledare. Det är kanske lätt att glömma bort i vårt protestantiska och sekulariserade samhälle vilken enorm makt påveämbetet har, än idag. Vi får följa valet i detalj, inifrån, och allteftersom rullas skandalerna upp och bär vittnesbörd om vad motståndarna gjort för att svärta ned varandra och framhäva den andres svagheter. Inte underligt att vår huvudperson kardinal Lomeli ibland sviktar i sin gudstro.

Detta är som sagt en fiktiv berättelse, närmare bestämt en politik thriller, vilket just Robert Harris är känd för att vara en mästare på att skriva. Och visst lyckas han fånga den rafflande maktkampen, men det är också en berättelse som förblir lite stel. Allt fokus riktas på valet, och jag tycker aldrig att jag kommer karaktärerna inpå livet. Kanske beror det på att jag som läsare oftast föredrar psykologisk spänning före intriger i maktens korridorer, och här är det den senare typen vi bjuds på. Det är också ganska många titlar och ämbeten att hålla ordning på, men det finns ändå något visst med att läsa om de historiska förordningar som styr valet av påvar än idag. Det är en nästintill mytomspunnen ritual, och för den som gillar historiska och politiska thrillers är Konklaven ett gott val.

Utgiven av: Bookmark förlag, 2017. I översättning av: Svante Skoglund

Finns hos t ex Adlibris & Bokus

Betyg 3 av 5

Mocka av Tatiana de Rosnay

9789187648762_200x_mocka_haftad

En helt vanlig dag som förändrar allt. Justine bor med sin man och två barn i Paris, hon arbetar som frilansande översättare och trivs med sitt liv. När sonen Malcolm är på väg hem från skolan en dag blir han påkörd av en smitare och hamnar i koma. Plötsligt ställs allt på sin spets och såväl relationer som självkännedom sätts på prov. Justine blir också besatt av att hitta smitaren för att försöka förstå vad som egentligen hände.

Mocka är en roman byggd på enkla ingredienser men skriven med stor inlevelse och känsla. Dramat där en ung kille, en son, en bror och en kompis vars närvaro varit självskriven plötsligt svävar mellan liv och död utgör själva grunden, men det är främst Justine och de känslostormar hon upplever som vi får följa. Tatiana de Rosnay skriver med intensitet och stor närvaro och trots att det egentligen är en ganska avskalad berättelse hinner hon förmedla så mycket. Det är skickligt gjort och om man inom t ex måleriet kan tala om att man lägger på färg med lätt hand är det också så Tatiana de Rosnay hanterar orden: med lätthet och elegans.

En av bokens styrkor är att författaren skapar ett spänningsmoment i sin text genom att sakta men säkert lägga det pussel som kvinnan var liv vi läser om utgör. Steg för steg ger Tatiana de Rosnay oss vinkar om att den perfekta idyllen kanske döljer en del annat. Besattheten av att hitta den som körde på Malcolm bidrar också till berättelsens täthet och driv, för visst vill man även som läsare veta vad som egentligen hände.

Utgiven av: Sekwa förlag, 2017. I översättning av: Ulla Linton.

Finns hos t ex Bokus och Adlibris

Betyg 4 av 5

Påskutmaningen: summering 

Så har det redan gått en vecka och Mias utmaning är till ända. Tack för en rolig lästävling i påsk, säger jag då, och summerar här antalet sidor jag läste mellan den 12-17 april. 

  • Blybröllop 82-231 =149 sidor
  • Flickan i glastornet 527 sidor 
  • Häxan 237 sidor 
  • Summa : 913 sidor totalt

I den bästa av världar hade jag nog kunnat hinna läsa mera, men det var en del annat som skulle göras också. Jag är ändå nöjd med ett resultat på nästan 1000 sidor på mindre än en vecka. Har sett på både bloggar och Instagram att ni andra som deltagit läst en hel massa bra och varit flitiga till antalet sidor. Så tack till alla parter för en rolig och peppande lästävling!

Flickan i glastornet av Elizabeth Fremantle

9789174617153_200x_flickan-i-glastornet

Hon är prinsessa av blodet, men genom sina blodsband är hon också dömd till ett liv styrt av andra. Arabella Stuart växer upp som kusin till den skotske kronprinsen Jakob och är genom sitt släktskap med drottning Elizabeth I en potentiell arvinge till den engelska tronen. Detta gör henne farlig då det finns de som vill konspirera för att se henne som drottning. Arabella själv är mest intresserad av sin egen frihet. Men inte ens när Elizabeth Tudor är död och hennes kusin blir kung får hon tillstånd att leva som hon själv önskar. Hon förväntas istället uppehålla sig vid Jakobs hov, där han har henne under ständig uppsikt. Men så finner Arabella kärleken, och plötsligt är hon beredd att göra vad som helst för att få gifta sig med William Seymour.

Elizabeth Fremantle har skrivit en historisk roman om en av Tudortidens mest mytomspunna kvinnor, Arabella Stuart. Boken marknadsförs som en thriller, och visst, tidens anda och de historiska händelser som kantade henne liv ger grund för det begreppet. Arabella utgjorde alltid ett potentiellt hot mot de monarker som regerade, och därmed svävade hon alltid själv i fara. Hennes släktingar Jane Grey och Maria Stuart blev båda avrättade av samma anledning. Framförallt fruktade regenterna att hon skulle bli ett vapen i händerna på andra, en galjonsfigur kring vilka kuppmakare skulle samlas. Detta ledde till att Arabella hölls isolerad och hennes tillvaro liknade fångenskap till allt utom namnet. Den biten har författaren lyckats fånga väl i sin skönlitterära berättelse. Arabellas längtan efter allt det hon nekas lyser som en röd tråd genom boken. Hon är verkligen flickan i glastornet då hon betraktar världen utanför utan att själv tillåtas delta.

Arabella Stuart växte upp hos sin mormor, Bess av Hardwick, en av tidens mäktigaste och mest dominanta adelsdamer. Hon tänkte sig ett gott parti för sin dotterdotter, men eftersom många av tidens adelsmän hade blodsband till familjen Tudor, liksom tidigare kungaätter, var äktenskapet en känslig fråga. Ett parti där eventuella barn skulle kunna hävda att de hade kungligt blod från båda sina föräldrar skulle aldrig godkännas av drottningen. Tudortiden har skildrats i många verk, men oftast handlar det om tidigt 1500-tal och Henrik VIII:s komplicerade äktenskap. Här får vi istället följa med till det engelska hovet vid brytningstiden mellan Elizabeth I och ätten Stuarts tillträde till makten. Jakob I var inte populär i alla läger, och det var vid den tid Arabella Sturat levde som bl a den berömda Krutkonspirationen ägde rum. Alltså en minst lika spännande period i den brittiska historien som någon annan.

Ur ett skönlitterärt perspektiv är det en välskriven berättelse Elizabeth Fremantle har komponerat. Jag tycker dock att det tar lite onödigt lång tid innan spänningen i berättelsen tar fart. En stor del av de drygt femhundra sidorna spenderas på att skildra Arabellas ungdomsår då hon levde ganska avskild från händelsernas centrum. De dramatiska händelser som gjorde att hon till sist slutade sina dagar i Towern blir bokens crescendo, men jag tycker att de skulle ha haft mer utrymme. Ändå är det här en riktigt bra historisk roman om ett av Tudortidens mest tragiska livsöden. Dramatiken faller sig naturlig och det är verkligen en berättelse som förflyttar läsaren i tid och rum.

Utgiven av: Lind & Co, 2017. I översättning av: Peter Handberg.

Finns hos Bokus & Adlibris

Betyg 4 av 5

Påskutmaningen: Uppdatering 

Dagarna tickar på i Mias påskutmaning, och precis som alltid när jag anmält mig till något sådant här läser jag av någon anledning i praktiken mindre än till vardags. Det började bra, men igår blev det bara 20 sidor pga påskmatskoma. Men, det är ju för nöjes skull, och även om det inte blir ett nytt sidrekord är det roligt att vara med, och att klicka runt och se vad ni andra läser. Det här är i alla fall mitt resultat i skrivandets stund. 

  • Blybröllop – 149 sidor
  • Flickan i glastornet – 527 sidor
  • Häxan – 25 sidor 
  • Summa: 701 sidor totalt

Nu önskar jag er en fin fortsättning på påsken och läser vidare i Häxan av Camilla Läckberg.