Midsommarutmaningen – uppdatering

Dags att redovisa vad jag läst de två första dagarna i Mias midsommarutmaning. Första dagen hade jag ett himla flyt och sträckläste Ditt liv och mitt. Midsommarafton blev det inte så mycket läst, och kvällen avslutades med film och soffmys. I morse ösregnade det så härligt sövande utanför så det blev lite sovmorgon, och ännu inte en sida läst. Men dagen är ung och en spännande bok lockar, så det ska nog bli ändring på det. Här är antalet sidor de två första dagarna:

  • Ditt liv och mitt av Majgull Axelsson 364 sid
  • Och varje morgon blir vägen hem längre och längre av Fredrik Backman 86 sid
  • Ärren vi bär av Caroline Engvall 73 sid
  • Summa 523 sidor 

 

Ditt liv och mitt av Majgull Axelsson

9789173378475_200x_ditt-liv-och-mitt

Märit växer upp i Norrköping och är redo att ta sin studentexamen i början av 1960-talet. Hon är en flitig elev då målet är att kunna studera medicin i Lund och bli läkare. Men livet hemmavid är allt annat än enkelt. Märits mamma dör ung och efterlämnar make, Märit och hennes tvillingbror Jonas, morfadern som är något av en hustyrann och mormodern som ständigt för ett gerillakrig mot sin man. Och så Lars, familjens utvecklingsstörde son. Efter moderns bortgång skickas Lars till en anstalt och blir ett tabubelagt ämne i hemmet.

Många år senare är Märit på väg hem till Norrköping för att fira sin och brodern Jonas sjuttioårsdag. Tankarna väcks till liv på nytt. För Märit visste att hennes bror Lars behandlades omänskligt på anstalten Vipeholm och misshandlades till döds, men ingen annan i familjen brydde sig. För dem var brodern och sonen enbart en paria som det var skönt att bli av med, en skamfläck som behövde tvättas bort. Kommer Märit någonsin kunna förlåta Jonas för det, och vad har det blivit av honom själv nu där han sitter delvis förlamad i en rullstol?

Ditt liv och mitt är berättelsen om Märits brutala uppvaknande och insikt om hur samhället sorterade bort defekta människor och behandlade dem med en grymhet som är svår att greppa. Det är folkhemmets 60-tal vi möter i den här berättelsen, och en ung kvinna som drömmer om att studera och göra en klassresa uppåt. Samtidigt brottas Märit, även långt senare, med sitt samvete. Hade hon kunnat göra något annorlunda? Hon hade kunnat åta sig att sköta sin bror, men då hade hennes eget liv gått om intet. Mycket kretsar också kring omgivningens ovilja att se eller att ta ställning. Hela tiden hör också Märit sin döda tvillingsysters röst kritisera henne för de val hon gör.

Majgull Axelsson skildrar Märit och familjen hon kommer ifrån med stor träffsäkerhet. Det finns en framåtanda och nyfikenhet hos den unga Märit som känns karaktäristisk för 60-talet. Plötsligt kan en kvinna göra karriär och studera istället för att stå vid spisen, men den äldre generationen ser fortfarande detta med stor misstänksamhet och Märits morfar tar varje chans att förminska hennes ambitioner. Det jag uppskattar mest i den här boken är författarens fantastiska förmåga att hantera språket, och att skapa en prosa som både är lättsam, fängslande och samtidigt berör. Boken behandlar också ett angeläget ämne kring medmänsklighet och bristen av detta som är relevant på många plan. Det här var den första boken jag läste av Majgull Axelsson, som bl a belönats med Augustpriset, och det kommer definitivt bli fler.

Utgiven av: Brombergs bokförlag, 2017.

Finns hos Adlibris och Bokus

Betyg 4+ av 5 

Och varje morgon blir vägen hem längre och längre av Fredrik Backman

9789137150895_200x_och-varje-morgon-blir-vagen-hem-langre-och-langre

Och varje morgon blir vägen hem längre och längre är en roman i kort format om minnets komplicerade funktioner och hur hjärnan ibland bestämmer sig för att livet är slut innan kroppen kommit till samma insikt. Demenssjukdomar av olika slag är vanligt förekommande, men trots det vet vi egentligen ganska lite om hur hjärnan fungerar och hur tankarna går hos den som drabbas.

Fredrik Backman har gjort sig känd för att kunna skildra svåra ämnen med en ovanlig blandning av humor och allvar. Så är fallet också i den här berättelsen om en gammal man och hans barnbarn. Minnesfunktionerna är på väg bort för mannen, men ändå är vissa saker fortfarande kristallklara. Kärleken till frun till exempel kommer aldrig att blekna, även om hon redan är borta. Berättelsen behandlar också hur det är att förlora kontrollen över något man bemästrat till fulländning, siffror eller bokstäver, och frustrationen i att inte längre kunna lägga det mentala pussel ord eller matematiska formler utgör. Som kontrast hinner Backman också fånga den andra sidan av problematiken genom att skildra det oändligt sorgliga i att se en nära och älskad anhörig försvinna samtidigt som de kroppsligt är kvar. Och varje morgon blir vägen hem längre och längre är en fin berättelse om ett sorgligt ämne, en påminnelse om sakers förgänglighet och det viktiga i att i möjligaste mån försöka förvalta tid och relationer väl.

Utgiven av: Bokförlaget Forum, 2017. 

Finns hos Bokus och Adlibris

Betyg 4 av 5

Helgfrågan v. 25

Helgfrågan hos Mia och idag lyder den:
Vad gör du när du råkar ut för en trögläst bok? Gärna exempel på en sådan.
Bonusfråga: Hur firar du midsommar? 

Tröglästa och tråkiga böcker, ja vad gör man då? Är den tillräckligt trist läser jag inte klart den, men då blir det heller ingen pinne i statistiken. Vanligen mal jag på, för det händer att det tar sig och att boken blir bättre när man kommit in i den. Är det en recensionsbok bör jag läsa klart den oavsett. Ett beprövat trick är annars att lägga den åt sidan lite, för ibland är det helt enkelt bara fel bok vid fel tidpunkt. Kan också funka att varva den med att slalomläsa en bättre eller mer lättläst bok, men då krävs viss självdisciplin för att inte förtränga den tråkiga. Hursomhelst, det är sällsynt att jag ger upp en påbörjad bok. 

Midsommar kommer firas ganska lugnt med familj och god mat, förhoppningsvis ska jag hinna läsa en del i Midsommar-utmaningen och slappa lite också. 

Önskar er alla en riktigt fin midsommarhelg! ❤️ 

Midnattsrosen av Lucinda Riley

9789170284762_200x_midnattsrosen

Det är tidigt 1900-tal, världskrigen har ännu inte ritat om kartan och det Brittiska imperiet är på många sätt dominerande. I Indien möts två flickor uppvuxna i ett sagolikt palats, men ändå med olika förutsättningar i livet. Anahita är förvisso är av hög börd men kommer från en fattig familj, men när hon blir lekkamrat åt prinsessan Indira är hennes framtid på sätt och vis tryggad. När de har åldern inne skickas de båda till internatskola i England.

När Anahita besöker godset Astbury och möter Donald förändras livet för alltid. Men hur ska den engelska societeten kunna acceptera ett äktenskap mellan en lord och en fattig indisk kvinna, när alla förväntar sig att Donald istället ska gifta sig med en rik amerikanska för att rädda familjens egendom undan konkurs?

Många år senare kommer den firade skådespelerskan Rebecca till Astbury för att spela in ett kostymdrama. Hon visar sig vara slående lik husets härskarinna under 1920-talet, lady Violet. Samtidigt kommer också Ari till godset för att göra efterforskningar om sin släkting Anahita. Den nuvarande lorden beter sig alltmer märkligt, samtidigt som Ari och Rebecca blir allt mer fascinerade av den dramatik och de familjehemligheter de läser om i gamla dagböcker och brev.

Midnattsrosen är ett riktigt läsäventyr som tar oss med både till det exotiska Indien och de ofattbart lyxiga miljöer som landets elit levde i kring år 1900, liksom ett storslaget engelskt gods. Det är en berättelse om kärlek och krav på att upprätthålla anor och anseende, men också om att våga gå sin egen väg. Framförallt är det en underhållande bok som bjuder på en sagolik berättelse som förflyttar läsaren till en annan tid och en annan värld. Det som tilltalar mig mest i den här boken är just det historiska perspektivet snarare än de nutida, men jag tycker författaren gör ett bra jobb med att väva samman dessa tidshopp och på ett naturligt sätt låta de senkommande ättlingarnas nyfikenhet hjälpa till att föra berättelsen om Anahita framåt. Jag tycker också det exotiska inslaget som barndomsåren i Indien medför är intressant, även om det är skrivet i en starkt romantiserad form. Den här boken passar perfekt för den som vill ha en episk, historisk roman i stil med tv-serien Downton Abbey och böckerna av Kate Morton.

Utgiven av: Bazar förlag, 2017. I översättning av: Johanna Svartström

Finns hos Bokus och Adlibris

Betyg 4 av 5

Världens lyckligaste kvinna av Jessica Knoll

9789188447357_200x_varldens-lyckligaste-kvinna_pocket

TifAni FaNelli är en kvinna som har allt. Hon jobbar på ett av New Yorks mest ansedda kvinnomagasin, planerar för ett bröllop med en rik och framgångsrik man och kan stoltsera med en kropp som får andra kvinnor att gnissla tänder av avundsjuka. Men det är en hård värld, och priset Ani får betala varje dag för att vara den lyckliga och perfekta kvinnan är högt. Sakta uppdagas att hon inte alltid burit på det självförtroende hon har nu. Tonårstiden var traumatisk, och Ani bär på mörka hemligheter. Hon blev utnyttjad och vuxenvärlden svek henne. Mycket av det hon idag har uppnått är en fasad för att dölja det förflutna. När Ani en kort tid innan bröllopet träffar sin gamle lärare rörs allt upp till ytan igen, och hon börjar tvivla på att det liv hon har skapat egentligen är vad hon vill ha.

Världens lyckligaste kvinna är en psykologisk thriller om hur identitet och självförtroende byggs upp och formas, men också ibland skadas. Det är en bok som gör mig ganska kluven, eftersom jag inledningsvis inte gillar Ani och den brutala värld som hon lever i. Tidningen hon arbetar på utgår från normen att alla kvinnor vill och bör vara smala, medvetna i sina val och på jakt efter en stenrik karl som kan förse dem med smakfull lyx. Just det här med smakfullt är viktigt. Vräkiga manifestationer av rikedom signalerar enbart vulgaritet. Dock finns det en poäng i allt detta, för det väcker känslor hos mig som läsare – även om de inte är positiva.

Så svänger pendeln och läsaren får veta mer om TifAnis bakgrund och vad hon genomgått. Plötsligt är hon inte längre densamma, hon är ett offer för omständigheter och nonchalans från de vuxna som borde ha hjälpt henne när hon fortfarande bara var en ung vilsen flicka. Hennes val och strävan efter bekräftelse blir på ett helt annat sätt rimliga och försvarbara. Det faktum att hon vacklar inför att ta det sista steget mot att bli en tryggt försörjd och aktad lyxhustru väcker mitt intresse. Hur ska det gå, kommer hon att fullfölja sina planer? Även om jag finner att Jessica Knoll stundtals använder en väl omständlig berättarstil får historien ett djup under läsningens gång och utvecklar sig till en skickligt konstruerad tankeövning i att inte döma sakernas tillstånd vid en första anblick.

Utgiven av: Modernista (inbunden, 2016), Louise Bäckelin Förlag (pocket, 2017)

Finns hos Bokus och Adlibris

Betyg 4 av 5

Spel av Anna Roos

9789177016281_200x_spel

Sol Svensson återvänder till Sverige efter att hennes bror Gustav begått självmord. De var tvillingar, men deras liv har på alla plan skilt sig åt. Sol har bott med mamman i Hökarängen och pengar har ständigt varit en bristvara, hon har inte haft motivation att gå klart skolan och istället försörjt sig genom att jobba på ett kasino i USA. Gustav däremot har alltid varit inkännande, artig och tillmötesgående. Han hade genom sina studier vid Handels lysande utsikter, så vad kan ha förmått honom att hoppa från en bro? Sol smyger sig sakta in i Gustavs bekantskapskrets och finner att där pågår ett spel om hemligheter och makt. Är det något Sol kan så är det att spela, och hon är beredd att satsa för att få reda på sanningen.

Spel är en debutroman av Anna Roos, skriven med ett stort driv och ett rappt språk. Sol Svensson, huvudpersonen, har sargats av livet och därmed lagt sig till med en både cynisk och sarkastisk jargong, något som i det här fallet känns uppfriskande. Hon känner inga gränser och det bridrar till spänningen i boken att Sol kan hitta på vad som helst. Det korta formatet bridrar också till att tempot förblir genomgående högt.

Berättelsen vi får ta del av i Spel känns som något nyskapande inom spänningsgenren, då den saknar både poliser och detektiver. Det är Sol som står i centrum och håller i taktpinnen. Miljöerna som växlar mellan kasinon och universitetsvärldens normer är intressant att läsa om, och under läsningens gång utvecklas den här boken till en riktigt intressant debut och Anna Roos känns som en författare att hålla utkik efter framöver.

Utgiven av: Modernista & Louise Bäckelin förlag, 2017.

Finns hos Bokus och Adlibris

Betyg 3+ av 5

Top Ten Tuesday

toptentuesday

Veckans tema: Top Ten Series I’ve Been Meaning To Start But Haven’t

Bokserier jag inte påbörjat men någonstans ändå funderar på att läsa. Egentligen vore jag nog mer betjänt av att lista serier jag bör avsluta/läsa ikapp, men det får bli en annan dag. Är lite generös och tar med serier som egentligen bara består av två böcker på min lista, vissa av dem kommer dock säkert få en fortsättning framöver.

  1. Du + Gömda kroppar av Caroline Kepnes
  2. MemoRandom + UltiMatum av Anders de la Motte
  3. Simmaren + Orten av Joakim Sander
  4. Böckerna om Erlagruppen av Pernilla Ericsson
  5. Det hemliga brödraskapet från Wien + Kalypso av Ingar Jonsrud
  6. Böckerna om Ella Werner av Mats Ahlstedt
  7. En osynlig + Lykttändaren av Pontus Ljunghill
  8. Serien om Nora Sand av Lone Theils
  9. De mörkermärkta av Pinter & Levinger (första delen i en serie)
  10. Romanen om Maj av Kristina Sandberg

Midsommarutmaning 2017

Mias bokhörna bjuder in till en läsutmaning i midsommar. Reglerna är enkla och ni hittar dem här. I korthet: vi läser så mycket vi bara orkar torsdag-söndag och flest sidor vinner ett presentkort. 

Vad planerar jag att läsa då? Det är svårt att sia om hur mycket som hinns med, det beror på väder och andra aktiviteter. Jag tar det som det kommer och hoppas att utmaningen kan pusha mig att läsa lite extra. Här är de böcker jag tänkte välja mellan. Alla hinns nog inte med, och det kan även hända att jag kastar in något helt annat vid behov. Klicka in till Mia och häng på du också! 

En smakebit på söndag

Tänkte att jag skulle hänga på den norska bokbloggen Flukten fra virkelighetens återkommande inslag En smakebit på söndag idag, och dela med mig av en liten aptitretare ur I djupt vatten av Paula Hawkins som jag läser just nu. Texten kommer från sidan 103. Läs mer om boken här. Lenas mamma har hittats död på botten av floden och mostern, Jules har återvänt hem efter tragedin. Men systrarna hade en komplicerad relation.

ensmakebit.png

DET VAR VARMT den dagen vi begravde dig, värmen dallrade över vattnet, ljudet var för skarpt, luften för kvav, tung av fukt. Lena och jag promenerade till kyrkan. Hon gick ett par steg framför mig och avståndet växte hela tiden – jag är inte särskilt bra på att gå i högklackade skor medan hon är en naturbegåvning. Hon var så elegant och vacker, hon såg mycket äldre ut än sina femton år i en svart crêpeklänning med nyckelhålsurringning. Vi gick tysta medan floden slingrade sig bredvid oss, mörk och stillsam. Det låg en lukt av förruttnelse i den kvava luften.
När vi rundade kröken innan bron blev jag plötsligt rädd, när jag tänkte på vem som skulle vara vid kyrkan. Jag blev rädd för att ingen skulle komma så att Lena och jag blev tvungna att sitta ensamma, med bara dig emellan oss.

9789187783548_200x_i-djupt-vatten