Veckans topplista v. 42 – Svenska samtida romaner

Dags för veckans topplista, idag på temat samtida svenska romaner. Med detta avser jag romaner som är skrivna under senare år, men de behöver inte nödvändigtvis utspela sig i vår samtid. Inte klassiker, för dem spår vi till en annan vecka, skulle man också kunna uttrycka det. Nu har jag dock insett att jag har målat in mig själv i ett hörn den här gången, för just svenska romanförfattare är något jag önskar att jag hann läsa mer av än vad jag faktiskt gör. Så därför får det bli en önskelista den när gången, här kommer fem böcker jag väldigt gärna skulle vilja läsa under hösten. Krokas av Elin Olofsson påbörjade jag faktiskt igår, så där är en av dem avprickad. Hoppas på många bra tips från andra bloggar den här veckan!

Annonser

Säg att du är min av Elisabeth Norebäck 

Det här gått tjugo år sedan Stellas dotter Alice försvann. Den unga familjen spenderade en semestervecka vid kusten när mardrömmen besannades och den lilla flickan försvann ur sin barnvagn. Hon dödförklarades och Stellas liv rasade samman. Numera är Stella dock gift, har en tonårig son och en karriär som psykoterapeut. En dag får hon en ny patient, Isabelle. Stella är säker på att hon är hennes försvunna dotter. Men hur ska hon övertyga sin omgivning? Stella har ett förflutet med depression, psykos och en anmälan till IVO för att ha överskridit sina befogenheter i behandlingen av en ung flicka. Att hon upplever att Alice är hennes försvunna dotter tas inte väl emot av Stellas anhöriga som tror att det är hennes tidigare sjukdom som återigen spelar ett spratt. Samtidigt får vi också följa Isabelle som har haft en annorlunda uppväxt med en kontrollerande mor, men till sist lyckats göra sig självständig genom att börja studera i Stockholm. Hon känner ett ovanligt starkt band till sin psykoterapeut Stella, men modern gör allt för att få henne att släppa den kontakten. 

I sin debut Säg att du är min målar Elisabeth Norebäck upp en spännande och känslosam berättelse om en mor som förlorat sitt barn och av omvärlden anses galen när hon ser henne i jämnåriga flickor hon möter. Stellas dilemma är att finna gehör och bli tagen på allvar när hon nu denna gång är säker på att hon hittat rätt. Övertygelsen går ut över vardagen och familjen, och författaren lyckas med att skildra Stellas alla kval och hennes känsla av att hon måste få veta sanningen. Boken utvecklar sig till en riktig bladvändare. Elisabeth Norebäcks debut såldes till ett flertal länder redan innan den kom ut i den svenska handeln, och det är inte svårt att förstå varför då detta är en remarkabel bok som lämnar ett stort avtryck trots att den går så snabbt att läsa. Kanske kunde berättelsen ha kortats en liten aning för ännu mer intensitet, men författaren har en oerhörd känsla i sitt språk och förmedlar allt från sinnesstämningar till miljöer på ett övertygande sätt. Så glad jag blir när jag stöter på en spänningsroman som denna!

Utgiven av: Bokförlaget Polaris, 2017. 

Köp hos Bokus eller Adlibris 

Betyg 4+ av 5

Musan av Jessie Burton

Uppföljaren till en av 2015 års mest omtalalde debutromanen, Miniatyrmakaren, tar oss med till 60-talets London och 30-talets Spanien. Det är en berättelse om kreativitet, kärlek och ideologisk övertygelse. Allt tar sin början med att Odelle,  född i Karibien men numera bosatt i London, får jobb som sekreterare åt en gallerist. När en okänd målning av en av de stora spanska 1900-talskonstnärerna upptäcks får vi följa med i historien bakom dess tillkomst, och även i skapandet av den legendariske konstnären Isaac Robles. 

Året är 1937 och spänningarna inför vad som kommer att bli Spanska inbördeskriget ligger i luften. Olive och hennes rika, brittiska familj hyr ett hus i en liten by. Fadern är konsthandlare, modern är hemmafru och lider av tristess och depression. Olive älskar att måla, men det är ingen karriär som är aktuell för en överklassflicka. Hennes tillvaro framstår ändå som sagolik för den spanska flickan Teresa, som lever fattigt och enkelt. Hon är tvungen att arbeta för att överleva, och den enda familj hon har är brodern Isaac. De politiska motsättningarna håller på att dela Spanien mitt itu, och Isaacs ställningstaganden är riskfyllda. Sakta växer en relation fram mellan de spanska syskonen och den brittiska familjen, men olikheterna gör den komplicerad. 

När jag läste Miniatyrmakaren upplevde jag det som en roman som fullkomligt glimmrade i sina skildringar av 1600-talets Amsterdam. Att följa upp en sådan debut är inte lätt, men Jessie Burton gör ett gott försök, och även Musan utvecklas till en stark och intagande läsupplevelse. Vi får följa Odelle, en flicka som drömmer om ett liv som författare, och Olive, som trettio år tidigare ville bli konstnär. Här skapar författaren en intressant koppling mellan sina huvudkaraktär som båda drömmer om att få leva ut sin kreativitet. Båda kämpar i motvind, men Burton visar också på hur tiderna faktiskt förändras. 1967 är inte tanken fullt så långsökt som den är för Olive trettio år tidigare. Jag imponeras också av med vilken självklarhet författaren använder Spaniens politiska situation som bakgrund för sitt drama. Hon fångar stämningen och miljöerna mycket skickligt med hjälp av små men kärnfulla detaljer. 

Det är en mångbottnad roman vi får ta del av i Musan. Det vackra omslaget med alla sina detaljer känns representativt för alla de infallsvinklar berättelsen har. Jessie Burton fängslar, berör och skildrar sina karaktärer med stor inlevelse. Kanske tilltalas jag något mer av den äldre delen av berättelsen, men Burton lekfulla och skickliga sätt att växla mellan 60-tal och 30-tal lyfter berättelsen och gör den fängslande. Miniatyrmakaren förblir min favorit med all sin mystik och sin exotiska miljö, men Musan är en värdig uppföljare och kommer att stanna i mitt medvetande som en av höstens starkaste romaner. 

Utgiven av: Modernista, 2017. I översättning av: Birgitta Wernbro Augustsson

Finns hos Bokus och Adlibris 

Betyg 4+ av 5

Helgfrågan v.41

Det drar sig mot helg och Mias bokhörna undrar hur vi gör för att bota en lässvacka. Bonusfrågan är vilken årstid vi föredrar, vår, sommar, höst eller vinter?

Börjar bakifrån idag då, för jag gillar hösten. Dock instämmer jag i Mias åsikt om att kyla inte är något att ha, så vintern är väl det som går bort. Ska jag motivera mitt val av höst är det vackra färger, ljuslyktor, nya böcker och promenader i (lagom) kylig luft som fäller avgörandet. 

Lässvacka, det har jag nog haft sista månaden. Jag har läst, men tankarna har varit splittrade och koncentrationen dålig. Ni kanske har märkt att inläggen kommit sporadiskt. Förra veckan avled min morfar efter en tids sjukdom, och därför blev det lite extra tyst. Mycket tid under sensommaren och hösten har gått till att försöka hjälpa, stötta och till all oro kring hur hans hälsa mycket snabbt försämrades. Vi har alltid stått varandra nära, han lärde mig att läsa och delade intresset för böcker. Han fick behålla sitt intellekt och sin skärpa in i det sista och skulle ha fyllt 95 år om bara några veckor. Ålder är dock bara en siffra och ingen trodde honom när han berättade hur gammal han faktiskt var. Tomrummet kommer att bli stort. 

Lässvackor uppstår för mig oftast när det finns massor av böcker men ingen tid att läsa dem. Ingen säger att man alltid måste läsa, men när det är högsäsong för nya böcker finns hos mig ändå en känsla av att vilja ”hänga med”. Finns det då något sätt att stimulera läsningen? 

Det första tipset är lättlästa böcker och säkra kort. En bok som är tunn eller har korta kapitel kan ge känslan av att läsningen flyter på. Att plocka upp en favoritförfattare kan också fungera. Att ta sig tid är också viktigt. Ibland kanske man måste låta tvätten eller moppen ligga och unna sig en timme av läsning för att känna att man kommer framåt i pågående bok. Det värsta jag vet är böcker där jag känner att jag läser och läser men inte kommer vidare… Trots att det kan vara tidens och inte bokens fel. Ibland måste man släppa läsningen helt och göra andra saker för att längta efter böckerna på nytt. Se på Bytt är bytt, gå en promenad eller sticka en strumpa… Vadsomhelst! Att sortera sina olästa böcker kan också vara inspirerande, men ibland enbart stressande. Knepen är många, och säkert i allra högsta grad individuella. 

Önskar er alla en fin helg! 💜

Efter Emma av Anna E. Wahlgren

En gång var Sara och Emma bästa vänner. De delade allt under uppväxten, i alla fall utåt sett. Men relationen har alltid varit komplicerad. Emma växte upp med en ensamstående och socialt utslagen mamma och lärde sig därmed konsten att hålla skenet uppe, liksom att manipulera. Numera bor Sara i Göteborg, men de har kontakt. När Emma inte hör av sig på länge blir Sara orolig och återvänder till hemstaden Gävle. Hon känner på sig att något har hänt. 

Ingen har sett Emma på flera veckor. Åsikterna om var hon är går isär. Pojkvännen är också orolig, men har inga svar. Kanske är Emma bara på en kurs, eller behövde lite tid ifrån vardagen och har åkt på en semesterresa. De som kände henne vittnar om hennes impulsiva sida. Stegvis får vi dock följa barndomens alla intriger som återigen spelas upp i Saras medvetande. De ger en bild av två unga flickor som är bästa vänner men också rivaler. 

Emma avundas Sara hennes normala liv, och är beredd att göra allt för att ta hennes plats, bli en del av familjen och framförallt bekräfta för sig själv att hon duger och förtjänar att bli älskad på samma sätt som ett vanligt barn. Hennes sätt att göra sig oumbärlig tar sig dock allt mer extrema uttryck, och snart står det klart att Emma är beredd att gå hur långt som helst. 

Anna E. Wahlgrenhar skrivit en psykologisk thriller med finkäsnliga beskrivningar av tonårstidens osäkerhet och jakt på bekräftelse, och hur det ger återklang hos de vuxna kvinnor Emma och Sara kommer att bli. Mörka hemligheter knyter dem samman för alltid, och trots att Sara försöker skapa sig en ny tillvaro i Göteborg kan hon inte glömma eller undkomma det förflutna. Det psykologiska spelet där den mer härdade och förslagna Emma alltmer tar över och konkurrerar ut Sara ur hennes eget liv är bra och skrämmande skildrat. Jag kan dock känna att jag hade velat ha lite mer tidigare i bokens handling. Mycket låter sig anas och det blir lite vagt, men berättelsen är både suggestiv och obehaglig. Utan att avslöja för mycket ger jag ett extra plus i kanten för bokens upplösning som jag tycker tillhör dess främsta styrkor. Anna E. Wahlgren har tidigare skrivit Skuggan av henne. Ännu en svensk spänningsförfattare värd att lägga på minnet!

Utgiven av: Bokfabriken, 2017. 

Finns hos Bokus och Adlibris 

Betyg 3+ av 5

Minnesbäraren av Kamilla Oresvärd

Minnesbäraren är första boken i en ny serie om kommissarie Stina Seger och hennes kollegor vid Göteborgspolisen. Likt många andra framgångsrika deckarserier är det en berättelse om en hel utredningsgrupp. Vi får följa Stina och hennes kollegor både i polisarbete och privatliv. Kamilla Oresvärd hittar en bra balans i sin berättelse mellan de båda sidorna av karaktärernas liv.

Den aktuella utredningen börjar med att ett par planerar att bygga om jordkällaren på tomten till ett växthus. Under arbetet hittar de ett inmurat människoskelett. Spåren leder bakåt i tiden till fastighetens tidigaste ägare, men också till ett gammalt mordfall. På en mentalvårdsanstalt sitter Didrik Mörck som dömts för att han mördat en ung flicka. När han rymmer upptäcker polisen oväntade kopplingar till skelettet i Örgryte. 

Kamilla Oresvärd har skrivit en klassisk svensk deckare, hantverket är bra och det känns som att serien har stor potential att utvecklas. Uppföljaren Jägaren finns redan ute i handeln. Det är en lättläst historia som berättas i ett högt tempo, och som motvikt till alls deckare som utspelar sig i Stockholm är det uppfriskande att handlingen förflyttar läsaren till Göteborg. Ibland lyser det igenom lite att det är författarens debut, men det är en mycket lovande sådan. Perfekt läsning för den som är på jakt efter en ny svensk deckarserie. 

Utgiven av: Bokfabriken, pocket, 2017. 

Finns hos Bokus och Adlibris 

Betyg 3+ av 5

Veckans topplista v. 41 – djur

Idag handlar det om djur. Ett tema som kan tolkas på flera olika sätt. Skönlitterära djur, barnböcker eller rena fakta. Min lista bjuder på en blandning. 

  1. När jag var liten var Pelle Svanslös en stor favorit. Alltid lika spännande att följa katterna i Uppsala!
  2. En av senare års största feelgoodsuccér som även fått flera uppföljare är Ensamma hjärtan och hemlösa hundar av Lucy Dillon. Handlingen kretsar kring ett hem för ägarlösa och övergivna hundar.
  3. Deckarkatten framför alla är Cleo som alltid hjälper sin ägare Johan Kristian Homan att lösa gåtan i böckerna av Jan Mårtenson. 
  4. Förra året läste jag en annorlunda bok om en kvinna som återfann meningen med livet genom att tämja en rovfågel. H som i hök. 
  5. Själv är jag kattmänniska, och en intressant bok att läsa då är Hur tänker din katt? av Bo Söderström. Han har även skrivit en motsvarande som vänder sig till hundägare. 


Önskar er en fin tisdag!

Veckans topplista v. 40 – Finland 100 år


Finland firar i år 100 år som självständig nation, vilket också var ett av de teman som uppmärksammades på helgens bokmässa. Idag handlar topplistan därför om vårt grannland i öst. Min lista bjuder på några titlar med direkt koppling till självständigheten, men så länge Finland står i fokus är ämnet fritt. 

  1. Flera biografier finns utgivna om Finlands store man Gustaf Mannerheim. Jag håller just nu på och läser den allra senaste, skriven av Herman Lindqvist. Boken skildrar indirekt Finlands frigörelse, men med fokus på general Mannerheims händelserika liv. Målande och intressant. Boken är utgiven av Albert Bonniers förlag. 
  2. En blå död av Mikko Porvali är en nyutkommen deckare som utspelar sig kring 1920 i Viborg. Här skildras ett ungt och fattigt Finland. Utgiven av Lind & Co.
  3. Även Där vägarna möts av Tommi Kinnunen bjuder på en resa i tiden. Här följer vi tre generationer finska kvinnor. Berättelsen har fått en uppföljare i Ljuset bakom ögonen, båda översatta av Norstedts. 
  4. En roman som hyllats hemma i Finland och som nyss kommit på svenska är Granitmannen av Sirpa Kähkönen. Boken handlar om unga finnar som flyr det efter inbördeskriget utarmade Finland för vad de tror ska bli ett bättre liv i sovjetiska Petrograd. Författaren besökte Bokmässan hos förlaget Lind & Co.
  5. Min topp fem avslutas idag av den författare som kanske satt Finland på den internationella kartan framför alla andra, Tove Jansson. Hon skapade de älskade Mumintrollen, men skrev även för vuxna. Några av dessa verk har i år kommit i nyutgåva från Modernista. 

Mannen som sökte sin skugga av David Lagercrantz 

Den femte boken i Millenniumserien tar sin början med att vi återfinner Lisbeth Salander i fängelse, en direkt konsekvens av händelser i föregående bok. Hon avtjänar förvisso ett lindrigt straff, men har placerats i en hög säkerhetsklass eftersom hon anses leva under hot från sin sin syster Camilla och hennes anhängare. Fängelseavdelningen styrs av en kvinna som kallar sig Benito, men Lisbeth tänker inte acceptera att kriminalvården har förlorat kontrollen till en gängledare. Hon löser problemet på sitt eget vis. 

Lisbeths forna mentor Holger Palmgren har trots sitt dåliga hälsotillstånd kommit en hemlighet på spåren. Det handlar om hur tvillingar studerats för att förstå hur miljö och arv påverkar människor. Blir de lika trots olika förutsättningar? Spåren leder till samma institutioner som ligger bakom övergreppen mot Lisbeth Salander i hennes barndom, och Holger svävar i stor fara när han gräver för djupt. Ändå är journalisten Mikael Blomkvist beredd att fortsätta. Omständigheterna leder honom till ett experiment med två tvillingar som återfunnit varandra och insatt att samhället gjort dem en stor otjänst. 

David Lagercrantz spinner vidare på serien om Lisbeth Salander och Mikael Blomkvist genom att återigen låta journalisten gräva i samhällets mörka vrår. Det är en berättelse om myndigheters övergrepp mot enskilda individer, och hur man spelar roulette med människors öde. Författaren väver samman många trådar på ett skickligt sätt, helt i Stieg Larssons anda. Lagercrantz förra bok tyckte jag var lite onödigt lång, den här gången däremot är formatet mer överkomligt (ca 400 sidor) och därmed blir tempot högre och hela berättelsen lyfter ett steg. 

Berättelsen genomsyras också av en stark berättarglädje. David Lagercrantz har sin egen stil och ton som präglar texten. De ämnen boken kretsar kring är allvarliga och tänkvärda, men trots det berör inte Lisbeth Salander öde mig så som i de tidiga böckerna. Kanske beror det på att hon egentligen inte utvecklas som karaktär, hon förblir antihjältinnan med talang för matematik, men hon är sig lik och visar inga nya sidor. Salander är inte heller ensam i sitt slag längre, även om hon var den första kvinnan med ett mörkt förflutet, dold agenda och stort hjärta för alla som utsätts för en orättvisa. Dock känns det som att om någon ska fortsätta Millenniumserien är det David Lagercrantz då karaktärerna känns väl förvaltade och i goda händer. Någon annan hade sannolikt inte kunnat göra Stieg Larsson större rättvisa. 

Utgiven av Norstedts förlag, 2017.

Finns hos Bokus och Adlibris 

Betyg 3+ av 5