Veckans topplista v. 25 – Australien

Idag tänkte jag att vi skall bege oss down under och fokusera på ett av mina nya favoritländer när det gäller böcker – det kommer en himla massa spännande titlar från Australien. Författare eller böcker, ni väljer själva vilket som hamnar på veckans australiensiska topplista.

1. Tamara McKinley – En av de första australiensiska författarna jag läste och föll för. Jag gillar särskilt hennes trilogi med böckerna Landet bortom havet, De modigas rike och Arvet som skildrar nybyggarnas möte med de infödda aboriginerna.
2. Liane Moriarty – Hennes moderna relationsromaner har vunnit många läsares hjärtan – även mitt.
3. Jane Harper – Debuten Hetta imponerade storligen. Återstår att se om uppföljaren Falska vänner imponerar lika mycket. Den ska jag läsa i sommar.
4. En farofylld överfart av Rachel Rhys – är en av årets favoriter så här långt. Den har en lite annan koppling till Australien, det är nämligen slutdestinationen för resan som boken handlar om.
5. Ett nytt stjärnskott på den australiensiska deckarhimlen är Candice Fox. I augusti kommer hennes bok Crimson Lake på svenska. Håll utkik!

 

 

Annonser

Författarintervju: Mons Kallentoft & Anna Karolina

Foto: Thorn Ullgren

Nyutkomna Falco är den femte boken i Herkulesserien med Zack Herry i huvudrollen, en deckarserie som hyllats såväl internationellt som på hemmaplan. Mons Kallentoft har skrivit de tidigare böckerna tillsammans med Markus Lutteman, men i Falco har han en ny partner in crime: Anna Karolina. Jag fick chansen att ställa några frågor om nya boken, hur samarbetet ser ut och hur man som författare till en gemensam bok bäst kompletterar varandra.

Här finns min recension av Falco.

---

Falco är den femte boken i Herkulesserien. Berätta lite om den, vad blir Zack och hans kollegor inblandade i den här gången?

A: Zack blir hanterare åt en polis som har infiltrerat en knarkliga. Samtidigt utreder Säpo ett terrordåd i Stockholms tunnelbana där Zack sköt ihjäl terroristen – en ung flicka.

M: Vi har försökt skriva en absolut samtida thriller av absolut högsta internationella klass. Superspännande ska det vara. Inte en död punkt.

 

Boken handlar alltså om ett terrordåd mitt i centrala Stockholm. Hur är det att skriva om ett så känsloladdat ämne? Hur gör ni för att hitta balansen mellan att beröra och samtidigt få det realistiskt?

A: Jag skriver på känsla, försöker se framför mig hur det ser ut, vad människor känner. Vad är logiskt att en tonårstjej klarar av? Hur beter sig folk under stress och panik?

M: Man får använda all sin empati. Två författare, dubbelt så mycket empati. Eller?

 

Även tidigare böcker i Herkulesserien har berört samhällsfrågor som skapar debatt: utanförskap, segregation osv. Är det viktigt att en kriminalroman har ett djupare budskap, eller är det i första hand fiktion och underhållning? Kan en deckare kan skapa avtryck i samhällsdebatten?

M: Det är väldigt svårt för en deckare att bryta igenom i samhällsdebatten. När hände det senast? Ingen i media läser deckare på det sättet. Det krävs något helt nytt i genren för det tror jag, men inte ens då kommer det nog att hända.

A: Jag skriver främst för att underhålla läsaren med en spännande bok. Mitt främsta syfte är inte att skapa en debatt med den enskilda boken, det finns bättre forum för det. Men jag använder mig av aktuella företeelser, det är naturligt då jag skriver nutida kriminalromaner. Dessutom skildrar jag gärna polisarbetet från fler perspektiv än endast den hederliga utredaren.

 

Anna Karolina, för dig är det den första boken du är med och skriver om Zack. Hur är det att börja skriva om en redan etablerad karaktär? Hur gör du för att hitta tonen och känslan som finns i tidigare böcker? Hur mycket utrymme finns det för att sätta sin egen prägel på en bokserie som läsarna redan har skapat sig en bild av?

A: Det är självklart mycket att ta hänsyn till då jag hoppar in mitt i en befintlig serie. Men jag och Mons var överens om att stilen kunde förändras inom en viss ram, det vore snarare konstigt om det inte märktes att det tillkommit en ny medförfattare. Serien kännetecknas av ett högt tempo, vilket passar mig eftersom mina tidigare böcker är skrivna på liknande sätt. Liksom polisen Amanda Paller i min trilogi, rör sig Zack i den undre världen, har kriminella vänner och tvekar inte att ta lagen i egna händer. Steget från Amanda till Zack var med andra ord inte så stort. Båda befinner i gråzonen och där finns det gott om tillfällen att ge karaktärerna olika moraliska prövningar.

 

Mons Kallentoft, du har skrivit de tidigare böckerna tillsammans med Markus Lutteman. Vad tänker du kring att få en ny författarpartner att bolla idéer och uppslag med? Anna Karolina är också polis i grunden, hur yttrar sig det under er skrivprocess?

M: Det är underbart att få en ny partner i skrivandet att inspireras av. Anna Karolina kan polisarbetemycket bättre än jag, så där har jag lärt mig mycket. Hon är också en mästarinna på intriger och ger sig inte förrens det sitter hundra procent. Det inspirerar.

 

Känner ni varandra privat eller är författarsamarbetet rent professionellt?

A: Vi kände inte varandra innan det här samarbetet, så jag googlade på Mons och läste några gamla intervjuer. Gillade hans något kaxiga attityd och att han bjöd på sig själv. Tänkte att det här ska nog funka. Och än så länge har vi kommit överens utan större knorr. Men det borde vara en fördel att känna varandra redan från början. Det är enklare att vara rak och ärlig då.

M: Jag är ganska mycket all business, och har inte så många vänner. Det räcker gott med alla litterära karaktärer. Jag tror till skillnad från Anna att det är bra att inte känna varandra så väl innan, men den grundläggande respekten och känslan av att det kan fungera måste finnas direkt, som en instinkt första gången man träffas.

 

Jag är nyfiken på hur man gör för att skriva en bok tillsammans med någon. Hur ser skrivprocessen ut rent praktiskt? Ni befinner er dessutom på långt avstånd från varandra då ni är bosatta i olika länder, hur löser ni det?

M: Idealet är att man till slut inte vet vems som är vad i texten, att det är en symbios, en bättre version av de två författarnas stil. Jag hoppas vi nått dit. Anna är hårdkokt, och det gillar jag och det passar perfekt för Zack.

A: Vi mejlar och skypar mycket fram och tillbaka. I korthet har vi jobbat fram en övergripande synopsis tillsammans. Sedan har vi stämt av ungefär vart tionde kapitel och planerat de kommande tio mer detaljerat. Därefter har Mons skrivit kapitelsynopsis och jag har skrivit det första utkastet av manuset.

 

Ni båda skriver eller har skrivit böcker på egen hand också. Var kommer all inspiration ifrån och hur får man karaktärer och intriger att bli unika för varje nytt bokprojekt?

A: Det är en lång process som kan pågå i flera år, både medvetet och omedvetet, innan man faktiskt börjar skriva. Jag utgår från mig själv: Vad vill jag läsa? Idéer kan komma från vad som helst, något jag hört, sett, läst, upplevt. Sedan gäller det att utveckla idén – som oftast bara är ett litet frö från början – till en intrig jag verkligen tror på och brinner för. Det är förutsättningen för att orka ge sig in i och fullfölja det gigantiska projekt som en bok är.

M: Jag reser mycket och har ett öppet sinne. Försöker låta mitt undermedvetna fungera som en valmun, sila in världen, massor och fint. Då kommer berättelserna.

 

Slutligen, det är alltid intressant att få veta vad författare läser på sin fritid. Har ni några riktigt vassa deckartips inför sommaren?

A: Har mest kollat tv-serier på sistone och kan rekommendera La Casa de Papel på Netflix. Annars är Ghostman av Roger Hobbs ett hett boktips.

M: Jag kan rekomendera Before the fall (Före fallet) av Noah Hawley, som skapat tv-serien Fargo. En bra, men långt från perfekt, thriller. Det mesta som skrivs i genren är tyvärr helt värdelöst.

Falco av Mons Kallentoft & Anna Karolina

En ung kvinna begår ett terrordåd i Stockholms tunnelbana. Zack är på plats och lyckas stoppa henne från att döda allt för många människor. Men det är något som skaver, han kan inte släppa tanken på hur hon tittade på just honom. Han tvingas dock snart att vända uppmärksamheten mot ett annat fall där en polis som har arbetat med infiltration hittas mördad på ett brutalt vis som för tankarna till hedniska riter och rovfåglar. Zack tar över rollen som hanterare, från och med nu ska den mystiska Copper som infiltrerar en av stans största knarkligor rapportera till honom. Han har också en ny kvinna i sitt liv, men hon förblir en aning flyktig. När hon försvinner spårlöst blir Zack fundersam, men fokus ligger på utredningen av vad som är polisgruppens kanske mest komplicerade fall hittills. Dessutom är Zack på väg att gå rakt i en fälla gillrad av någon som hatar honom innerligt.

Falco är den femte delen i Herkulesserien med Zack Herry i huvudrollen. Liksom i de tidigare böckerna är tempot högt och händelseförloppet intensivt. Zack Herry har aldrig riktigt tid till att fundera över vad han ger sig in på – och det kanske är tur eftersom han tycks sväva i ständig livsfara. Den här gången har Mons Kallentoft en ny författarpartner i Anna Karolina, känd bl a för sin bokserie om Amanda Paller. Jag är imponerad över hur smidigt hon tar sig an rollen som författare i en serie som redan är etablerad, för även om jag kan ana mig till att hennes ton och inflytande över texten och intrigen så finns det inga tydliga skarvar att haka upp sig på. Det är mycket skickligt gjort. Polisarbetet är i den här boken mer detaljerat och sakkunnigt skildrat, det gissar jag till stor del är Anna Karolinas verk. Det bidrar till en slags tyngd i den annars så actionfyllda berättelsen. Det skulle lätt kunna sväva iväg upp i det blå, men någonstans köper jag ändå allt som skrivs när grunden är solid och realistisk.

Författarduon väljer att låta sin berättelse ta avstamp i vår direkta samtid, något som är svårare än det låter. Det handlar om en lyhördhet inför hur samhället ser ut och en förmåga att ta in vad som händer, hur saker utvecklas – men också om att kunna skapa ett realistiskt scenario om vad som skulle kunna ske. Att skildra ett terrorbrott mitt i centrala Stockholm blir, med verkliga händelser som facit, skrämmande aktuellt och trovärdigt. Terror skrämmer och väcker många av våra innersta rädslor. Att läsa om ämnet är både motbjudande och kittlande, lite som att riva bort en sårskorpa. Spänningen i att följa dramat på distans blir oemotståndlig.

Mitt första och bestående intryck av Falco är helgjuten spänning i världsklass. Kanske är det vinsten med att två skickliga författare samarbetar och kompletterar varandra. Ingenting lämnas åt slumpen. Varje händelse och detalj fyller en funktion, det är helt enkelt ett rasande skickligt hantverk. Författarduon lyckas fånga upp hela registret, från att slå an på våra känslor och vår empati till att skapa actionscener som ger hjärtklappning.

Utgiven av: Bookmark förlag, 2018. 

Finns hos: Bokus – Adlibris – Akademibokhandeln

Betyg 5 av 5

Nattvakten av Anna Ihrén

Nattvakten är den första boken i Jubileumsserien som tar avstamp i Göteborg. Det är samtidigt också en internationell thriller som rör sig genom flera europeiska huvudstäder, den organiserade brottsligheten känner inga gränser. En av de som tjänar mest pengar på narkotikahandel och annan underjordisk verksamhet är en man kallad Poppie. Det han helst vill ha kan dock inte köpas. Den ovärderliga tavlan Nattvakten av Rembrandt måste stjälas – men säkerheten är minutiös och kuppen är nästintill omöjlig att genomföra.

I Göteborg pågår förberedelserna inför 400-årsjubileet redan flera år i förväg. Det storsatsas på alla områden, inte minst när det gäller att göra staden tillgänglig och öppen för alla, oavsett inkomst eller bakgrund. Verkligenheten är dock en annan och de kriminella gängen sätter skräck i vissa stadsdelar. En speciell expertgrupp har bildats för att komma till rätta med problemet. Där ingår Sandra Haraldsson och läsaren får även fortsätta följa de andra karaktärerna som förekommit i Anna Ihréns tidigare serie Morden på Smögen. Även Dennis Wilhelmson blir inblandad i händelseförloppet. Han har rest till Stockholm för att studera men råkar i fel sällskap.

Boken inleds med en rafflande scen där en död kropp hittas infrusen i isskulpturerna som är en del av julpyntet i staden. Spänningen infinner sig direkt och håller i sig från första till sista sidan. Författaren lyckas fånga Göteborgs position som port mot Europa genom att låta handlingen äga rum parallellt även i Stockholm, Köpenhamn och Amsterdam för att sedan på ett naturligt sätt knytas ihop och koncentreras till just Göteborg. Jag gillar hur berättelsen kombinerar kultur, samhällsfrågor, spänning och även ger lite James Bond-känsla i mötet med internationell kriminalitet och skurkar med stora resurser.

Trots att jag inte har läst de tidigare böckerna i serien Morden på Smögen är det lätt att ta till sig Sandra, Dennis och de andra. Boken presenterar dock ganska många karaktärer och fokus skiftar under resans gång, vilket jag tycker ger ett lite splittrat intryck. I bokens inledning får vi t ex följa en kille som heter Benjamin. Plötsligt dyker hans äldre bror Johannis upp, och i bokens andra halva övertar han nästan helt det berättarperspektivet. Jag tycker också att det hade varit trevligt om konstverket som namngivit boken hade fått en tydligare roll och mer direkt koppling till händelserna i Göteborg.

Idén med att skriva en serie böcker om Göteborg som en stad i förändring och lyfta fram allt det som rör sig under ytan är både intressant och har en stor utvecklingspotential. Anna Ihrén skriver medryckande och skildrar trovärdigt karaktärernas känslor och handlingar. Jag kommer absolut att läsa även kommande böcker i Jubileumsserien.

Utgiven av: Mima förlag, 2018.

Finns hos Bokus och Adlibris

Betyg 3+ av 5

Årets bok 2018: Mitt hjärtas oro av Malou von Sivers

Recensionen publicerade första gången på Johannas deckarhörna den 29 november 2017. 

Det är tidigt 1900-tal när vi kliver in i familjekrönikan Mitt hjärtas oro. Axel växer upp förutbestämd att ta över faderns företag. Att studera matematik är hans stora dröm, men i den värld Axel lever i finns inget utrymme att följa sådana infall. Akademiker imponerar inte på Axels far och den äldste sonen skall ovillkorligen driva företaget vidare. I vuxen ålder gifter sig Axel med en lämplig kvinna, men blir aldrig lycklig. Han känner sig fångad. Så möter han en dag Sara, en kvinna fylld av sprudlande liv och åtskilliga år yngre än Axel. Sara är dotter till en litteraturvetare vid Uppsala universitet, även hennes mor lever för böckerna då hon är författare. Sara är något så ovanligt som en kvinna med egna studier och karriärplaner. Hon umgås i samma kretsar som Hjalmar Söderberg och är van att driva resonemang kring litteratur och filosofi. Hon lever i en helt annan värld än Axel, som inte är närmare bekant med den samtida litteraturen. Ändå faller han handlöst för Sara. För att imponera på henne låter han henne välja ut några boktitlar han ska läsa och som de senare ska diskutera över en kopp kaffe. Men Axel glömmer i hastigheten nämna att han är gift och har barn. När Sara upptäcker det blir hon mycket besviken. En skilsmässa är något mycket ovanligt i det tidiga 1900-talets Stockholm. Samtidigt känner Axel att han måste få vara tillsammans med Sara, till varje pris.

Malou von Sivers är en av Sveriges mest kända journalister och hennes romandebut tar avstamp i och har inspirerats av hennes egen släkthistoria. Boken är ett klassiskt kärleksdrama där de två som är menade för varandra omöjligen tycks kunna få vara tillsammans. Tidsandan och de stränga konvenansreglerna gör det omöjligt. Med stor inlevelse skildrar Malou von Sivers huvudkaraktärernas längtan och kval. Boken kryddas av tydliga tidsmarkörer då ett av tidens stora samtalsämnen är Hjalmar Söderbergs böcker. Även Strindbergs osaliga ande som ännu efter hans död vilar kvar över kulturlivet spelar sin roll. Jag tycker de referenser till svenska klassiker som författaren använder bildar ett trevligt inslag. Berättelsen är medryckande, men kanske stundtals lite tunn. Jag hade önskat ännu mer ingående miljö- och karaktärsbeskrivningar för att få en tydlig bild av Axel och Sara. Mitt hjärtas oro är den första boken i en planerad trilogi. Berättelsen växer i den senare delen och det dramatiska slutet gör att jag definitivt vill läsa fortsättningen.

Utgiven av Norstedts förlag, 2017. 

Finns hos Bokus och Adlibris

Betyg 3+ av 5

Pocketnyheter i juni

Sommaren är verkligen pocketbokens högsäsong, ett perfekt format när man är på resande fot eller helt enkelt bara vill ha en bok som är lätt att bära med sig i väskan. Sommaren är också den tid då många läser mest i och med att semester och sommarlov ger lite mer tid över till sådana aktiviteter. Inte konstigt att det släpps så många godbitar just nu. Den röda adressboken, Krokas, Och blomsten dö, Hon som vakar, Dolt i mörker och Miraklet är några av dem nedan som jag har läst och rekommenderar! Nu i sommar vill jag sätta tänderna i Tio svenskar måste dö, 1968, Jägaren och Rövarbruden. Vilka pocketböcker har du väntat på?

 

Veckans topplista v. 24 – Blommiga omslag

Det är många skolavslutningar just nu och det för osökt tankarna till den svenska sommarpsalmen Den blomstertid nu kommer. Steget är inte långt till veckans tema för topplistan, våra fem favoriter när det gäller blommiga bokomslag. Blommigt kan vara knepigt. Antingen tycker man om det, eller så finner man det gräsligt. Jag tycker blommiga böcker kan vara riktigt vackra, förutsatt att omslaget matchar innehållet.

Författarintervju: Pernilla Ericson

 

Foto: Ola Axman

Pernilla Ericson är journalist och har lång erfarenhet som reporter och redaktör. 2016 debuterade hon även som författare med Spåren vi lämnar efter oss. I sommar är hon aktuell med sin tredje deckare i serien om Erlagruppen, När du vänder dig om. Jag fick chansen att intervjua Pernilla om bakgrunden till hennes nya bok, hur hon går till väga när hon skriver och hennes bästa lästips inför sommaren.

Här finns min recension av När du vänder dig om.

---

Din nya bok handlar om hur någon skickar falska inbjudningar till män via kapade konton på olika dejting-appar som resulterar i att de drabbade kvinnorna blir överfallna och våldtagna i sitt eget hem. Hur fick du inspiration till den här berättelsen och hur gick det till när du skrev den?

Jag skulle egentligen skriva en helt annan bok, Erlagruppen hade fått ett kidnappningsdrama att bita i, och jag satt i min skrivarlya på ön Ios för att slutföra arbetet. Men väl där kom det inte ut några ord på skärmen. Det berodde på att jag hade en helt annan historia i tankarna. Jag hade gjort en researchintervju innan jag åkte, med spelexperten Paula ”Fenjima”. Hon är, med sitt soliga humör och sin tekniknördighet, en stor inspiration till Erlagruppens researcher och hacker Aminah (men Paula är ingen hacker, det bör ju understrykas). Vi skulle prata om vilka prylar Aminah skulle kunna tänkas använda, men då började Paula berätta för mig om hot hon varit utsatt för när hon först började ta plats i spelvärlden och skriva om spel, samtidigt som hon lärde sig om dem. Hur männen på plattformarna där hon verkade blev provocerade av hennes närvaro, och gjorde allt för att få bort henne. Hot- och hatmejl, som övergick i fysiska hot, döda djur hemskickade, någon målade med bajs på hennes dörr. Och de gick ännu längre än så. De hackade hennes mejl och fick tag på privata bilder. Sedan riggade de en profil och började ragga på män i Paulas namn. Det de uttryckte där var att ”Paula” sökte män som kunde förverkliga våldtäktsfantasier. Komma hem till henne. De hade hennes adress, och det kom mycket riktigt hem en man till Paula, som trodde att han kom på inbjudan. Dörren var olåst och plötsligt stod han i hennes vardagsrum. Och hon fick kämpa för att få honom att förstå: ”Det är inte jag som har skrivit till dig.” Jag har i min yrkesroll mött människor som blivit utsatta för fruktansvärda nättrakasserier, men här blev jag chockad. Man hade försökt arrangera en våldtäkt med hjälp av en ovetande man. Och när jag sen satt där på Ios, så slängde jag mitt manus och började om. Det blev en kriminalroman om extrem förföljelse, med förövare med behov av att kuva kvinnor. Där ovetande män blir till brickor i ett spel.
När du vänder dig om baseras på verkliga händelser. Det sägs ju att verkligheten ofta överträffar dikten, men hur gör du för att hitta en bra balans mellan verklighet och fiktion? Är det lättare/svårare att skriva en bok som ligger nära sanningen än en helt fiktiv berättelse?

Jag har flera gånger nu fått frågan om varför jag inte föreslog för Paula att vi skulle skriva en bok som rakt av byggde på hennes fall. Min bok är ju fiktion, inspirerad av verkliga händelser. Det finns ju mängder av fall som beskrivits i lysande böcker, som Gellert Tamas Lasermannen och Jonas Trolles Jakten på Kapten Klänning. Svaret på den frågan är ju att det inte finns något naturligt slut i den verkliga berättelsen. Paulas anmälan lades ner och hon har aldrig fått rättslig upprättelse för det hon utsatts för. Hon har rest sig på egen hand, och är idag en älskad spelexpert i mängder av medier. När jag först kontaktade Paula och sa att jag ville skriva om själva angreppsmetoden i min bok, så frågade jag om hon ville att jag skulle hålla ursprunget till berättelsen och hennes identitet helt dold (i Författarens tack, med mera). Men hon ville stå med, med sitt namn. Hon jobbar stenhårt för att belysa trakasserier och övergrepp mot kvinnor som tar plats i spelvärlden, och hon gör det med stort mod. Och det märks ju tydligt att fler och fler män engagerar sig i den kampen, vilket är enormt glädjande. När jag skapade min förövare så hade jag mängder av material att titta på. Konkreta hotmejl och jargongen i kvinnohatiska forum. Min bok är ju också väldigt färgad av allt det som brann under metoo och incelrörelsens framfart. Sen är det andra bitar i min bok som har hemliga källor. En stor del av boken berör även hedersförtryck, och vittnesmålen som gett upphov till dem får vara helt anonyma, enligt önskemål.
Hur mycket betyder dina erfarenheter som journalist för ditt skrivande? Blir människor och levnadsöden du kommer i kontakt med en drivkraft i författarskapet?

Enormt mycket. Min yrkesroll och de ämnen jag belyst gör mig till en mycket bättre författare. Min första bok Spåren vi lämnar efter oss är väldigt färgad av alla de kvinnor jag mött, som anmält en våldtäkt bara för att se sin anmälan läggas ner, alla de som känt sig misstrodda och ifrågasatta i kontakten med rättsväsendet. Bitar av verkliga citat finns med i den boken, på grund av det. Det är en bok som självklart är skriven för att underhålla med nervkittlande läsning, men det är också en uppmaning att prioritera sexualbrott.
Hur ser resan ut från att en bokidé tar form i ditt huvud till att den är klar? Har du en tydlig bild av hur du vill ha det, eller blir det många omskrivningar innan manuset är klart?

Jag gör väldigt mycket research, gör intervjuer och besöker platser, testar på olika saker, vill ha alla frågetecken uträtade innan jag sätter mig och skriver. Jag har ett jättefint samarbete med en polis, Ludvig Sandberg, som också är en god vän. Jag jobbar igenom alla bitar, skapar en tidslinje för min bok, och så skriver jag kronologiskt. Ofta har jag hela boken klar i mitt huvud när jag sätter igång.
Förra hösten fick Metoo-rörelsen stort genomslag. Jag vet att du brinner lite extra för kvinnors frihet, rättigheter och lika värde, något som också märks i dina böcker. Hur väcktes ditt engagemang för de här frågorna? Vad kände du när alla kända och okända kvinnor började berätta i det offentliga rummet om vad de upplevt?

Engagemanget för jämställdhet är för mig en självklarhet, och den har funnits med sedan tonåren, när jag och mina vänner först började diskutera de här frågorna, som maktfördelningen, löneskillnaderna, fördelningen i hemmet, mäns dödliga våld mot kvinnor, hotet om sexuellt våld som gör att många känner sig otrygga. Det är frågor som borde engagera män precis lika mycket. Utsattheten för våld, rättigheten till att betraktas som en likvärdig förälder. Till ett helt känsloliv, att kunna prata om otillräcklighet och svaghet (självmordsstatistiken talar sitt tydliga språk).

Metoo innebar för mig främst en början på slutet av en tystnadskultur. Svart på vitt om hur många som drabbats. Att en hög position och inflytande inte längre var en garanti för att komma undan med trakasserier och övergrepp. Det var också ett samfällt vrål som väckte gehör för behovet av att lyfta de här frågorna, att prioritera dem.
Hur tror du att debatten som väcktes i samband med Metoo bäst ska hållas vid liv och utvecklas?

Vi har alla ett gemensamt ansvar för att tystnadskulturen inte får bre ut sig igen, är nog det enkla svaret på den frågan.
Berätta lite om vem du är och hur du blev författare?

Jag har skrivit sen jag var liten, mamma tog hem skrivmaskinsrullar med papper för att vanliga block inte riktigt räckte till. Jag är och har alltid varit en nyfiken, bokslukande person. I sena tonåren började jag jobba för tidningen Okej, och det blev vägen in i journalistiken, plötsligt reste jag och intervjuade världsstjärnor (Beyoncé är favoriten, hittills). Längre upp i åren växte mitt intresse för samhällsfrågor allt mer, och det fick jag utlopp för på redaktioner som SalongK.se, Aftonbladet och TV4. På Aftonbladet var jag bland annat chef för avdelningen Wendela, som fokuserade på familje-, relations- och jämställdhetsfrågor. Läsarna var minst sagt engagerade – på både gott och ont. Privat är jag nykär, har en gigantisk bekantskapskrets och stor familj. Precis som min huvudkaraktär Liv Kaspi gillar jag kampbetonad träning, och jag är instruktör inom en brottningsinfluerad träningsform heter ruffie. Grundaren av den träningsformen är kampsportaren Musse Hasselvall, och tillsammans jobbar vi igenom alla kampscener i mina böcker så att de blir trovärdiga.
Om du någon gång fick skriva en helt annan bok än en deckare/thriller, vad skulle den handla om?

Jag har mängder av andra böcker i huvudet, i olika genrer. Jag har ju bara börjat! Men om vad, det tänker jag inte avslöja nu… 🙂
Hur ser din bokhylla ut? Vilken typ av böcker läser du helst?

Jag läser brett, så länge som det är välskrivet. Jag dras till skickliga berättare och språklig höjd, men också livsöden som engagerar mig och säger något om vår samtid. Låter mig resa i andras erfarenheter. Några favoriter är Chimamanda Ngozi Adichie, Gellert Tamas, Margaret Atwood, Jonas Gardell, Joyce Carol Oates, Paul Auster, Lena Einhorn och Hanne-Vibeke Holst.
Slutligen, vilka är dina tre bästa lästips inför sommaren?

Ninni Schulmans ”Bara du” – en fullkomligt nervkittlande relationsthriller. Gåshud i sommarvärmen!

Colson Whiteheads ”Den underjordiska järnvägen” – amerikanskt 1800-tal, om den hemliga rörelsen som kämpade för att frita slavar. Blodisande läsning, en bok som är svår att lägga ifrån sig, och en viktig påminnelse.

Astrid Lindgrens Krigsdagböcker 1939-1945. Här får du lära känna författaren närmare. Men det är också tankeväckande och obehagligt att läsa om hur snabbt det gick. Från fred till krig. Om hur hela världen plötsligt stod i brand. Om hur mycket deras samtid påminde om vår.

 

När du vänder dig om av Pernilla Ericson

När Erlagruppen samlas på nytt är det för att lösa sitt mest dramatiska fall hittills. En kvinna har blivit överfallen och våldtagen i sitt eget hem. Mannen som har begått övergreppet ställer sig helt frågande, han har fått en inbjudan att komma till lägenheten via en chattkonversation i en dejtingapp. Liv Kaspi och hennes kollegor inser snabbt att kontot på dejtingsidan har blivit kapat och att någon annan ligger bakom. Snart upptäcker de också att det finns fler kvinnor som är drabbade, och att de svävar i livsfara när sanningen riskerar att avslöjas.

I sin nya bok om den färgstarka Erlagruppen har Pernilla Ericson valt att berätta en historia som delvis bygger på riktiga händelser. Kvinnohatet i boken är hämtat ur verkligheten, likaså uppslaget kring hur någon arrangerar en våldtäkt genom att kapa ett konto på Tinder. Det är en skrämmande berättelse som skakar om och berör på djupet. Hoten och hatet som florerar och hittar en plats där det spirar och gror på nätets mörkare sidor sätter sig som ett tagg i hjärtat, för det är så verkligheten ser ut. Utsattheten och otryggheten kvinnorna känner när de förvandlas till brottsoffer är svår att ta in, det finns ett stort obehag i situationen som gör berättelsen svår att släppa. Dels kan jag inte lägga den ifrån mig utan läser vidare för att få veta vad som ska hända, men också för att boken stannar kvar i mitt minne efteråt.

Erlagruppen består av en brokig skara utredare. Edith som är ledaren för verksamheten har rötterna inom säkerhetspolisen, Rickard har varit fixare med kontakter i undre världen, Aminah är ett geni när det gäller datorer och Liv Kaspi är polis och en kvinna med stort hjärta och starkt patos. Stegvis får vi lära känna dem bättre. Den här gången står Aminah i fokus då någon verkar förfölja henne. Liv och Rickard har förutom det professionella samarbetet också ett förhållande, men Liv vacklar i sin tillit. Rickard har lovat att hans kontakt med kriminaliteten är ett avslutat kapitel men kan hon verkligen lita på det? Författaren skildrar de inbördes relationerna inom gruppen på ett fängslande sätt. De är färgstarka och väl skildrade karaktärer, precis så som det bör vara om man som läsare ska uppbåda intresse för att vilja fortsätta läsa om dem.

När du vänder dig om är inte bara en berättelse med verklig bakgrund, den speglar också tydligt vår samtid. Författaren lyckas väva in många relevanta ämnen, kring kvinnohat, samtyckeslagar och rätten till ett fritt liv, men också kring hur säkerheten och diskussionerna på olika nätforum ser ut. Boken är fylld med dramatik och oväntade vändningar och när det gäller skrivhantverket är det nästintill perfekt. Pernilla Ericson konstruerar en historia där ingenting lämnas åt slumpen och där allting som sker på ett tydligt sätt för handlingen framåt. När du vänder dig om är spänning i toppklass med en relevans och ett djup som lämnar ett starkt avtryck.

Utgiven av: HarperCollins Nordic, 2018.

Finns hos: Bokus – Adlibris – Akademibokhandeln

Betyg 5 av 5

På öppet av Nora Roberts

När Ray Quinn ligger på sitt yttersta samlas hans adoptivsöner för att ta farväl. Han har gett dem ett hem och en trygg uppväxt i den lilla kuststaden Chesapeake Bay i Maryland. Nu har han en sista önskan på sin dödsbädd, att de tre äldsta adoptivsönerna som numera är vuxna ska ta sig an och uppfostra hans yngsta skyddsling, Seth, som bara är tio år. Samhället surrar av rykten om att Seth kanske i själva verket är Rays biologiska son.

Anna Spinelli är socialarbetare och kommer till familjen för att bedöma deras lämplighet för att adoptera Seth. Hon charmas av den idylliska staden och familjens gamla hus, men allra mest lockar den äldsta sonen i familjen. Cam, som lever ett äventyrligt liv som racerförare, har aldrig trott att han ska bli kär och bilda egen familj, men attraktionen mellan honom och Anna blir allt starkare.

Den som har läst tidigare böcker av Nora Roberts kommer att känna igen sig när det gäller stil och språklig ton. Hon skriver rakt och medryckande om både stora och små ämnen och lyckas hela tiden fängsla och beröra läsaren med sitt sätt att skildra människors känslor. Jag imponeras av hur Nora Roberts trots alla tidigare böcker hela tiden lyckas förnya sig och hitta nya platser och människor att skildra. På öppet hav bjuder på målande miljöbeskrivningar som skildrar livet vid den amerikanska östkusten på ett fint sätt.

På öppet hav är den första delen i Nora Roberts nya romantiska romanserie Familjen i Chesapeake Bay. Serien kommer att omfatta fyra böcker som låter oss lära känna de adopterade sönerna i familjen Quinn steg för steg. Författaren lägger en bra grund i första delen och skapar en berättelse fylld av karaktärer som lockar till fortsatt läsning. Därmed ges inte heller alla svar nu i den första boken, det är som upplagt för att få läsaren att längta efter nästa bok i serien – och Nora Roberts lyckas med sin föresats.

Utgiven av: Albert Bonniers förlag, 2018. I översättning av: Maya Danielsson.

Finns hos Bokus – Adlibris – Akademibokhandeln

Betyg 4 av 5