Första världskriget: en serie i tre delar

I sommar är det etthundra år sedan Första världskrigets utbrott. Det tänkte jag uppmärksamma här på bloggen i form av en tredelad serie med inlägg – här i det första kommer jag behandla bakgrunden till kriget, dess förlopp i stora drag och efterverkningarna. I del två kommer ni få ta del av ett bildgalleri över de styrande familjerna vid tiden för Första världskriget. I regel var ju länderna monarkier och det var kungar och kejsare som fattade de avgörande besluten som ledde fram till kriget. För många av dem blev det den sista sucken för monarkin, kungahusen på den förlorande sidan tvingades abdikera. I den sista och tredje delen delar jag med mig av lite boktips för den som vill läsa mera om kriget och de som startade det. Tanken är att det ska vara lättillgängligt för den som vill veta lite mera om tiden och förhoppningsvis väcka er nyfikenhet. Hoppas ni hänger med!

Orsakerna till Första världskriget står att finna under sent 1800-tal och åren fram till 1914. Tyskland hade enats. Från att ha bestått av små furstendömen som alla i olika grad var bundna till den Tysk-romerske kejsaren i Wien hade landet övergått till att förenas till Tyskland med det som varit Preussen i spetsen. Tysk-romerska riket upplöstes och kejsaren övergick till att bara styra över Österrike. Kartan såg dock inte ut som idag, Österrike styrde över delar av Balkan och hela Ungern, Tjeckien och Slovakien bl a. Polen var delat mellan Tyskland, Ryssland och Österrike, varje stormakt hade ungefär en tredjedel av Polen vardera.

Tyskland hade under sent 1800-tal varit i krig mot Frankrike och erövrat Lothringen och Elsass. Områdena har som bekant också franska namn, de hade varit franska i århundraden och fransmännen såg både med avsky och oro på det ökade tyska inflytandet i Europa. Samtidigt pågick en upprustningskamp mellan främst Storbritannien och Tyskland. De tävlade om vilket som var det rikaste och mest tekniskt välutvecklade landet, inte minst när det gällde det militära i form av pansarvagnar och nya typer av fartyg. Storbritannien hade länge varit den ledande stormakten med alla sina kolonier, men Tyskland ville gärna utmana dem.

Nationalismen hade under 1800-talet uppstått i Europa. Den hade kanske inte riktigt samma innebörd som vi förknippar den med idag, den klangen i ordet kom först efter Hitlertyskland gjorde entré. Istället handlade det till en början om att olika folkslag ville bli självständiga från de multietniska stormakter som de ingick i. Balkan var ett bra exempel. Dess slaviska befolkning och de kungadömen som bildats där stod under tsarens beskydd eftersom ryssarna också var ett slaviskt folk och hade drabbats av en plötslig lust att beskydda sina bröder mot Österrike-Ungern. Sannolikt låg det mer storpolitiska motiv bakom än enbart etnisk förbrödring. Även Sverige hade en utbredd nationalism under 1800-talet. Stora delar av Uppsala universitet roade sig med att leta efter våra anrika förfäder som de trodde sig kunna spåra till urminnes tider, nästintill till Bibeln, och det var därifrån den nationalism med tankar om renrasighet vi tänker oss idag kom.

Fler landområden ville bli självständiga och under det sena 1800-talet hade det vuxit fram en rad revolutionära grupperingar som inte drog sig för att ta till terrorattentat för att få sin röst hörd. Bland annat hade den ryske tsaren Alexander II fallit offer för ett bombattentat, liksom hans son Sergej. Även Österrike-Ungerns kejsarinna Elisabeth blev mördad av revolutionärer. På Balkan grodde missnöjet med att ingå i det österrikiska storväldet, och kulmen på detta nåddes genom Skotten i Sarajevo den 28 juni 1914. Den österrikiske tronföljaren Franz Ferdinand och hans hustru Sophie Chotek mördades på öppen gata under ett besök i staden av en man vid namn Gavrilo Princip. Franz Ferdinand var ingen populär man, inte ens den gamle kejsaren Franz Josef I trodde att hans utsikter var lovande. Inte minst att han valt att gifta sig med en icke kunglig dam gjorde att man såg ned på honom. Mordet ledde dock till att Österrike förklarade Serbien krig. Ryssland var inte sena att vilja hjälpa sina slaviska vänner, och förklarade därför Österrike och dess allierade Tyskland krig. Innan någon visste ordet av hade Frankrike gått med i kriget eftersom de trodde Tyskland skulle få fullt upp på östfronten och att de nu skulle kunna återta Alsace och Lorraine. Storbritannien slöt upp på Frankrike och Rysslands sida eftersom de var allierade. Det osmanska riket (Turkiet) gick in på Centralmakternas sida eftersom de alltid varit på kant med Ryssland om landområdena kring Svarta havet. Mordet på Franz Ferdinand hade utvecklats till ett världskrig, men Europa hade varit som en tidsinställd bomb redan innan och Skotten i Sarajevo var bara den utlösande faktorn.

Den första veckan efter mordet på Franz Ferdinand och hans hustru rådde ett slags katastrofstämning i Europa där alla avvaktade vad de andra skulle göra, den veckan har gått till historien som den Svarta veckan. Men när kriget väl bröt ut uppstod istället en euforisk stämning. Folk var snabba med att anmäla sig som frivilliga till arméerna. I t ex Frankrike trodde man att man skulle vinna tillbaka det man förlorat och återupprätta sin stukade heder. Alla trodde att det skulle bli ett kortvarigt krig. Alla var säkra på sin egen överlägsenhet och att segern skulle gå till dem.

I själva verket skulle kriget hålla på i fyra och ett halvt år. Stilleståndet undertecknades inte förrän i november 1918. Då hade över nio miljoner av de sjuttio miljoner soldater som deltog blivit dödade. De civila dödstalen och antalet skadade är onämnbara. Första världskriget spred sig utanför Europa genom att stormakterna även bekrigade varandra i sina kolonier. USA gick in i kriget 1918, och det var det som fällde avgörandet till västmakternas favör. Ryssland brakade samman i och med revolutionen 1917 och bolsjevikerna begärde en separat fred i Brest-Litovsk medan de andra länderna fortfarande stred för fullt. Detta påverkade även Rumänien som gått med i kriget och stöttat Ryssland, men som nu stod ensamma på östfronten. De tvingades ge sig.

På västfronten, främst i Beneluxländerna blev det ett stillastående krig där de inblandade grävde ner sig i skyttegravar och många dog till följd av den missärliknande tillvaro som gångarna under jord utgjorde. Slagen vid Verdun och Somme 1916 tillhör de mera kända, men vad det gäller landvinningar och förluster stod kriget i princip still. Det var till stor del de nya krigsmetoderna som gjorde att skyttegravarna byggdes. Eldgivning från pransarvagnar och flyg hade inte förkommit tidigare. Inte heller gasattacker. De som sändes till fronten hade till en början ingen aning om vad som väntade dem. Hästens tid i krig med kavalleri och infanteri var över. Att Ryssland inte hade stora framgångar i kriget kan man förstå då deras kosacker till häst gick till attack mot de supermoderna tyska pansarförbanden.

USA: s inträde i kriget bidrog till att fälla avgörandet, men Tyskland hade redan problem av intern art. Tyskland och Ryssland hade före kriget många likheter när det gäller statsmakten, och efter den ryska revolutionen hissades även röda fanor runt om i Tyskland. Av de länder som deltog i kriget var de flesta, utom Frankrike, styrda av en kung eller kejsare. Storbritannien hade redan infört ett stort mått av folkligt styre jämfört med de andra länderna, och George V var den ende som fick sitta kvar på sin tron. Både Ryssland, Tyskland och Österrike-Ungern som alla varit kejsardömen som styrts hårt uppifrån fick se sina monarker abdikera och länderna blev republiker. Tsaren blev till och med avrättad eftersom rojalistiska trupper härjade Ryssland i ett inbördeskrig som kom att pågå flera år efter revolutionen, och kommunisterna ville inte att de skulle få tag i tsaren och återinsätta honom på tronen. Kaiser Vilhelm II flydde till Nederländerna och levde i exil där fram till 1947 då han avled. Även det Osmanska riket som varit både stort och mäktigt ända sedan 1400-talet brakade samman och istället blev Atatürk Turkiets förste president. Polen och Finland utgjorde exempel på länder som vann självständighet och Europas karta ritades om.

Freden slöts i Versailles. Men mycket gammalt groll skulle leva kvar och bli grogrund för det Andra världskriget. Tyskland hamnade i en djup ekonomisk kris efter att ha dömts att betala krigsskadestånd och den lågkonjunktur som följde blev en bra grogrund för nazistpartiet som skyllde Tysklands dåliga år på alla som inte var äkta germaner och lovade bättre tider. Så blev inte fallet som bekant. Även känslan av att vilja återupprätta den stukade tyska äran var en effektiv sak att propagera för om man var fascist.

I nästa del tänkte jag att vi skulle sätta ett ansikte på de inblandade parterna. Det blir alltid lite lättare att förhålla sig till verkliga människor än bara olika storpolitiska turer. Hoppas ni hänger med!

Kartorna kommer från Wikipedia.