En blå död av Mikko Porvali

9789174618082_200x_en-bla-dod

En blå död är den första boken i en planerad trilogi kallad Karelen Noir, och vi får följa med till finska Viborg åren kring 1920. Det är ett Finland präglat av sin nyvunna självständighet vi möter, fortfarande med kriget mellan de vita och de röda i färskt minne. Några mil bort ligger också S:t Petersburg med sitt nya namn Petrograd, och i bolsjevikernas Ryssland pågår ännu inbördeskriget efter revolutionen. Vi får följa poliserna Jussi Kähönen och Salomon Eckert i deras arbete med att utreda spritsmuggling, mord och flera andra brott. Alkoholkonsumtionen är stor och myndigheternas försök att inskränka och begränsa den tar sig ibland blodiga uttryck.

Berättelsen om Jussi Kähönen har lite både av klassisk, historisk kriminalroman och äventyr över sig, och det finns en realism i att polisen arbetar med flera fall parallellt. Boken gästas av vackra, kvinnliga bedragare och av polisen anställda gatubarn som har till uppgift att agera spioner. Det är brokigt och livfullt beskrivet, men det är också en berättelse om ett svårt sargat och fattigt Finland som nu står på egna ben efter den tidigare ryska överhögheten. Mikko Porvali skapar i En blå död en berättelse med en bra blandning av fiktion och verklighet som både är intressant och medryckande.

Utgiven av: Lind & Co 2017. I översättning av: Ann-Christine Relander. 

Finns hos Bokus och Adlibris

Betyg 4 av 5

Coffin Road av Peter May

9789177017158_200x_coffin-road.jpg

I en ny fristående berättelse återvänder Peter May i Coffin Road till de vindpinade öarna i Yttre Hebriderna i norra Skottland. En man spolas upp på ön Harris utan några minnen av vem han är eller vad han gör där. Efter några dagar står det klart att han gett sin omgivning intryck av att vara författare och skriva på en bok om hur en grupp fyrvaktare försvann spårlöst år 1900. I själva verket tyder allt på att han har helt andra avsikter med sitt besök på ön, och då en man hittad ihjälslagen i fyren ställs saker på sin spets. Vem är han egentligen, och vill han verkligen veta vad han har gjort sig skyldig till?

Samtidigt får vi också följa Karen Fleming, en vilsen och rebellisk tonårsflicka som sörjer sin döde far. Hon kan inte förstå hur han kunde ta sitt liv och lämna henne. Jakten på svar gör att hon börjar gräva i sin fars förflutna. Han visar sig ha varit en framgångsrik forskare som arbetade kring hur bin påverkar människor, och hur vår livsstil måste förändras om bina dör ut av kemikalier med de konsekvenser det skulle få för odling och livsmedelsproduktion. Ett forskningsområde som många är beredda att gå långt för att tysta ned. Karens pappa försvann spårlöst och antas ha drunknat, men kanske var det i själva verket någon som ville se honom död?

Peter May gjorde stor succé med sin Lewistrilogi om livet och döden på Yttre Hebriderna. Det här är en helt annan typ av berättelse, men han väljer ändå att ta avstamp och förlägga delar av handlingen till den skotska ögruppen. Det ger kontinuitet till hans författarskap och ger alla oss som älskade Svarthuset och de andra böckerna det vi vill ha, i alla fall till viss del.

Som författare har Peter May en oerhört stark förmåga att skriva fängslande. Redan från första kapitlet väcker han nyfikenhet hos läsaren genom att ge oss frågeställningar. Vem är egentligen mannen vi följer, vad han gör på Harris och vad har hänt som lett till att han spolas upp på stranden; kall, blöt och med minnesförlust. Peter May lyckas väl med balansen, han avslöjar lite i taget och behåller på så vis mitt intresse genom hela boken. Miljöerna är livfullt och målande beskrivna och bidrar till att göra Coffin Road extra läsvärd. Just begreppet coffin road syftar på den väg folket vandrade med sina bortgångna till öns begravningsplats, och jag fascineras av berättelsen om fyrvaktarna som försvann vid förra sekelskiftet. Här hade dock Peter May gärna kunnat gå djupare och fokusera mer på berättelserna om öarnas historia.

När det gäller berättelsen om Karen Fleming är jag kanske inte lika imponerad. Hon är förvisso trovärdig som sörjande, upprorisk tonåring och visar sina känslor genom att gå emot alla auktoriteter. Men för att vara sjutton år och mycket splittrad framstår hon som väldigt självsäker. När det gäller berättelser om industrispionage och forskning som de ekonomiska intressena vill bortse ifrån är jag alltid svårflörtad. Det blir ofta väldigt många konspirationer och en paranoid stämning. Jag tycker ändå Peter May lyckas väl med det ämne han har gett sig in på. Bin är intressanta djur, och berättelsen om deras minskning och eventuella utrotning är både skrämmande och relevant. Sammantaget tycker jag att Coffin Road är fängslande läsning som jag personligen slukar i nästan ett svep. Boken är både välskriven och spännande, men kanske inte den allra bästa från Peter May.

Utgiven av: Modernista, 2017. I översättning av: Charlotte Hjukström. 

Finns hos Bokus och Adlibris

Betyg 4+ av 5

Veckans topplista v. 33 – Svensk feelgood

Veckans topplista

Förra veckan handlade det om Frankrike, och det var jättekul att se alla era kreativa listor på det temat. Ny vecka, nytt ämne och denna gång är det Topp fem Svensk feelgood som gäller. Först nu inser jag att jag gjorde det väldigt svårt för mig själv med det temat, men hoppas på att få massor av inspiration kring ett ämne som kanske inte riktigt är mitt hemmaområde.

  1. Så sent som igår skrev jag om den förtjusande Manglade dukar och vikta servetter av Ewa Klingberg. En feelgoodbok helt i min smak, med historisk twist och allt.
  2. Jag har länge varit nyfiken på att läsa något av Christoffer Holst, nu i höst aktuell med Mindfullness för losers i pocket och nya boken För oss är natten ljus.
  3. Om man vill läsa feelgood inom deckargenren (ja, jag tycker att det finns en sådan underkategori, ni vet de där böckerna som är mer mysrys än blod) är Pastor Viveka och tanterna samt uppföljaren Pastor Viveka och hundraårsjubileet av Annette Haaland det givna valet.
  4. Ännu en författare som lockar men som jag ännu inte läst är Annika Estassy och hennes bok Alla dessa hemligheter.
  5. Åsa Hellberg har skrivit ett flertal feelgoodböcker. Den senaste var fristående, Gloria, och senare i höst kommer en fortsättning på serien om Sonja och hennes väninnor.

Manglade dukar och vikta servetter av Ewa Klingberg

9789175454719_200x_manglade-dukar-och-vikta-servetter

När Felicia och hennes man Henrik går skilda vägar vänds det mesta i tillvaron uppochned. Felicia blir ägare till en hyresfastighet, och trots att hon knappast ens vet hur hon ska reda upp sitt eget liv blir hon ansvarig för ett gäng hyresgäster. Det blir början på ett äventyr och en livsresa som hon aldrig hade kunnat ana. Boken bjuder också på en historisk anknytning som är både spännande och fantasieggande.

Renoveringen av den lägenhet Felicia kommer att bosätta sig i tar sig ovanliga former. De stora salongerna som för tankarna till flydda decennier är inte helt lätta att möblera, och hon får hjälp från antikhandlaren Jonathan. Han erbjuder sig att möblera upp rummen mot att han får fotografera resultatet och använda bilderna i marknadsföringssyfte. Fler i huset drar sitt strå till stacken. Lars som jobbar som kyrkvaktmästare visar sig vara händig, och Felicias väninna Jackie reser över från USA full av kreativa inredningsidéer. Felicia upptäcker nya saker att njuta av i livet, och hennes drömmar och mål förändras stegvis och finner andra vägar än de hon trodde var självklara.

Trots att Felicia inte har en tanke på att träffa någon ny man blir hon motvilligt förtjust i Jonathan. Men kärleken tycks omöjlig, och kanske är det bara den bortgångna gamla damen som bodde i huset och som lämnat sin kvarlåtenskap till Felicia som kan förena dem. I damens gömmor finns nämligen en hel del förtjusande föremål, och även brev från en gåtfull kvinna vid namn Nanny som levde kring förra sekelskiftet.

Ewa Klingberg har skrivit en medryckande feelgoodroman som inte går att undgå att tycka om. Det sitter mycket i detaljerna, spetsdukar och kaffebröd förhöjer stämningen. Miljöerna är väl skildrade, och jag kan nästan känna strukturer och dofter under läsningens gång. Författaren lyckas också fånga den frånskilda Felicias situation väldigt väl. Det är en omvälvande tid i hennes liv får följa, en tid där det gäller att ta vara på möjligheterna och att skapa ett nytt liv på egen hand. Jag tycker också väldigt mycket om Ewa Klingbergs historiska anekdoter och kopplingar. I en bok där antikviteterna står ganska mycket i centrum får inslaget en given och naturlig plats. Jag ger också alltid ett extra plus till berättelser där den siste tsaren gästspelar i periferin. Manglade dukar och vikta servetter är en riktig liten pärla, en av sommarens mysigaste läsupplevelser. Ewa Klingberg bloggar på Holavedsbrudar om läsning och sitt författarskap, och det är med stor glädje jag ser fram emot hennes nästa bok med (arbets)titeln Lånat silver och krossat glas.

Utgiven av: Historiska Media, 2017.

Finns att köpa hos BokusAdlibrisHistoriska Media

Betyg 4+ av 5

Veckans topplista v.32 – Frankrike

Veckans topplista

Den här veckan är temat för vår topp fem Frankrike. Under sommaren har flera bokbloggarkompisar varit ute och rest och delat med sig av en massa härliga bilder. En av dem är Annette (Just här Just nu) som varit i Frankrike, och därmed bidragit med inspiration till dagens lista. Det ska bli spännande att se hur temat tolkas, om ni väljer franska författare, romaner eller något annat. Min egen lista blir en liten blandning av olika franska favoriter och böcker som lockar just nu.

  1. Huset du älskade av Tatiana de Rosnay. En av mina främsta franska favoritförfattare, här med en riktigt fin bok som utspelar sig i 1800-talets Paris.
  2. En deckarserie som tillhör klassikerna är Georges Simenons böcker om Kommissarie Maigret. Under våren gick två avsnitt med kommissariens fall på tv, och Bokförlaget Atlantis har kommit med nyutgåvor. Har inte läst men måste definitivt göra det.
  3. I våras läste jag Anna Thulins bok Paris: En stads historia. En kortfattad bok om stadens historia som är ett måste för den som ska åka dit och turista.
  4. Den osynliga bron av Julie Orringer utspelar sig delvis i Paris strax före kriget och är också en riktig favorit. Fina miljöer, men också en oerhört sorglig berättelse!
  5. Högst upp i min hög med olästa pocketböcker ligger Den lilla bokhandeln i Paris av Nina George. Har hört mycket gott om den boken och hoppas att den kommer förflytta mig till Frankrike på ett angenämt sätt.

I det här sammanhanget måste jag också nämna Bokförlaget Sekwa. Ett säkert kort när det gäller utgivning av franska pärlor på svenska. För den som är intresserad av att kanske hitta nya eller läsa fler franska böcker rekommenderar jag en titt på deras utgivning.

fransk_flagga_hjartformat_klistermarke-r80394142cce945c2a9c4810abab3ec66_v9w0n_8byvr_324

Jättekul att det var så många som lade en länk till sin egen lista i kommentarerna förra veckan! Blir ju så mycket lättare att klicka runt och kolla in alla boktips då, så det får ni gärna göra även fortsättningsvis. 🙂

Vinnarna av Crimetime Specsavers Award 2017

Årets vinnare av Crimetime Specsavers Award är korade och vi säger stort grattis till 

  • Emelie Schepp som av läsarnas röstats fram till Årets deckarförfattare 
  • Lina Bengtsdotter som får pris för årets bästa deckardebut med Annabelle 
  • Kristina Ohlsson som skrivit årets bästa barndeckare (men på bilden ovan får representeras med sin senaste bok för vuxna) 
  • Jo Nesbø som får det nya Nordic Noir Thriller of the Year-priset för Törst
  • Kerstin Ekman som får årets Hederspris. 

Helgfrågan v. 31

Helgfrågan hos Mias bokhörna,  vart tog den här veckan vägen??? 

Finns det någon bok du sett på bloggar eller Instagram på sista tiden som du blivit nyfiken på?

Bonusfråga: Har du någon ägodel som du håller extra kärt?


O ja, på den första frågan. Det dräller av fina böcker på Instagram. Ett litet liv av Hanya Yanagihara har cirkulerat och lovprisats hela sommaren, vilket gett upphov till ett mycket starkt habegär. Det är den jag först kommer att tänka på. 

Mia håller också en liten utlottning av Och blomstren dö av Rebecka Edgren Aldén. Kika in om ni vill tävla. Det vill jag, för den boken är jag väldigt sugen på att läsa. 

Det senare: visst finns det saker som bär på en massa minnen som därför är betydelsefulla. Det är just nu en väldigt jobbig period i livet eftersom min morfar är väldigt dålig. Kroppen håller på att ge upp vilket inte är så konstigt när man är 94 år, men likväl är det ledsamt att se hur tiden och orken rinner ut. Det är ju han som har lärt mig läsa deckare! Han har alltid varit konstnärlig och målat och snidat, och jag har både tavlor och figurer som han har gjort. Vårdar dem ömt redan nu, men det kommer en dag när minnena är allt som finns kvar och då kommer de att betyda ännu mer. 

Kunde ha svarat min katt också, men som ni alla vet, har man katt är man inte ägare utan ägd. 😉 

Trevlig helg allihop! ❤️ 

Månadssammanfattning juli 2017

Så har ännu en månad gått, och det började segt när det gällde läsningen. Första tio-tolv dagarna läste jag knappt en enda sida. Men, sen blev det full fart och totalt läste jag ut tolv böcker, företrädesvis under månadens andra halva.

Juli

  1. Annabelle – Lina Bengtsdotter Betyg 5 av 5
  2. En osynlig – Pontus Ljunghill Betyg 3 av 5
  3. I morgon kommer jag att sakna dig – Heine Bakkeid Betyg 3 av 5
  4. Kolibri – Kati Hiekkapelto Betyg 4 av 5
  5. De vackra döda – Belinda Bauer Betyg 5 av 5
  6. Målarens musa – Lisa Strømme Betyg 3 av 5
  7. Den tunna blå linjen – Christoffer Carlsson Betyg 4 av 5
  8. Andras döttrar – Amy Gentry Betyg 4 av 5
  9. Trasdockan – Daniel Cole Betyg 3 av 5
  10. Sekten som återuppstod – Mariette Lindstein Betyg 4 av 5
  11. Sektens barn – Mariette Lindstein Betyg 4 av 5
  12. Manglade dukar och vikta servetter – Ewa Klingberg Betyg 4 av 5

Månadens bästa: Annabelle, tätt följd av De vackra döda. Två fullpoängare.

Månandens roman: Manglade dukar och vikta servetter. Riktigt fin bok!

Böcker som gav mersmak: Kolibri, Andras döttrar och återigen Annabelle. Tre debutanter som imponerat.

Månadens sämsta: Ingen. Det lägsta betyg jag satt är 3+ av 5, och det är alls inte dåligt!

Månadens historiska: Ingen regelrätt fackbok denna gång, men En osynlig, Manglade dukar och vikta servetter och Målarens musa innehåller alla sin beskärda del av historia.

Månadens Grand Final: Mariette Lindstein och Christoffer Carlsson avslutar sina serier värdigt och väl i Sektens barn och Den tunna blå linjen. Känns bra för mig som läsare också att få avsluta någon serie ibland och inte enbart påbörja nya vilket jag annars är skicklig på.

Månadens hårdingar: Två riktiga noir-deckare utlovas i Trasdockan och I morgon kommer jag att sakna dig. Det här är också två debutböcker och även om jag tycker det fanns lite att slipa på kommer jag att vilja läsa ev uppföljare.

Sammanfattning: Är extremt nöjd med det läsflyt som infann sig mot månandens slut. Jag hoppas det håller i sig, även om jag är lite ledsen att jag inte han med sista boken i Elena Ferrantes Neapelkvartett. Jag har ju längtat efter att läsa den, ändå kom jag inte till den, märkligt fenomen. Juli blev nog nästan en rekordmånad när det gäller debutanter, hela sju av tolv titlar. Jag är också nöjd med kvalitén och läsupplevelserna, och nu börjar jag peppa inför hösten och dess böcker.

 

Veckans topplista v. 31 – Crimetime

Veckans topplista

Dags för premiär av Veckans topplista. Första temat inspireras av Crimetimefestivalen på Gotland som går av stapeln till helgen. Tyvärr har jag inte möjlighet att åka dit, men det ska ändå bli kul att se vilka böcker och författare som vinner årets Crimetime Specsavers Award. Mer om det längre fram.

Här kommer topp fem deckarförfattare jag vill läsa mer av just nu. Jag väljer bland författare som nyligen debuterat eller kanske ännu inte skrivit så många böcker. Listan är utan inbördes ordning.

  1. Ray Celestin. Yxmannen prisades som årets bästa översatta kriminalroman 2016. I höst kommer uppföljaren Mafioso och den ser jag väldigt mycket fram emot.
  2. Lina Bengtsdotter. Annabelle, vilken deckardebut. Bästa boken jag läste i juli, nominerad till Crimetime Specsavers debutantpris och garanterat en av årets bästa deckare när jag sammanfattar i december. Jag hoppas på fler böcker snabbt!
  3. Jane Harper. Hetta en riktigt välskriven australiensisk deckare. I oktober släpper hon Force of Nature, och jag hoppas Forum översätter bums.
  4. Marie Bengts. Gillade pusseldeckaren En sax i hjärtat och ser fram emot författarens nästa bok som jag vet från säkra källor att hon jobbar på.
  5. Gabriella Ullberg-Westin. Har skrivit tre deckare som utspelar sig i Hudiksvall. Jag läser gärna en fjärde mycket snart.

 

All info om Veckans topplista och kommande teman finns här, jag spanar gärna in fler listor om ni vill göra er egen version. 🙂